Anne-Charlotte Östman
Nyutgivning av Albert Camus
Bonniers har ägnat sig åt nyöversättning av Albert Camus, en hedervärd handling. Det är den framstående översättaren Jan Stolpe som gett ny språkdräkt åt “Främlingen”, “Pesten” och “Fallet”. Camus fick Nobelpriset 1957 och betraktas ofta som en viktig existentialist vid sidan av Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir.
Existentialismen intresserar sig för människans ansvar i en värld utan Gud, för hennes ensamhet, för tvånget att med handling skapa sig sitt eget liv och för kampen att leva äkta utan självbedrägeri. Camus hamnade dock i konflikt med Sartre på grund av dennes anslutning till kommunistpartiet. Men politiskt engagemang var inte främmande för Camus som var medlem av motståndsrörelsen under andra världskriget och redaktör för den förbjudna tidskriften “Combat”.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #nyöversättning
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
När fantasin segrar
I går var det release på Rönnells antikvariat. ”Gros-Câlin” från 1974, den första romanen som Romain Gary skrev under pseudonymen Emile Ajar, har nu kommit på svenska. Det är en bedrift av Roger Fjellström att ha överfört den egenartade, lekfulla och infallsrika franskan till svensk språkdräkt. Han betonar själv att det har blivit en tolkning. En ord för ord-översättning är inte möjlig.
Riber Hansson, egentligen satirtecknare, står för det kongeniala och uttrycksfulla omslaget. Illustrationen visar en man med ormarmar som slingrar sig flera varv runt honom. Är man uppmärksam hittar man hjärtan på ormskinnet.
Det är vad boken handlar om. En man med ett enahanda arbete på en statistikbyrå lever ensam i en våning i Paris. Men han är hemligt förälskad i Mlle Dreyfus på kontoret. Under en sällskapsresa till Afrika har han blivit förtjust i en pytonorm och tagit den med sig. Storkram väntar på Monsieur Cousin när han kommer hem och slingrar sig kärleksfullt kring honom. Storkram är också ett identifikationsobjekt. När ormen ömsar skinn hoppas Cousin på att det ska leda till något fundamentalt annorlunda, en pånyttfödelse för hela skapelsen, för såväl människan som det lågt stående kräldjuret. Som alltid hos Gary vinner fantasin stora segrar.
”Storkram” är en rolig och innehållsrik roman med inslag av satir. Cousins granne, professeur Tsourès, skriver under hundratals petitioner för den ena goda saken efter den andra. Men han uppmärksammar inte den hjälpsökande Cousin som tåligt väntar utanför hans dörr. Cousins gruppterapi, där deltagarna ska försöka få föremål att tala, är obetalbart humoristisk. Satiren slår på flera ställen mot anonymiteten i storstaden. En scen, där två män möts i en i övrigt tom t-banevagn, är genial.
Jag skrattade högt första gången jag läste ”Gros-Câlin”. Så rolig var den att den blev utgångspunkt för min doktorsavhandling.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #översättning
Kommentera
Mattias Lönnebo
HP Lovecraft i nyöversättning
Oskar Källner, författare och egenutgivare, har nu tagit sig an kultförfattaren HP Lovecraft, denna till synes eviga inspirationskälla till film, musik, skräckberättelser och äventyrsspel. Novellerna har inramats av synnerligen snygga omslag och en imponerande marknadsföringssajt, allt från ett litet oberoende förlag. Jag vill veta mer.
Avdelning: Skräck Taggar: #Oskar Källner #Lovecraft #nyöversättning
Kommentera
Lena Köster
Portugisisk lyrik briljant översatt
Om solens sperma som trampats av stona i västerlandets vingård diktar Nuno Júdice i Portugal. I en nyutkommen översättning av Marianne Sandels har hans ”Navegacao de Acaso” just landat i svenska boklådor.
Vad skriver Nuo Júdice om, kan man undra efter ”solens sperma”.
