Esther Hansen
Ljudboksjulklappstips
Gud kommer till oss i det värnlösa spädbarnet. Det är det kristna julbudskapet och även i vår sekulariserade värld är julens budskap att sätta barnen i centrum. Men det är ingen idyllisk värld som barnen lever i. Ibland är den så outhärdligt grym. Orkar vi se det i ögonen under julen som skall ge sken av att allt är så glättigt och bra?
Avdelning: Spänning Taggar: #rättsväsendet #familj #sjukvård #våld #kärlek #konflikter
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Joyce Carol Oates - Livets uppkomst
Oh så glad jag blev när jag hittade Livets uppkomst på Stadsbibliotekets vagn med nyss tillbakalämnade böcker - en kortroman av Oates, från 1991. Då var jag en treåring som inte alls läste Oates, men nu läser jag gärna denna gigant. Det som gjorde mig glad var dock inte att det stod Oates på ryggen, för jag har många Oates hemma, utan att det var en KORT bok. Med sina 115 sidor kändes den som ett mera rimligt läsprojekt mellan all kurslitteratur än Blonde och alla andra Oates man/en/jag borde läsa. Jag har läst ett par tre kortromaner av Oates förut: den underbara Våld. En kärlekshistoria, den stilistiskt spännande och även handlingsmässigt spänningsfyllda Mörkt vatten, den i mitt tycke halvbraiga Djur. Kort sagt: en kortroman signerad Oates kändes som en perfekt idé.
Livets uppkomst handlar om Kathleen som dödar första gången redan när hon är i nioårsåldern och som samtidigt knappt själv lyckas överleva sin fars misshandel. Efter ett antal fosterfamiljer blir hon sjukvårdsbiträde - och dödsängel. Här kanske det spelar in att jag har tillbringat sex veckor som praktikant på ett äldreboende, för jag kan verkligen leva mig in i miljön. (Så har Oates också beskrivit sjukhuslivet mycket inträngande). Svårare att leva sig in i är huvudpersonen som berättarrösten cirklar kring och aldrig riktigt kommer åt - med avsikt. Det är meningen att Kathleen ska vara oförståelig. Jag behöver inte förstå henne. Jag kan bara konstatera att hennes berättelse är välskriven, stark som en spark i magen och väldigt Oates på det där sättet då Oates är på bra humör och lyckas helt och fullt.
"FECES FINGRAR FLUGOR FÖDA FLYTNINGAR - oupphörligen drog vissa ord genom hennes huvud som små böner för vilka hon Kathleen Hennessy blott var mediet - FECES FINGRAR FLUGOR FÖDA FLYTNINGAR - för vilka herren vare lovad."
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #sjukdom #ålderdom #sjukvård #språkglädje #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Anders K. Johansson - Beckombergalandet
Beckomberga - "Beckis" - är ett område i närheten av mig, ökänt som före detta mentalsjukhus. Nu har det helt gjorts om och reklambyråer har i flera år försökt sälja in till oss i trakterna runt omkring att Beckomberga är ett solbelyst radhusområde för barnfamiljer, men gamla bilder sitter kvar. Busshållplatsen vid Beckis, som jag åker förbi nästan dagligen, heter "Bromma sjukhusgrindar" och det ger ju inte mindre associationer till lås, lobotomier och elchocker. Själv har jag ett tydligt minne av hur jag var i lågstadieålder och hade varit i en simhall inne på det då nedlagda sjukhuset. Mamma skulle hämta mig, men bilen gick sönder och det fanns inga mobiler på den tiden så jag blev sittande utanför den stängda simhallen i mörkret med blött hår medan före detta patienter vankade förbi; trots att de fick röra sig vart som helst så återvände vissa till Beckis.
Anders K. Johansson, författare till Beckombergalandet, växte upp i personalbostäder inne på sjukhusområdet, med föräldrar som var mentalskötare. 14 år gammal började Anders själv jobba på Beckis och kom sedan att vara anställd där i perioder tills det blev för mycket - när systern Astrid fick en psykos och blev intagen just på Beckomberga. De olika rollerna gick inte ihop. Beckombergalandet från 1999 består av många otroligt bra fotografier som Anders K. Johansson tagit, tillsammans med självbiografiska texter om såväl anhörigrollen som mentalskötarrollen och de olika patienterna som passerat revy.
Beckombergalandet är tunn men tung. Innehållet är gripande och angeläget. Boken väcker många tankar, men är kanske lite för ostrukturerad och inte tilltäckligt djuplodande. Stilistiskt sett kunde det ha blivit bättre (det känns som att Johansson är bättre fotograf än författare), men å andra sidan finns det säkert en tanke med den här stilen. Läsvärt, i vilket fall!
Betyg: 6/10
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #sjukvård #sjukdom #historiskt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Ragnar Thoursie - Sånger från äldreomsorgen
Det här råkade bli min första diktsamling på ett par månader, vilket får räknas som något ovanligt i min värld. För några år sedan läste jag inga romaner alls, däremot mellan fyra och femton diktsamlingar varje dag. Jag knarkade verkligen poesi och kunde nog inte tro att det skulle komma dithän där jag är idag - att jag nästan måste övertala mig själv.
Thoursie tillhör inte den krets poeter jag har tyckt om tidigare i livet och det enda jag visste om Sånger från äldreomsorgen var att Martina Lowden dissat den och särskilt beklagat det faktum att den inte hette Sånger från äldre, om sorgen. Jag kan se poängen: det här är nämligen inte poesi som leker med någonting alls, särskilt inte med språket. Det här är poesi om kalla fakta, om hur det står till i äldrevården, men det är skrivet på ett ganska opoetiskt sätt som aldrig övertygar mig om att poesi är den egentliga formen för materialet. När det gäller Sånger från äldreomsorgen kan jag aldrig låta bli att tänka att den här texten skulle göra sig mycket bättre som prosa, kanske som en långnovell.
