Mattias Lönnebo
För att vara medmänsklig krävs det mod
Medmänsklighet kan vara ett slitet ord - men som praktisk handling är den alltid oändligt angelägen.
(Bilden: Barn och unga i Xhosa-kulturen som visar på Ubuntu - Jag är för att vi finns.)
I söndags var temat "Samhällsansvar" runt om i Sveriges kyrkor. Pengar samlades in till olika projket av diakonal karaktär, dvs praktiskt arbete för att förbättra situationen för våra medmänniskor.
Det sägs att "ensam är stark", men det är om möjligt än ännu mer utsliten klyscha än ordet "medmänsklighet". Det är dessutom en lögn. Läget i värden är svårare än på länge, och vårt samhällssystem sätts på hårda prov när budgetramar, bostäder och personal inte räcker till för att ta hand om alla människor som behöver asyl. Det är inte en lätt nöt att knäcka för våra folkvalda.
Man kan se på flyktingkrisen på många olika sätt. För det första så måste vi ta hand om de människor som behöver asyl. Det är ett moralsikt krav, men även en nödvändig investering för framtiden. För om vi inte gör det går vi mot ett läge med stora sociala motsättningar och oroligheter i Sverige. Samtidigt så behöver vi intensifiera arbetet så att EU-s länder hjälper varandra också när det inte är så enkelt. Flyktingvågorna är ett prov på EU-s solidaritet och sammanhållning. Vi får se hur det går. Kanske ser man arbetet med utformningen av tomaternas odlingsbäddar som viktigare ...
Men det allvarligaste är att EU, FN och USA låter kriget fortgå i Syrien utan att ta till diverse fredsframtvingande åtgärder. De stridande måste tvingas till förhandlingsbordet och IS måste samtidigt bekämpas i en helt annan omfattning än nu. EU ser tigande på när framförallt mellanösterns kristna fördrivs och massakreras i en omfattning som skulle lett till ramaskri om de kallats för något annat än kristna. (Är det måhända EU-s postkoloniala samvete som spökar?)
Den enda medmänsklighet värd namnet, vore att kämpa för att inga människor behövde fly. En rimligare värd är möjlig. Men för att vara medmänsklig krävs det mod och villigheten att ta vissa risker. Har EU:s ledare det modet? Eller är medmänskligheten bara något man eventuellt vill visa de flyktingar som överlever färden över Medelhavet?
Avdelning: Fakta Taggar: #medmänsklighet
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Arga Bibliotekstanten
Finast på länge
När jag läser om alla otäcka hat- och våldsattacker mot tiggare tänker jag på den äldre damen som ville låna en svensk-rumänsk ordbok för att kunna kommunicera med dem.
Det är aldrig för sent att lära sig något nytt. Det gäller även medmänsklighet.
Taggar: #medmänsklighet #språk
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Esther Hansen
Att läsa böcker en gång till
Att läsa om böcker är något jag njuter mycket av. Jag vet vad boken handlar om och kan läsa mycket mera uppmärksamt. Jag förstår personerna på ett annat sätt och njuter av nuet. Jag har ingen brådska, jag vet hur det går. Jag upptäcker många fler detaljer. Så många att jag ibland undrar om jag verkligen läst den här boken förut.
Just nu läser jag Sara Beischers roman "Jag skall egentligen inte jobba här". Samtidigt läser jag i min dagstidning att vård av gamla fortfarande överlämnas åt "vem som helst". Man kan komma direkt från arbetslöshet in i vården utan någon utbildning alls.
Så gjorde jag en själv en gång. Precis som Moa i Sara Beischers roman var jag egentlig på väg åt ett annat håll. Jobbet som sjukvårdsbiträde var bara ett sätt att försörja sig medan jag pluggade på universitetet. Men jag stannade kvar i trettio år och är oändligt tacksam för det. Det finns inget mera värdefullt än att få vara behövd och till hjälp och glädje för andra människor.
-jag vill göra människor berörda, säger Moa som anledning till att hon vill bli skådespelare. Hon vill inte fortsätta med det "skitjobbet" det är att bara ta hand om gamla. Romanens storhet ligger bland annat i att den samtidigt visar hur mycket hon faktisk med sitt dagliga arbete berör alla hon kommer i kontakt med!
