Ibland är inget annat viktigt än orden
Texter måste inte alltid bli något
Ibland får jag frågan om jag inte kan visa något jag skrivit. Något jag är riktigt nöjd med. Ibland får jag frågan vad jag skriver, varför jag skriver, om jag inte borde skicka än det ena än det andra någonstans.
Tja. Visst kan jag visa och visst kan jag berätta. Herregud, jag vill väl inget annat än visa upp mig och bli läst! Men jag kan också berätta om den andra sidan. Den delen av mig som inte bryr sig om ifall texterna blir lästa eller ens färdiga, som inte har ett exhibitionistiskt eller ekonomiskt motiv med varje rad. Icke-strategen i mig som faktiskt är den som domnierar när vi talar om skrivande.
Men hur kan du hålla på och skriva utan ett mål? Utan hägrande utgivning, utan en första sida och en sista punkt? Ja, hur kan du hålla på och titta på tv i all evighet utan mening eller mål? Undrar i så fall jag.
Texter måste inte alltid bli något. Oftast är det skapandet som är det roliga, det viktiga. Ibland är det innehållet eller mottagandet. Men allt som oftast är det den egna känslan som är det enda som betyder något.
En text som gör något för mig eller för en annan människa slår det mesta. Allt annat den skulle kunna generera blir oviktigt.
En av de absolut svåraste men också i sin enkelhet vackraste texter jag skrivit finns inte mer. Den lades i en hand och blev till aska, sänktes i jorden. Jag är fullt nöjd med att det blev dess öde, den skulle ingen annanstans.
En av de absolut viktigaste texterna jag skrivit var så kort att den rymdes på en liten lapp. Fäst vid en blomma för länge sedan vissnad. Den gavs till någon som inte fick göras illa. En text med ett syfte som överskuggar allt vad publicering och uppmärksamhet och beröm heter.
Ibland är inget annat viktigt än orden. De behöver inte vara mer än ord.
Erika Wallman
Anmäl textfel
Läs mer ...
