Vilket ordbehandlingsprogram rekommenderar ni?
Jag jobbade mycket med MS Word för 15-20 år sedan, men sedan dess har jag inte skrivit så mycket. Nu vill jag göra ett försök att komma vidare med med min romanidé, men jag har inget professionellt ordebehandlingsprogram. Ska jag köpa Word? Eller finns det andra om är bättre anpassade för just längre texter, romaner?
10 maj 2013
Jag tycker att Scrivener är ett väldigt bra program för längre texter. Om du tänker dig post it-lappar och sådant som författare brukar pyssla med för att få koll? Det går att få en motsvarighet till detta i Scrivener. Så det är post it-lappar kombinerat med Word, ungefär.
Framöver i skrivarskolan kommer jag prata mer om struktur och överblick, och då kommer jag bland annat ta upp Scrivener.
10 maj 2013
Författarskap har ingenting med datorer att göra! Kunde Strindberg, Lagerlöf och Fröding, så kan du. Greppa pennan och sluta tramsa!
10 maj 2013
Roligt med tips om bra skrivprogram! Ser fram emot att läsa om det i skrivarskolan. Fast jag är verkligen inte där än. Just nu känner jag lite som Maggan: det är bara att börja skriva!
10 maj 2013
Jag har inget speciellt skrivprogram, skulle gärna prova men är nog inte beredd att köpa. Tykcer nog att om man inte kan ha koll på innehållet själv så är man fel ute, men jag kanske inte skriver tillräckligt invecklade intriger...
10 maj 2013
En av fördelarna med Scrivener är faktiskt är det är rätt billigt. Runt 300 kr om jag inte minns fel. Jag håller med Erika om att stora delar av intrigen borde få plats i huvudet, men om texten börjar bli uppåt 200-300 sidor lång är det svårt att ha alla vändor i huvudet. Förmodligen behövs texten ändras om ett par gånger och då kanske man hinner glömma vad som är nytt och gammalt. Då är det (tycker jag) skönt med lite hjälp att strukturera upp texten!
10 maj 2013
Scrivener absolut!!!!!!!
Köpte det ganska nyligen efter mina 30 provdagar och det är ett enastående program.
Säg inte att inte en författare behöver bra verktyg, för det behöver man. Vad skulle en elektriker eller snickare göra utan sina verktyg? Eller en frisör utan sax och kam?
Språket och språkkänslan i grunden, självdiciplin för att fortsätta skriva även när det tar emot, en berättelse som vill komma fram, och så rent praktiskt - ett skrivarprogram som man trivs med och som ger den struktur man behöver. Och ju längre ens text blir, desto viktigare är det med någon form av struktur.
Men trivs man med Word så visst! Absolut! Var och en bestämmer själv. Men eftersom PC är som den är så rekommenderar jag flera olika ställen där man har back-up på sina saker.
Men jag säger Scrivener! Och Scapple som "anteckningsblock" Båda finns att köpa från Literature & Latte, eller från App-store för den som har Mac
10 maj 2013
Trettio aktiva dagar får man prova Scrivener innan man måste bestämma sig. Väldigt förmånligt.
Och för ett par veckor sedan betalade jag 322,21 Sek för det
10 maj 2013
Jag använder Word, men skriver alltid för hand först. Men ibland kan jag sakna något annat program för just strukturen. Jag har gjort en enklare kapitelkarta, där det står vad som händer i varje kapitel och vilka saker som måste följas upp senare i romanen.
10 maj 2013
Om jag hade skrivit för hand hade jag inte haft en chans hinna med mina tanker. Dessutom hade jag inte kunnat läsa vad jag själv skrivit.
10 maj 2013
Tur att det finns andra alternativ Ninna O :-)
11 maj 2013
Word. Jag har provat Scrivener, men blev arg efter bara några sidor och klippte över texten till gamla hederliga word. Det går för långsamt när det är en massa smått omkring(som i Scrivener), jag vill bara skriva skriva skriva. Stolpar upp på en sida och har texten på en annan, sedan växlar jag mellan dem med snabbtangenterna. Chopp chopp. Skulle aldrig klara av handjaga längre, har med mig datorn på föreläsningar till och med. Det är ju så oerhört mycket snabbare på kompjuttern!
