Vad inspireras ni av? Alltså vad får er inspirerade till att skriva. Jag hörde om en författare som ”samlade” på personer. Träffade hon på en intressant person i verkligheten så skrev hon upp den personen i sin anteckningsbok, och kanske använde hon personen senare i sitt skrivande. Det tyckte jag lät häftigt. Skulle aldrig komma på tanken att ”samla” på personer, men det kanske är ett bra sätt att bli inspirerad.
Själv blir jag ofta inspirerad när jag läser skrivarböcker eller hör andra berätta om sitt skrivande. Då kan det klia i fingrarna och jag kan bli både avundsjuk och glad. Ibland låter det så enkelt när andra berättar om sitt skrivande, och då tänker jag att kanske kan jag med.
10 maj 2013
Jag blir också inspirerad av skrivarböcker. Fast jag tar mig sällan tid att läsa, vilket är tråkigt. Jag läser nog fler skönlitterära böcker som jag också inspireras av. John Ajvide Lindqvist är en stor inspirationskälla för mig. Jag försöker att inte jämföra, för då får jag bara prestationsångest, men jag blir alltid taggad på att skriva när jag läst hans böcker. Annars inspireras jag av att cykla. Då tänker jag massor och får mycket idéer.
10 maj 2013
Spännande fråga! Det är alltid så intressant att höra vad andra inspireras av. Det där med att samla på personer lät roligt. Jag skulle heller aldrig komma på den tanken. Jag inspireras mycket av vissa platser. Min mormor och morfars sjöbod, havet, caféer. Det är jättekonstigt, men i den där röran av folk och ljud inne på ett café blir jag superlugn. Då blir jag inspirerad av att det rör sig runtomkring mig, fast jag har min egen bubbla som är bara min. Det är en häftig känsla.
10 maj 2013
Jag inspireras nog mycket av livet. Sådant som händer mig och andra och som väcker tankar. Till en dikt kanske jag kommer på ett ord eller en mening och bara spinner vidare, då tycker jag mycket om att bara skriva och landa på en helt oväntad plats. Med noveller ska det finnas en skruv på det, något oväntat och obehagligt. När jag skriver prosa blir det nog mycket "Tänk om". Tänk om världen såg ut så här - då blir det nästan science fiction. Tänk om det här hände, vad skulle folk tänka-känna-göra då? - bästa början på en bra historia!
10 maj 2013
Jag inspireras precis som Sebastian av livet. Saker jag varit med om. Allt ifrån livskriser till goda erfarenheter. Allt däremellan. Jag vill skriva om sånt jag känner och känt, sånt som förhoppningsvis andra också känner och kan relatera till.
10 maj 2013
Jag samlar inte på personer men jag kan bygga upp personer utifrån någon jag ser eller hör, det räcker med en liten speciell detalj eller en mening så har jag skapat grunden till en karaktär. Och det är till 99% främligar som "används", närmare bekantskaper inspirerar väldigt sällan.
10 maj 2013
Även att läsa om skrivande väcker lusten, och tidningsartikar om personer eller händelser är oslagbara, ofta knapphändig fakta att spinna vidare kring.
10 maj 2013
Vad inspirerar mig?
Konstutställningar brukar inspirera på så vis att jag får intensiv lust att skapa. Helst bildkonst av olika slag, målningar, foto.
Går gärna med på en guidad tur på Mjellby konstmuseum, eller tar en runda på mitt "stamgalleri" Galleri 70 här inne i stan (Halmstad) som har många konstnärer samlade under ett och samma tak. Och är helt under bara människor, maximalt inspirerande!
När det gäller läsande och böcker så är det väldigt mycket Stephen King för mig. Särskilt hans mastodontberättelse om det mörka tornet. Men långt ifrån bara honom och fantasy.
Jag har inte så där att jag direkt får en idé till något speciellt av det här, mer än att det ger en allmän lust att sätta mig och skriva.
Mina miljöer och personer bara kommer till mig. Ser en person, kroppspråket, en gest eller min, nån knyck på nacken eller ett leende - och så har jag den där personen och vet allt om honom eller henne. Eller åtminstone det jag kommer att behöva för att skriva.
