Maria Sidén

Bok- presentation:	Kvinnan som stal mitt liv
Författar- presentation:	Marian Keyes
Pocket Finns i lager, 78 kr

Recension av Kvinnan som stal mitt liv

Jäkligt bra jobbat Keyes!

Citat "Tja, vad som än händer älskar vi dig." Ett gällt öronbedövande oväsen satta igång: Brandlarmet hade aktiverats. Vi är dina föräldrar, sa mamma. "och jag tror vi förstört din brödrost, men vi älskar dig." // Marian Keys , Kvinnan som stal mitt liv.

Min relation med Keys sträcker sig från tonnårsfinnar, till min Bridget Jones tid, fylld av paddor och andra mer trevliga singel attribut som de tre V, vänner vin och vin. Även denna bok föll mig i smaken, fast nu som redbar (redbar!?) gift (lyckligt gift stämmer i alla fall) kvinna (stämmer också!).
Senaste boken jag läste "Hemligheten på Mercy road" tyckte jag inte alls höll sig till hennes vanliga standard, fast hon var tydligen i en svacka just då enligt hennes blogg... Jag blev därför extra glad när denna visade sig vara en av hennes bästa.

Tragedier lämnar djupa spår. Fast Stella Stallowy helst vill att allt ska vara som innan DET hände är det inte alls lätt. Efter att ha flytt från ett jetset liv kraschlandar hon sin nygamla verklighet, även kallad Dublin, sin hemstad. Läsaren bjuds in till intima detaljer i ett vanligt liv som plötsligt kantas av sjukdom och familjedrama.
Det är inte lätt att försöka skriva en bästsäljare när hela ens framtid verkar hänga på det. Speciellt inte när man har en galen exmake som plötsligt ska slagga på soffan och en muffinsmage som bullar upp sig. Lägg till en, enligt henne, konstig son som hatar henne och en förälskelse som tydligen är attraktiv för andra...

Keys har lyckats skriva en roman med stort R. Sida för sida växer svart humor, hjälplöshet, hopp och filosofiska livsfrågor fram.
Den har tragik, komik, en svartsjuk son, kärlek och rivaler. Dramatik i Shakespeares skäggiga anda... 

Kommentera

Joanna Górecka

Jag fortsätter vara arg och håller utkik efter dicklitt

Nej. Det finns ingen kvinnlig Goethe eller kvinnlig Beethoven.. det är sådana gigantiska författarskap… det finns ingen kvinnlig Shakespeare"

På tal om skepsis mot det kvinnliga författarskapet. Jag lyssnar ofta på en dokumentär från P1 som heter Vad spelar könet för roll? som handlar om vilka roller skådespelerskor får spela på teatern.

Ni kanske kan gissa vad det handlar om för roller. Ofta tråkiga stereotypa roller skrivna av män. Rollfigurer som gärna ska hålla käften, svimma eller dö när de inte är upptagna med att fläkta sig eller rodna.

Jag tycker att dokumentären säger mycket om vårt samhälle.

Det finns en sekvens där Magnus Florin, chefsdramaturg på Dramaten intervjuas.

Reportern frågar.
- Kan det finnas någon kvinnlig Strindberg som blev bortskuffad för att hon inte… fick finnas?
- Nej, det kan man säga att det inte göra. Det är inte något som skulle gå att skuffa undan.
- Är det så?
- Nej. Det finns ingen kvinnlig Goethe eller kvinnlig Beethoven.. det är sådana gigantiska författarskap… det finns ingen kvinnlig Shakespeare.

Det gör mig nästan lite fnissig. Kvinnor hade inte mycket tid eller utrymme att vara genier på nämnda geniers tid, de var upptagna med att försöka att inte kvävas av alla korsetter och kyskhetsbälten samhället hade låst dem i. Men håller du inte med mig om att det rimligen borde ha funnits ett och annat kvinnligt geni inlåst i alla burar?

Nej, Magnus Florin, chefsdramaturg på Dramaten. Det finns ingen kvinnlig Strindberg. Men glöm inte att det inte finns någon manlig Victoria Benedictsson, det finns ingen manlig Charlotte Brontë, ingen manlig Virginia Woolf, Sylvia Plath, Emily Dickinson, Karin Boye, Marguerite Duras, Djuna Barnes, Jane Austen och jag kan fortsätta rabbla tills jag tappar tungan.

Samma radiodokumentär. En annan dramatiker drar i till med att säga:
- En kvinnlig Dostojevskij, hur fan hade det sett ut?

