Mattias Lönnebo
En historisk roman som överraskar
Det har sedan Illiaden och Odyssén av Homeros, gjorts många versioner av krigen, kärleken och intrigerna i antiken. Det har skett i form av romaner, pjäser, musik och filmer. Vår fascination för den antika världen och den enorma och avgörande betydelsen den har för världen idag och vår egen historia upphör inte. Shakespeare hade den. (Antonius och Kleopatra. Julius Ceasar osv.) Och storfilmer som Troy och Gladiator och serier på Netflix finner sin publik.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Troja #Homeros #Odysseus #krig #antiken
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Upptäckten av Atlantis!
De har hittat det – Atlantis! Och det var fantastiskt som man trodde, så som det beskrevs hos Platon.
Det låg i Santorini – eller Thera som det hette innan 1200-talet – i Egeiska havet, men gick under på grund av ett vulkanutbrott som antas vara det största i mannaminne. Det ska ha skett hela 1200 år innan Platon skrev ner det vi idag känner till som den första beskrivningen av Atlantis.
En sådan katastrof som drabbade Atlantis glömmer man inte bort, inte på generationer. Heller inte när det kanske var den mest utvecklade civilisationen under sin tid och även långt efter sin undergång.
Och tyvärr innebär ju det att svenske Olof Rudbeck då alltså hade fel; nu har vi det mer eller mindre svart på vitt: Atlantis – eller Atlantica eller Manheim som han kallade det – låg inte i Sverige som han påstod i Olf Rudbeks Atland eller Manheim dedan Japhetz afkomne slechter ut till hela werlden utgångne äro från 1677. Inte ens i Norden överhuvudtaget. De grekiska gudarnas namn kommer inte från svenskan och Odysseus resor gjordes inte i Östersjön.
Det fanns nära till hands i Greklands environger hela tiden. Precis som man trodde.
Men det är lite otroligt ändå, stunden då myt blir sanning. Sanningen – hur sann den än är – är fortfarande någonstans lika sagolik som när den var saga.
Försvunna, förlorade civilisationer har någonting både fascinerande och tragiskt över sig. Fascinerande, eftersom de upptäckts efter tusentals år av att ha varit dolda och gömda för världen. Tragiskt, i och med sin utplåning, allt det vi aldrig fick veta, all vetenskap, filosofi och litteratur som för alltid gått förlorat.
Konst, i form av väggmålningar, finns åtminstone bevarade! Och vilka väggmålningar sen!
Förgängelse och glömska. Ja... Hur mycket i människans historia har inte försvunnit för vinden?
(Se dokumentären på svt play, här:
http://www.svtplay.se/video/354292/sanningen-bakom-legenden-om-atlantis.)
Taggar: #antiken #myt #Grekland
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Fler könsbyten i antikens Rom
För ett tag sedan skrev jag om kön och könsbyten i Ovidius Metamorfoser. Den listan (eller ja, lista och lista) visade sig inte vara fullständig. Jag ber om ursäkt. Mea culpa.
Till berättelsen om Iphis och den om Tiresias ska nu även den om Caenis tillfogas (finns att hitta i bok 12 för den intresserade).
Elatus' dotter Caenis var skön till sin skapnad och allra ypperst bland mör i Thessaliens land. Därför var det också otaliga män som suktade efter att få henne till hustru. Själv kände hon dock inte för det. Rätt och slätt.
En dag blir hon våldtagen av havsguden Neptunus. (Neptunus är det latinska namnet på Poseidon.) Men när han fått vad han velat ger han ändå Caenis chansen att önska sig vad hon vill. Hon svarar: "Måtte sådant ej hända mig mer! Tag kvinnonaturen från mig! Då har du givit mig allt!"
För att aldrig mer kunna bli våldtagen önskar hon sig bli förvandlad till man – och blir det. Och som bonus på köpet bestämmer Neptunus sig också för att se till att Caenis kropp ska vara "hård emot all slags sår och ej kunna dödas av vapen".
Avdelning: Klassiker Taggar: #antiken #könsbyte #våld #motstånd
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carl Magnus Juliusson
Kön och könsbyten i antikens Rom
I Ovidius Metamorfoser (det kommer en längre recension av boken i sin helhet om ett tag) handlar en av berättelserna om en flicka som heter Iphis (bok 9).