11 maj 2013
Jag har testar de flesta program och appar som vänder sig till författare. En del är OK, en del mindre bra och så finns Scrivener. Det är programmet är värt varje krona.
Word är OK men jobbar du med längre texter är Scrivener bäst för att håll ordning på helheten. Det är betydligt lättare flytta text och andra typer av strukturella ändringar i det än i ett ordbehandlingsprogram.
Nackdelen med Scrivener är att det har en betydligt högre inlärningskurva än tex Word. Själv har jag har stor hjälp av boken ”Scrivener for dummies”.
12 maj 2013
Kul att läsa alla inägg.
Det är nog individuellt hur och på vilket sätt man skriver. Det tog tid för mig att "hitta" mitt sätt att skriva på. För mig beror det på vilken typ av text jag ska skriva.
Till längre texter, som noveller, romaner eller filmmanus, behövs en viss struktur tycker jag. Jag skriver mycket fantasy. Genren kräver att man har koll på alla "trådar". Där tycker jag att Scrivener är oslagbart. Jag håller med Ninna O och Iréne Svensson Räisänen. Word är ett okej program, men är lite buggigt och tar stor plats på datorn. Till mina filmmanus använder jag Scrivener ibland, men även andra program som Plot Control, Contour, Final Draft och Block Buster (de har olika funktion, men är kompatibla med varandra).
Lycka till med era skrivprojekt, allihopa!
12 maj 2013
Man kan ju alltid kombinera olika alternativ. Själv använder jag word, med hjälp av utskrivna blad där jag för anteckningar. Funderar på att utöka med en anslagstavla också, för att få med alla vändor i mitt huvud...
12 maj 2013
Just nu skriver jag i word och komplimenterar med ett anteckningsblock för varje projekt, där har jag stolpat upp ett händelseförlopp, har lite research, inspirationsbilder och persongalleri. Blev iofs sugen på Scrivener nu! Kanske får bli det i födelsedagspresent till mig! ;)
13 maj 2013
Jag använder ett simpelt textredigeringsverktyg med som använder .rtf-formatet vilket fungerar att läsa i t ex Word. Ju simplare desto bättre. Och jag har en 27" iMac vilket gör att jag har plats för att använda fler program och ha många fönster öppna samtidigt!
17 maj 2013
Jag ska testa det där Scrivener som alla pratar så varmt om, men just nu använder jag Google Docs, ett perfekt verktyg när man jobbar på olika datorer. Jag behöver inte heller oroa mig för eventuell backup, det sköter Google åt mig.
Vill man inte lägga ner pengar på ett ordbehandlingsprogram så finns det flera gratis alternativ som är mer än tillräckligt. OpenOffice (http://www.openoffice.org/sv/) är enligt min åsikt den bästa av dessa gratisprogram.
- John
18 maj 2013
Det jag saknar är ett ordbehandlingsprogram som föreslår allternativ till den egna meningsbyggnaden, om man är osäker på om grammatiken i texten är korrekt.
Det finns visserligen en funktion i Word men den räcker inte. Det måste finnas något bättre, mer avancerat program ute i handeln.
Är det någon här som vet något?
Zakay
19 maj 2013
Fler tips om Scrivener: http://www.jb.silfversparre.com/tag/scrivener
20 september 2016
Välkommen till LitteraturMagazinet Skriv!:s nya diskussionsforum.
Här diskuterar vi allt som har med skrivande, utgivning, författarskap, etc att göra.
Tankar om böcker ni läst, eller andra författare, hör inte hemma i detta forum, utan
dessa frågor kommer att avhandlas på andra delar av LitteraturMagazinet.
LitteraturMagazinet förbehåller sig rätten att utan motivering plocka bort
forumtrådar och foruminlägg.
Forumkategorier - Skriv!
