Mattias Lönnebo
Monsterland
Få konstnärer har som Hans Arnold lyckats kombinera skräck, gullighet och folklighet. Han illustrerade mängder av böcker, Tv-program, gjorde konstverk, skivomslag och affischer.
Avdelning: Skräck Taggar: #Monster #konst #erotik
Lena Köster
Efterlysning: den kvinnliga blicken på naket
Jag rotar i antikvariatens boklådor regniga sommardagar och hittar bland annat en del erotica och annat naket i text och bild. Men hallå! Inga verk där kvinnor med kamera och ritstift ger sina bilder av nakna manskroppar. Eller kvinnokroppar för den delen. Den kvinnliga blicken på nakenhet och erotik, just nu, efterlyser jag här.
Konsthistoriskt organ i focus - för maktens eller erotikens skull?
Breda skuldror, sexpacksmagar, fasta runda rumpor och muskliga lår, men små vilande snoppar, hittar jag när jag bläddrar i Male Nude. Fast det gäller främst män av marmor och män i äldre måningar.
Går jag till modern fotokonst med nakna män, tex Robert Mappelthorpe, är det kraftfulla och gärna halverigerade penisar som gäller. Man kan inte kalla dem snoppar, ett för barnsligt namn, utan möjligen snorrar, pittar eller kukar. Till exempel i Ajitto, M:s berömda foto från 1981 av en sittande naken svart man med ett långt och kratftigt könsorgan.
Medan Mappelhorpe och co värderar kraftfullheten i erotiken, är det den manliga styrkan som sådan, de väldefinierade musklerna, kropparnas harmoni, jag hittar när jag tittar på bilderna av de antika skulpturerna. Till exempel i galleriet i Universitetsaulan i Uppsala. Nakna eller mycket lättklädda (hur fick de de där skynkena att sitta kvar, de gamla grekerna?) män/gudar i olika positioner. Det är inte de små snopparna som är i focus utan styrka och kontroll, en naken men oerotisk manlighet.
Bläddrar i Flaminio Gualdonis konstbildantologi. Hans von Marées Badande män, en målning från ca 1874, visar ett gäng nakna män som ser alldeles ”normala” ut vad gäller muskler och organ. Lite si och lite så, inga överdrifter åt något håll. Stillsam bild. Kanske att betrakta som homoerotisk, kanske bara att betrakta som en härlig nudistbild från en tilltalande strandkant.
Det ligger väl i betraktarens öga, som vanligt, vad man egentligen ser.
Sen finns där de små pojkarna skildrade som puttis. På samma gång knubbiga och muskulösa och med små pojksnoppar. Pedofiliska drömmar eller renhjärtad teologi?.. Välj själv..
Där finns också den avmagrade lidande kroppen, men då är könet oftast täckt av någon form av tyg. Inför döden är vi anständiga.
Jag skulle vilja se kvinnors bilder av nakna män i dag – oavsett om bilderna ska symbolisera manlig kraft, erotik eller bara skönhet eller nakenhet i största allmänhet.
Och gärna kvinnors bilder av nakna kvinnor. Inte bara de pliktskyldigt politiskt korrekta som visar att man minsann får vara tjock, rynkig, gammal eller vad det nu är man ”får” vara. Utan bildmakarnas djärvt lidelsefullt skapade erotiska, symboliska, mytiska och realistiska bilder av det egna könet.
Vilt och ärligt. Politiskt inkorrekt om det är så ärligheten ser ut. Målningar, skulpturer, foton med mera av den nakenhet vi alla har under kläderna och den nakenhet vi alla drömmer om visavi oss själva och andra.
Nakenheten är alltid aktuell i konsten. Alltid lockande, som eget ämne eller som kommentar till politiska, religiösa och mellanmänskliga företeelser. Men hur är det i dagens litteratur? Och då tänker jag inte på några som helst nyanser av grått, utan något innerligare, djärvare, ärligare och naknare.
