Att skriva dialog är faktiskt något som är relativt enkelt att göra research inför. Det finns nämligen samtal precis överallt: på bussen, på restauranger och fik, på stan, på TV, på radio. Överallt. Nu vill jag att du tar dig till en plats där du kan tjuvlyssna på något av alla dessa samtal. Det behöver inte alls vara en lång stund – ta tio minuter av din bussresa, eller kanske hör du något intressant i kön till mataffären.
Hittar du något intressant i verklighetens dialoger?
13 juni 2013
- Fy katten! Måste bussar vara så sena bara för att det är vinter?
- Bussar, sa du? Då skulle du åka tåg. Inte ett tåg kommer i tid sedan det börjat snöa.
- Varför åker du tåg? Pluggar inte du i sta'n?
- Jo men varannan helg blir det Stockholm, Killen bor ju där.
- Va? Du var ju ihop med han Henke som läser juridik, Har han flyttat till Stockholm?
- Äsch, Henke är historia,
- Oj då. Berätta!
- En kille som jobbade på Platens i vintras. Hugo heter han och pluggar medicin vid Karolinska. Han har en lägenhet på Sveavägen och det känns så rätt med honom så du kan inte
tro.
- Häftigt Bella! Så du drar till storsta'n snart då?
- Njaä, morsan är väl inte så pigg på det.
- Morsan?
- Ja du vet, hon har cancer. Rätt tuffa behandlingar och då mår hon skit. Så hon har bett mig stanna i sta'n tills.....
- Gråter du Bella! Snälla!
- Du fattar väl! Stanna här tills! Tills!
- Blir hon inte bättre av behandlingarna då?
- Kanske, kanske inte.
- Lilla gumman! Jag är ledsen för din skull.
- Det är lite tufft. Men varannan helg åker jag till Hugo, och då låtsas jag som att allt är bra. Som att allt handlar bara om oss. Och så har jag lite glädje och energi med mig hem till både morsan och plugget. Nej, nu ska jag av. Säg inget till nå'n är du snäll!
- Säger inget. Tänker på dig.
14 juni 2013
-Så du har läderbyxor, du!
-Ja, jo, det har jag.
-Så du lyssnar på hårdrock då?
-Jo, jo, det gör jag.
-Det gör min pappa också!
-Jaha...
-Fast han har inga läderbyxor.
-Nähä, ja, man behöver inte ha läderbyxor för att lyssna på hårdrock.
-Nej. Men det underlättar!
15 juni 2013
Hört på bussen. Två killar i 30-35 års åldern:
- Tjena! Länge sen man såg dig.
- Ja, det var ett tag sedan….jag har inte varit ute så mycket den senaste tiden, jag har skaffat tjej.
- Jaha du, då förstår jag.
- Ja hon vill ju att man ska va ihop, jämt.
- Ja jag vet, så var det med min förra också.
- Nu i helgen var vi i Stockholm och då ville hon ju mest shoppa. Jag hade ju velat sitta på nåt utefik och spana in folk.
- Ja att de aldrig tröttnar på och gå i affärer, jag fattar inte.
- Ja hon kan ju aldrig bestämma sig, ut och in i varenda affär. Prova och prova.
- Ja hur svårt kan det vara och köpa kläder. Det är väl bara att gå in och ta det man ska ha.
- Ja jag vet, det tar ju inte mer än fem minuter. Men för henne… det var knappt vi hade tid och käka en hamburgare.
- Det var som med min förra tjej, hon blev sur om jag inte hela tiden sa att hon var snygg, om jag inte la märke till att hon hade något nytt på sig. Men herregud, inte kunde jag komma ihåg vad hon hade för kläder, hon hade ju hur mycket som helst.
- Och så tar det ju sån tid om vi ska ut någonstans, hon blir ju aldrig klar. Men det är bäst att ligga lågt och se glad ut, i alla fall så här i början.
- Ja det är nog bäst. Jag förstår mig inte på tjejer…jag lyckas alltid göra fel på något sätt. Dom blir ju till och med sura om man vill titta fotboll och ta några öl.
- Ja, helt otroligt.
16 juni 2013
Under midsommarhelgen åkte jag buss och hamnade framför tre yngre killar, och efter att ha lyssnat på dem en stund kunde jag inte låta bli att skriva ner ett av deras samtal:
- Nej, alltså han sa ju att hennes tuttar såg ut som två feta jävla surdegar.
- Ah, är DET surdegstuttarna?
- Fan, sa du det?
- Jaa. Hon blev ju inte så jävla glad efter det.
- Nej hon vart ju inte överlycklig precis.
- Sen försökte han ju fixa det, liksom "nej jag menade inte så".
- Jaa jag ba men dom är ju schysta!
- Precis, fan vi kan ju undersöka om dom är schysta.
24 juni 2013
Detta samtal ägde rum på tåget.