För att sätta igång mig från noll och till datorn, är bästa sättet att ta en slumpvis vald mening från en slumpvis vald bok - och börja där.
Skrivövningar om fem, tio minuter eller mer är ett suveränt verktyg
10 maj 2013
Jag får inspiration av saker som händer mig eller som jag läser om har hänt andra. Alltid verkligheten, jag verkar nästan inte ha någon fantasi. Min skrivarlust väcks framförallt av orättvisor och andra saker som jag blir arg över. Jag går och stör mig på det ett tag och sen skriver jag om det för att kunna släppa det.
10 maj 2013
Jag tror man får intryck hela tiden från verkligheten, en mening här, ett utseende där, en situation. Sen sitter det där i huvudet nånstans och rätt vad det är - kanske i samband med nåt helt annat. Kommer just IDÈEN
Jaga hade en sambo för några år sedan som brukade säga: om man inte får nån input, så blir det heller ingen output!
Så ut och samla intryck. Förr eller senare kommer de till nytta.
10 maj 2013
Nu när jag skrivit ett par av de roliga skrivövningarna så har jag försökt associera ganska fritt. Men jag märker att resultatet ofta ligger nära antingen egna upplevelser, eller litteratur som jag har läst. Det återstår alltså att utveckla den egna fantasin!
10 maj 2013
Jag har inte funderat på exakt vad det är som inspirerar mig till skrivandet. Men det är väldigt olika från gång till gång. Det kan vara en plats, situationer ur mitt eget liv, relationer. Och skrivövningar. Väldigt sällan är det andra skönlitterära böcker eller artiklar.
10 maj 2013
Jo men det gör ingenting att det ligger nära egna upplevelser eller sådant man läst, det sägs ju att man ska skriva om sådant man känner till! Och om man fortsätter skriva så blir det så att man utvecklar fantasin och kommer på alltmer nya saker att skriva om.
Det är ju det skrivövningar är till för! Att träna sig för att utvecklas och komma vidare!
10 maj 2013
Allt. Livet, musik, böcker, film, foton, konst... Drömmen om att vara någon annan, i en annan tid, på en annan plats. Lite tänk om-scenariot för mig med.
I ärlighetens namn så har jag faktiskt aldrig läst en skrivarbok. ;) Men jag följer många författarbloggar och snor helt fräckt idéer om skapandeprocessen från dem och omvanldar dem så att de passar mig. Har på så sätt blivit något mer strukturerad i mitt skrivande.
10 maj 2013
Allt omkring kan inspirera till skrivande, det gäller bara att ha tentaklerna utfällda. Då kan jag gå igång på det mesta! Förut gillade jag inte skrivövningar, det var ett konstlat sätt att skriva, tyckte jag, men nu har jag ändrat mig. Skrivövningar öppnar upp sinnet och man (jag) skriver om det som berör mig och jag vill fortsätta att bygga vidare på många av de övningar jag gjort.
10 maj 2013
Jag inspireras som allra bäst när jag lyssnar inåt, alltså är i stillhet. det behöver inte betyda att det ska vara stillhet utanför mig, jag kan sitta i personalrummet på mitt arbete och lyssna på samtal, där föds många utav mina dikter, eller om jag sitter på café och tar in allt jag ser, hör och doftar. Sedan omvandlas det såklart av mina erfarenheter och min väg, eller punkt i livet. Jag kan också titta på annan konst(målningar) och bli helt galet inspirerad. Framför allt Klimts konstverk.
11 maj 2013
Jag inspireras av alla möjliga vardagliga händelser, som jag själv upplever eller som vänner/släkt/familj berättar. Jag inspireras även av skrivarutmaningar som t.ex. LitteraturMagazinets, Skrivarsidans eller Skrivpuff. Ofta väcks minnen till liv av utmaningarna, minnen som jag kan utgå ifrån och spinna vidare på, fantisera utifrån.
