Lena Köster
Efterlysning: den kvinnliga blicken på naket
Jag rotar i antikvariatens boklådor regniga sommardagar och hittar bland annat en del erotica och annat naket i text och bild. Men hallå! Inga verk där kvinnor med kamera och ritstift ger sina bilder av nakna manskroppar. Eller kvinnokroppar för den delen. Den kvinnliga blicken på nakenhet och erotik, just nu, efterlyser jag här.
Konsthistoriskt organ i focus - för maktens eller erotikens skull?
Breda skuldror, sexpacksmagar, fasta runda rumpor och muskliga lår, men små vilande snoppar, hittar jag när jag bläddrar i Male Nude. Fast det gäller främst män av marmor och män i äldre måningar.
Går jag till modern fotokonst med nakna män, tex Robert Mappelthorpe, är det kraftfulla och gärna halverigerade penisar som gäller. Man kan inte kalla dem snoppar, ett för barnsligt namn, utan möjligen snorrar, pittar eller kukar. Till exempel i Ajitto, M:s berömda foto från 1981 av en sittande naken svart man med ett långt och kratftigt könsorgan.
Medan Mappelhorpe och co värderar kraftfullheten i erotiken, är det den manliga styrkan som sådan, de väldefinierade musklerna, kropparnas harmoni, jag hittar när jag tittar på bilderna av de antika skulpturerna. Till exempel i galleriet i Universitetsaulan i Uppsala. Nakna eller mycket lättklädda (hur fick de de där skynkena att sitta kvar, de gamla grekerna?) män/gudar i olika positioner. Det är inte de små snopparna som är i focus utan styrka och kontroll, en naken men oerotisk manlighet.
Bläddrar i Flaminio Gualdonis konstbildantologi. Hans von Marées Badande män, en målning från ca 1874, visar ett gäng nakna män som ser alldeles ”normala” ut vad gäller muskler och organ. Lite si och lite så, inga överdrifter åt något håll. Stillsam bild. Kanske att betrakta som homoerotisk, kanske bara att betrakta som en härlig nudistbild från en tilltalande strandkant.
Det ligger väl i betraktarens öga, som vanligt, vad man egentligen ser.
Sen finns där de små pojkarna skildrade som puttis. På samma gång knubbiga och muskulösa och med små pojksnoppar. Pedofiliska drömmar eller renhjärtad teologi?.. Välj själv..
Där finns också den avmagrade lidande kroppen, men då är könet oftast täckt av någon form av tyg. Inför döden är vi anständiga.
Jag skulle vilja se kvinnors bilder av nakna män i dag – oavsett om bilderna ska symbolisera manlig kraft, erotik eller bara skönhet eller nakenhet i största allmänhet.
Och gärna kvinnors bilder av nakna kvinnor. Inte bara de pliktskyldigt politiskt korrekta som visar att man minsann får vara tjock, rynkig, gammal eller vad det nu är man ”får” vara. Utan bildmakarnas djärvt lidelsefullt skapade erotiska, symboliska, mytiska och realistiska bilder av det egna könet.
Vilt och ärligt. Politiskt inkorrekt om det är så ärligheten ser ut. Målningar, skulpturer, foton med mera av den nakenhet vi alla har under kläderna och den nakenhet vi alla drömmer om visavi oss själva och andra.
Nakenheten är alltid aktuell i konsten. Alltid lockande, som eget ämne eller som kommentar till politiska, religiösa och mellanmänskliga företeelser. Men hur är det i dagens litteratur? Och då tänker jag inte på några som helst nyanser av grått, utan något innerligare, djärvare, ärligare och naknare.
Vem skapar de starkaste, mest drabbande bilderna eller texterna just nu? En tävling vore spännande. En, där såväl fotografer, målare, skulptörer, poeter och prosaister skulle delta. Slutresultat: en utställning med bok och konsert. för erotiska visor, erotisk musik vore onekligen spännande.
Men inte enbart erotiska aspekter av nakenhet, utan också alla andra skulle ingå.
Någon institution beredd att satsa?
Kanske borde jag helt enkelt starta en facebookgrupp med titeln Naket-erotiskt-blottat? Fast den skulle väl censureras av fb...
Avdelning: Taggar: #erotik #fotobok #konstfoto #nakenhet #manligt #kvinnligt #naket #avslöjande #innerligt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Obligatorisk läsning!
Jag får erkänna det direkt: jag var väldigt skeptisk till Liv Strömqvist väldigt länge och hade svårt att hänga med i hypen över hennes serier. Först med sin förra bok, "Ja till liv", började hon vinna över mig på sin sida. Med nya albumet "Kunskapens frukt" är jag definitivt frälst.
Där Strömqvists tidiga album varit ganska spretiga har "Kunskapens frukt" en sylvass, knivskarp riktning. Det faktaboksdrag som ofta funnits hos Strömqvist når här en väldigt personlig blomning. Det är bara att luta sig tillbaka och insupa nya kunskaper, komplett med referenssystem!
"Kunskapens frukt" handlar om kvinnans könsorgan. Hur kommer det sig att så många kvinnor vill operera sina blygdläppar så att de blir mindre? Varför är det ett hot om kvinnans könsorgan är stort, tar plats, breder ut sig? Kan det hänga ihop med att det enda som räknas på kvinnans kön egentligen inte är det yttre utan själva slidan, för att bara just den ryms i vår logik kring sex och befruktning?
