Mattias Lönnebo
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
Lena Köster
Vem sitter i buren - egentligen...
Melker Garays mästerliga korta berättelser är värda att bekanta sig med. I novellsamlingarna Råttan och Fågelskrämman målar han livet med svart och grått i snabba penseldrag. Jag fascineras, skräms och funderar: vem sitter egentligen i buren - du eller jag?
Melker Garay kom till Sverige som fyraåring 1970. Han debuterade 2008 med romanen Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar. Vare sig han skriver romaner eller noveller, för att inte säga novelletter, riktar han ljuset mot filosofiska problem och existentiella ämnen.
De två novellsamlingarna har svarta omslag där råttansiktet respektive fågelskrämman tonar fram i vitt. Stefan Teleman ska ha en särskild eloge för omslagen som är kongeniala med svärtan och det vagt skrämmande i texterna.
Melker Garay själv hör just nu till mina författarfavoriter. Jag läser om igen den ena eller andra berättelsen, helst när det skymmer, och funderar över vad som egentligen är gott eller ont i livet.
Texterna är korta, bara ett par boksidor. Ibland bara en sida. Språket är enkelt i bemärkelsen lättillgängligt, lättläst, men bara så "lätt" att det inte ställer sig framför berättelserna.
Jag skulle gärna vilja höra berättarrösten irl. Det kan man göra på Bokmässan i Göteborg alldeles strax. Men jag, som inte ska dit, nöjer mig tillsvidare med den röst som, liksom "Spöket" härjar i mitt huvud när jag läser.
Favoritnovell byter jag vid varje läsning, men just i dag är det "Hornen" ur Råttan, där Gud upptäcker något skrämmande i sin spegelbild. Och de onda mödrarna i bakgrunden i "Enstöringen" och "Gränden".
Ett antal stora och obehagliga sanningar vilar i de ibland nästan naivt - språkligt sett - berättade historierna. Det är inte utan att det skaver i själen emellanåt. Och att våga se min spegelbild, verkligen se den...nej, inte just nu.
Och det är alltså ett gott betyg till en sparsmakad men fantasifull författares korta texter utgivna på förlaget Norlén&Slottner.
Nu, Melker Garay, är det väl dags för ett par enaktare för Norrköpings stadsteater (Hallå Teatern!)...
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #noveletter #onda mödrar #svärta #ondska #godhet #existentiella #gud #filosofi
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Ondska enligt James Bond
"Det finns en God Bok om godhet och hur man ska bära sig åt för att vara god och så vidare, men det finns ingen Ond Bok om ondska och om konsten att vara ond."
Ondska finns – det tror vi i alla fall. Eller rättare sagt: den finns – vi pratar om den varje dag – men varje gång vi ska definiera den rinner den mellan fingrarna på oss. Den undflyr oss, vägrar inordnas under en enkel definition.
Och att en sådan sak som ondska inte på ett självklart sätt går att förklara färdigt en gång för alla är frustrerande. Det gör ont. Det väcker känslor. Ondskan tillhör vår absoluta vardag, vår politik och genomsyrar nästintill alla våra handlingar och interaktioner med såväl djur och människor. Ändå är det så svårt att tala om.
De senaste åren har vi sett det i samband med Breivik, i svårigheten med att rita upp linjer för var galenskap, ideologisk fundamentalism och ren och skär ondska börjar och slutar, var de överlappar varandra, var det är det ena och inte det andra.
Vi såg också problemet gestaltat i von Trottas senaste film om Hannah Arendt och ondskans banalitet. Arendt menade i sin bok att Eichmann endast var en banal byråkrat, pliktskyldig, fantasilös och helt oförmögen till att tänka själv. Ett ont system skapar ondskefulla handlingar som beordras och utförs utan att människorna i leden egentligen fattar några egna beslut, eller ens tänker en endaste tanke om det är moraliskt eller inte, det de just ska utföra.
Var sitter ondskan? Var har den sitt tillhåll? Sitter det i individen eller i ett större system som reproducerar vissa handlingar som inom ett visst systemet kan tyckas logiska, men utifrån sett ter sig fruktansvärda?
Har ondskan en logik överhuvudtaget? Och går den att förstå utan att själv vara ond – eftersom man i den stunden erkänner att det finns skäl till ondska? Skäl man kan förstå och i någon logisk mån acceptera?
William Faulkner formulerade det sista i Det allra heligaste som: ”Kanske det just är i det ögonblicket då vi inser, medger att det finns ett logiskt mönster för det onda, som vi dör.”
Ondskan – var får den plats?
Taggar: #ondska #godhet #politik #film
Kommentera
Anmäl textfel