11 maj 2013
*skrattar*
Jag samlar på människor, precis som frågeställarens vän. Minns väldigt tydligt vilka egenskaper de har, hur de är, varför de är så och sorterar in alla i fack. Det är väl kanske inte så sunt att alltid sortera folk, men det har inget att göra med om jag tycker om dem eller inte. Det beror helt på vad jag vet om dem. Märkligt nog, och jag är inte ensam om att ha noterat det här bland mina vänner, så är det väldigt många som har otroligt jobbiga minnen. Allt från misär och svält till alkoholism och misshandel, alla svåra saker som bygger upp vem man är idag har gjort att jag började sortera. Eller snarare dela upp, de som har Svenssonfamilj och de som har eländes elände.
Det som sedan gör att jag spottar ur mig berättelser är att det finns så många att berätta, folk med jobbiga bakgrunder är otroligt fascinerande.
Varför folk gör som de gör är sådant jag minns, namn faller bort väldigt enkelt. Jag har "stulit" alla mina karaktärer från folk jag träffat på, tagit en bit här och en bit där och sedan får de eget liv när jag börjar tänka på dem som egna personer.
11 maj 2013
Jag inspireras av rätt mycket. Livet i allmänhet tycker jag är inspirerande, men även att ge sig ut på ett större äventyr eller något nytt.
Skönlitteratur, språket och dess påvekan på psyket har även inspirerat mig. Därför tycker om författare som har en egen och annorlunda stil än det som är "mainstream". Författare som inspirerat mig mest är nog Beckett och Nietzsche, det var efter att jag läst Becketts Molloy, som jag började läsa skönlitterärt. Nietzsche ger mycket inspiration till det kreativa skapandet.
Intressanta människor inspirerar mig också. Började för ett tag sen att och "samla" på personer, men hittills har det bara blivit ett fåtal. Blir mer att jag samlar på roliga och intressanta händelser, samt när någon säger något som jag tycker är riktigt bra, då känns det att det måste förevigas.
Jag håller även på mycket med att måla och teckna. Brukar oftast bli inspirerad av att skapa en historia av det, speciellt om jag målat något riktigt abstrakt.
12 maj 2013
Faktum är att det här - LitteraturMagazinetSkriv - är en oerhörd inspirations- och igångsättningskälla för mig.
I förmiddags fick jag under min meditationsmotionscykelrunda nån sorts kompletterande idéer i skallen - verkligen en sån där glödlampa som tändes över huvudet PIOIINGGGG - vilket också fick mig inse att:
Ett första kapitel jag haft liggande på datorn + tre kanske fyra gamla övningstexter + några av de övningstexter jag skrivit här + den där nya idéen - KANSKE TILLSAMMANS SKULLE KUNNA BLI NÅGOT!
Sen när jag kom hem skrev jag först ner de där idéerna, och därefter samlade jag ihop de delar jag tror kan fungera bra tillsammans och la in dem som ett nytt projekt på Scrivener.
Jag ska inte skryta med att jag skrivit massor sedan under dagen - Ännu! - men jag har fått en sorts början till struktur på det hela, och framför allt! Jag har en himlastormande lust att skriva vidare.
12 maj 2013
min inspiration kommer bara oftast då jag sitter ute i naturen på ett lugnt ställe med endast mig själv
12 maj 2013
Jag får inspiration av allt omkring mig, djur, natur, olika människor och musik.
12 maj 2013
Jag är definitivt en person som "samlar" på människor. Jag tjuvlyssnar var jag än går eller är. Om jag inte är inne i ett samtal med en person förstås. Jag inspireras mycket av illustrationer, fotografier och filmer. Ett fruset ögonblick i ett foto sätter igång min fantasi. Jag är väldigt lätt berörd emotionellt, så mina känslor är också en källa till inspiration och fantasi. Natur och platser är också fantastiska platser att hämta idéer och fantasi. En del av mig lever konstant i en sorts parallellvärld där jag upptäcker och hittar på, och inspirationen till den hämtar jag från mitt liv.
17 maj 2013
Välkommen till LitteraturMagazinet Skriv!:s nya diskussionsforum.
Här diskuterar vi allt som har med skrivande, utgivning, författarskap, etc att göra.
Tankar om böcker ni läst, eller andra författare, hör inte hemma i detta forum, utan
dessa frågor kommer att avhandlas på andra delar av LitteraturMagazinet.