Han erkänner visserligen att Emily Dickinson var briljant, men hon var ett sprött geni, hennes författarskap var som glaaas, inte lika explosivt eller våldsamt som ett manligt författarskap. Det explosiva och våldsamma, det traditionellt manliga, verkar enligt den talande naturligtvis stå över det spröda, traditionellt kvinnliga.

Nanna Johansson skriver förresten briljant om det här http://www.politism.se/nanna-johansson/man-som-ar-ointresserade-av-kvinnor/  – män som inte vill läsa böcker skrivna av kvinnor.

Vill förresten göra en shoutout till alla bokhandlar: var är all dicklitt? För könssorteringen är inte jämställd i bokhandlarna. Böcker som handlar om kvinnor har redan en egen vedertagen rubrik - chicklitt, medan böcker som handlar om män befinner sig i ingenmansland. De kan tydligen vara allt mellan romaner till deckare till geniaaaaliska, explovisa och våldsamma.

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Joanna Górecka

Om rosaglittrande depressioner, jakten på den rätte och alkoholism

Vore det inte givande ur ett jämställdhetsperspektiv att som man få se vad kvinnor växer upp med? Många av de här böckerna sammanfattar väl man förväntas förvänta sig, vad man förväntas drömma om och längta efter?"

- De där böckerna skulle jag aldrig läsa, bekände en bekant till mig, en OJ så beläst kille.Mumlade något om att det var lite för lättsinnigt för hans smak. 

Jag själv hade läst författaren vid ett antal tillfällen och förstod inte riktigt vad han menade med "för lättsinnigt". Författaren skrev böcker som handlade om depressioner, alkoholmissbruk, svår misshandel, våldtäkter och djup självförakt. Behandlade förkrossande ämnen med mycket humor och tillgänglighet.

 Det här är bara en teori om hans ovilja, men kan det kanske ha varit för att de nedbrutna människorna i böckerna var kvinnor gestaltade av en kvinnlig författare? För att författaren hette Marian Keyes?

Det finns många böcker som inte handlar om att shoppa skor som fastnar i chicklitt-hyllan av den rena anledningen att de är skrivna av en kvinna och handlar om kvinnor. En bok som i grund och botten handlar om alkoholism känns felplacerad bredvid Elsas värld.

Jag menar inte att Keyes är någon Kafka, hon har ett varmt och tillgängligt tilltal som är ett antal oceaner ifrån Kafkakvarteren. Snarare liknar hon en Nick Hornby.

Och det här får mig att undra. varför män mer sällan väljer att bekanta sig med litteratur som är skriven av kvinnor och som handlar om kvinnor.

Och jag nekar inte. Många (om än långt ifrån alla) lättsammare böcker skrivna av kvinnor som handlar om kvinnor handlar även om jakten på kärlek som om en relation vore den gyllene graalen som räddar kvinnan från ett evigt självförakt. Men vore det inte givande ur ett jämställdhetsperspektiv att som man öppna en sån bok och se vad kvinnor växer upp med? Många av de här böckerna sammanfattar vad en tjej förväntas förvänta sig, vad en tjej förväntas drömma om och längta efter?

Eller så handlar de om något helt annat -  som depression, men hamnar ändå i den mer rosaglittrande hyllan. För att boken handlar om en kvinna.

Kommentera

Joanna Górecka

Chicklitt och Strindberg

Berättelser av kvinnor för kvinnor som handlar om komplicerade eller dåliga relationer till män kallas chick-lit och hålls borta från den seriösa litteraturen"

Förresten. Lätt onyanserad betraktelse (som jag ändå måste ge luft åt) : Berättelser skrivna av kvinnor som handlar om kvinnors komplicerade eller dåliga relationer till män kallas chick-litt och hålls borta från den seriösa litteraturen. Strindberg som ofta skrev om mäns relation till kvinnor tillhör de seriöösaste av de seriööösa. Hmm. HMM.

Kommentera

Emma Kreü

Bok- presentation:	Svarta änglar
Författar- presentation:	Rebecca Chance

Årets första bok utläst!

Årets första bok har lästs ut och förhoppningsvis följs den av många, många och gärna några fler innan 2014 är slut. Januari månad brukar vara en av mina bästa läsmånader, men i år har det varit lite segt under första veckan, måste jag tillstå. Men, i går smällde det alltså till! Det blev julläsningen, "Svarta Änglar" av Rebecca Chance som blev årets första. Vilken blev den första boken du läste ut i år?

Kommentera