Om allt. Eller, det mesta. Om kvinnan, kärleken och erotiken. Om landskapet, hösten, vinden och havet, det förflutna, minnena.
Hur håller man fast minnen?
Júdice skriver. ”… tar jag dina/ läppar som du just har målat… och klipper ut dem för att klistra fast dem i mitt/ minne av dig.”
Till slut fortsätter poeten sin livsresa, tankeresa, med hopvikta kartblad ”för att jag aldrig ska få veta slutet”.
”Fritt navigerande” är den tolfte bok med portugisisk prosa eller poesi, som Marianne Sandels publicerat på sitt Uppsalaförlag Almaviva sedan förlaget startades 2001. Men redan 1980 gav hon ut ”Att tänka på henne – Provencalsk trubadurlyrik från medeltiden” på FIB:s Lyrikklubbs förlag.
Varje Almavivabok inleds med en essä om författaren/författarna och arbetet med att välja ut och översätta/tolka deras texter från, huvudsakligen, portugisiska till svenska.
Marianne Sandels har belönats för sitt arbete såväl av Portugal som av Sverige. Bland annat blev hon hedersdoktor vid Uppsala universitet 2003.
Nuno Júdice, född 1949, är en av de stora i dag verksamma portugisiska poeterna. I ”Fritt navigerande” skriver han närmast prosadikter, där lager av humor, filosoferande, erotik, myter och iakttagelser av skiftande art varvas.
Det är som vägen han skriver om: asfalt och bilarnas hets överst, därunder jordvägen och en långsammare takt, underst stenarna och slavarnas slit med att bereda väg för legionerna för länge, länge sedan. Lager på lager. Men den som har för bråttom till motorvägen märker ingenting:
"…Bara gamlingen som står intill/ muren utan att se åt något håll bevarar i sina rynkor/ de minnen som gått förlorade."
Att sätta fast orden med klädnypor på versraden och tvätta dem i diktens tvättmaskin… Jag blir snabbt förtjust i Núdices bildspråk. Han är en språklig muntergök med ett omfångsrikt bagage av gedigen europeisk bildning.
I hans texter finns Dante och Doré, van Eyck och van Gogh; Telemann glimtar till – liksom Gud i huvudet, Platon i grottan och Djävulen som bartender, som bara tar emot kontant betalning, varken kort eller själar utan täckning.
Och Júdice berättar om Magdalenas, Salomes och Evas leda över livet i Jerusalems bordeller, på dansgolvet, bland äppelträden. Och om den bortglömde Jesus, i en nisch i kyrkan, som kanske behöver en smula mänsklig tröst i sin ensamhet.
Varje dikt är en novell, en novelett. Språket är den poetiska prosan, såvitt jag förstår galant tolkad av Marianne Sandels. Och med henne som ledsagare i den inledande essän, är det här en diktsamling att läsa om och om igen, för att nå under det första lagrets asfalt till de underliggande lagren av sten och jord och mänskliga erfarenheter.
Som alla Almavivas böcker är omslaget mästerligt designat av John Eyre. Som föremål är Almavivaböckerna… smycken. Och innehållet, texterna, i sandelsk översättning, lever på alla sätt upp till böckernas - iknom de estetiska ramarna - mångskiftande yttre.
Jag väntar redan på nästa.
Till dess två lästips ur Almavivas utgivning, utöver "Fritt navigerande, (man kan välja vilka titlar som helst, alla böckerna är femstjärninga): "Dansa igen", berättelser från den portugisisktalande världen av José Eduardo Agualusa och "Här fattas det en högvuxen lind" av Vaco Graca Moura.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Portugal. portugisisk #översättning #hedersdoktor #bildning #Europa #bokomslag
Kommentera
Emma Kreü
Jag kastar bort pengar
Kan vi tala lite om hur sorgligt lite bra romance det finns översatt till svenska? Uschligt lite, till och med. Så att jag får leta med ljus och lykta och trots det bli riktigt besviken.
Avdelning: Feelgood Taggar: #Romance #översättning #tips
Kommentera
Anmäl textfel