LitteraturMagazinet förbehåller sig rätten att utan motivering plocka bort
forumtrådar och foruminlägg.
Forumkategorier - Skriv!
Diskussionsforum
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Zakay
23 mars 2014
Antal inlägg: 5
Senaste inlägg: Mia Nordberg
17 september 2013
Antal inlägg: 23
Senaste inlägg: Michi Lantz
17 maj 2013
Antal inlägg: 21
Senaste inlägg: MetaGalax
19 juni 2013
Antal inlägg: 20
Senaste inlägg:
20 september 2016
Antal inlägg: 9
Senaste inlägg: Sam Kamber
12 maj 2013
Antal inlägg: 7
Senaste inlägg: Mia Nordberg
17 september 2013
Antal inlägg: 7
Senaste inlägg: H Limér
2 juni 2013
Antal inlägg: 29
Senaste inlägg: Maria Arell
15 oktober 2013
Antal inlägg: 7
Senaste inlägg: Linnéa L
22 maj 2013
Antal inlägg: 6
Senaste inlägg: Ola
23 juni 2013
Antal inlägg: 26
Senaste inlägg: Anita B-J
7 maj 2014
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Gun T Ståhl
4 december 2013
Antal inlägg: 9
Senaste inlägg: Thérèse
17 maj 2013
Antal inlägg: 9
Senaste inlägg: Eva Ekberg
20 maj 2013
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: J.Huss
20 maj 2013
Antal inlägg: 5
Senaste inlägg: Ninna O
12 maj 2013
Antal inlägg: 52
Senaste inlägg: Rebecka
23 oktober 2013
Antal inlägg: 16
Senaste inlägg: Håkan Öqvist
1 september 2013
Antal inlägg: 16
Senaste inlägg: Håkan Öqvist
1 september 2013
Antal inlägg: 21
Senaste inlägg: MetaGalax
19 juni 2013
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Gun T Ståhl
4 december 2013
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Zakay
23 mars 2014
Antal inlägg: 5
Senaste inlägg: Mia Nordberg
17 september 2013
Fler tips om Scrivener: http://www.jb.silfversparre.com/tag/scrivener
20 september 2016
Jag vill också gärna veta om skrivarskolan är slut, eller inte?
16 maj 2014
Jag undrar detsamma. Skulle varit kul att kunna göra de första delkurserna som jag missat på grund av tidsbrist...
10 maj 2014
Ordet "hen" är i västerbottnisk dialekt ett ord för han. Alltså ett maskulinum. Femininum är "henna". Man säger "en hen" när man talar om den här pojken/mannen och en henna när man talar om den här flickan/kvinnan. "En den" respektive "en denna" är den där pojken/mannen och den där flickan/kvinnan.
Detta gör att det för mig är helt absurt att höra och läsa hur ordet används idag. Jag blev ledsen när jag såg att ordet användes för att påvisa att jag t.ex. ännu inte startat någon forumtråd här på Litteratur Magazinet. "Hen har inte skapat någon forumtråd ännu."
Jag är ingen han!
Jag kan inte låta bli att undra vad det är för fel på ordet "den"? Den här personen, den här människan! Dessutom har vi ju ordet "hin" som finns i vårt språk sedan gammalt.
"Ordet Hin är ursprungligen ett pronomen med betydelsen "den där", "den andre" men förekommer numera i sin ursprungliga betydelse endast i ålderdomliga sammansättningar som till exempel "hinsides". ( Wikipedia)
Jag ber er, ansvariga för den här sidan: Plocka bort ordet hen på det sättet som ni använder det idag. För många av oss i vårt avlånga land är hen inte ett könsneutralt ord.
7 maj 2014
Hej David, ditt projekt låter litegrann som min, så jag kan tänka mig att vara den tredje i "unionen", om mitt manus får ert fulla stöd i sådant det brister.
23 mars 2014
Fick till svar av ett bokförlag att först kommer redan etablerade författare ut, sen kändisar som skrivit ngt, sen journalister och sist i skalan vi som kämpar att synas. Det handlar om att bokförlagen vill ha in pengar och vara säkra på det genom att i princip alltid ta det säkra kortet. Men vi ger inte upp, eller hur? Gun T Ståhl
4 december 2013
Jag bara skriver, orden bara flöda ur mig utan att jag ens kan tänka......
