Äntligen fredag!
Hur var det att arbeta om Katitzi-böckerna?
Författaren och journalisten Lawen Mohtadi har jobbat om språket i barnböckerna om Katitzi tillsammans med Katarina Taikons dotter, specialpedagogen Angelica Ström.
– Jag läste böckerna först som vuxen och blev helt uppslukad, berättar hon.
Det var med en blandning av nervositet och spänning som Lawen Mohtadi började arbetet med att modernisera språket i de två första Katitzi-böckerna, "Katitzi" och "Katitzi och Swing", som nu precis har kommit ut i en gemensam nyutgåva.
– Det var ett stort och ansvarsfullt uppdrag, säger hon.
De 13 böckerna om Katitzi är skrivna på 1970-talet men handlar om 1940-talet. Planen är att hela serien ska komma i nya utgåvor de närmaste åren.
Varför ville förlaget göra den här omarbetningen?
– Katitzi-böckerna är en unik kulturskatt om en romsk flickas liv på 1940-talet. Även om böckerna är klassiker fanns de inte tillgängliga på biblioteken som till exempel Pippi eller Madicken, säger Lawen Mohtadi.
– Att göra den här utgivningen är ett sätt att återuppväcka böckerna, De har varit lästa och älskade av många. Meningen är att de ska få en ny livslängd och hålla i 30 år till, säger Lawen Mohtadi.
Dessutom är romer fortfarande är en utsatt grupp.
– Det är en av våra ödesfrågor idag. Böckerna landar rätt in i vår tid.
Kändes det inte konstigt att ändra i en annan författares text?
– Jo, det kändes speciellt. Det var verkligen en balansgång mellan å ena sidan behålla själen i Katitzi-böckerna – i litteraturen och språket – och samtidigt försöka modernisera så att böckerna görs tillgängliga för nya läsare.
Den största förändringen i böckerna handlar om orden zigenare och rom.
– På Katarina Taikons tid sa man zigenare och hon har själv använt det i böckerna. Vi funderade på hur vi skulle behandla ett så gammalmodigt ord. Dessutom kompliceras saken ännu mer då Katarina Taikon skrev in förhållandet mellan orden zigenare och rom i själva handlingen. I den allra första boken sitter Katitzi och hennes pappa i bilen och Katitzi får reda på att hon är rom. Hennes pappa förklarar att de är zigenare men att de själva kallar sig för romer. Det är författarens sätt att visa att här finns olika begrepp. Vad vi då gjorde var att ändra zigenare till rom när Katitzi och hennes familj pratar om sig själva, medan när andra pratar om dem säger de zigenare.
Du har ju även skrivit en biografi om Katarina Taikon ("Den dag jag blir fri") och har stor koll på författaren och hennes böcker. Var det trots detta något som slog dig medan ni arbetade med nyutgåvan?
– När jag läste böckerna inför att skriva biografin närmade jag mig den vuxna Katarina Taikon och försökte förstå hur hon var som vuxen genom att titta på hur hon minns och berättar historien kring sig själv. Nu läste jag böckerna med andra ögon, mer som litteratur. Det är en väldigt fint berättad historia. Katitzi är en mångfasetterad personlighet – stark och modig men också känslig och sårbar. Jag tror att barn kan spegla många känslor i henne. Berättelsen är också väldigt spännande. Dessutom snuddar Katarina Taikon vid frågor som barn tänker kring på ett väldigt djupt sätt. Det handlar om orättvisor, om varför vissa är dumma och inte minst vad rasism är.
Vad hade du själv för förhållande till Katitzi-böckerna innan omarbetningen?
– Jag hade inte läst Katitzi-böckerna som barn. Jag kom i kontakt med Katarina Taikon först 2005 när jag läste om henne i en antologi utgiven av Forum för levande historia. Jag blev intresserad av hennes politiska arbete och kände att här finns en jätteintressant berättelse. Jag läste alltså böckerna först som vuxen och blev helt uppslukad av dem!
Till sist. Vad läser du i helgen?
– Just nu läser jag "Citizen" av en amerikansk poet som heter Claudia Rankine, det är en blandning mellan poesi och prosa. Den har fått helt fantastiska recensioner i USA och det är ovanligt att en diktsamling får så mycket uppmärksamhet. Jag köpte den för några veckor sedan när jag och min flickvän var i USA. Sedan läser jag också "Förlorade själar" av Nadifa Mohamedm, en helt fantastisk roman. Det är bara att läsa och njuta!
Anmäl textfel