Linda Odén
Lång från min far
En dotter kommer tillbaka till sitt hemland för att begrava sin far. Hon möter ett annat land än det hon lämnat. Ett land som sargats av krig och maktkamp som på samma gång är modernt och traditionellt.
Titeln Långt från min far har flera möjliga tolkningar. Huvudpersonen Nina har rent geografiskt varit långt från sin far, men det visar sig också att hon känner honom mindre än hon trott. Hon har befunnit sig långt ifrån sin fars rätta jag. Den framstående man hon känner till döljer saker. Det dyker upp skulder, oäkta barn och bevis för att fadern varit mycket mer traditionell än hon tidigare anat. Diskussionen kring traditioner och dess plats i ett modernt samhälle är intressant.
Nina erfar att det inte är så enkelt att organisera en begravning. Släkten är stor och de oskrivna reglerna många. Många är också de människor som förväntar sig en extra slant eller andra former av mutor för att allt ska flyta smidigt. Samtidigt finns en gemenskap och en värme som omsluter Nina. Familjen har betydelse, det är helt klart ett av bokens budskap.
Författare till Långt från min far heter Véronique Tadjo och kommer från Elfenbenskusten. Hon är bosatt i Sydafrika och kan, på samma sätt som bokens huvudperson Nina, betrakta sitt hemland på avstånd. Liksom Nina är hon uppvuxen i Abidjan med en ivoriansk far och en fransk mor. Men är Véronique Tadjo Nina?
Så här står det i inledningen till romanen:
Den här berättelsen är sann, eftersom den är förankrad i verkligheten och har sin grund i verkliga livet. Men den är också falsk, eftersom den varit föremål för litterär bearbetning där sanningsenligheten inte är det viktigaste utan avsikten med det man skriver. Allt har blivit anpassat och bearbetat och omflyttat. Vissa saker förbigås med tystnad, medan andra har blivit förstärkta. Kort sagt: det som är kvar är en lögn, det spratt som minnet och orden spelar oss.
Så kanske är det här en självbiografiskt bok, eller så är det “bara” en verklighetsbaserad roman. Det spelar egentligen ingen roll. Historien om dottern som försöker lära känna sin far är läsvärd oavsett. Egentligen händer det inte så mycket utåt sett, tiden är begränsad och mycket kretsar kring begravningen. Inne i Nina händer dock betydligt mer. Hon letar bland sina föräldrars saker och återupplever sin barndom. Hon är vuxen i huset där hon bodde som barn och ser allt ur ett annat perspektiv.
Jag tycker mycket om Långt från min far och sättet Véronique Tadjo berättar sin historia på. Det är ordrikt och inte sällan omständligt, men också vackert och gripande. Den som vill ha en actionfylld bok ska helt klart välja någonting annat, men den som liksom jag tycker om det känslosamma och det stillsamma ska definitivt läsa Långt ifrån min far. Att få insikt i det ivorianska samhället är också mycket intressant. Som vanligt när jag läser böcker från lite mer ovanliga litteraturländer slås jag av hur lite jag faktiskt vet. Vilken ynnest det är att genom litteraturen få lära sig mer.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Afrika #uppväxt #identitet #recension #Elfenbenskusten #döden
Anmäl textfel