Hennes föräldrar – Ligdus och Telethusa – är fattigt folk. Och de är havande. Men när tiden börjar närma sig för Telethusa att föda befaller hennes man henne att hon måste döda barnet ifall det blir en flicka. Ligdus menar att det är mer kostsamt att uppfostra en flicka än en pojke. Efter att ha uttalat denna befallning faller de sedan i gråt.
Men när det är dags att föda får Telethusa en syn. Gudinnan Isis visar sig inför henne och säger: ”Telethusa min älskling, glöm ditt bekymmer, din sorg! Gör ej vad din man befallt dig! Tänk ej på barnets kön och amma det utan att tveka!” Och Telethusa föder en flicka. Men Telethusa ser till att hålla tyst om barnets egentliga kön – till och med för hennes man. Flickan får namnet Iphis – ett namn som i Rom fungerade lika bra på pojkar som flickor – och uppfostras som pojke.
När Iphis fyller tretton förlovar hennes far bort henne med Ianthe, den vackraste flickan i stan, och de förälskar sig i varandra. Ianthe förälskar sig i Iphis i tron om att hon är en man, medan Iphis förälskar sig i Ianthe även om hon vet om att de är av samma kön.
Och egentligen är det inget problem för kärleken att de är av samma kön. Men det är ett problem för äktenskapet. Och Iphis bävar inför bröllopet då sanningen ska komma i dagern. Hon ber till gudarna att få bli förvandlad till man och när dagen är kommen då de ska gifta sig blir hon också det.
Avdelning: Klassiker Taggar: #antiken #Rom #kärlek #könsbyte
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Claudio Magris - Som ni säkert förstår
Betyg: 7/10
Har ni läst något annat av Magris?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kortroman #antiken #mytologi #noveller
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Dagligt liv i antikens Rom
Så var dags för mig igen att läsa Vibeke Olsson. När jag inte har något annat på gång är det ett säkert kort. Jag har kommit fram till Sabina, den tredje boken av fyra om slavinnan Callistrate och hennes barn i antikens Rom.
Callistrate tillhör de första kristna och får utstå mycket. Hon hamnar i fängelse, torteras och blir en avfälling. Sedan tar hon sig tillbaka till tronsgemenskapen men blir tillfångatagen på nytt då hon ska fira påskdagens nattvard. Denna gång blir straffet att tillbringa resten av livet i en bordell.
Sabina föddes utan högerhand. Herrn i huset eller uppsyningsmannen bestämmer vilka nyfödda som får leva och vilka som ska kastas i kloaken. Tre av åtta barn får Callistrate behålla. Sabinas odds var mycket dåliga, men hon och modern köptes av en kristen.
I den tredje boken är Sabina lärare till slavbarn i Plinius och Aelias patricierhus. När Plinius efter en tid ropar till sig Sabina och utövar sina rättigheter mot henne blir hon glad. Det visar att hon är en av många andra. Hennes utanförskap känns mindre plågsamt.
Sabina läser filosoferna och offrar till Fortuna i Isis-templet. De kristna känner hon agg emot - hennes mor har fått betala ett alltför högt pris. Hon är ändå nyfiken. Hon dras till moderns trosfränder men anklagar dem och ställer provocerande frågor.
När Sabina blivit gravid med Plinius barn och Aelia blivit änka säljs hon vidare. Denna gång bär det i väg långt bort till ett officershem i Germanien, det romerska rikets utkant vid floden Rhen. Där föder hon sin son. Han räddar henne från att bli en som livet går förbi.
Vibeke Olsson besitter gedigna historiska kunskaper som hon förvandlar till vardaglig konkretion. Vi får följa Sabina nära i många olika miljöer: i gränder och över torg, till Circus Maximus på vestaliefest, i de förnämas bibliotek, i lägret vid imperiets frontlinje.
En slavflicka under romartiden får undervisa, först slavbarn sedan friborna. Med mina bristfälliga kunskaper känns det stort, men jag litar på författaren. Och Sabina är en utvald, av modern som ber för hennes liv, av dem som tar henne till sig, av ödet - eller är det av Gud? Men hon bär tungt denna särställning. Hon vill som sín mor bli "förbrukad" av livet.
Avdelning: Klassiker Taggar: #antiken #Rom #kristen tro
Kommentera
Anmäl textfel