Vem skapar de starkaste, mest drabbande bilderna eller texterna just nu? En tävling vore spännande. En, där såväl fotografer, målare, skulptörer, poeter och prosaister skulle delta. Slutresultat: en utställning med bok och konsert. för erotiska visor, erotisk musik vore onekligen spännande.
Men inte enbart erotiska aspekter av nakenhet, utan också alla andra skulle ingå.
Någon institution beredd att satsa?
Kanske borde jag helt enkelt starta en facebookgrupp med titeln Naket-erotiskt-blottat? Fast den skulle väl censureras av fb...
Avdelning: Taggar: #erotik #fotobok #konstfoto #nakenhet #manligt #kvinnligt #naket #avslöjande #innerligt
Mats Strandberg
Det skräck, porr och melodram har gemensamt
En av de saker som är svåra med att skriva en skräckroman är att veta vad som faktiskt är skrämmande. Rädsla är så personligt. Det som jag tycker är läskigt kan vara fånigt för andra. Själv har jag till exempel aldrig förstått det läskiga med spindlar, eller med skelett. Däremot är jag livrädd för allt som har med nålar att göra. (Saw II gav mig mitt livs första riktiga panikångestattack.)
Filmvetaren Linda Williams har myntat begreppet ”body genres”, det vill säga kroppsgenrer. Hon menar att skräck, porr och melodrama har en sak gemensamt; de vill framkalla en fysisk reaktion hos läsaren, och de gör det genom att visa fysiska uttryck. Främst genom kroppsvätskor; blod, sperma och tårar. Det är en spännande teori, som du kan läsa mer om på Williams Wikipedia-sida.
Så, här sitter jag alltså och försöker framkalla fysiska reaktioner hos framtida läsare.
Jag får helt enkelt följa min egen skräckkompass. Sikta mot det som jag själv får hjärtklappning, gåshud och svettningar av.
Avdelning: Skriv! Taggar: #skriva #skräck #erotik #porr #melodram #färjan
Joanna Górecka
Porrflirt som faller jätteplatt
Åh. Jag vet inte ens var jag ska börja. Det finns så mycket jag avskyr med Sasha Greys bok ”Juliettesällskapet”.
Men jag ska inte låta mina hästar gallopera iväg alltför snabbt. En sak i taget. Först handlingen i sin korthet:
Catherine pluggar filmvetenskap och är ihop med Jack som hon älskar jättemycket, men som inte vill ligga med henne särskilt mycket längre. Catherine är även besatt av sin lärare och av sin kompis Anna. Hennes kompis Anna drar in henne i mer och mer vågade sammanhang som snuddar vid prostitution och sadomasochism (med snuddar menar jag att det definitivt handlar om prostitution och sadomasochism)
Och här kommer mitt hat i en ickekronologisk ordning.
• Hyllningarna. Alltså VA? Den har kallats smart och rapp och frigörande. Sasha Grey må ha koll på Markis de Sade och Stanley Kubrick, och det är ju trevligt, men lite kulturella referenserna mellan avsugningarna gör inte att Catherine någonsin övertygar mig som särskilt komplex, smart eller ens trevlig.
• Alla karaktärer är för mig som lösryckta, hängande trådar. Lite som spaghetti, fast, givetvis mycket sämre än spaghetti (jag råkar gilla spaghetti.)
• Ältandet om kroppsvätskorna. Ett av kapitlena handlar om att sperma är gud. Jag förhåller mig starkt kritisk.
• Allt jäkla BDSM. På senaste tiden handlar alla böcker (alltså den här och 50 shades of grey) som lyfter ”den frigjorda kvinnan” om tjejer som blir bundna, piskade och pissade på i burar. Missförstå mig rätt, var och en gillar sitt. Men måste varenda bok som ska frigöra en pryd kvinna följa samma hårdhänta förnedringsmönster? Det känns lite. Gammalt nu. I samma veva som den här boken kommer Lars Triers tretimmarsfilm Nymphomaniac, där storyn upprepas: den äventyrliga, frigjorda kvinnan tar sig an piskor och vill ha det i alla hål. GÄSP. Känns mer som en flirt med porrindustrins floskler. Om ni frågar mig.
