Jag hör ibland om människor som stör sig på slarvigt/okorrekt språk. Att de som inte kan skriva ordentligt utan särskrivningar eller felstavningar borde låta bli att skriva. En vanligt förekommande skribent i Gotlands lokalblad skrev en gång att hen var rädd att det svenska språket skulle dö ut till förmån för slang, sms-språk, engelska uttryck m.m. som unga människor nu använder sig av på sina bloggar, på Facebook, Twitter etc.
Tankar om det här?
Jag är en vacklande språkpolis, funkar det? Alla språk är ständig förändring och man har väl i alla tider förfasats över utvecklingen. Jag tycker ordrikedomen som t.ex. slang bidrar med är bra men har stora problem med rena fel. Man får alltså för min del gärna använda slanguttryck - men inte särskriva dem. Jag får också svår klåda av t.ex. mej och dej istället för mig och dig, andra tycker att jag är slarvig som använder sån istället för sådan i vissa texter. Som sagt, det är levande.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Det tekniken möjliggör, eller tvingar fram, i form av förkortningar är spännande att följa. Problemet är enligt mig inte att man använder ett enkelt språk i vissa sammanhang, problemet är när man inte har tillgång till flera olika språk och kan växla mellan dessa beroende på sammanhang och medium.
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Jag tänker på att sociala medier medför att ALLA har möjlighet att göra sig hörda, oavsett utbildning, klass eller ursprung. Du behöver inte längre kunna skriva korrekt utan det räcker med att ha en historia att berätta. Det tycker jag är mer värt än något annat.
Så visst att vi kan klaga över ej korrekt språk som vi ser mera av iom sociala medier, men vi får aldrig glömma värdet i att alla kan komma till tals. Anser jag.
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Men visst "brun hårig sjuk sköterska" och "skum tomte" är ju särskrivningar svåra att inte skratta åt. Dock särskriver ju ingen medvetet (utom jag just nu). Jag utgår från att alla gör sitt bästa och därför är det beklämmande när språkpoliser fördömer. Bättre att särskriva än att inte skriva alls, tycker jag.
Inlägget har 2 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Det beror väl också på vad man vill med sitt skrivande. Och första kriteriet är nog ändå att man skriver på ett sätt så läsaren begriper vad man vill ha fram.
Så jag är nog en språkpolis för jag märker såna saker. Stavfel, grammatikfel, särskrivningar, förkortningar, slarvfel, syftningsfel, okunnighet om hur man kommaterar, pladdriga texter, upprepningar som inte ar avsiktliga, personers handlingar som är utan logik, ingen uppföljning av "fröer", som talar om för mycket eller för lite, som byter perspektiv så man inte vet vem det är i texten som det handlar om och så vidare.
Självklart har alla rätt att göra sig hörda, men alla kanske inte kan bli författare vars böcker läses av många.
Nej jag fördömer ingen, men jag låter bli läsa sådant som jag tycker är dåligt eller tråkigt skrivet.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Jag försöker att hålla mina språkfascistiska drag för mig själv, men kan säkert vara lite väl "bra" på att märka ord mm. Som tur är lever jag med en som är likadan. På senare tid har vi märkt att barnen också tar efter...
Det positiva med detta är väl att man har en passion för språket och hur det används.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Självklart ska de som vill skriva. Men det är inte roligt att läsa en text med mycket språkliga fel.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Håller helt klart med, älskar verkligen att alla kan komma till tals på ett annat sätt nu, alla historier får plats, inte bara segrarens.
Men vi måste ändå arbeta för allas möjlighet att få en stabil språklig grund, det är en demokratifråga att kunna förstå samhällsinformation, ledarsidor, kunna läsa längre texter, kunna debattera och föra sin talan. Inte bara bli hörd utan även lyssnad på. Precis som det finns ett ansvar att tillgängliggöra och förenkla från sändarens sida.
Jag är inte lika säker på att alla gör sitt bästa, det har blivit mer tillåtet att slarva, vilket kan bero på att allt ska ut så himla snabbt.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
För övrigt är jag är inte bekväm med titeln språkpolis, vill jag bara tillägga. Finns det någon annan man kan få ha istället?
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Annat namn på den titeln vore bra. För man är ju faktiskt inte nån g-st--o bara för att man vill ha ett språk som fungerar väl, och är gemensamt och tillgängligt för alla i alla sammanhang.
Begripligt, klart och tydligt.
Och jag tror som du, Erika. Det har blivit alltför tillåtet med slarv, och så kallar man det för sin egen stil (eller nåt liknande) fast man inte har nån stil alls.
