Anne-Charlotte Östman
Mamma läste Lars Gustafsson
Lars Gustafsson är död. Det är också min mamma sedan fem år tillbaka. Hon älskade litteratur och också böcker rent fysiskt. Efter att ha varit verksam inom parfymbranschen fick hon chansen 55 år gammal att arbeta på bibliotek, vilket hon gjorde fram till sin pensionering.
Särskilt poesin var betydelsefull för henne, i glädje och i sorg. Den var livsförhöjande och tröstefull. Jag har ärvt flera av Lars Gustafssons diktsamlingar. Jag slår på måfå i en av dem.
Mitt öga fastnar för "Godstågen". Dikten påminner mig om en sommar som vi tillbringade nära en järnvägsstation i Lars Gustafssons Västmanland. Jag finner den också lugnande. Något pågår hela tiden utan diktjagets medverkan. Det finns ett nät av förbindelser i det dolda.
Avdelning: Poesi Taggar: #till minne
Kommentera
Kristina Hård
Andra bokens dilemma
Det är väldigt annorlunda att skriva på del två i något som är tänkt att bli en trilogi. Jag måste hålla i huvudet det som hände i första boken, samtidigt som det fortfarande ska finnas ett liv efter boken jag skriver nu, alltså ytterligare en bok. Jag måste också fånga upp och dra med mig allt jag lämnat bakom mig i Kleptomania. Än en gång måste karaktärerna (de som fortfarande är vid liv) få en chans att säga sitt, men ändå inte sätta punkt! Svårigheten är att jag liksom dumpade dem i olika tidslinjer i Kleptomania, hur schyst var det mot mig själv och mot mina karaktärer egentligen? Nu kan jag inte bara lämna dem för vind och våg. Det är också många beslut som måste tas och tas hänsyn till. Allt jag hittade på i bok 1 kommer jag inte undan, och allt jag skriver nu vet jag kommer att påverka del 3. En annan sak jag också lärt mig, det är hopplöst att skriva om vintern när vi har en av de snöfattigaste vintrarna i Skåne på länge. Jag skulle behöva åka och sätta mig i en snödriva.
Kort sammanfattat, detta är vad jag har att utgå ifrån: I Kleptomania sker den värsta i tågolyckan i mannaminne ute i ingenstans. En man överlever och påstår att han inget minns, men blir sedan vansinnigt rik. Nästan femton år senare rullas den verkliga historien upp när han bekänner för Ingra från Skatteverket om vad som egentligen hände där inne i mörkaste skogen, vilka som faktiskt överlevde och vad han hittade. Eller om det kanske var något som hittade honom? Allt får hemska konsekvenser för Sverige.
Nu är jag där, vid de hemska konsekvenserna.
I efterordet till Kleptomania skriver jag att alla berättelser har sina egna historier. Historien som ligger till grund för Kleptomania kommer från när jag var tonåring. Den fanns med i en hemmasnickrad seriealbum/popup-bok (där specialeffekterna var klart inspirerade av Tintin Månen tur och retur som även fanns som popup). Sedan har den tagit en lång väg från det, till oigenkännlighet, men nu när jag skriver på tvåan så kommer den åter upp till ytan. Det är märkligt hur något kan bita sig fast så hårt. Fortfarande skulle inte någon annan känna igen sig i det jag använder, men inspirationen förföljer mig.
Jag letade upp mitt gamla orginal. Vad pekpinne-Pinocchio har där att göra har jag faktiskt ingen aning om? Undrar hur jag tänkte där ...
Taggar: #trilogi #vinter #snö #seriealbum #popup #mannaminne #tåg #måne #del 2
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
W.G Sebald och jakten på varifrån man kommer
Winifred Georg Sebald: essäkonstens mystiske mästare och given nobelpriskandidat, fram tills att han dör i förtid, 57 år gammal, i en bilolycka i december 2001.
Sebalds författarskap är djupt fascinerande och ett som jag flera gånger återkommit till i perioder. Det började med Saturnus ringar, en bok som vid första mötet var någonting helt annat än vad jag tidigare varit van vid.
Jag vet inte om jag riktigt förstod vad det var jag egentligen hade läst – förutom att det någonstans eggade min fantasi, inspirerade mig till att vilja läsa mer – förrän jag några månader senare läste om den och då var mer fokuserad än jag varit första gången.
Saturnus ringar var höljd i en dimma av dunkelhet, hemlighetsfullhet – ett mysterium jag ville förstå, eller kanske rent utav lösa, men i grund och botten egentligen nöjde mig med att enbart befinna mig inuti.
Vissa böcker är ju så; de passerar ens huvud och lämnar det helt förändrat bakom sig. De möblerar om hela ens sätt att tänka, läsa och förstå litteratur i grunden från och med sekunden man slagit igen boken.
Taggar: #essä #läsning #identitet #minne #historia #Europa #Förintelsen
Kommentera
Arga Bibliotekstanten
Lika lätt som ABC
I bibliotekssystemet har alla ett eget låntagar-id, ett upp till femsiffrigt nummer. Det används t.ex vid omlån eller avhämtning av reserverat material i hyllan där böckerna står sorterade efter just låntagar-id. Det är inte så lätt att komma ihåg, vilket vi är väl medvetna om. Själv har jag mycket lättare för bokstavskombinationer så när det gäller siffror är det bra att hitta något att hänga upp minnet på.
Låntagare frågar om hennes reserverade bok kommit in.
-Nej, tyvärr. Men jag kan visa dig var den kommer att stå när den kommit så kan du hitta den själv.
Jag kollar upp hennes kort.
-Åh, men vilket bra nummer du har: 123, det är ju jättelätt att komma ihåg! säger jag entusiastiskt.
Blank blick.
-Jaha?
-Ja, numren kan ju gå ända upp till fyrtiotusen och då kan det ju vara lite svårt att minnas.
Hon ser fortfarande helt nollställd ut.
-Ska jag komma ihåg det själv menar du?
-Nej det behövs inte, det kommer att stå i brevet när boken kommer in. Men det är ju ändå ganska lätt, ett-två-tre...?
Hon tittar oförstående på mig.
-Kan du skriva upp det åt mig?
Jag skriver upp det på en lapp och ger till henne.
Och inser att alla inte har samma uppfattning om vad som är är lätt att minnas.
Taggar: #sifferminne
Kommentera
Emma Kreü
Navelskåderier kring ett sviktande bokminne
Det händer inte ofta, men när det händer så blir jag lika generad varje gång... Tror man att man har ett minne av stål och det faktiskt sviker en, jag då blir man både förvirrad och lite vilsen. Fastän det bara är inför en själv.
Avdelning: Fantastik Taggar: #bokminne #bokfilm #omslagsminne #navelskåderier
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Modianos bok får mig att längta till Paris
Nästan alla Patrick Modianos böcker utspelar sig i Paris, så också "Nätternas gräs" som kom på svenska hösten 2013. Anna Säflund-Orstadius står för en väl genomförd transkription.
Det är en flanörroman. Berättaren Jean vandrar i minnet och på gatorna. Han har en fullklottrad svart anteckningsbok från den tid för 40 år sedan då han var tillsammans med Dannie. Så lång tid efteråt försöker han fånga in vem hon var men kommer inte mycket längre än då. Det lyser ett mysterium kring henne. Hon bara försvann.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #flanörroman #Paris #minne
Kommentera
Anmäl textfel