Vilken historia har kvinnans kön - vad har ändrats i hur vi ser på könsorgan? Hur kommer det sig att kvinnor idag anses ha svårt att få orgasm, medan det tidigare har funnits uttalanden om att kvinnor tenderar att komma för tidigt? Hur påverkades synen på sex av att man tidigare trodde att kvinnan måste få orgasm för att kunna bli med barn?
Hur kommer det sig att vi idag ser på mannen som mer sexuellt driftigt än kvinnan, medan kvinnan tidigare setts som den liderliga, känslostyrda som lockar med sig den annars logiske mannen? Varför ska kvinnor behöva känna att deras kön är ofräscha? Och varför ses mensblod som äckligt idag när det tidigare har tilldelats magiska egenskaper?
Mycket av könsroller och tänk kring sex är så extremt tidsbundet. Just detta visar Strömqvist. Ett viktigt ämne - extremt väl genomfört. Många har sagt det och jag upprepar: Obligatorisk läsning!
Alltså: Läs "Kunskapens frukt". Det är inte en uppmaning. Det är en order.
Avdelning: Serier Taggar: #feminism #kvinnligt #hyllning
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Det här med Kerstin Thorvall
Första gången jag stötte på Kerstin Thorvall som författare var när jag gick en kurs om litteratur och genus, på den gamla goda tiden, det vill säga 2010. Vi skulle läsa "Det mest förbjudna", den bok som inledde Thorvalls karriär som skandalförfattare när det gällde kvinnlig sexualitet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #kvinnligt #klass #sexualitet #kärlek #skandal #kontroversiellt #självbiografiskt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Munro skriver starkt om genus
Jag har aldrig tidigare läst Alice Munros noveller, hur jag nu har kunnat undgå det. När hon fick Nobelpriset kastade jag mig inte över de böcker av henne som jag hade hemma, utan lånade ut dem. För en vecka sedan fick jag tillbaka de bägge böcker, ”Dance of the Happy Shades” och ”To Much Happiness”. I den förra, som var Munros debut och utkom redan 1968, finns en novell med namnet ”Boys and Girls”. En novell som fick mig att överösa marginalerna med utropstecken.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #novellsamling #genus #kön #feminism #barndom #uppväxt #kvinnligt #Nobelpriset
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Bör det manliga geniet vara ett svin?
Märta Tikkanen skrev 1978 en bok med titeln "Århundradets kärlekssaga". Jag har haft den liggande i ska-läsa-högen i flera år, eftersom jag ofta sett den nämnas en bok man MÅSTE läsa, något oförglömligt. Helt enkelt något i stil med titeln: "Århundradets kärlekssaga".
Avdelning: Poesi Taggar: #manligt #kvinnligt #kärlek #moderna klassiker #könsroller
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
I spåren av "Femtio nyanser"
Nej, jag har inte läst "50 nyanser". Jag har bara köpt in extremt många ex till bibblan där jag jobbar och varit med om att asgarva åt en stackars bibliotekarie som kom och sade "Nu var det en som ville ha femtio nyanser och den fanns inne som snabblån, så jag kunde tillfredsställa henne direkt".
För ett tag sedan skulle vi ta ställning till att köpa in "80 dagar gul", en ganska skamlös rip-off. Då kändes måttet rågat. Nu när jag bläddrade i Svensk bokhandels vårkatalog såg jag att det ska komma ut en tredje del i den serien. Nu finns "80 dagar blå" och "80 dagar röd". Andra böcker som samma förlag (Xstory) ger ut i vår är "Förbjudet", "Underkastelse" - och "Oralsex han aldrig glömmer".
Vad gäller den sista titeln stannade jag upp en stund och kunde inte låta bli att fundera.
Först blev jag bara provocerad. Ytterligare en bok om hur DU (som förstås är kvinna) tillfredsställer HONOM.
Sedan tänkte jag att jag inte behöver vara så fördomsfull. Utifrån titeln kan man vrida och vända en hel del.
För det första: vi har bara ett pronomen, HAN. Den som ger HONOM oralsex kan ju mycket väl vara en annan man. Visserligen pryds omslaget av riktigt fläskiga läppar med massa läppstift, men sist jag undersökte saken så var det fysiskt möjligt för män att ha läppstift.
För det andra: Titeln anger faktiskt inte vem som är aktören. Det kan ju vara så att HAN faktiskt ger oralsex till någon - kvinna eller man! - och aldrig glömmer det.
För det tredje: Att man aldrig glömmer något är ingen kvalitetsindikator. Det kan vara riktigt svårt att glömma riktigt dåliga upplevelser-.
Så läste jag texten om boken och självklart handlar det om vad jag först, helt fördomsfullt trodde. Den ultimata, helt queera guiden till sex över huvud taget lär vänta på sig. Hur mycket vi än har börjat tala om BDSM så verkar det svårt att göra det på ett feministiskt eller över huvud taget medvetet, jämställt, icke-heteronormativt sätt.
Men nu när jag ändå har givit massa gratisreklam åt "Oralsex han aldrig glömmer" av Sonia Borg (översättaren, liksom alla översättare för det här förlaget, verkar dock under pseudonym) kan jag ju också citera texten och nämna det ska vara en hel del foton och "detaljerade illustrationer [som] visar exakt".
Okej. Då vet vi.
Avdelning: Feelgood Taggar: #erotik #normer #kvinnligt #manligt
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Anmäl textfel