- Hur kan du, som är psykolog, ha så dålig insyn i känslolivet? fräste kvinnan.
- Vad säger du? svarade han förnärmat.
- Du LYSSNAR ju inte på mig!
- Det gör jag visst!
- Men HÖR du vad jag säger då?
- Det beror på hur du menar...
- Hur svårt ska det vara att besvara DEN frågan!?
- Jag lyssnar. På det du säger. Mellan raderna.
24 juni 2013
-Säkert, det är Erkki som har byggt den här fina bron, säger en äldre gentleman på finska.
-Vilket fint kort, är det från Tampereen, säger kompisen, på svenska?
-Jo han blev ingenjör . Han träffa Raila och flyttade till Finland 96.
-Fin kille, han är precis lik dig. Du kan vara stolt far till en så fin kille. Du ser konstig ut Mår du inte bra?
-Jag vet nog det är inte jag det är du som är far till Erkki.
-Vittujen kevät ….. jumalauta
-Inte skall vi bli ovänner för något så meningslöst som en kärring.....
-Kyparn, kan vi få två öl till!
-Vet du att hon stack med en djävla fikontrampare? Hon bor i Italien.
-Jo.
Finska svordomar är ett kapitel för sig och lämpar sig inte för direktöversättning till svenska.
Troligen sade han ”djävla spring fan”
24 juni 2013
Detta är inte ett riktigt skämt utan ett samtal jag plockat upp i Lekparken
Anna: Det var trist väder när vi var på väg till norge de började snöa som bara den. När vi kom fram till norge då slutade snöa sedan börjadr snöa igen i norge det var kallt jävligt i norge. Men vi frös som bara den det var stort i norge i själva centrum inne i affärerna vi letade efter en karta så inte vi virrade bort oss i norge som tur var fick vi en karta som vi gick efter. Men ja köpte ingenting i ...norge det var samma affärer där som det var hemma här i stan då var det lite tråkigt men vi gick fota på lite saker i alla fall. Sedan efter det köpte niklas solo läsk i norge lilla byn på en mat affär sen åkte vi hem till åre åt mat på en fin resturang. Så vi var hemma ungefär vid tio tiden igår kväll vi blev trötta när vi kom hem gick la oss direkt i sängen somnade!!
Brita: vart i norge var ni? ;-)
Anna: Vi var i trondhem i norge :)
Cecilia: Vänta, fattade inte riktigt.. Var ni i norge alltså?
Anna: Ja vi var i norge igår ja i trondhem
Cecilia: Vart ligger norge ?
Anna: du borde veta vart norge ligger
Cecilia: Ligger det i sverige?
Anna: Norge är våra grannländer kolla på kartan så vet du vart norge ligger!!!
Cecilia: Jaha finns det fler än ett norge :o
Diana: Det roligaste är att Cecilia är 100% seriös.
Cecilia: Ja ?
25 juni 2013
Tre personer. Två svärord. En borttappad nyckel.
I kön till kundtjänst- och tobak.
- Var fan har jag lagt bilnycklarna nu´rå? Helvete. Har jag tappa dom? Fan. Helvete. Tommy, har´ru bilnycklarna?
- Näää.
- Men gå och titta vid kassan då.
- Lina, stanna kvar här med Monika.
- Fan. Helvete. Var fan är dom? Fan. Gå med pappa till kassan!
- Pappa säger att jag ska stanna här med dig…
- Helvete, var fan är dom? Vad fan… Gå med pappa bort till kassan nu. Helvete...
Efter ett långt sökande med samma huvudfras hittade hon lyckligtvis nycklarna, utan att barnet också kommit bort! :-)
25 juni 2013
Dialogen om ogräset mellan han och hon.
-Konstigt att ogräset har växt så snabbt, det är ju flera decimeter.
-Ja
-Och det man vill ska växa, det har ju inte växt mer än en centimeter.
-Huh…..
-Ja det blir varmt här.
-Det blir varmt här. Ska jag gräva upp här?
-Ja……………………jag trodde jag skulle orka hela vägen.
-Jag trodde jag skulle orka det här.
-Du kan ju flytta på stenarna där om du vill.
-Ja
-Har du handskar på dig?
-Ja jag hittade ett par där borta.
-Du behöver inte ta hela vägen, jag kan ta det sen.
-Jag vill försöka.
-Problemet är att det sitter så djupt.
-Nu har du sagt det……….uh……hur djup kan en rot va?
……….uh……..hoj……………AJJJJ!
-Ja det kan vara taggar där.
-Fan, jag tänker inte ge mig!
1 juli 2013
En kortis, tjyvlyssnat på spårvagnen, två tonårstjejer:
- Cool... det heter cool.
- Va?
- Det heter inte kul, det heter cool. Du säger kul. Du måste säga rätt, måste ha rätt attityd.
- Jaha.
- Det vet du väl att det heter cool?! Det stavas med k.
- Kål?
