Carl Magnus Juliusson
Kön och könsbyten i antikens Rom
I Ovidius Metamorfoser (det kommer en längre recension av boken i sin helhet om ett tag) handlar en av berättelserna om en flicka som heter Iphis (bok 9).
Hennes föräldrar – Ligdus och Telethusa – är fattigt folk. Och de är havande. Men när tiden börjar närma sig för Telethusa att föda befaller hennes man henne att hon måste döda barnet ifall det blir en flicka. Ligdus menar att det är mer kostsamt att uppfostra en flicka än en pojke. Efter att ha uttalat denna befallning faller de sedan i gråt.
Men när det är dags att föda får Telethusa en syn. Gudinnan Isis visar sig inför henne och säger: ”Telethusa min älskling, glöm ditt bekymmer, din sorg! Gör ej vad din man befallt dig! Tänk ej på barnets kön och amma det utan att tveka!” Och Telethusa föder en flicka. Men Telethusa ser till att hålla tyst om barnets egentliga kön – till och med för hennes man. Flickan får namnet Iphis – ett namn som i Rom fungerade lika bra på pojkar som flickor – och uppfostras som pojke.
När Iphis fyller tretton förlovar hennes far bort henne med Ianthe, den vackraste flickan i stan, och de förälskar sig i varandra. Ianthe förälskar sig i Iphis i tron om att hon är en man, medan Iphis förälskar sig i Ianthe även om hon vet om att de är av samma kön.
Och egentligen är det inget problem för kärleken att de är av samma kön. Men det är ett problem för äktenskapet. Och Iphis bävar inför bröllopet då sanningen ska komma i dagern. Hon ber till gudarna att få bli förvandlad till man och när dagen är kommen då de ska gifta sig blir hon också det.
Avdelning: Klassiker Taggar: #antiken #Rom #kärlek #könsbyte
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anne-Charlotte Östman
Dagligt liv i antikens Rom
Så var dags för mig igen att läsa Vibeke Olsson. När jag inte har något annat på gång är det ett säkert kort. Jag har kommit fram till Sabina, den tredje boken av fyra om slavinnan Callistrate och hennes barn i antikens Rom.
Callistrate tillhör de första kristna och får utstå mycket. Hon hamnar i fängelse, torteras och blir en avfälling. Sedan tar hon sig tillbaka till tronsgemenskapen men blir tillfångatagen på nytt då hon ska fira påskdagens nattvard. Denna gång blir straffet att tillbringa resten av livet i en bordell.
Sabina föddes utan högerhand. Herrn i huset eller uppsyningsmannen bestämmer vilka nyfödda som får leva och vilka som ska kastas i kloaken. Tre av åtta barn får Callistrate behålla. Sabinas odds var mycket dåliga, men hon och modern köptes av en kristen.
I den tredje boken är Sabina lärare till slavbarn i Plinius och Aelias patricierhus. När Plinius efter en tid ropar till sig Sabina och utövar sina rättigheter mot henne blir hon glad. Det visar att hon är en av många andra. Hennes utanförskap känns mindre plågsamt.
Sabina läser filosoferna och offrar till Fortuna i Isis-templet. De kristna känner hon agg emot - hennes mor har fått betala ett alltför högt pris. Hon är ändå nyfiken. Hon dras till moderns trosfränder men anklagar dem och ställer provocerande frågor.
När Sabina blivit gravid med Plinius barn och Aelia blivit änka säljs hon vidare. Denna gång bär det i väg långt bort till ett officershem i Germanien, det romerska rikets utkant vid floden Rhen. Där föder hon sin son. Han räddar henne från att bli en som livet går förbi.
Vibeke Olsson besitter gedigna historiska kunskaper som hon förvandlar till vardaglig konkretion. Vi får följa Sabina nära i många olika miljöer: i gränder och över torg, till Circus Maximus på vestaliefest, i de förnämas bibliotek, i lägret vid imperiets frontlinje.
En slavflicka under romartiden får undervisa, först slavbarn sedan friborna. Med mina bristfälliga kunskaper känns det stort, men jag litar på författaren. Och Sabina är en utvald, av modern som ber för hennes liv, av dem som tar henne till sig, av ödet - eller är det av Gud? Men hon bär tungt denna särställning. Hon vill som sín mor bli "förbrukad" av livet.
Avdelning: Klassiker Taggar: #antiken #Rom #kristen tro
Kommentera
Anmäl textfel