Och för att ta det där med kommatering t.ex. som vissa säger är totalt överflödigt och som man inte ska ägna sig åt.
Att läsa en text utan kommatering är fruktansvärt svårt. Konsten är bara att sätta in sina kommatecken mm på rätt ställe och i rätt sammanhang. Och - givetvis - inte ha med fler än just de som behövs, just där de behövs.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Vi får skapa en kommateringstråd för detta kan diskuteras i oändlighet och jag vill inte ta fokus från språkpolis-frågan.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Jag tycker inte man ska "språkpolisa" alls i ett tidigt stadium av sitt skrivande. Allteftersom processen fortskrider och NÄR man känner själv att det inte gör något alls att kolla igenom och rätta sig själv så är det ok att låta någon annan läsa. Och om man då upptäcker att orden inte passar egentligen försöka hitta synonymer. Kommatecken och språkuppbyggnad ska man också såklart kolla igenom. Å andra sidan kan långa meningar skapa förvirring och korta vara för klippta, men allt beror också på vilket språk/vilken röst man har i sitt skrivande.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Det som retar mig mest är när folk säger att de har dyslexi fast det är helt vanligt slarv. Som att skriva lr istället för eller, me iställer för med osv. Som att de har en telefon istället för ett tangentbord.
Syftet med att över huvud taget skriva är ju att folk ska lyssna. Kan man inte traggla sig igenom en text så har skribenten misslyckats. Men jag tycker väldigt mycket om att utveckla språk, till exempel så älskar jag det här: *fnissar* vilket för mig bara har gjort det skrivna språket rikare. Allt för att poängen ska gå fram, säger jag. *slår näven i bordet* (och passar på att ge ett till exempel på hur bra stjärnorna är!)
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Klart de ska få skriva, hur mycket de vill. Man kan ju på ett trevligt sätt påpeka att det kanske heter skumtomte, datorn mm.
Jag kan irritera mig rätt mycket på särskrivningar (speciellt av mina vänner som jobbar inom skolan) om folk skriver datan istället för datorn, han istället för honom. Känner jag personend väl kan jag på ett snyggt sätt påpeka att är fel. Men för et mesta håller jag tyst. Vill inte verka överlägsen eller gnällig. ;)
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Självklart ska vem som helst få skriva vad som helst! Det vore ju hemskt om vissa skulle förbjudas göra det.
Men om man vill skriva för en större allmänhet än byrålådan och närmaste vännerna/familjen, så är det nog ett måste att kunna hantera språket såpass bra att läsarna förstår vad det är man vill berätta.
Jag har varit med på olika typer av skrivarkurser under ganska många år nu, och inför textanalyser varit tvungen läsa texter som varit ren pina att ta sig igenom.
Vissa har så småningom jobbat på och lärt sig, och utvecklats fantastiskt med hjälp av övningar och konstruktiv kritik.
Men det finns alltid en del som aldrig lär sig och det är väl de, som borde fundera på om de inte borde ägna sin tid åt annat istället - eller skaffa en spökskrivare!
Berättelsen de har kan ju vara oerhört bra, men om den inte ens kommer ut ur huvudet och ner begripligt på ett papper, så blir det ju ändå ingen upplevelse för någon annan.
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Det kan bli så litterärt och tråkigt med att följa konstens alla regler så personen som är i skrivartagen tappar både lust och motivation.
Risken finns då att vi andra går miste om en bra historia. Att kunna färga berättelsen med egna ord och uttryck eller dialektala mönster är en resurs värd att ta till vara.
Att som läsare få ta del av och se dessa nya ord kan vara som att upptäcka nya dimensioner av omvärlden.
Den som hakar upp sig på det som här diskuteras har likt musikern drabbats av yrkesskada.
Tål inte höra en oren ton eller felspelning medan de andra njuter till fullo och andas in känslan som utövaren vill förmedla.
Vi är alla individer med olika bakgrund och erfarenheter. Alla har något som är spännande att få ta del av. Frågan är snarare om vi själva är öppna för att ta emot och se något som är annorlunda!
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Som 'lätt ordblind' hakar jag upp mig på särskrivningar så till den milda grad att jag inte får något som helst flyt i texten. Jag har inget bra flyt innan och läser bokstav för bokstav, ord för ord, kan inte skumma genom en text som jag tror de flesta läsare gör. Blir det då många hack i läsningen hoppar jag hellre över den skribentens text och återkommer inte gärna.
