LitteraturMagazinets recension
av Gud är ett verb : tankar om Gamla Testamentet och dess idéhistoria, Ola Wikander
Gamla testamentet presenteras på nytt sätt
Ola Wikander gör i sin essäbok ”Gud är ett verb”en insats för att presentera Gamla Testamentet, den hebreiska bibeln, i sitt sammanhang.
Få böcker har väl i ett historiskt perspektiv haft så stor påverkan på vår kultur som Gamla Testamentet. Vår världsbild och de religiösa funderingar vi bär på bryts mot de som presenteras där.
Förutom att ge en bakgrund till Gamla Testamentet vill Wikander på ett populärvetenskapligt sätt presentera hur texterna har betydelse även på 2000-talet. Det är en ambitiös ansats att ge sig på en idéhistorisk och språkvetenskaplig analys av texterna samtidigt som det ska kännas modernt och angeläget för nutida läsare. Frågan är om det når ända fram?
Det råder ingen tvekan om att författaren har full koll på sitt ämne. Med stor säkerhet guidar han genom bibeltexterna och lägger fram tolkningar av dess innehåll. Men om syftet har varit presentera Gamla Testamentet på ett nytt sätt för en bred publik är jag osäker på om det lyckas helt. Framför allt de första avsnitten har en ganska akademisk prägel som inte är helt lättillgänglig.
För den som har något mer än allmänkunskaper om den historiska epok då Gamla Testamentet skrevs ner och om äldre idé- och religionshistoria öppnar ”Gud är ett verb” upp för en större förståelse kring texternas tillkomst och hur de ska förstås. Styrkan ligger i att Wikander anstränger sig för att sätta sig in i den kontext som de skrevs ner i, istället för att göra en nutida tolkning.
Jag fascineras av hur våra föreställningar om vad som står i Gamla Testamentet inte alltid stämmer med vad som faktiskt uttrycks. Att det till exempel finns tre skapelseberättelser där om man läser noga, alltså inte enbart den där Gud skapade världen på sex dagar med en sjunde vilodag.
Processen kring hur tron på bara en Gud växer fram i själva Bibeln är också intressant. Monoteismen är inte given och Jahve utmanas av andra gudomligheter. Bakom de striderna döljer sig inte minst politiska konflikter under tiden 1000 f.Kr. till ungefär 500 f.Kr. Wikander visar hur bibliska texter ibland är rena allegorier som berättar om ledare och strider och nästan kan läsas som propaganda.
Gamla Testamentet är inte alltid den kronologiska redogörelse som den uppfattas vid första anblicken. Lager har lagts på lager av olika författare för att sedan skrivas ner och sammanställas till det verk som finns idag. De som har skrivit ner texterna har haft en linjär syn på världen och gett Gud rollen som spelledare. Det är inte säkert att detta var helt representativt för den samtida synen, men med Bibelns spridning har det därefter fullständigt dominerat vår världsbild. Inte minst vår tilltro till vetenskapen följer tankarna på att vi hela tiden rör oss framåt och uppåt. Historien är oundviklig.
Vi hittar bibliska referenser och påverkan från de abrahamitiska religionerna i mycket av nutida kultur. Wikander jämför med låttexter, TV-spel och andra mer moderna uttryck för att visa inflytandet från dessa texter som har ett par tusen år på nacken. Att förstå historien är viktig för att också kunna analysera nutiden. När Jimmie Åkesson använder citat från psalmer för sina nationalistiska syften i valet till svenska kyrkan, är ursprunget till det han säger snarast från området som vi idag kallar mellanöstern. Troligen är det omedvetet som han argumenterar för svenskheten med inslag som snarare understryker hur blandad vår kultur är.
Det intellektuella samtal som Ola Wikander har med läsaren är skönt att ta del av som en motvikt till snuttifieringen som pågår i många andra forum. Samtidigt visar det hur svår balansgången kan vara mellan att skriva populärt och bedriva djupare analys.
Mottagen: 6 februari 2014
Anmäl textfel