- Nej, inte kål, coooool! Du är ju helt jäkla hopplös!
4 juli 2013
Vid matbordet en vanlig vardagsmiddag, pratglad tonårsson, trött och stressad far:
-Pappa.. om man dödar alla mygg på vår tomt med en sån där elektisk myggdödarmaskin, kommer det nya efter ett tag då? Eller.. kommer dom alla att dö? Efter lång tid alltså.. Pappa?
-Hmm.. jag vet inte.
-Men säg att grannarna också har en sån maskin. Och alla mygg dör. Hur länge dröjer det innan det blir helt myggritt? Pappa!?
-Hmm..
-Men alltså.. Pappa! Lyssnar du?
-Ja, men inte vet jag! Mygg har ju revir sägs det, så.. Ät nu istället.
-Jaha.. och.. äh.. (tar paus och äter några tuggor.)
-..men pappa: När ska vi klippa den där häcken där ute då? Har du lånat den där klipparen av grannen? Vi skulle ju fixa det.. typ förra veckan, sa du.
-Nä, han är på semester..
-Jaha.. typiskt då. När ska vi göra det då? Har du frågat honom?
-Va?
-Jamän.. äh. Det är verkligen som Kirsti säger.. du lyssnar ju inte. Som när jag kom hem idag, då frågar du liksom hur det var på nya sommarjobbet, och jag börjar berätta, typ, och då ba slutar du liksom att lyssna! Pappa, vad är det för idé att du frågar vad jag fick göra på jobbet om du ändå inte är intresserad?
-Jamän, jag höll ju på med maten. Vi måste skynda oss nu om vi ska hinna handla i kväll. Hjälp till med disken och ställ undan mjölken när ni är klara.
-Ja, ja.. JA. Tjaaaat…
6 juli 2013
På stranden:
- Melvin, Melvin...stå där, inte vid vattnet.
- Amandaaa, fånga bollen!
- Nej, Anton, inte nu. Melviiin, Melvin, ställ dig där borta!
- Uäh, uääh, maaaaamaaa.
- Melvin du kan få rida på Viking.
- Va ä viking?
- Viking är en häst.
- Jaaaa...
4 augusti 2013
Det man inte vill höra på flygplatsen, när man själv är på väg utomlands.
- Du är från Huddinge va?
- Ja, hur visste du det?
- Tyckte jag hörde det på dialekten.
Samtalet byter riktning några gånger tills;
- Såg en karl med bara en handduk runt höfterna.
- Nähä!
- Jooo...skitit på sig.
Det blir tyst en stund. Sedan tar samtalet fart igen.
- Jag hörde att några blivit magsjuka.
- USCH!
- På planet hade dom plastat in tre säten, då var det nog därför.
- Ja, det är klart stackarna. Blir man magsjuk, kommer det ju bara. Det är ju inte så att man kan hålla emot direkt...
4 augusti 2013
SAMTAL MELLAN MONICA OCH GUD
- Tjena!
- Nzuri!
- Jag vet att Du kan alla språk men kan vi ta det på svenska? Swahili? Hur många kan det liksom? Eller vill Du imponera på mig? För i så fall kan jag säga till dig direkt att så lätt låter jag mig inte bländas.
- Vet du Monica...kruxet är att du har problem med auktoriteter.
- Ahaaaa!! Där har DU jävligt fel! Jag har inga svårigheter med sakkunniga, inte heller med människor som har pondus. Det tycker jag är sexigt. Hot, hot, hot! Men däremot har jag big time problems med auktoritära figurer. Maktfullkomliga scumbags! Vi kanske ska ta och hålla isär begreppen?
- Din engelska grammatik är sisådär hörru.
- Nu var det inte den vi diskuterade.
- Nä men jag ämnar notera det i mitt formulär så du bör veta det. Att jag hör vad du säger och antecknar det jag anser vara relevant för att du ska få tillträde hit.
- DU skriver alltså en lista. En förteckning över Monicas bra-sidor och obra-sidor?.
- Det heter inte obra. Det heter mindre bra.
- Det vet jag väl!
- Varför säger du obra då när du kan formulera dig rätt?
- För att jag är en väldigt medveten kvinna. Jag kan acceptera. Jag kan göra en förändring. Man kan säga att jag är utvecklingsmodellen personifierad.
- ????
- Men kom igen! Har DU inte hört talas om utvecklingsmodellen. Att vara nöjd med den man är och röra sig framåt. Motsatsen till den kliniska modellen. Att komma bort från något hela tiden. Typ missnöjesmodellen.
- Är du riktigt ärlig nu Monica? Har du aldrig försökt att komma bort från något?
- Okey då. Let´s be honest. Jag har rört mig som vågorna. Ibland har det varit sjögång. Men min filosofi är och har alltid varit att bygga vidare på det jag mår bra av. Jag är ödmjuk inför livet och gör ständigt mentala uppjusteringar. That´s what life is all about.
