Lena Köster

Skogens hemligheter avslöjas

Ingen kan berätta om skogen och livet, det mänskliga, djuriska och pinnliga som Maria "Vildhjärta" Westerberg! På Heidruns förlag har hon med nya boken "Hjärtklappning"  fått in en fullträff med poesi, humor och klokskap i bild och text.

Jag föll pladask för Maria Westerbergs förra bok, "Vildhjärta". Aldrig hade jag trott att man kunde göra så finurliga, fantastiska varelser av skogens pinnar och dessutom med ord ge skapelserna ytterligare en dimension.

Maria Westerberg tillbringar helt uppenbart många timmar i skogen. Hon känner den nog på fler sätt än de flesta, jägare och fältbiologer inräknade. Det är som om den talar till henne och visar vägen till sina småknytt med de stora tankarna.

De flesta bilderna i de två böckerna har Maria Westerberg själv tagit. Andra fotografer och citerade skribenter berättar hon om i en notavdelning, som är nästan lika underhållande att läsa som texterna kring och uttalandena från skogens pinnar...varelser...hjärtan.

Några citat.

"Jag är den vädurskanin din mamma varnat dig för."

"Jag är trygg, han är het. Det är väl ändå trygghet?"

"Hon saknade överskrift, hade ingen underskrift. Utanför mätbarheten, hitom ömheten, vinglandes på gärdsgården mellan ditt och datt fanns hennes plats."

För att se vilka pinnfödda skogsvarelser citaten ovan handlar om - köp boken! Den nya eller den förra eller helst båda två. Ett köp du aldrig kommer att ångra. Finge jag bara äga tio böcker skulle åtminstone en av de westerbergska ingå i det lilla biblioteket eftersom båda tål att läsas och bläddras i om och om igen.

Själv har jag gått ut i skogen för att hitta pinnar som inom sig bär en varelse. Jag har inte lyckats. Är ingen Maria Westerberg. Men det är kanske du!

PS Heidruns Förlag är verkligen att lyckönska till valet att ge ut dessa omåttligt vackra, roliga, tankeväckande böcker!

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Christin Ljungqvist

Vita Tigern och en förklaring

Jag dras till mysterier, mörker och dolda ting framför action, explosioner och det som är synligt"

Jag inser att jag möjligen luras; att man, som läsare, kan tro att manuset jag arbetar på nu, med arbetstiteln Vita Tigern, hör samman med mina redan publicerade böcker i och med djuret i titeln (Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång), att boken handlar om Hanna Fagerström, störda relationer och spöken, att boken kommer utspela sig här och nu men så är inte fallet, nej, långt ifrån ...

Vita Tigern är den första av två böcker i en duett, en tudelad historia inom genren retropunk/retrofuturism, SF för unga vuxna; skrot möter grön högteknologi i ett Göteborg om trehundra år. Som några av er vet fokuserar jag på människorna, relationerna och psykologin, VARFÖR vi gör som vi gör, vad som är realistiskt framför grandiosa scener; jag dras till mysterier, mörker och dolda ting framför action, explosioner och det som är synligt. Men givetvis bygger jag på spänningen också, efter bästa förmåga, tills jag hoppas den är olidlig, ungefär som i Fågelbarn. 

I början, när jag planerade och fantiserade fram dessa böcker, letade efter inspirerande bilder och stagade ut synopsis, hade jag väldigt roligt; när jag började skriva kändes det bra; när jag lämnade in till förlagen och fick trevande svar lite mindre bra; nu, när jag just lämnat in det omarbetade manuset för ny läsning, känns det smått kluvet, som en blandning mellan lättnad, befrielse, tvivel och oro. 

What have I done?

Det återstår att se. 

Vet i vart fall detta; nya boken sitter inte ihop med de gamla på något sätt. Jag behövde en förändring, för min kreativitets skull, och prövar just hur långt min fantasi kan nå. 

Kommentera

Carl Magnus Juliusson

Kärlekens litteratur (5): Hedvig Charlotta Nordenflycht (HJÄRTA - SMÄRTA)

Hjärta rimmar inte på någonting annat än smärta. Hjärta är rent utav smärta"

Att i tiden glömma dig
  är omöjligt för mitt hjärta
och dock jämt påminna sig
  är en obeskrivlig smärta.
      Minnas, glömma på en gång
      ett osägligt själatvång.

Denna text kommer att vara lite speciell. Den kommer att handla om Hedvig Charlotta Nordenflycht som, förutom att vara en av Sveriges absolut främsta 1700-talspoeter, ibland även pratas om som Sveriges första feminist. Dessutom var hon den första svenska kvinna som kunde försörja sig på att vara författare. I Frankrike brukar man räkna Christine de Pizan till det, ungefär 350 år tidigare.


Men denna text kommer också att dediceras till den svenska kärlekspoesins allra mest uttjatade – allra mest fantasilösa, intetsägande, urvattnade, urtråkiga och rent utav störtlöjliga – kliché.

Ja, det ska alltså handla om rimmet: hjärta – smärta.

Läs hela inlägget ...

Kommentera