Språket är föränderligt och vem äger det? Ingen, eller alla? Jag gillar vissa nya korta ord, egenpåhittade fiffiga ord och tycker att alla får skriva som de vill. Sen har jag rätten att välja om jag vill läsa det.
Anna
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Jag tycker också att det är självklart att vem som helst ska få skriva. Att skriva och att hantera språket är ett hantverk och det som är bra med skrivarkurser är ju feedbacken från andra, att någon faktiskt påpekar fel och oklarheter i texterna man skriver. Det gör ju att man lär sig och kan finslipa hantverket. Att dialektalt färga en text tycker jag inte är något fel, har däremot svårt att läsa texter med rena fel, som t ex särskrivningar. Det fungerar kanske i en statusuppdatering på facebook men inte i en längre text.
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
jag älskar att skriva men är väl en "sån" som borde låta bli enligt språkpoliser. Men skulle var jätteglad för snäll och vänlig kritik. För 10 år sedan försvann svenska språket för mig och det har varit en lång väg hit, där jag är idag.
Varje dag lär jag mig något nytt genom att försöka läsa eller skriva! Tack gode gud att det finns ordbehandlingsprogram! ;)
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
I första hand måste man framföra sina synpunkter på ett vänligt sätt, och lika viktigt är det att hålla sig till sak, inte person. Det är det skrivna ordet man ska ha synpunkter på, inte på personen som skrivit.
Man måste hålla i minnet att man aldrig får dänga sina synpunkter i huvudet på någon, det är inte rätt av kritikern att t.ex. ändra i texten "för att det ska vara på det viset". Man kan däremot komma med förslag till ändringar.
Och ibland kan faktiskt kritikern ha fel!
Väl underbyggd, konstruktiv kritik, framförd på ett vänligt sätt, är ett fantastiskt sätt att lära sig hur man skriver en text så den blir bra och får läsaren att vilja läsa vidare.
Alla synpunkter måste alltså följas av ett "därför att", även sådana som "bra", "fint skrivet" eller liknande. Att höra att en text är bra, men inte få reda på vad det är som gör texten bra, är inte ett dugg utvecklande.
Det finns ingen negativ kritik, så länge den är framförd på ett hänsynsfullt, genomtänkt och konstruktivt sätt.
Det hela förutsätter också om skribenten ifråga alls vill ha kritik! Oombett kritiserande bör man hålla sig ifrån. För risken är den att man då kör över personen, som i värsta fall kan bli så sårad och nertryckt att hen aldrig mer kommer att skriva något. I vart fall inte visa sina texter för den kritikern.
I såna fall hjälper det inte om man tycker sig ha kommit med kritiken på ett vänligt sätt.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Att bli utsatt för språkpoliser i ett första skede av en skrivarkurs är tråkigt och fantasilöst.
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Språkpoliser tror jag ibland förstör för sig själv. Känner iaf en sån kvinna IRL. Ett helt vanligt brev kan ta upp emot en vecka att skriva.
Får hon se en text någon annan skrivit så slänger hon sig över den med rödpenna och kommer med förslag hur man ska skriva istället...och vipps så har hela innehållet förändrats till en grå tråkig massa..så jag tycker lite synd om språkpoliser! ;)
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
I textresponsen till övningarna vill vi inte ha några språkpoliser.
Vi har nu en "Lathund för textrespons" där vi skriver tips och riktlinjer för feedbacken och kommentarna.
Inga språkpoliser i kommentarerna tack!
Alla på LitteraturMagazinet Skriv! ska kunna räkna med att bemötas med respekt, vänlighet och en konstruktiv kritik.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Jag stör mig, precis som många andra här har beskrivit, på särskrivningar, "mej" istället för "mig" och så vidare. Men allt (eller det mesta) av det går att få korrigerat med datorns hjälp ett enkelt knapptryck iväg, och oftast går det att traggla sig igenom texter även av dessa slag.
Däremot kan jag bli riktigt irriterad av den kopiösa mängd engelska låneord, ofta försvenskade, som dyker upp allt som oftast i olika sammanhang. "Det var helt retarded", "Printar du rapporten till mig?" och "Joinar du oss?". Jag tycker det är nästan skrämmande när personer med svenska som modersmål inte finner de svenska ord de behöver utan slänger in främmande språk. Som när min kompis berättade att hon störde sig på att jag "märkte ord i helt random meningar".
Visst kan det vara svårt att veta vad som är svenska och engelska ibland: är till exempel ett "releaseparty" det korrekta svenska ordet för tillställningen vid ett skivsläpp?