Jag vet vad jag heter. Monica Elisabeth Ericson. Det är mer än vad DU kan säga om dig själv. DU kallar Dig för Den Evige, Allah, Skaparen, Försynen and on and on and on. Har ni ingen namnlag här?
En gång kallade jag mig för Jenny och det ledde till en massa strul. Både roliga och oroliga. Så allright, jag accepterar att DU behöver ett formulär för att hålla koll på alla som ska in i Ditt rike. Din portvakt Per Opopulär kan ju inte göra allt jobb själv. Men jag går inte med på att DU skriver en massa orelevanta grejer om mig.
DU behöver ha mitt samtycke. Gör den noteringen tack.
Haaaahaa...och så kan Du skriva upp att jag är feminist! Sug på den DU!
- Nu är din timme över Monica. Jag registrerar att du är en person som behöver flera sessioner innan beslut kan tas. Vi får fortsätta med vårt samtal i morgon. Kan du godkänna det?
- Absolut. Jag är helt införstådd med att ingen föds med fullt utvecklad mental styrka. Inte ens ett gudaväsen som DU. Vi påverkas hela tiden och den mentala styrkan hänger ihop med hur vi känner och tänker inför det vi möter. Hur vi tolkar verkligheten.
Jag menar...Du har din verklighet och jag har min och....
- Som sagt. Din tid är ute. Kuona tena kesho!
- Och Du...sen använder jag mig av V-metoden sju gånger om dagen. Jag formar pekfingret och långfingret till ett V, för upp V:t till mungiporna och drar upp dessa. Tadaa!! Tar alla tillfällen till skratt. Notera den också.
Varför inte prova den i morron när DU vaknar? Stropp!
4 augusti 2013
- Hej, va?
...
- Jasså, är du upptagen.
- Hm, jag kan ringa tillbaka…
- Ok, i stallet?
- Inte hänga ”hästläpp”!?
- Haha, var fick du det ifrån?
...
- Det var ju fett. Haha.
-Vaddå ryckt?
...
- Jaha, nu fattar ja'.
- Ni hästtjejer kör med så jävla fega ord, så man inte skall ”greppa”.
...
Hann du ”prata” med din mamma?
…
Om höstfesten?
...
Om du får följa med?
…
”Vaddåfö”?
...
Lägg ner…
Jag har redan lovat din morsa att…
...
Vad ”bliru degi förnurå”?
- Ja lipa då.
- Ja, jag skrev till henne på Facebook att jag inte skall ta dig. Inte ha sex med dig före 18 asså.
...
- Blev hon arg?
...
”Vaddårå”, jag är sjysst mot dig ju.
- Men, jag vågade inte ringa ju.
- Är DU arg nuuu?
…
Vänta, äh - fa'n
-
-
-
...
Tja Pontus!
- Köru NetWarrior?
...
Jag lägger ut min del om en halvtimma.
...
Fan, jävla täckning,
- Hörs.
1 september 2013
Välkommen till LitteraturMagazinet Skriv!:s nya diskussionsforum.
Här diskuterar vi allt som har med skrivande, utgivning, författarskap, etc att göra.
Tankar om böcker ni läst, eller andra författare, hör inte hemma i detta forum, utan
dessa frågor kommer att avhandlas på andra delar av LitteraturMagazinet.
LitteraturMagazinet förbehåller sig rätten att utan motivering plocka bort
forumtrådar och foruminlägg.
Forumkategorier - Skriv!
Diskussionsforum
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Zakay
23 mars 2014
Antal inlägg: 5
Senaste inlägg: Mia Nordberg
17 september 2013
Antal inlägg: 23
Senaste inlägg: Michi Lantz
17 maj 2013
Antal inlägg: 21
Senaste inlägg: MetaGalax
19 juni 2013
Antal inlägg: 20
Senaste inlägg:
20 september 2016
Antal inlägg: 9
Senaste inlägg: Sam Kamber
12 maj 2013
Antal inlägg: 7
Senaste inlägg: Mia Nordberg
17 september 2013
Antal inlägg: 7
Senaste inlägg: H Limér
2 juni 2013
Antal inlägg: 29
Senaste inlägg: Maria Arell
15 oktober 2013
Antal inlägg: 7
Senaste inlägg: Linnéa L
22 maj 2013
Antal inlägg: 6
Senaste inlägg: Ola
23 juni 2013
Antal inlägg: 26
Senaste inlägg: Anita B-J
7 maj 2014
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Gun T Ståhl
4 december 2013
Antal inlägg: 9
Senaste inlägg: Thérèse
17 maj 2013
Antal inlägg: 9
Senaste inlägg: Eva Ekberg
20 maj 2013
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: J.Huss
20 maj 2013
Antal inlägg: 5
Senaste inlägg: Ninna O
12 maj 2013
Antal inlägg: 52
Senaste inlägg: Rebecka
23 oktober 2013
Antal inlägg: 16
Senaste inlägg: Håkan Öqvist
1 september 2013
Antal inlägg: 16
Senaste inlägg: Håkan Öqvist
1 september 2013
Antal inlägg: 21
Senaste inlägg: MetaGalax
19 juni 2013
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Gun T Ståhl
4 december 2013
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Zakay
23 mars 2014
Antal inlägg: 5
Senaste inlägg: Mia Nordberg
17 september 2013
Fler tips om Scrivener: http://www.jb.silfversparre.com/tag/scrivener
20 september 2016
Jag vill också gärna veta om skrivarskolan är slut, eller inte?