Jag älskar att skriva. Men ibland får man skrivarkramp och inget flöda ur en.
HUr gör ni? När fantasin inte längre räcker till. Jag tycker plötsligt alla uppgifter är så svåra, och fantasin står still och jag får inte ner något på pappret....... :(
Några tips?
23 oktober 2013
Jag har valt den senaste boken jag läst, "Sankta Psyko" av Johan Theorin. Jag har den som ljudbok, så det kan hända att jag minns vissa detaljer fel. OBS! Innehåller mycket spoilers.
1. Anslag
Han börjar med ett brev till en seriemördare, skrivet med förtjusning och hyllande.
Redan i inledningen får jag en lite förvirrad känsla av Jan, huvudkaraktären. Var det han som skrev brevet? Är han fascinerad av mördaren?
2. Presentation
Vi får följa med Jan på en arbetsintervju, man får veta mer om vem han är. En förskolelärare som söker jobb på ett mentalsjukhus, eller ja, en förskola som ligger vid ett mentalsjukhus.
Under intervjun förstår man att Jan döljer något som hänt på ett tidigare jobb. Här ökar min misstanke mot honom, är han en pedofil, mördare? Vad har han gjort?
3. Fördjupning
Jan får jobbet och börjar som förskollärare på Sankta Psyko som mentalsjukhuset kallas. Man får lära känna honom lite mer. Men författaren drar ut på det väldigt länge. Det tar lång tid före jag känner att jag vet vem Jan är och vad hans agenda är. Faktum är att det får man knappt reda på förrän i slutet.
Fördjupningen känns som den större delen av boken. Vi får veta mer om Jans bakgrund, steg för steg. Han kanske inte är så skum ändå?
4. Upptrappning
Jans agenda är nu känd och här får man följa med honom när han försöker nå sitt mål. Nu känns det som att jag vet vem Jan är. Han ska bryta sig in på mentalsjukhuset och försöka befria en gammal barndomskärlek. Allt han gjort, sättet han levt har på något vis varit för henne.
5. Klimax
Jan blir lurad av dem som är tänkt att hjälpa honom bryta sig in, han blir istället kidnappad av en kollega och seriemördaren som suttit inne och som låtsats vara hans barndomskärlek i bl.a brevkontakt.
6. Avrundning
Jan är tänkt att bli beskylld för seriemördarens brott, men lyckas rädda en pojke och ta med sig seriemördaren ner för en klippa. Mördaren dör, Jan hamnar i koma. Kollegan går fri, för nu i alla fall.
Barndomskärleken besöker förskolan och förstår att Jan jobbat där.
Det avslutas med många frågor. Ska Jan överleva? Kommer han få träffa sin barndomskärlek till slut? Kommer hon vilja det?
Jag tycker boken är uppbyggd på ett sådant sätt så man kan nästan aldrig tycka om Jan. Större delen av berättelsen är jag väldigt skeptiskt till hans person. Man vet inte om han är en psykopat eller vad det handlar om. I slutet känns han mest desperat. Men författaren fick med mig i hela boken ändå, trots det här. Genom att ge mig lite, lite information i taget. En brödsmula i taget istället för en hel macka. Smart berättande, kanske. Men det gör inte boken bättre.
23 oktober 2013
Jag har valt min absoluta favoritbok, Spela för mig Zorba av Nikos Kazantzakis. Jag älskar boken på grund av den målande beskrivningen av både sceneriet och karaktärerna, allvaret och den alltid närvarande humorn.
Anslag:
En ung engelsk författare har ärvt en liten bit mark med en nedlagd gruva på Kreta och beger sig dit för att se om det finns något guld kvar att finna och samtidigt hoppas han kunna skriva en bok. På ett café i Pireus i Aten träffar han livsnjutaren och levnadskonstnären Zorba som genast övertalar engelsmannen att anställa honom som tolk och tjänare och handlingen tar genast fart.
Presentation,
Om engelsmannen får man veta att han är en artig engelsman som kommer från en något finare familj än medelklassen. Han äskar böcker.
