Recension
av Eldvittnet, Lars Kepler
Når inte ända fram
Jag tycker inte riktigt om Keplers böcker, det vill jag bara säga så där rakt av. Ändå är den här boken inte lika makaber som de två tidigare, men den räcker inte till en riktigt bra deckarhistoria.
Vad är det egentligen som stör mig? Roslund & Hellströms deckare är också makabra och våldsamma, men i Keplers böcker känns våldet omotiverat, det fyller ingen annan funktion än att finnas där av kommersiella skäl. Upplösningen och förövaren känns verklighetsfrämmande, slutet blir konstruerat och tar udden av en god historia. Boken är indelad i korta kapitel, 195 stycken, och det gör att bokens 562 sidor snabbt tar slut. Jag ska villigt erkänna att jag utan problem läste ut boken, för visst ville även jag få reda på finalen.
Historien börjar riktigt spännande med mordet på en ung flicka i ett isoleringsrum på den avlägset belägna Birgittagården, ett privat HVB-hem norr om Sundsvall. Flickan ligger arrangerad på sängen med händerna för ögonen. Hon har inga avvärjningsskador. Även den jourhavande sjuksköterskan har mördats.
En annan ung flicka, också hon intagen på hemmet, vaknar blodindränkt och flyr ut i skogen. Jakten på den försvunna och mordmisstänkta flickan börjar och spänningen stiger när flickan lyckas stjäla en bil med ett litet barn i bilbarnstolen.
Joona Linna är superpolisen som löser allt igen, trots att han formellt är tjänstledig, under internutredning och inte får agera officiellt. Men agerar det gör han. Hans lugna grå ögon nämns störande många gånger i boken.
Flora är en medelålders kvinna som anordnar seanser. Hon bluffar naturligtvis och tar hjälp av ljus som flammar upp, men hon är snäll. Hon har snälla och tröstande hälsningar till seansdeltagarna från deras kära på den andra sidan. Nu drabbas hon plötsligt av syner, hon ser den mördade flickan, hon ser mordvapnet. Hon ringer till polisen om och om igen. Till sist åker Joona för att träffa henne.
Som en liten vink om vad nästa bok kommer att handla om ger Kepler en glimt av Joonas förflutna och familj. En psykiskt störd man, infångad av Joona och hans partner, sitter inlåst och isolerad utan annan kontakt än vårdpersonalen. Han är inte bara psykiskt sjuk utan ondskan personifierad och den livrädda vårdpersonalen verkar tro att han har övernaturliga krafter.
Boken finner säkert många nöjda läsare även om jag inte tillhör dem.
Mottagen: 25 mars 2012
Anmäl textfel