16 maj 2014
Jag undrar detsamma. Skulle varit kul att kunna göra de första delkurserna som jag missat på grund av tidsbrist...
10 maj 2014
Ordet "hen" är i västerbottnisk dialekt ett ord för han. Alltså ett maskulinum. Femininum är "henna". Man säger "en hen" när man talar om den här pojken/mannen och en henna när man talar om den här flickan/kvinnan. "En den" respektive "en denna" är den där pojken/mannen och den där flickan/kvinnan.
Detta gör att det för mig är helt absurt att höra och läsa hur ordet används idag. Jag blev ledsen när jag såg att ordet användes för att påvisa att jag t.ex. ännu inte startat någon forumtråd här på Litteratur Magazinet. "Hen har inte skapat någon forumtråd ännu."
Jag är ingen han!
Jag kan inte låta bli att undra vad det är för fel på ordet "den"? Den här personen, den här människan! Dessutom har vi ju ordet "hin" som finns i vårt språk sedan gammalt.
"Ordet Hin är ursprungligen ett pronomen med betydelsen "den där", "den andre" men förekommer numera i sin ursprungliga betydelse endast i ålderdomliga sammansättningar som till exempel "hinsides". ( Wikipedia)
Jag ber er, ansvariga för den här sidan: Plocka bort ordet hen på det sättet som ni använder det idag. För många av oss i vårt avlånga land är hen inte ett könsneutralt ord.
7 maj 2014
Hej David, ditt projekt låter litegrann som min, så jag kan tänka mig att vara den tredje i "unionen", om mitt manus får ert fulla stöd i sådant det brister.
23 mars 2014
Fick till svar av ett bokförlag att först kommer redan etablerade författare ut, sen kändisar som skrivit ngt, sen journalister och sist i skalan vi som kämpar att synas. Det handlar om att bokförlagen vill ha in pengar och vara säkra på det genom att i princip alltid ta det säkra kortet. Men vi ger inte upp, eller hur? Gun T Ståhl
4 december 2013
Jag bara skriver, orden bara flöda ur mig utan att jag ens kan tänka......
Jag älskar att skriva. Men ibland får man skrivarkramp och inget flöda ur en.
HUr gör ni? När fantasin inte längre räcker till. Jag tycker plötsligt alla uppgifter är så svåra, och fantasin står still och jag får inte ner något på pappret....... :(
Några tips?
23 oktober 2013
Jag har valt den senaste boken jag läst, "Sankta Psyko" av Johan Theorin. Jag har den som ljudbok, så det kan hända att jag minns vissa detaljer fel. OBS! Innehåller mycket spoilers.
1. Anslag
Han börjar med ett brev till en seriemördare, skrivet med förtjusning och hyllande.
Redan i inledningen får jag en lite förvirrad känsla av Jan, huvudkaraktären. Var det han som skrev brevet? Är han fascinerad av mördaren?
2. Presentation
Vi får följa med Jan på en arbetsintervju, man får veta mer om vem han är. En förskolelärare som söker jobb på ett mentalsjukhus, eller ja, en förskola som ligger vid ett mentalsjukhus.
Under intervjun förstår man att Jan döljer något som hänt på ett tidigare jobb. Här ökar min misstanke mot honom, är han en pedofil, mördare? Vad har han gjort?
3. Fördjupning
Jan får jobbet och börjar som förskollärare på Sankta Psyko som mentalsjukhuset kallas. Man får lära känna honom lite mer. Men författaren drar ut på det väldigt länge. Det tar lång tid före jag känner att jag vet vem Jan är och vad hans agenda är. Faktum är att det får man knappt reda på förrän i slutet.
Fördjupningen känns som den större delen av boken. Vi får veta mer om Jans bakgrund, steg för steg. Han kanske inte är så skum ändå?
4. Upptrappning
Jans agenda är nu känd och här får man följa med honom när han försöker nå sitt mål. Nu känns det som att jag vet vem Jan är. Han ska bryta sig in på mentalsjukhuset och försöka befria en gammal barndomskärlek. Allt han gjort, sättet han levt har på något vis varit för henne.
5. Klimax
Jan blir lurad av dem som är tänkt att hjälpa honom bryta sig in, han blir istället kidnappad av en kollega och seriemördaren som suttit inne och som låtsats vara hans barndomskärlek i bl.a brevkontakt.
