I Pamela Jaskoviaks fjärde diktsamling faller orden som glesa regndroppar, fulla av smaker, dofter och färger. Den första delen, Regnet, utspelar sig under sommarmånaderna juni-augusti, mestadels vid en insjö, men även i ett havsnära stadslandskap. De yttre sinnesintrycken är tydliga: barnen som leker i vattenbrynet, vädret, djuren och växterna och kvinnans vardagsbestyr. Men genom lyckan över det som finns här och nu drar också en orolig känsla av förlust och sorg. I Gräset koncentreras texten och blicken riktas inåt, ner i marken, mot den egna kroppen. Det rör sig mot höst, mot död, med svartnande björnbär och multnande sjögräs.

Asfalt
dimmans mjuka kattsteg
jag är gräset
låt mig sova

I Regnet och gräset skapar Pamela Jaskoviak ett mångskiftat flöde av förnimmelser där folkvisans och romantikens blommor blinkar i diset och blandas med bogvisir, broar och husvagnar. Här faller orden som glesa regndroppar, fulla av smaker, dofter och färger.

Den första delen, Regnet, utspelar sig under sommarmånaderna juni-augusti, mestadels vid en insjö, men även i ett havsnära stadslandskap. De yttre sinnesintrycken är tydliga: barnen som leker i vattenbrynet, vädret, djuren och växterna och kvinnans vardagsbestyr. Men genom lyckan över det som finns här och nu drar också en orolig känsla av förlust och sorg.

Och somnar i varandras armar
Djupt i juli månad
genomblöta och sköljda
i gräset

I Gräset, diktsamlingens andra del, koncentreras texten och blicken riktas inåt, ner i marken, mot den egna kroppen. Det rör sig mot höst, mot död, med sjunkande fallfrukt och multnande sjögräs.

Svartnande björnbär
Jag är som jag är som dom
Hålen i dagen