Språket genom dessa nerver in i irisöppningen
hinnornas skikt linjer ordföljder, stavelserna
rinner över linsen som flamingos rosa vokala pärlor
i vattnet eller gnuernas ivriga rader, meningarnas tyngd
som uppretade elefanthannar ökar trycket i kammaren.
Har jag varit här? Ögat pejlar in nyanser inåt med
hornhinnans konvexa ytor som färgernas parabolantenn
synpurpur klorofyll regnbågshinnor allting samlat
i solens gula fläck det gyllene snittet.

Efter den uppmärksammade och prisbelönade Dikt i D:ets mage, 2000, kommer Tuija Nieminen Kristofersson med sin fjärde diktsamling. Med sitt täta rytmiska språk rör den sig vindlande mellan Norden och Afrika, genom lager av tid som blir starkt närvarande och påtagliga. Någon gång regn i Ngorongo blev nominerad med fyra andra diktsamlingar till Finlands Rundradios stora lyrikpris Dansande björnen våren 2005.

"De som (till exempel i sommarens poesi- och politik-debatt i Expressen) hävdat att det finns en oöverbryggbar klyfta mellan politiskt patos och språkmedveten dikt borde läsa Någon gång regn i Ngorongoro. Det borde alla andra poesiintresserade också. Nieminen Kristoffersson låter (liksom i detidigare samlingarna 'Björnboken' och 'dikt i D:ets mage') språket uppstå ur kontakten med naturen - sandens rasslande och koskällans skramlande... 'Någon gång regn'... är en av de mest mångbottnade diktsamlingar jag läst på länge."

Daniela Floman, Göteborgs-Posten

"'Någon gång regn i Ngorongoro' är en ljus samling med hög angelägenhetsgrad inte minst för att den är förankrad i ett vanligt mänskligt problem. Det är också en konkret poesi som går att ta i och känna på …Tuija Nieminen Kristofersson har i sin diktning gång på gång visat att hon tillhör de verkligt intressanta poeterna på svenskt språkområde. Detta befäster hon nu igen."

Magnus Dahlerus Upsala Nya Tidning