Mattias Lönnebo
Onda barn?
Rutger Bregmans bok ”I grunden god”, vill göra upp med en som han tycker orealistiskt negativ människosyn.
Allmänt välkänt är talesättet att ”Civilisationens fernissa är lövtunn.” Dvs när allt ställs på ända vid krig, katastrofer och när statsmakten saknas, förfaller människorna till att kämpa för sin överlevnad, en allas kamp mot alla som inte skyr några medel. Bregman argumenterar mot denna tes som han hävdar är en osann myt. Verkligheten visar att människor faktiskt inte alls börjar mörda och plundra hejdlöst när katastrofen kommer. Tvärtom försöker de allra flesta att hjälpa varandra, dela på resurserna och tillsammans lösa problem. När vi ser kravaller, plundringar, våldtäkter och de mord som förekommer när statsmakten är frånvarande, så är det mer undantag än regel, hävdar Bregman. De allra flesta människor är empatiska och hjälpsamma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska #godhet #barn #våld
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ett mörkt författarskap
I går anmälde Håkan Lindgren under strecket i Svenska Dagbladet en bok om den norske författaren Stig Sæterbakken. ”Alt menneskelig” kom ut i höstas, då Sæterbakken skulle ha fyllt 50 år. Han tog livet av sig 2012. Jag blev bestört när jag fick reda på det. Under några år i slutet av 1990-talet hade jag kontakt med honom.
Jag höll då på med mitt post doc-arbete om Emmanuel Bove. Sæterbakken hade blivit bekant med Boves författarskap via Peter Handke och menade att Boves enkla men träffsäkra språk hade betytt mycket för hans utveckling som prosaist. När han förstod att jag forskade om Bove ringde han upp mig och undrade om jag ville delta i en litterär afton på Norli bokhandel i Oslo. Det skulle kretsa kring den nyutkomna norska översättningen av Boves debutroman, ”Mine venner”. Sæterbakken skulle bidra med en essä och jag med en analys.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #ondska
Kommentera
Lena Köster
Vem sitter i buren - egentligen...
Melker Garays mästerliga korta berättelser är värda att bekanta sig med. I novellsamlingarna Råttan och Fågelskrämman målar han livet med svart och grått i snabba penseldrag. Jag fascineras, skräms och funderar: vem sitter egentligen i buren - du eller jag?
Melker Garay kom till Sverige som fyraåring 1970. Han debuterade 2008 med romanen Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar. Vare sig han skriver romaner eller noveller, för att inte säga novelletter, riktar han ljuset mot filosofiska problem och existentiella ämnen.
De två novellsamlingarna har svarta omslag där råttansiktet respektive fågelskrämman tonar fram i vitt. Stefan Teleman ska ha en särskild eloge för omslagen som är kongeniala med svärtan och det vagt skrämmande i texterna.
Melker Garay själv hör just nu till mina författarfavoriter. Jag läser om igen den ena eller andra berättelsen, helst när det skymmer, och funderar över vad som egentligen är gott eller ont i livet.
Texterna är korta, bara ett par boksidor. Ibland bara en sida. Språket är enkelt i bemärkelsen lättillgängligt, lättläst, men bara så "lätt" att det inte ställer sig framför berättelserna.
Jag skulle gärna vilja höra berättarrösten irl. Det kan man göra på Bokmässan i Göteborg alldeles strax. Men jag, som inte ska dit, nöjer mig tillsvidare med den röst som, liksom "Spöket" härjar i mitt huvud när jag läser.
Favoritnovell byter jag vid varje läsning, men just i dag är det "Hornen" ur Råttan, där Gud upptäcker något skrämmande i sin spegelbild. Och de onda mödrarna i bakgrunden i "Enstöringen" och "Gränden".
Ett antal stora och obehagliga sanningar vilar i de ibland nästan naivt - språkligt sett - berättade historierna. Det är inte utan att det skaver i själen emellanåt. Och att våga se min spegelbild, verkligen se den...nej, inte just nu.
Och det är alltså ett gott betyg till en sparsmakad men fantasifull författares korta texter utgivna på förlaget Norlén&Slottner.
Nu, Melker Garay, är det väl dags för ett par enaktare för Norrköpings stadsteater (Hallå Teatern!)...
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #noveletter #onda mödrar #svärta #ondska #godhet #existentiella #gud #filosofi
Kommentera
Erika Wallman
Vilken är din favoritbok om vänlighet?