Sorgligt nog oroar hon sig, som den outbildade lågavlönade arbetskraft hon är, om det verkligen är tillåtet att göra som hennes "kunder" ber henne om. Hon måste dölja för arbetskamraterna när hon smyger ut med en gammal kvinna i rullstolen på en liten livsviktig promenad. Eller när hon i smyg sitter kvar och håller någons hand fast denna inte ens är döende utan bara orolig!
Någon ber att få sitta på en annan plats i matsalen för att bordsgrannen lägger löständerna i mjölken och på annat sätt förstör omgivningens aptit. Men det går inte för sig. Regler är regler och finns det inga regler finns rädslan att göra fel. Bäst att ingenting ändra.
Kerstin Andersson är sen gammalt en av mina favorituppläsare. hon har en klar och tydlig röst som alltid är fin att lyssna till. Hon kan texten och följer rytmen. I denna roman är hennes uppläsning helt suverän. Hon lyckas verkligen gestalta alla de gamlas särpräglade originalitet. Man kan bara älska dem.
Romanens innehåll lyfts, förutom av Anderssons uppläsning, också av Moas teaterdrömmar och allt hon gör för att förverkliga dem. Vi får följa hennes modiga försök att skaffa sig privatlektioner för att förbättra sina chanser för att komma in på scenskolan. Vi får även följa med på upptagningsproven, vilken pärs! Och får några tips om hur man kan lyckas ta sig in på generalrepetitionerna av de teaterstycken hon inte har råd att köpa biljett till.
Om ändå de viktigaste yrken blev betalt efter förtjänst skulle det förändra samhället i grunden! Att vårdbiträden skall ha råd att gå på teater borde vara en självklarhet.
Moa är mycket målmedveten, hon vet att det är skådespelare hon skal bli! Men ibland kommer kärleken i vägen. Omsorgen och medkänslan för Gullan som så innerligt sett fram emot att de skall smyga sig till att gå på kondis, det enda hon fortfarande önskar att göra en gång till i livet. Men Moas chans att få provfilma råkar bli precis samtidig.
Vårdarbetet är så tungt, fast så givande. Bäst fungerar det säkert om man har ett rikt liv utanför arbetslivet. Men då blir det också konfliktfyllt.
En aktuell, underhållande nutidsroman som rekommenderas på det varmaste för alla att läsa, lyssna till och läsa om igen!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #livet #vårdbitäde #attbligammal #teater #regler #medmänsklighet #livetsmening
Kommentera
Arga Bibliotekstanten
Rapport från en lånedisk
Någon jämförde en gång min blogg med Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink. Det är en av de finaste komplimanger jag fått. För den är, visserligen skrivet med glimten i ögat och ibland lite skruvat, en skildring av min arbetsvardag som jag upplever den. Och tydligen är det många som känner igen sig, och då inte bara bibliotekspersonal utan även andra som arbetar med service.
Jag tycker själv det är intressant att ta del av andra yrkesgruppers erfarenheter och synpunkter. Jag läser gärna deras bloggar, dels för jämförelse och igenkännande men också för att lära mig och förhoppningsvis bli en bättre kund/gäst/besökare. Det är lätt att glömma att en serviceinrättning också är någon annans arbetsmiljö och att vi som besökare bidrar, positivt eller negativt.
Men många tycker inte att servicepersonal ska få klaga offentligt. Vi ska tjäna, le och hålla käften. Eller "byta jobb om det inte passar". Vid läsning av kommentarerna på dylika bloggar utkristalliserar sig tre typer.
Den sårade
Jaha, serveringspersonalen gillar inte att vi byter blöja på bordet? Fy, nu tänker jag minsann aldrig mer besöka en restaurang. Nä, jag ställer mig i ett hörn och surar istället. OCH SVÄLTER IHJÄL. Då blir ni väl nöjda?
Den kallsinniga
Så du säger att ni får arbetsskador av onödiga lyft? Det skiter väl jag i. Det är inte mitt ansvar. Jag är kund och gör vad jag vill. Byt jobb eller sluta gnäll.
Den medmänskliga
Aha, det hade faktiskt aldrig tänkt på. Vad bra att jag fick reda på det, jag ska försöka komma ihåg det till nästa gång.
Själv sällar jag gärna mig till de medmänskliga. Vem vill du vara?
Taggar: #servicepersonal #medmänsklighet
Kommentera
/Visa 9 kommentarer
Anmäl textfel