6. Avrundning
Jan är tänkt att bli beskylld för seriemördarens brott, men lyckas rädda en pojke och ta med sig seriemördaren ner för en klippa. Mördaren dör, Jan hamnar i koma. Kollegan går fri, för nu i alla fall.
Barndomskärleken besöker förskolan och förstår att Jan jobbat där.
Det avslutas med många frågor. Ska Jan överleva? Kommer han få träffa sin barndomskärlek till slut? Kommer hon vilja det?
Jag tycker boken är uppbyggd på ett sådant sätt så man kan nästan aldrig tycka om Jan. Större delen av berättelsen är jag väldigt skeptiskt till hans person. Man vet inte om han är en psykopat eller vad det handlar om. I slutet känns han mest desperat. Men författaren fick med mig i hela boken ändå, trots det här. Genom att ge mig lite, lite information i taget. En brödsmula i taget istället för en hel macka. Smart berättande, kanske. Men det gör inte boken bättre.
23 oktober 2013
Jag har valt min absoluta favoritbok, Spela för mig Zorba av Nikos Kazantzakis. Jag älskar boken på grund av den målande beskrivningen av både sceneriet och karaktärerna, allvaret och den alltid närvarande humorn.
Anslag:
En ung engelsk författare har ärvt en liten bit mark med en nedlagd gruva på Kreta och beger sig dit för att se om det finns något guld kvar att finna och samtidigt hoppas han kunna skriva en bok. På ett café i Pireus i Aten träffar han livsnjutaren och levnadskonstnären Zorba som genast övertalar engelsmannen att anställa honom som tolk och tjänare och handlingen tar genast fart.
Presentation,
Om engelsmannen får man veta att han är en artig engelsman som kommer från en något finare familj än medelklassen. Han äskar böcker.
Om Zorba får man veta att han är en kvinnotjusare och dryckesman som inte backar för något. En livsnjutare av rang med ett aldrig sinande positivt tänkande.
Fördjupning;
Hela bokens inledning är en fördjupning i personen Zorba och vad han varit med om tidigare i livet. Man får en liten uppfattning om vem engelsmannen är men inte mer än att man förstår att han inte vet mycket om livet, att han bara varit kär en gång och att han är en artig person. Zorba är hans raka motsats. En berest man som även deltagit i krig och givetvis haft många älskarinnor. Han har även varit gift en gång och vet allt om kärleken.
Upptrappning
Det händer mycket och man tvingas ett tag att tvivla på Zorbas avsikter. Engelsmannen grubblar mycket. Det blir även våldsamheter och givetvis får Zorba en änka att falla som en fura för hans burdusa men romantiska charm.
Kommer de att komma fram till gruvan och kan engelsmannen lita på Zorba.
Klimax
Det blir skottsalvor och ond bråd död och Zorba och engelsmannen skiljs åt på ett oväntat sätt.
Avrundning
Engelsmannen lär sig av Zorba om livet och härligheten. Hur livet skall levas. Eftersom det är mer än tio år sedan jag läste boken och skriver ur mitt minne. Så jag hoppas jag att jag inte har fel när jag skriver att boken är en hyllning till livet.
Boken är riktigt bra och underhållande med mycket dramatik, kärlek, humor och allvar.
22 oktober 2013
Novellen jag arbetar på just nu börjar så här:
"I ett hav av fallna krigare satt hon med huvudet böjt som i bön."
15 oktober 2013
Tror jag ska förtydliga mig lite och förhoppningsvis få några svar :)
Är en Mac att föredra?
Ska man ha trådlöst tangentbord? Nackdelar med ett sådant och kan det användas till alla datorer?
Jag skriver oftast hemma och behöver inget med lång batteritid.
Hoppas någon har några tips!
Tack på förhand!
/Lolo
15 oktober 2013
DEL 3 övning1
Nattens hjärta av Judith Lennox.
När 18-åriga Kay Garland får tjänst som sällskapsdam åt Miranda Denisov öppnar sig en helt ny värld. Historien utspelas på 1930-talet. De två flickorna kommer från två olika miljöer som ger kontrast i berättelsen, de utvecklar en skark vänskap. Men när Miranda blir kär i en man tror omgviningen att Kay har hjälpt henne och håller affären hemlig. Deras vänskap sätts på prov och de går skilda håll. Andra världskriget bryter ut och det blir svårt för Kay och Miranda. Men deras vägar korsas igen och ny vänskap uppstår. Bken är gripande om svek, sorg och kärlek.
22 september 2013
Jag skriver rätt opp o ner hela berättelsen. Sen går jag in och ändrar byter, lägger till...Men har svårt när någon dör, då måste jag sörja lite innan jag kan gå vidare...
