Maria Sidén
Recension av Kvinnan som stal mitt liv
Jäkligt bra jobbat Keyes!
Citat "Tja, vad som än händer älskar vi dig." Ett gällt öronbedövande oväsen satta igång: Brandlarmet hade aktiverats. Vi är dina föräldrar, sa mamma. "och jag tror vi förstört din brödrost, men vi älskar dig." // Marian Keys , Kvinnan som stal mitt liv.
Min relation med Keys sträcker sig från tonnårsfinnar, till min Bridget Jones tid, fylld av paddor och andra mer trevliga singel attribut som de tre V, vänner vin och vin. Även denna bok föll mig i smaken, fast nu som redbar (redbar!?) gift (lyckligt gift stämmer i alla fall) kvinna (stämmer också!).
Senaste boken jag läste "Hemligheten på Mercy road" tyckte jag inte alls höll sig till hennes vanliga standard, fast hon var tydligen i en svacka just då enligt hennes blogg... Jag blev därför extra glad när denna visade sig vara en av hennes bästa.
Tragedier lämnar djupa spår. Fast Stella Stallowy helst vill att allt ska vara som innan DET hände är det inte alls lätt. Efter att ha flytt från ett jetset liv kraschlandar hon sin nygamla verklighet, även kallad Dublin, sin hemstad. Läsaren bjuds in till intima detaljer i ett vanligt liv som plötsligt kantas av sjukdom och familjedrama.
Det är inte lätt att försöka skriva en bästsäljare när hela ens framtid verkar hänga på det. Speciellt inte när man har en galen exmake som plötsligt ska slagga på soffan och en muffinsmage som bullar upp sig. Lägg till en, enligt henne, konstig son som hatar henne och en förälskelse som tydligen är attraktiv för andra...
Keys har lyckats skriva en roman med stort R. Sida för sida växer svart humor, hjälplöshet, hopp och filosofiska livsfrågor fram.
Den har tragik, komik, en svartsjuk son, kärlek och rivaler. Dramatik i Shakespeares skäggiga anda...
Avdelning: Feelgood Taggar: #chicklitt #Shakespeare #kärlek #sjukdom #dublin
Kommentera
Anmäl textfel
