Lena Köster

Bok- presentation:	Nakna män : Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-1915
Författar- presentation:	Patrik Steorn

Efterlysning: den kvinnliga blicken på naket

Jag rotar i antikvariatens boklådor regniga sommardagar och hittar bland annat en del erotica och annat naket i text och bild. Men hallå! Inga verk där kvinnor med kamera och ritstift ger sina bilder av nakna manskroppar. Eller kvinnokroppar för den delen. Den kvinnliga blicken på nakenhet och erotik, just nu, efterlyser jag här.

Konsthistoriskt organ i focus - för maktens eller erotikens  skull? 

Breda skuldror, sexpacksmagar, fasta runda rumpor och muskliga lår, men små vilande snoppar, hittar jag när jag bläddrar i Male Nude. Fast det gäller främst män av marmor och män i äldre måningar.

Går jag till modern fotokonst med nakna män, tex Robert Mappelthorpe, är det kraftfulla och gärna halverigerade penisar som gäller. Man kan inte kalla dem snoppar, ett för barnsligt namn, utan möjligen snorrar, pittar eller kukar. Till exempel i Ajitto, M:s berömda foto från 1981 av en sittande naken svart man med ett långt och kratftigt könsorgan.

Medan Mappelhorpe och co värderar kraftfullheten i erotiken, är det den manliga styrkan som sådan, de väldefinierade musklerna, kropparnas harmoni, jag hittar när jag tittar på bilderna av de antika skulpturerna. Till exempel i galleriet i Universitetsaulan i Uppsala. Nakna eller mycket lättklädda (hur fick de de där skynkena att sitta kvar, de gamla grekerna?) män/gudar i olika positioner. Det är inte de små snopparna som är i focus utan styrka och kontroll, en naken men oerotisk manlighet.

Bläddrar i Flaminio Gualdonis konstbildantologi. Hans von Marées Badande män, en målning från ca 1874, visar ett gäng nakna män som ser alldeles ”normala” ut vad gäller muskler och organ. Lite si och lite så, inga överdrifter åt något håll. Stillsam bild. Kanske att betrakta som homoerotisk, kanske bara att betrakta som en härlig nudistbild från en tilltalande strandkant.

Det ligger väl i betraktarens öga, som vanligt, vad man egentligen ser.

Sen finns där de små pojkarna skildrade som puttis. På samma gång knubbiga och muskulösa och med små pojksnoppar. Pedofiliska drömmar eller renhjärtad teologi?.. Välj själv..

Där finns också den avmagrade lidande kroppen, men då är könet oftast täckt av någon form av tyg. Inför döden är vi anständiga.

Jag skulle vilja se kvinnors bilder av nakna män i dag – oavsett om bilderna ska symbolisera manlig kraft, erotik eller bara skönhet eller nakenhet i största allmänhet.

Och gärna kvinnors bilder av nakna kvinnor. Inte bara de pliktskyldigt politiskt korrekta som visar att man minsann får vara tjock, rynkig, gammal eller vad det nu är man ”får” vara. Utan bildmakarnas djärvt lidelsefullt skapade erotiska, symboliska, mytiska och realistiska bilder av det egna könet.

Vilt och ärligt. Politiskt inkorrekt om det är så ärligheten ser ut. Målningar, skulpturer, foton med mera av den nakenhet vi alla har under kläderna och den nakenhet vi alla drömmer om visavi oss själva och andra.

Nakenheten är alltid aktuell i konsten. Alltid lockande, som eget ämne eller som kommentar till politiska, religiösa och mellanmänskliga företeelser. Men hur är det i dagens litteratur? Och då tänker jag inte på några som helst nyanser av grått, utan något innerligare, djärvare, ärligare och naknare.

Vem skapar de starkaste, mest drabbande bilderna eller texterna just nu? En tävling vore spännande. En, där såväl fotografer, målare, skulptörer, poeter och prosaister skulle delta. Slutresultat: en utställning med bok och konsert. för erotiska visor, erotisk musik vore onekligen spännande.

Men inte enbart erotiska aspekter av nakenhet, utan också alla andra skulle ingå.

Någon institution beredd att satsa?

Kanske borde jag helt enkelt starta en facebookgrupp med titeln Naket-erotiskt-blottat? Fast den skulle väl censureras av fb...

Kommentera