Mia Nordberg
Jag är... Mia, kvinna, mamma, farmor, Håkans tjej, skrivare, drömmare, snäll, lite klok, lite galen, glad, praktisk och lite lat... ;oD
17 september 2013
Jag vill gärna ha riktiga platser. När jag skrev om prästgården googlade jag tills jag hittade en som inte var privatägd. Har varit där på research och det är jättekul! Har även skrivit berättelser om Stockholm och Visby och gjort samma resa dit =) Det ger en dimension till på skrivandet.
Mia Nordberg
Jag är... Mia, kvinna, mamma, farmor, Håkans tjej, skrivare, drömmare, snäll, lite klok, lite galen, glad, praktisk och lite lat... ;oD
17 september 2013
Jag skriver grundhistorien, skriver in vändningar, skissar huvudpersonerna. Sedan ger jag liv till berättelsen. Bygger på min personer, lägger till nya. Tar bort något. Renodlar en tanke. Ibland lägger jag till någon som bara glider förbi. Som Reidunn som bevittnar ett mord utan att riktigt förstå det.
Mitt problem blir snarare det att boken hela tiden blir så mycket bättre. När skall jag vara nöjd? När är jag färdig?
Skriver historiska kriminalromaner.
"Döden i vedboden
Gamle Reidunn såg ut genom fönstret. Det färglösa grova gräset och de taggiga buskarna utanför dröp av fukt. Hösten var långt gången. Snart var vintern här. En gång i tiden hade hon varit Reidunn den sköna, sedan hade hon blivit Lyfryds kona. Därefter Sigrids mor, och efter ett par år farmor till lille Tomas och brodern Siglow. Sedan några år var hon stackars gamla Reidunn, det kunde ingenting ändra på, inte ens hennes dottersöner Tomas och Siglow. Hon hade fått dottern allt för sent i livet. Barnbarnen var för små.
Hon hade packat. Det som fanns att packa. Ett knyte, mer blev det inte. Snart blev hon hämtad.
Hon såg ut. På den tröstlösa biten betesmark utanför. En helt ung kvinna kom gående en bit bort. Ännu mest en flicka. Hon gick där ibland. Bakom gick en yngling. Välbeställt folk, det kunde hon se trots att det inte var så mycket bevänt med synen numera. De gick in i ett gammalt övergivet ruckel. Hade varit en vedbod en gång i tiden.
Hon såg på Siglow. Dottersonen sög på en bit kokt rova. Så stora bitar fanns det inte längre för gamla Reidunn. Inte i det här huset. Det var länge sedan hon gjort skäl för maten. Hon fick småbitarna. Avkoket. Vattnigt rovmos. Bitar från rovan trillade ner på golvet. Hon tog träsleven och daskade till lille Siglow.
”Se upp med vad du gör!”
Hon såg ut genom fönstret. Väntade. En hel evighet. Men så hörde hon vagnen. Kände igen gnisslet. Jo, det var svärsonen som kom. Det var dags.
Hon skulle skickas till undantagsstugan ute vid släktgården. Den där dragiga stugan med jordgolv och sprucken murstock. Där skulle hon få genomleva de sista dagarna av sitt liv. Ved fanns det gott om i skogarna runtikring. Annars fanns det inte mycket. Mest bara rovmos att klara sig genom vintern med. Lite korn till gröt. Ett par värphöns. Lite torkat fårkött som måste räcka länge.
Reidunn tittade ut genom fönstret igen. Ännu ingen vagn. Ynglingen kom ut från boden. Hans blick såg vild ut. Han höll en blodig yxa i handen. Slängde tillbaks den in i boden. Märkligt.
Men varför skulle hon bry sig om den saken. Visby brydde sig inte längre om henne. Hon brydde sig inte om det som hände i Visby. Vagnen var här. Hon reste sig, tog sitt knyte."
16 september 2013
"Det finns ingen som gillar en bödel. Inte ens bödeln själv."
De första orden i min historiska deckare.
10 september 2013
Ingen genomgår väl samma resa. Men när jag började skriva så bara skrev jag. Lät bli att rätta, fixa till. Sparade det till sen.
Första upptäckten när jag gick tillbaks, var att jag borde slängt och skrivit om det som blev allt för dåligt. Istället för att rätta och putsa så mycket. Men det var först när helheten började bli klar som det var möjligt att skriva just det där stycket bra. Så låt det dåliga stå sådär ett tag, till sen...
Nästa läxa igen, den var att slänga. Även det som var bra, om det inte hörde till historien helt enkelt. Blev för mycket kuriosa som dränkte det jag ville skriva. Att slänga även det som var bra, det var den svåraste läxan.
10 september 2013
Jag läser och skriver i princip bara fantasy men har dock svårare för science fiction. Fanrasy har jag läst så länge jag kan minnas. Det är på något sett bara de böckerna som fångar min uppmärksamhet och fyller det syfte jag läser för. Jag läser för att bli inkastad i en annan värld, för att få fly verkligheten för en liten stund. Det tycker jag är svårt att göra i "vanliga" böcker så som deckare eller romantik.