Idag börjar vänliga veckan. Sju dagar för att uppmärksamma vänligheten och passa på att vara lite extra hyvens. Och sedan avsluta det hela med att kärleksbomba nära och kära och vem som nu råkar komma i din väg på Alla Hjärtans dag.
Javisst, jag är också trött på alla dessa temadagar men kan leva med de mer hedervärda som manar till eftertanke eller tacksamhet snarare än ökad konsumtion.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vänlighet #kärlek #Alla Hjärtans dag #vänliga veckan #ondska #barndomsskildring
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Ondska enligt James Bond
"Det finns en God Bok om godhet och hur man ska bära sig åt för att vara god och så vidare, men det finns ingen Ond Bok om ondska och om konsten att vara ond."
Ondska finns – det tror vi i alla fall. Eller rättare sagt: den finns – vi pratar om den varje dag – men varje gång vi ska definiera den rinner den mellan fingrarna på oss. Den undflyr oss, vägrar inordnas under en enkel definition.
Och att en sådan sak som ondska inte på ett självklart sätt går att förklara färdigt en gång för alla är frustrerande. Det gör ont. Det väcker känslor. Ondskan tillhör vår absoluta vardag, vår politik och genomsyrar nästintill alla våra handlingar och interaktioner med såväl djur och människor. Ändå är det så svårt att tala om.
De senaste åren har vi sett det i samband med Breivik, i svårigheten med att rita upp linjer för var galenskap, ideologisk fundamentalism och ren och skär ondska börjar och slutar, var de överlappar varandra, var det är det ena och inte det andra.
Vi såg också problemet gestaltat i von Trottas senaste film om Hannah Arendt och ondskans banalitet. Arendt menade i sin bok att Eichmann endast var en banal byråkrat, pliktskyldig, fantasilös och helt oförmögen till att tänka själv. Ett ont system skapar ondskefulla handlingar som beordras och utförs utan att människorna i leden egentligen fattar några egna beslut, eller ens tänker en endaste tanke om det är moraliskt eller inte, det de just ska utföra.
Var sitter ondskan? Var har den sitt tillhåll? Sitter det i individen eller i ett större system som reproducerar vissa handlingar som inom ett visst systemet kan tyckas logiska, men utifrån sett ter sig fruktansvärda?
Har ondskan en logik överhuvudtaget? Och går den att förstå utan att själv vara ond – eftersom man i den stunden erkänner att det finns skäl till ondska? Skäl man kan förstå och i någon logisk mån acceptera?
William Faulkner formulerade det sista i Det allra heligaste som: ”Kanske det just är i det ögonblicket då vi inser, medger att det finns ett logiskt mönster för det onda, som vi dör.”
Ondskan – var får den plats?
Taggar: #ondska #godhet #politik #film
Kommentera
Carolina Landin
Läsfunderingar 5 - ondska
Jag har precis avslutat högläsning av Mio min Mio för mina barn. De hade inte hört den sedan de var mycket små, och mindes den som en "tråkig bok". Nu ändrade de uppfattning och var totalt uppslukade av berättelsen, av sagan och sagovärlden.
Givetvis särskilt av riddar Kato. Han är ju hyfsat viktig i handlingen. Och när jag läser om riddar Kato så börjar jag som så väldigt många gånger förr fundera över ondska, och över onda personer i böcker och i filmer. Vad driver dem?
Avdelning: Taggar: #läsfunderingar #ondska
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Ondska utan nåd
Jag läser Karin Fossum, Jag kan se i mörkret och vet att det är en deckare, men ändå. En ondskefull människa har vi att göra med. Det framgår redan av första sidan. Icke desto mindre har en tredjedel av boken gått innan han blir mördare. Eller var det tidigare? Det finns gråzoner där vi kan känna igen oss själva, ställen där vi hade kunnat hamna av en olycklig slump.
Det är ett medvetande vi får stiga in i, tankarna hos en ensam illvillig man som föraktar svaghet. I sitt omvårdande yrke har han tillfällen att plåga totalt utlämnade människor. Det dröjer innan arbetskamraterna anar vem han är. Som hos Gogol är djävulen klädd i överrock.