Hursomhelst är det nog engelska ord istället för svenska det jag för tillfället stör mig mest på när jag läser texter..
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Alla texter är värda att bli lästa, anser jag. Hur svårt det än kan vara att läsa dem.
För svårlästa texter finns det gott om!
Jag blir otroligt störd av texter där författaren inte vet skillnaden på de, dem och dom. Nu verkar det som om det är mer regel än undantag att alltid skriva dem för att ersätta ett de. Hur resonerar man då? Är det så att folk tror att överallt där man i talspråk använder dom kan skriva dem? Eller . . . ?
Rysligt störande i läsningen i vilket fall som helst.
En annan sak som kan stöka till det rejält och få mig att tappa läslusten är syftningsfel. Det kan ju bli så tokigt att syftningen pekar mot någon man inte alls tänkt, men läsaren störs då inte heller av "oflytet".
Så visst är jag lite av en språkpolis, men det är bara i sammanhang när texten blir svårläst. Överhoppade bokstäver, stavfel och felaktiga särskrivningar är ett mycket litet problem i min värld. Utom då jag läser DN, textremsan i en film och andra texter som producerats av professionella textförfattare. Är det fel då, blir jag rätt ilsk!
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Själv har jag ju arbetat i flera år som korrekturläsare så att...
Jag håller med om att man inte ska hålla på och peta i råmaterial efter grammatik- och stavfel etc, men i en färdig text som ska publiceras är det ju bra om det inte finns några de/dem fel t ex. Det är väl en av de saker som stör mig mest av skrivfel. Hela innehållet i en text kan gå förlorat för mig om det står 'dem' där det borde stått 'de', min hjärna försöker få ihop det och lyckas inte (utbränd hjärna). Jag ser hellre att folk skriver 'dom' om de inte behärskar det. Men det är så vanligt nuförtiden, de senaste fem tio åren, att folk skriver fel på detta. Vad har hänt?
Två andra saker som irriterar, 'datan' istället för 'datorn' och 'imon' istället för 'i morgon'. Hur svårt kan det vara?
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Att hävda att någon som har problem med sär skrivningar inte bör skriva är absurt. Alla måste få skriva och jag håller med en av de föregående skribenterna att dagens sociala medier möjliggör detta, vilket är otroligt berikande..! Både på individ- och samhällsnivå - för det är väl en demokrati vi vill leva i?
Däremot kan jag störa mig ohyggligt mycket på den lathet (måste det väl vara) som man ser ÖVERALLT just nu, på bloggar, facebook och till och med i vissa seriösa sammanhang (kommer inte ihåg vart jag såg det just nu, men jag har sett det). Jag talar om människor som skriver:
"Hmm, ida ska ja me ta o gå o sola). Jag kan använda mig av "o" ibland, mest om jag vill "komma runt" att inte inleda en mening med "Och" då låtsas jag att O ser bättre ut;) Men det är i enklare sociala sammanhang - skulle aldrig för mitt liv kunna skriva så i t.ex. en novell.
Det jag tycker är tråkigt med alla dessa lathetsförkortning (för det är inte samma sak som "brb", "asap" e.d.)är att man blir orolig över om dagens 80- och 90-talister (är själv född '84)även tar med sig detta in i arbetslivet - då människan ju är känd för att välja den enklaste vägen.
Jag vill inte se nyheter om tjugo år där det står "Bil me 5 passg. volta på riksv 40" eller "Så bliru av me de dä xtrakilona".
Vad tror/tänker ni om denna utveckling?
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Jag vill heller kalla mig språknörd än språkpolis och den som far mest illa av det är nog jag själv(och möjligtvis de jag skriver grupparbeten ihop med). Jag kan till exempel inte skriva ett foruminlägg som det här eller en Facebookstatus utan att verkligen läsa igenom texten och se att jag har skrivit rätt (därmed inte sagt att jag alltid stavar rätt). Jag tycker inte att det är för mycket begärt att när man gör sin röst hörd i något sammanhang också ser över hur man gör, hur man framför sitt budskap. Annars så skulle vi ju lika gärna kunna strunta i grammatik och skrivregler rent generellt.
Jag tycker också att det är svårt att ge kritik utan att komma in på hur texten är behandlad, kanske inte direkt stavfel och kommatecken, men om personen till exempel byter tempus eller har märkliga styckeindelningar så är det svårt att inte tala om det. Samtidigt så ger jag oftast ett exempel på hur jag tycker att det kan vara istället och bemödar mig om att ta upp saker som jag tycker om i texten. Som jag förstår är det dock meningen att vi här endast tar upp känslan av texten här när vi kommenterar varandras texter? Bara så att jag vet till nästa gång jag kommenterar något.