Nu är det ju inte prosa Thoursie har skrivit. Det är poesi. Poesi om viktiga ämnen, förvisso, men ändå - inte poesi jag läser för dess poetiska skull, utan dikter jag fortsätter läsa trots stilistiska brister, helt enkelt därför att de berör mig här och nu: jag ska ju ut i äldrevården nästnästa vecka och kan behöva en tankeställare. Till alla som inte på något personligt sätt berörs av ämnet har jag dock ingen anledning att rekommendera Thoursies poesi.
Så. Då var det sagt. Nu går jag vidare till annan poesi, som vågar ta ut svängarna och kanske till och med slira lite i kurvorna. Bara för skojs skull.
Betyg: 4/10
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #sjukdom #ålderdom #sjukvård #sågningar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Etiska dilemman i vård och omvårdnad
Etiska dilemman i vård och omvårdnad. Hur skulle du ha gjort? består av noveller som deckarförfattaren Anna Jansson skrivit, följt av olika reflektioner och frågeställningar från medförfattaren Agneta Blom. Novellerna ställer inte viktiga frågor med stilistisk träffsäkerhet och ett modigt innehåll som får mig att gapa och hissna. Här finns många emotionella falluckor där "Hjälp!" är den enda möjliga reaktionen. Vi snackar inte om några puttenuttiga dilemman, rätt och fel är sällan självklart och boken uppmanar till en egen bedömning istället för att ge ett facit.
Jag rekommenderar Etiska dilemman... till alla som jobbar inom vården, tänker jobba inom vården i framtiden eller på andra sätt är berörda av vårdetik - men minst lika angelägen läsning är den för alla som vill läsa välskrivna noveller som ställer viktiga frågor. Helt enkelt: den här boken är perfekt för alla som någon gång funderat över frågor om hur vi bör behandla varandra och vad man kan kräva av en människa.
Betyg: 9/10
(Detta är en omskriven upplaga från 2007. Jag har även läst den första upplagan från 2005 och kan konstatera att 2007 års version är märkbart bättre i sitt upplägg - dessutom har det tillkommit flera noveller som man inte bör missa!)
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #hyllning #sjukvård #etik #moral #dilemman
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jean-Dominique Bauby - Fjärilen i glaskupan
Fjärilen i glaskupan handlar om 42-årige Jean-Dominique Bauby som ligger förlamad på ett sjukhem, bunden där "som en eremitkräfta på sin klippa". Han är förlamad i nästan hela kroppen men kan blinka med vänster öga. Med hjälp av denna enda återstående förmåga skriver han sin självbiografi; en förlagsredaktör går igenom alfabetet och han blinkar när hon har kommit till rätt bokstav, så det är kanske inte konstigt att boken är kort.
Tyvärr är "denna orörliga resa" ganska händelselös trots sitt knappa omfång. Mycket av det som skrivs är faktiskt inte särskilt intressant. Jag undrar ofta om Bauby verkligen inte hade mer än så här att berätta? Om jag var i samma situation skulle jag nog ha prioriterat ganska annorlunda, men även denna berättelse som ofta rör sig kring de vardagliga händelserna i Baubys nutid är läsvärd på sitt sätt, åtminstone för den som ska bli vårdare och undrar hur det känns att inte kunna ta hand om sig själv och knappt kunna kommunicera. Många är de episoder i boken som illustrerar begreppet 'vårdlidande', det vill säga lidande orsakat avbrister i vårdarens bemötande.
Jag undrar varför Bauby berättar så lite ur sitt "första liv", innan förlamningen, men kanske är det så här han tacklar sin tillvaro: genom att förhålla sig positiv, se nuet och det välbefinnande som finns i hans tillvaro - allting ytterst finstämt och med en ständig glimt i ögat.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #sjukdom #döden #sjukvård #självbiografier
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Sväva mellan liv och död...
...är titeln på en samling diktlika aforismer, skrivna av läkaren Carl-Magnus Stolt. Bokens devis är orden "Det finns en dold poesi i sjukrummet". I centrum står vårdarens roll och boken är menad att användas i undervisning, men den förtjänar att läsas även i andra sammanhang. Här finns galghumor, visdom och en stor kärlek till språket. Som poesi betraktat är det klassiskt med många naturreferenser: hårtussarna faller som höstlöv på onkologavdelningen, i patientens lungor finns "töckenartade nebulosor". ”Som frusna molnskuggor på havet bläddrar datortomografen obevekligt fram skiva efter skiva av sanningen”.
Helt formfulländat är det inte - t.ex. finns här många upprepningar som känns osköna - men Stolt är ju egentligen inte poet, så det må vara honom förlåtet. Han väjer inte för döden, inte heller för klichéer, men allting blir ändå lika levande som ljuslågan i rummet där de nyss avlidna lagts för att kallna. Solt beskriver trafikolyckor där offren kvävs av sitt eget blod och skriver om trettonåringar som kommer till akuten med hjärtstillestånd. Liggsår, delirium tremens, psykos, ångest - allting levandegörs med varsam hand. Från obduktionsbordet berättas en enda detalj: ”Den unga kvinnans naglar alltjämt rödmålade, en hyllning till livet”.
Allra starkast kommer jag att minnas en rad: "Tystnaden i trappuppgången utanför den låsta psykiatriavdelningen." I de orden finns en subtil styrka som får mig att rysa. Här sägs eoner och oceaner genom antydda aningar - fantasin fyller tystnaden.
Betyg: 7/10
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #sjukdom #sjukvård #språkglädje #läslycka #döden #sorg
Kommentera
Anmäl textfel
