Nobelpristagaren Günter Grass brukar oftast skriva långa, stort anlagda romaner, som Blecktrumman, Flundran, En invecklad historia. Men hans nya bok är annorlunda. Den är en samling korta historier – en för varje år under 1900-talet. Mitt århundrade – det vill säga det slutande seklet sett ur Günter Grass synvinkel, som inte alltid är den mest självklara eller okontroversiella. Historierna framförs av ständigt nya gestalter; ibland är det också Grass själv som berättar. Stort och smått under århundradet behandlas, men alltid så att de små händelserna avspeglar något större och de stora röjer sin närvaro i det lilla.
Som så ofta hos Günter Grass rör sig flera historier samtidigt, i samverkan och i strid med varandra. Och händelserna berättas inte alltid det år då de inträffade. De spänns ut mellan det år det handlar om, det år då de återberättas och den tid som är läsarens egen, mitt i sekelskiftet. I ett myller av kända och okända, glömda och ihågkomna gestalter växer en levande historia fram. Mitt århundrade är en tillgänglig, öppen roman, skriven med mästarens lätta handlag. Som krönikör liknar Günter Grass ingen annan, men den värld han beskriver är anmärkningsvärt lik vår.