/Lina
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Jag hör också dagligen åsikten om att den som särskriver/felstavar inte borde sluta. Eller t.o.m. att de är idioter. Det tycker jag är riktigt illa. Den som har det minsta lilla problem med språket är väl VERKLIGEN den som ska skriva mycket och ofta. Gärna så andra kan läsa. För det är ju det bästa sättet att öva sig på.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
På min blogg använder jag mig oftast av korta meningar. Bygger egna ord och börjar meningar med och. Allt för att trycka på vissa saker, för att det ska bli tydligt för den som läser att förstå vad jag menar. Jag tycker språket är roligt, att det går att förmedla en mängd olika åsikter/tankar även med tvetydiga texter.
Jag har korrekturläst en hel del och blir väldigt störd när något är felstavat eller när ett ord med fel betydelse används. Dem och de ska vi inte prata om. Där går min hjärna i baklås och jag får läsa ord för ord för att fatta vad det står. Särskrivning är en annan sak som jag tycker illa om. En god vän är särskrivningarnas mästare. När han anstränger sig för att skriva rätt skriver han istället ihop ord som INTE ska sitta samman. Han är fullt medveten om sitt problem men han ser inte orden. I de fallen stör det mig inte. Jag noterar det och läser vidare. Men när det handlar om slarv blir jag irriterad. Om du som skriver slarvar, kan du då förvänta dig att din läsare ska lägga ner tid på att läsa din text? Detta handlar främst om utgivna böcker. Jag har haft en del skräckexempel i min hand och de böckerna har jag inte läst ut. Däremot skulle jag aldrig öppet kritisera någon för deras språk. Fegt kanske, men vem är jag att sätta mig till doms över andra?
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Jag är en språkälskare och jag är även lite av en språkpolis, men det sistnämnda gäller mest texter som är skrivna av så kallade professionella skribenter som journalister och liknande. Så ofta i tidningar som språket är helt fel, vilket jag tycker är lite sorgligt. En som livnär sig på att skriva bör vara så pass kunnig i meningsuppbyggnad, stavning och grammatik att man ska kunna läsa dennes text utan att störa sig på felformuleringar och annat. Dessutom tycker jag att journalister har ett ansvar gentemot sina läsare att föregå med gott "språkexempel". Men jag gillar att läsa berättelser och andra fria texter där man funnit på lite egna ord och formuleringar, även sångtexter som innehåller sådant uppskattar jag mycket.
Något jag tänkt på på sistone är att man ser att väldigt många inte vet när man ska använda "de" eller "dem", i största allmänhet alltså. Men det är inget jag kommenterar för det är ju mitt eget problem att jag stör mig på det. Folk måste ju få skriva som de vill, huvudsaken är ju att de är med i skrivandet, så länge de inte är t.ex.journalister eller författare då förstås.
Svara på inlägg
eller
Svara på tråden
Välkommen till LitteraturMagazinet Skriv!:s nya diskussionsforum.
Här diskuterar vi allt som har med skrivande, utgivning, författarskap, etc att göra. Tankar om böcker ni läst, eller andra författare, hör inte hemma i detta forum, utan dessa frågor kommer att avhandlas på andra delar av LitteraturMagazinet.
LitteraturMagazinet förbehåller sig rätten att utan motivering plocka bort forumtrådar och foruminlägg.
Forumkategorier - Skriv!
Diskussionsforum
Senaste inlägg: BAM - Berthilsson, Anna Maria
29 juni 2013
Ett skrivfel är som hack i en skiva ( om nu någon minns vad en CD var) - man stannar upp i läsflödet och rynkar irriterat pannan. Det har inget med korrekt eller inkorrekt språk att göra, utan mer med det vi är vana att se. Ett språk, korrekt eller inte, passar i ett sammanhang och ett annat språk lämpar sig bättre i ett annat. Det är det som gör en författare till författare - att veta när ett uttryck är mer effektivt än ett annat.
Jag vill också passa på att döda myten om sms - språk; det har enligt min erfarenhet som skrivarlärare, visat sig att många medvetet vill fjärma sig från det korta och koncisa och därför skriver så mångordigt och komplicerat de bara kan. Tyvärr är ofta ambitionen större än ordförrådet och syntaxkunskaperna.
.
Jag är en ganska verbal och skrivkunnig person med smak för det skenbart enkla.