Det värsta är de sista sidorna när Sasha Grey blev lika trött på Catherine som jag är och försöker knyta ihop sin popkulturella porrsäck och allt faller så platt att jag skrattar mig jättehögt till sömns
För den som inte har orkat läsa. Här kommer en recension av ”Juliettesällskapet” i minspel:
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #erotik #bdsm #spaghetti
Emma Kreü
Borde jag bli upprörd nu?
I en av mina bokcirklar (för tillfället är jag med i fyra olika) har vi precis läst "Berättelsen om O" av Pauline Réage. Det slår mig att "Femtio nyanser av honom" av E.L. James är som en mild bris i jämförelse.
Avdelning: Feelgood Taggar: #moralpanik #erotik
Eleni Schmidt
Game of Thrones
Jag är den sista på bollen, jag vet. Men jag har nyligen sett "Game of Thrones" och börjat läsa böckerna bakom.
Avdelning: Fantastik Taggar: #drakar #TV #erotik
Carolina Landin
Men bibliotekarien – sitter du verkligen och läser om Isfolket?
Ja?
Men hur försvarar du det, du som är litteraturvetare och så där? Va? Vavava? Är inte det riktig skräplitteratur?
Jag behöver väl inte försvara vad jag läser! Om jag tycker om att läsa något och blir glad och förnöjd av att läsa det – då är det inget skräp. Då är det underhållning.
Avdelning: Feelgood Taggar: #nostalgi #erotik #historia #Sverige #Norge #magi #kärlek
Sebastian Lönnlöv
Två serieantologier
AltCom är en seriefestival i Malmö, anordnad av Seriefrämjandet. AltCom har också blivit upphov till två serieantologier som inte får säljas utan bara skänkas bort: NO BORDERS från 2012 och SEX & WAR från 2010.
Dessa två antologier i häftat format hamnade i min resväska hem från bokmässan och de gick snabbt att läsa. Jag noterade många nya namn och andra som klingade bekant men som inte är de-där-namnen-som-dyker-upp-precis-hela-tiden.
Avdelning: Serier Taggar: #antologier #erotik #krig #migration
Sebastian Lönnlöv
Erotiska serier - why?!
Jag har läst erotiska serier förut och varit sådär lagom imponerad, vare sig det har gällt Liv Strömquist ("Drift"), Lina Neidestam ("Maran") eller Fredrik Boilet ("Yukiko's Spinach") men så tenderar jag ändå emellanåt att plocka till mig sådana volymer på Serieteket. Senast jag hade vägarna förbi deras hyllor fick jag med mig två böcker: "Song for Elise" av Natalia Batista och "Swedish Comic Sin 2" (antologi redigerad av Natalia Batista).
Avdelning: Serier Taggar: #erotik #sågning #fattar inte #antologier #HBTQ
Sebastian Lönnlöv
Att skriva bra om omoral
Jag läste Kerstin Thorvall för första gången 2010, när ”Det mest förbjudna” dök upp på en lista över kurslitteratur. Många sortera böcker tenderar att dyka upp när man läser litteraturvetenskapliga kurser med genus-inriktning, men den här var helt klart extra intressant i sitt raka och föga förskönande sätt att skildra sex och kvinnlig kåthet. Jag inhandlade genast andra böcker av Thorvall, men de har inte blivit lästa. Nu har jag dock tagit itu med en bok som jag länge haft stående: Thorvalls samlade dikter.
Även här handlar det mycket om sex och det kommer jag inte ifrån, hur mycket jag än kan prisa den enkla stilen som blir snudd på genialisk i sin brist på krumbukter. Det handlar påfallande ofta om kombinationen medelålders svensk kvinna (läs Thorvall) och ung man. Ofta en ung man av så att säga annan etnicitet, gärna i ett annat land. Och att de unga männen inte alltför sällan får betalt är heller ingenting som författarinnan hymlar med.