Jag hade dock denna diskussion med min pappa, som också är ett stort fantasy-fan. För några år sedan räknades inte heller deckare som någonting man gick runt och skröt om att man hade i bokhyllan. Deckare som nu är en av de största bokgenrerna (böjning?). Som flera redan har nämnt är fantasyn mycket större i t ex. England och USA än vad den är här i Sverige. Kanske kan fantayn ta sin plats som "finkultur" även i de svenska bokhandlarna om 20 år precis så som deckarna har gjort?
4 september 2013
- Hej, va?
...
- Jasså, är du upptagen.
- Hm, jag kan ringa tillbaka…
- Ok, i stallet?
- Inte hänga ”hästläpp”!?
- Haha, var fick du det ifrån?
...
- Det var ju fett. Haha.
-Vaddå ryckt?
...
- Jaha, nu fattar ja'.
- Ni hästtjejer kör med så jävla fega ord, så man inte skall ”greppa”.
...
Hann du ”prata” med din mamma?
…
Om höstfesten?
...
Om du får följa med?
…
”Vaddåfö”?
...
Lägg ner…
Jag har redan lovat din morsa att…
...
Vad ”bliru degi förnurå”?
- Ja lipa då.
- Ja, jag skrev till henne på Facebook att jag inte skall ta dig. Inte ha sex med dig före 18 asså.
...
- Blev hon arg?
...
”Vaddårå”, jag är sjysst mot dig ju.
- Men, jag vågade inte ringa ju.
- Är DU arg nuuu?
…
Vänta, äh - fa'n
-
-
-
...
Tja Pontus!
- Köru NetWarrior?
...
Jag lägger ut min del om en halvtimma.
...
Fan, jävla täckning,
- Hörs.
1 september 2013
Jag valde boken "Jenny S" av Denise Rudberg. Inte för att det är min favoritbok, utan för att jag själv skriver på en relationsroman och för att denna var en av hennes första böcker.
Anslag:
Författaren berättar om Jenny och hennes relation till sambon Jocke och bästa vännen Katta. Tidigt avslöjas att Katta och Jocke har en affär och att detta har pågått en längre tid, vilket får Jennys tillvaro att rasa samman. Hon beslutar sig för att lämna orten.
Presentation:
Här får man tillbakablickar från Jennys barndom. Föräldrarnas skilsmässa, de hemska åren med styvfadern och varför hon hamnade i den lilla orten utanför Jönköping. Man får också läsa om hur hon träffade både bästa vännen och sambon och hur deras relation utvecklats under åren. Denise skriver om detta parallellt med en beskrivning av Jennys nya liv i Stockholm.
Fördjupning:
Här får vi veta mer om hur Jenny egentligen känt kring de gamla relationerna samtidigt som det händer nya spännande saker i livet som receptionist i Stockholm. Hon börjar öppna sig för en ny man och de inleder en relation.
Upptrappning:
En gammal kollega från Jönköping hör av sig och berättar att Jennys pappa hastigt gått bort och hon tvingas tillbaka. Där får hon på nytt konfronteras med sin före detta bästa vän och sambo. Hon får reda på att de gjort slut och att sambon vill ha henne tillbaka. Jenny blir mycket förvirrad över vad hon vill.
Klimax
Pappan begravs och i samband med detta kommer en massa gamla känslor upp. Jenny blir osäker och är på väg att ta tillbaka sambon när hon plötsligt inser att det är den nya mannen hon vill ha och skäller ut sambon. Plötsligt väller allting över henne och hon skäller tills hon blir utmattad.
Avrundning
Jenny åker tillbaka till Stockholm och fortsätter sitt liv där och beslutar sig för att ge relationen med den nye mannen en chans.
En story med inslag som många kan känna igen sig i. Enkel men ändå spännande. Ska hon återvända och ta tillbaka sambon eller välja livet i Stockholm?
27 augusti 2013
Recensioner Skriv!
Recension: Det som får plats
av Marica Källner
Recension: Ordförrådet. En upptäcktsfärd genom språket
av Johan Althoff
Recension: Skriv om och om igen
av Ylva Karlsson
Recension: Att skriva
av Stephen King
Recension: Så gör jag
av Bodil Malmsten
|
|
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Oj, hörde du en dialog som gick ungefär såhär? Spännande! Intressant vad olika samtalsämnen leder in på. Det kan börja med tåg och buss och sluta med cancer och tårar.
Redaktionsmedlem. Kursansvarig på LitteraturMagazinet Skriv! Mitt mål är att inspirera er med mina erfarenheter och tips.
Ja, människors möten är alltid spännande och oförutsägbara. Mina öron är mycket längre än någon kan ana. Förtvivlat nyfiken!
Kvinna med läslust, skrivklåda och målarmåste. Hundar, ungar och en smula galenskap.