Avdelning: Spänning Taggar: #ondska
Kommentera
Henrik Elstad
En liten bok om ondska - Ann Heberlein
Ibland är en bok precis vad den heter. En liten bok om ondska är en titel som håller vad den lovar och eftersom den är skriven av Ann Heberlein vet man från början att det blir tänkvärt. Heberlein vill problematisera ondskan och hur vi ser på den, hon ifrågasätter och drar slutsatser som jag inte alltid håller med om men som ställer invanda tankar på ända. I boken passera många allmänt sett onda gestalter förbi; Hitler, Josef Fritzl, Ted Bundy, Anders Eklund m.fl. Ämnet är ju ganska omfattande och kapitlen avhandlar flera olika perspektiv på ondska; filosofiska resonemang, dess ursprung, onda människor och barn, religiösa föreställningar m.m.
Det är framför allt den mänskliga eller den moraliska ondskan som behandlas, så kallad naturlig ondska som naturkatastrofer avfärdas ganska snabbt. Enligt Heberlein och flera av hennes referenser krävs det att en handling är medveten för att kallas ond, liksom att onda människor har för avsikt att göra onda saker för dess egen skull. Detta återkommer boken igenom och ett exempel på det är jämförelsen som görs mellan Harry S Truman, USA:s president som beordrade sprängningarna av atombomber över Japan under andra världskriget och Marc Dutroux, pedofilen i Belgien som spärrade in och mördade flera barn. Trumans bomber dödade tusenfalt fler än vad Dutroux gjorde. Skillnaden enligt Heberlein är att Trumans handling utgick från ambitionen att avsluta kriget och därmed spara liv, medan Dutroux mördade för sin egen skull. Därmed skulle vi moraliskt sett anse att Dutrouxs handlingar är mer ondskefulla. Centralt i resonemanget är också att ondska inte alltid kan avgöras enbart av rationella, vetenskapliga argument utan känslorna av avsky som människor upplever inför ondskan är också minst lika relevant.
Det är som sagt många olika perspektiv som plockas in, inte minst från populärkulturen och den fascination inför ondskan under kontrollerade former som de flesta av oss har. Allt för att försöka utröna ondskans ursprung och en av slutsatserna, som inte är särskilt ny eller överraskande, är att vi alla kan bli onda. Kända psykologiska experiment med fiktiva fångvaktare och fångar tas som exempel på detta. Det som är ondskans främsta förutsättning enligt Heberlein är likgiltigheten, inte heller det något särskilt nytt, men ändå något som vi ofta skyggar lite för eftersom det innebär att var och en kan bära ett ansvar för när onda handlingar sker. Istället för att ta till oss att ondskan finns i oss alla och det tysta deltagandets ansvar försöker vi hitta andra sätt att beskriva ondskan som något som finns i enskilda människor, medfött eller som ett medvetet val. Därmed kan vi också svära oss fria från skuld, samt hävda vår rätt till hämnd. Problemet är att när vi försöker hitta orsaker hos individen som beror på arv, blir det också svårt att avkräva ansvar för hur ska en person som är ond av naturen kunna veta om att den begår onda handlingar? Om den människa som anses ond själv är ett offer för arv eller miljö, hur kan man då utmäta straff? Ändå är just offrets behov av upprättelse något som beskrivs som viktigt för att upprätthålla människors tilltro till samhällets förmåga att hantera ondskan.
Eftersom Heberlein är professor i etik blir det mycket diskussion kring hur man definierar ondskan beroende på om man tittar på plikter, intentioner och konsekvenser. Plikter hanteras t.ex. i samband med exemplet nazismen och förintelsen, där en klassisk förklaring hos förövarna var att man bara följde order. Kan man i kontexten av det tredje riket säga att det enligt de normer som rådde där var onda handlingar när samhället sa något annat? Ja, menar Heberlein då man förutom den moraliska (individuella) ondskan också kan prata om ideologisk ondska som utövas med politiska eller religiösa förtecken. Den onda viljan, dvs. sinnelaget vid handlingen är avgörande enligt hennes slutsatser. Sedan kan konsekvenserna av en handling vara onda utan att intentionen med handlingen var sådan, t.ex. atombomberna. Det kan ju t.ex. också vara helt oanade konsekvenser som inte går att förutse och då kan det knappast handla om onda handlingar, även om människor drabbas.
Detta var en liten sammanfattning av en liten bok om ett stort ämne. Det är en mycket intressant läsning och kan med fördel läsas ett kapitel i taget så att man kan tänka efter lite kring de problem och slutsatser som Heberlein ställer upp.
Avdelning: Fakta Taggar: #ondska #recension
Kommentera
Anmäl textfel