Och här hamnar jag i ett rejält dilemma. Måste man tycka om författare och samtycka i det de skriver om? Jag uppskattar Thorvalls skrivande. Jag ser henne som en extremt begåvad röst. Men hur stark hon än är i all sin erkända svaghet så kan jag i slutänden inte tycka att det är mer charmigt när hon knullar killar i hennes sons ålder mot betalning än om en medelålders vit man köper unga tjejer och skryter om det.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #kontroversiella böcker #omoraliska böcker #erotik
Sebastian Lönnlöv
I spåren av "Femtio nyanser"
Nej, jag har inte läst "50 nyanser". Jag har bara köpt in extremt många ex till bibblan där jag jobbar och varit med om att asgarva åt en stackars bibliotekarie som kom och sade "Nu var det en som ville ha femtio nyanser och den fanns inne som snabblån, så jag kunde tillfredsställa henne direkt".
För ett tag sedan skulle vi ta ställning till att köpa in "80 dagar gul", en ganska skamlös rip-off. Då kändes måttet rågat. Nu när jag bläddrade i Svensk bokhandels vårkatalog såg jag att det ska komma ut en tredje del i den serien. Nu finns "80 dagar blå" och "80 dagar röd". Andra böcker som samma förlag (Xstory) ger ut i vår är "Förbjudet", "Underkastelse" - och "Oralsex han aldrig glömmer".
Vad gäller den sista titeln stannade jag upp en stund och kunde inte låta bli att fundera.
Först blev jag bara provocerad. Ytterligare en bok om hur DU (som förstås är kvinna) tillfredsställer HONOM.
Sedan tänkte jag att jag inte behöver vara så fördomsfull. Utifrån titeln kan man vrida och vända en hel del.
För det första: vi har bara ett pronomen, HAN. Den som ger HONOM oralsex kan ju mycket väl vara en annan man. Visserligen pryds omslaget av riktigt fläskiga läppar med massa läppstift, men sist jag undersökte saken så var det fysiskt möjligt för män att ha läppstift.
För det andra: Titeln anger faktiskt inte vem som är aktören. Det kan ju vara så att HAN faktiskt ger oralsex till någon - kvinna eller man! - och aldrig glömmer det.
För det tredje: Att man aldrig glömmer något är ingen kvalitetsindikator. Det kan vara riktigt svårt att glömma riktigt dåliga upplevelser-.
Så läste jag texten om boken och självklart handlar det om vad jag först, helt fördomsfullt trodde. Den ultimata, helt queera guiden till sex över huvud taget lär vänta på sig. Hur mycket vi än har börjat tala om BDSM så verkar det svårt att göra det på ett feministiskt eller över huvud taget medvetet, jämställt, icke-heteronormativt sätt.
Men nu när jag ändå har givit massa gratisreklam åt "Oralsex han aldrig glömmer" av Sonia Borg (översättaren, liksom alla översättare för det här förlaget, verkar dock under pseudonym) kan jag ju också citera texten och nämna det ska vara en hel del foton och "detaljerade illustrationer [som] visar exakt".
Okej. Då vet vi.
Avdelning: Feelgood Taggar: #erotik #normer #kvinnligt #manligt
Sebastian Lönnlöv
Lagerlöf i läder
När man gör informationssökningar och t.ex. söker på något av författarens namn och något eller några ord ur titeln så blir det ofta en ny betydelse i sökfraserna. Det kan bli alltifrån "döda Guillou" till "guden Anna Jansson" eller "alla fattar utom Bjärbo". Nu har någon sökt och kommit till min blogg via frasen:
selma lagerlöf läderinbunden
Och jag vet ju precis vad personen menar. Jag har massor med läderinbundna Selma Lagerlöf(böcker) i bokhyllan.
Men ändå.
Jag ser verkligen framför mig Selma Lagerlöf som huvudperson i "Fifty Shades of Grey". Då du, mr Grey. Då hade du inte kommit undan så lätt..
Avdelning: Feelgood Taggar: #klassiker #erotik
Anmäl textfel