Kerstin Ekman och idéhistorikern Gunnar Eriksson är båda hängivna amatörbotanister och har tidigare skrivit texter ihop för Dagens Nyheter, om blommornas värld. Nu har de vidareutvecklat sitt samarbete i en poetisk, kunnig och framförallt nyfiken essäsamling, en personlig korsning av flora och kulturhistoria.

"Strövtåg. Framåtböjda, liksom nosande går vi ut i sommargrönskan - den som ropar till oss genom fönstret och den som finns i det stora minnet dit vägen går till länge, länge sedan, då den var lika grön eller grönare.
Vi söker namn, vi hittar spår, vi anar hur vi hänger ihop med det levande och med det förflutna i vetenskap och dikt. Djupsinniga lyckas vi aldrig bli men vi har nog ganska roligt. Allt är tillkommet i samarbete och under intensiva samtal om den gröna världen och om scientia amabilis, den vetenskap som mer än andra tycks oss värd att älska."

Kerstin Ekman och idéhistorikern Gunnar Eriksson är båda hängivna amatörbotanister och har tidigare skrivit texter ihop för Dagens Nyheter, om blommornas värld. Nu har de vidareutvecklat sitt samarbete i en poetisk, kunnig och framförallt nyfiken essäsamling, en personlig korsning av flora och kulturhistoria.

"Se blomman! Den ger oss föda och dryck, den kan döda oss och bota oss och detsamma kan vi göra med blomman. Den kan fägna oss när vi är sorgsna och förstärka vår glädje när vi är glada. Om det finns en glädje hos blomman - som de gamle trodde - så finns där också sorg, och vi kan vara förvållande. Så kunde det väl vara. Men vi vet inte allt.
Diktare och forskare har format vår kulturbundna bild av livsformerna och därför är också de levande för oss. Vi möter dem i markerna när vi böjer oss över en blomma. Vi går i deras spår när vi letar efter det sällsamma.
Strövtåg. Framåtböjda, liksom nosande går vi ut i sommargrönskan - den som ropar till oss genom fönstret och den som finns i det stora minnet dit vägen går till länge, länge sedan, då den var lika grön eller grönare.
Vi söker namn, vi hittar spår, vi anar hur vi hänger ihop med det levande och med det förflutna i vetenskap och dikt. Djupsinniga lyckas vi aldrig bli men vi har nog ganska roligt. Allt är tillkommet i samarbete och under intensiva samtal om den gröna världen och om scientia amabilis, den vetenskap som mer än andra tycks oss värd att älska."