Om Zorba får man veta att han är en kvinnotjusare och dryckesman som inte backar för något. En livsnjutare av rang med ett aldrig sinande positivt tänkande.
Fördjupning;
Hela bokens inledning är en fördjupning i personen Zorba och vad han varit med om tidigare i livet. Man får en liten uppfattning om vem engelsmannen är men inte mer än att man förstår att han inte vet mycket om livet, att han bara varit kär en gång och att han är en artig person. Zorba är hans raka motsats. En berest man som även deltagit i krig och givetvis haft många älskarinnor. Han har även varit gift en gång och vet allt om kärleken.
Upptrappning
Det händer mycket och man tvingas ett tag att tvivla på Zorbas avsikter. Engelsmannen grubblar mycket. Det blir även våldsamheter och givetvis får Zorba en änka att falla som en fura för hans burdusa men romantiska charm.
Kommer de att komma fram till gruvan och kan engelsmannen lita på Zorba.
Klimax
Det blir skottsalvor och ond bråd död och Zorba och engelsmannen skiljs åt på ett oväntat sätt.
Avrundning
Engelsmannen lär sig av Zorba om livet och härligheten. Hur livet skall levas. Eftersom det är mer än tio år sedan jag läste boken och skriver ur mitt minne. Så jag hoppas jag att jag inte har fel när jag skriver att boken är en hyllning till livet.
Boken är riktigt bra och underhållande med mycket dramatik, kärlek, humor och allvar.
22 oktober 2013
Novellen jag arbetar på just nu börjar så här:
"I ett hav av fallna krigare satt hon med huvudet böjt som i bön."
15 oktober 2013
Tror jag ska förtydliga mig lite och förhoppningsvis få några svar :)
Är en Mac att föredra?
Ska man ha trådlöst tangentbord? Nackdelar med ett sådant och kan det användas till alla datorer?
Jag skriver oftast hemma och behöver inget med lång batteritid.
Hoppas någon har några tips!
Tack på förhand!
/Lolo
15 oktober 2013
DEL 3 övning1
Nattens hjärta av Judith Lennox.
När 18-åriga Kay Garland får tjänst som sällskapsdam åt Miranda Denisov öppnar sig en helt ny värld. Historien utspelas på 1930-talet. De två flickorna kommer från två olika miljöer som ger kontrast i berättelsen, de utvecklar en skark vänskap. Men när Miranda blir kär i en man tror omgviningen att Kay har hjälpt henne och håller affären hemlig. Deras vänskap sätts på prov och de går skilda håll. Andra världskriget bryter ut och det blir svårt för Kay och Miranda. Men deras vägar korsas igen och ny vänskap uppstår. Bken är gripande om svek, sorg och kärlek.
22 september 2013
Jag skriver rätt opp o ner hela berättelsen. Sen går jag in och ändrar byter, lägger till...Men har svårt när någon dör, då måste jag sörja lite innan jag kan gå vidare...
Mia Nordberg
Jag är... Mia, kvinna, mamma, farmor, Håkans tjej, skrivare, drömmare, snäll, lite klok, lite galen, glad, praktisk och lite lat... ;oD
17 september 2013
Jag vill gärna ha riktiga platser. När jag skrev om prästgården googlade jag tills jag hittade en som inte var privatägd. Har varit där på research och det är jättekul! Har även skrivit berättelser om Stockholm och Visby och gjort samma resa dit =) Det ger en dimension till på skrivandet.
Mia Nordberg
Jag är... Mia, kvinna, mamma, farmor, Håkans tjej, skrivare, drömmare, snäll, lite klok, lite galen, glad, praktisk och lite lat... ;oD
17 september 2013
Jag skriver grundhistorien, skriver in vändningar, skissar huvudpersonerna. Sedan ger jag liv till berättelsen. Bygger på min personer, lägger till nya. Tar bort något. Renodlar en tanke. Ibland lägger jag till någon som bara glider förbi. Som Reidunn som bevittnar ett mord utan att riktigt förstå det.
Mitt problem blir snarare det att boken hela tiden blir så mycket bättre. När skall jag vara nöjd? När är jag färdig?
Skriver historiska kriminalromaner.
