Lena Köster

Bok- presentation:	Språkets och tystnadens otaliga svek : en satanisk komedi från den syriska säkerhetstjänstens fängelser
Författar- presentation:	Faraj Bayrakdar

Starkt om fånge nummer tretton

När poesi från krig, fångenskap och tortyr blir teater i Uppsala uppstår ett plågsamt nu, dock (tackochlov) på ljusårs avstånd från den fängslade poetens blödande då... Poesin och prosan från en poets tid i syriska fängelser borde nå fler. Se föreställningen! Läs böckerna!

Faraj Bayrakdar är jämnårig med mig. Precis som jag är han journalist och poet. Men där slutar likheten. Medan jag har harvat på i mitt trygga, fredliga  välfärdsland, har han suttit fängslad, isolerad och torterad i syriska fängelser i 14 år. Han var fången i cell nummer 13. Slagen och på många andra sätt misshandlad för sina ords skull.

Efter en internationel kampanj, som alltså tog mer än ett decennium, släpptes han fri 2000 och kunde ta sig till Sverige. 2005-06 var han fristadsförfattare i Stcokholm, där han fortfarande bor kvar.

Just nu gestaltas hans liv i fängelserna på Uppsala stadsteater både i skolföretällningar för gymnasiet och offentliga föreställningar.

Skådespelaren Frasisco Sobrano berättar att det är svårt att få skolorna att boka föreställningar. Trots att det är gratis för dem. Märkligt. Det borde vara slutsålt, fullsatt varje föreställning. Att det inte är det, är tråkigt och nästan skamligt - eftersom pjäsens budskap är så aktuellt och såväl regi som skådespeleri och scenografi på hög nivå.

Svenska, litteratur, samhällskunskap, samtidshistoria i ett entimmes starkt och engagerande paket byggt på en nu levande poets  såriga men också okuvliga levnadsöde.

För tusan, gymnasier i Uppsala med onejd: vad mer kan ni begära???

Faraj Bayarkdar  fick hjäp av medfångar, som var och en lärde sig en av hans dikter utantill och på så sätt bevarade dem genom åren. Dessutom skrev han dikter på cigarettpapper, som medfångar gav honom. Likaväl som han blev fängslad för sina ord, var det orden, poesin, som hjälpte honom att bevara sin själ - kanske inte oskadd men ändå livskraftig - genom fängelseåren.

Så stor är tankens och ordens makt. Ett mjukt men okuvligt vapen i kampen mot stål, kluvna atomer och förstenade människohjärtan.

Kommentera

Anne-Charlotte Östman

Bok- presentation:	3096 dagar
Författar- presentation:	Natascha Kampusch

Hon vägrade gå ned på knä

Någon har ställt böcker i fönstret i tvättstugan. Man inbjuds att ta för sig. Det är några deckare och en roman som jag läst, men så faller mitt öga på omslaget med Natascha Kampusch. Ni vet hon som blev bortrövad 1998 i en förstad till Wien och hölls fången i en källare i åtta år. Jag tror jag har läst en bok om henne förut, men det här är hennes egen berättelse med titeln ”3096 dagar”. Så länge varade hennes helvete. Att sätta ord på vad som hänt är hennes sätt att äga sin egen historia och att bevara sin identitet genom allt som skett.

Kampusch vill inte leva med stämpeln ”offer” i pannan. Och hon tar starkt avstånd från begreppet Stockholmssyndromet som innebär att personer som tagits som gisslan kommer att bli lojala med förbrytarna. Den synen berövar henne rätten att teckna en mer sammansatt syn på gärningsmannen. Hon vägrade rent konkret att gå ned på knä inför honom hur mycket han än slog henne och bände hennes ben.

”3096 dagar” är en mycket välskriven redogörelse och analys av tiden med Wolfgang Priklopil.

Läs hela inlägget ...

Kommentera