"Döden i vedboden
Gamle Reidunn såg ut genom fönstret. Det färglösa grova gräset och de taggiga buskarna utanför dröp av fukt. Hösten var långt gången. Snart var vintern här. En gång i tiden hade hon varit Reidunn den sköna, sedan hade hon blivit Lyfryds kona. Därefter Sigrids mor, och efter ett par år farmor till lille Tomas och brodern Siglow. Sedan några år var hon stackars gamla Reidunn, det kunde ingenting ändra på, inte ens hennes dottersöner Tomas och Siglow. Hon hade fått dottern allt för sent i livet. Barnbarnen var för små.
Hon hade packat. Det som fanns att packa. Ett knyte, mer blev det inte. Snart blev hon hämtad.
Hon såg ut. På den tröstlösa biten betesmark utanför. En helt ung kvinna kom gående en bit bort. Ännu mest en flicka. Hon gick där ibland. Bakom gick en yngling. Välbeställt folk, det kunde hon se trots att det inte var så mycket bevänt med synen numera. De gick in i ett gammalt övergivet ruckel. Hade varit en vedbod en gång i tiden.
Hon såg på Siglow. Dottersonen sög på en bit kokt rova. Så stora bitar fanns det inte längre för gamla Reidunn. Inte i det här huset. Det var länge sedan hon gjort skäl för maten. Hon fick småbitarna. Avkoket. Vattnigt rovmos. Bitar från rovan trillade ner på golvet. Hon tog träsleven och daskade till lille Siglow.
”Se upp med vad du gör!”
Hon såg ut genom fönstret. Väntade. En hel evighet. Men så hörde hon vagnen. Kände igen gnisslet. Jo, det var svärsonen som kom. Det var dags.
Hon skulle skickas till undantagsstugan ute vid släktgården. Den där dragiga stugan med jordgolv och sprucken murstock. Där skulle hon få genomleva de sista dagarna av sitt liv. Ved fanns det gott om i skogarna runtikring. Annars fanns det inte mycket. Mest bara rovmos att klara sig genom vintern med. Lite korn till gröt. Ett par värphöns. Lite torkat fårkött som måste räcka länge.
Reidunn tittade ut genom fönstret igen. Ännu ingen vagn. Ynglingen kom ut från boden. Hans blick såg vild ut. Han höll en blodig yxa i handen. Slängde tillbaks den in i boden. Märkligt.
Men varför skulle hon bry sig om den saken. Visby brydde sig inte längre om henne. Hon brydde sig inte om det som hände i Visby. Vagnen var här. Hon reste sig, tog sitt knyte."
16 september 2013
"Det finns ingen som gillar en bödel. Inte ens bödeln själv."
De första orden i min historiska deckare.
10 september 2013
Ingen genomgår väl samma resa. Men när jag började skriva så bara skrev jag. Lät bli att rätta, fixa till. Sparade det till sen.
Första upptäckten när jag gick tillbaks, var att jag borde slängt och skrivit om det som blev allt för dåligt. Istället för att rätta och putsa så mycket. Men det var först när helheten började bli klar som det var möjligt att skriva just det där stycket bra. Så låt det dåliga stå sådär ett tag, till sen...
Nästa läxa igen, den var att slänga. Även det som var bra, om det inte hörde till historien helt enkelt. Blev för mycket kuriosa som dränkte det jag ville skriva. Att slänga även det som var bra, det var den svåraste läxan.
10 september 2013
Jag läser och skriver i princip bara fantasy men har dock svårare för science fiction. Fanrasy har jag läst så länge jag kan minnas. Det är på något sett bara de böckerna som fångar min uppmärksamhet och fyller det syfte jag läser för. Jag läser för att bli inkastad i en annan värld, för att få fly verkligheten för en liten stund. Det tycker jag är svårt att göra i "vanliga" böcker så som deckare eller romantik.
Jag hade dock denna diskussion med min pappa, som också är ett stort fantasy-fan. För några år sedan räknades inte heller deckare som någonting man gick runt och skröt om att man hade i bokhyllan. Deckare som nu är en av de största bokgenrerna (böjning?). Som flera redan har nämnt är fantasyn mycket större i t ex. England och USA än vad den är här i Sverige. Kanske kan fantayn ta sin plats som "finkultur" även i de svenska bokhandlarna om 20 år precis så som deckarna har gjort?
4 september 2013
- Hej, va?
...
- Jasså, är du upptagen.
- Hm, jag kan ringa tillbaka…
- Ok, i stallet?
- Inte hänga ”hästläpp”!?
- Haha, var fick du det ifrån?
...
- Det var ju fett. Haha.
-Vaddå ryckt?
...
- Jaha, nu fattar ja'.
- Ni hästtjejer kör med så jävla fega ord, så man inte skall ”greppa”.
...
Hann du ”prata” med din mamma?
…
Om höstfesten?
...
Om du får följa med?
…
”Vaddåfö”?
...
Lägg ner…
Jag har redan lovat din morsa att…
...
Vad ”bliru degi förnurå”?
- Ja lipa då.
- Ja, jag skrev till henne på Facebook att jag inte skall ta dig. Inte ha sex med dig före 18 asså.
...
- Blev hon arg?
...
”Vaddårå”, jag är sjysst mot dig ju.
- Men, jag vågade inte ringa ju.
- Är DU arg nuuu?
…
Vänta, äh - fa'n
-
-
-
...
Tja Pontus!
- Köru NetWarrior?
...
Jag lägger ut min del om en halvtimma.
...
Fan, jävla täckning,
- Hörs.
1 september 2013
Jag valde boken "Jenny S" av Denise Rudberg. Inte för att det är min favoritbok, utan för att jag själv skriver på en relationsroman och för att denna var en av hennes första böcker.
Anslag:
Författaren berättar om Jenny och hennes relation till sambon Jocke och bästa vännen Katta. Tidigt avslöjas att Katta och Jocke har en affär och att detta har pågått en längre tid, vilket får Jennys tillvaro att rasa samman. Hon beslutar sig för att lämna orten.
Presentation:
Här får man tillbakablickar från Jennys barndom. Föräldrarnas skilsmässa, de hemska åren med styvfadern och varför hon hamnade i den lilla orten utanför Jönköping. Man får också läsa om hur hon träffade både bästa vännen och sambon och hur deras relation utvecklats under åren. Denise skriver om detta parallellt med en beskrivning av Jennys nya liv i Stockholm.
Fördjupning:
Här får vi veta mer om hur Jenny egentligen känt kring de gamla relationerna samtidigt som det händer nya spännande saker i livet som receptionist i Stockholm. Hon börjar öppna sig för en ny man och de inleder en relation.
Upptrappning:
En gammal kollega från Jönköping hör av sig och berättar att Jennys pappa hastigt gått bort och hon tvingas tillbaka. Där får hon på nytt konfronteras med sin före detta bästa vän och sambo. Hon får reda på att de gjort slut och att sambon vill ha henne tillbaka. Jenny blir mycket förvirrad över vad hon vill.
Klimax
Pappan begravs och i samband med detta kommer en massa gamla känslor upp. Jenny blir osäker och är på väg att ta tillbaka sambon när hon plötsligt inser att det är den nya mannen hon vill ha och skäller ut sambon. Plötsligt väller allting över henne och hon skäller tills hon blir utmattad.
Avrundning
Jenny åker tillbaka till Stockholm och fortsätter sitt liv där och beslutar sig för att ge relationen med den nye mannen en chans.
En story med inslag som många kan känna igen sig i. Enkel men ändå spännande. Ska hon återvända och ta tillbaka sambon eller välja livet i Stockholm?
27 augusti 2013
Recensioner Skriv!
Recension: Det som får plats
av Marica Källner
Recension: Ordförrådet. En upptäcktsfärd genom språket
av Johan Althoff
Recension: Skriv om och om igen
av Ylva Karlsson
Recension: Att skriva
av Stephen King
Recension: Så gör jag
av Bodil Malmsten
|
|
Svara på inlägg
eller
Jag skriver också om sådant som hänt mig. Jag har troligen levt ett mycket bisarrt liv med tanke på vad jag skriver. Sedan skriver jag ner mina drömmar, jag drömmer mycket filmiskt.
Jag är en människa.