Diskussionsforum
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Zakay
23 mars 2014
Antal inlägg: 5
Senaste inlägg: Mia Nordberg
17 september 2013
Antal inlägg: 23
Senaste inlägg: Michi Lantz
17 maj 2013
Antal inlägg: 21
Senaste inlägg: MetaGalax
19 juni 2013
Antal inlägg: 20
Senaste inlägg:
20 september 2016
Antal inlägg: 9
Senaste inlägg: Sam Kamber
12 maj 2013
Antal inlägg: 7
Senaste inlägg: Mia Nordberg
17 september 2013
Antal inlägg: 7
Senaste inlägg: H Limér
2 juni 2013
Antal inlägg: 29
Senaste inlägg: Maria Arell
15 oktober 2013
Antal inlägg: 7
Senaste inlägg: Linnéa L
22 maj 2013
Antal inlägg: 6
Senaste inlägg: Ola
23 juni 2013
Antal inlägg: 26
Senaste inlägg: Anita B-J
7 maj 2014
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Gun T Ståhl
4 december 2013
Antal inlägg: 9
Senaste inlägg: Thérèse
17 maj 2013
Antal inlägg: 9
Senaste inlägg: Eva Ekberg
20 maj 2013
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: J.Huss
20 maj 2013
Antal inlägg: 5
Senaste inlägg: Ninna O
12 maj 2013
Antal inlägg: 52
Senaste inlägg: Rebecka
23 oktober 2013
Antal inlägg: 16
Senaste inlägg: Håkan Öqvist
1 september 2013
Antal inlägg: 16
Senaste inlägg: Håkan Öqvist
1 september 2013
Antal inlägg: 21
Senaste inlägg: MetaGalax
19 juni 2013
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Gun T Ståhl
4 december 2013
Antal inlägg: 2
Senaste inlägg: Zakay
23 mars 2014
Antal inlägg: 5
Senaste inlägg: Mia Nordberg
17 september 2013
Fler tips om Scrivener: http://www.jb.silfversparre.com/tag/scrivener
20 september 2016
Jag vill också gärna veta om skrivarskolan är slut, eller inte?
16 maj 2014
Jag undrar detsamma. Skulle varit kul att kunna göra de första delkurserna som jag missat på grund av tidsbrist...
10 maj 2014
Ordet "hen" är i västerbottnisk dialekt ett ord för han. Alltså ett maskulinum. Femininum är "henna". Man säger "en hen" när man talar om den här pojken/mannen och en henna när man talar om den här flickan/kvinnan. "En den" respektive "en denna" är den där pojken/mannen och den där flickan/kvinnan.
Detta gör att det för mig är helt absurt att höra och läsa hur ordet används idag. Jag blev ledsen när jag såg att ordet användes för att påvisa att jag t.ex. ännu inte startat någon forumtråd här på Litteratur Magazinet. "Hen har inte skapat någon forumtråd ännu."
Jag är ingen han!
Jag kan inte låta bli att undra vad det är för fel på ordet "den"? Den här personen, den här människan! Dessutom har vi ju ordet "hin" som finns i vårt språk sedan gammalt.
"Ordet Hin är ursprungligen ett pronomen med betydelsen "den där", "den andre" men förekommer numera i sin ursprungliga betydelse endast i ålderdomliga sammansättningar som till exempel "hinsides". ( Wikipedia)
Jag ber er, ansvariga för den här sidan: Plocka bort ordet hen på det sättet som ni använder det idag. För många av oss i vårt avlånga land är hen inte ett könsneutralt ord.
7 maj 2014
Hej David, ditt projekt låter litegrann som min, så jag kan tänka mig att vara den tredje i "unionen", om mitt manus får ert fulla stöd i sådant det brister.
23 mars 2014
Fick till svar av ett bokförlag att först kommer redan etablerade författare ut, sen kändisar som skrivit ngt, sen journalister och sist i skalan vi som kämpar att synas. Det handlar om att bokförlagen vill ha in pengar och vara säkra på det genom att i princip alltid ta det säkra kortet. Men vi ger inte upp, eller hur? Gun T Ståhl
4 december 2013
Jag bara skriver, orden bara flöda ur mig utan att jag ens kan tänka......
Jag älskar att skriva. Men ibland får man skrivarkramp och inget flöda ur en.
HUr gör ni? När fantasin inte längre räcker till. Jag tycker plötsligt alla uppgifter är så svåra, och fantasin står still och jag får inte ner något på pappret....... :(
Några tips?
23 oktober 2013
Jag har valt den senaste boken jag läst, "Sankta Psyko" av Johan Theorin. Jag har den som ljudbok, så det kan hända att jag minns vissa detaljer fel. OBS! Innehåller mycket spoilers.
1. Anslag
Han börjar med ett brev till en seriemördare, skrivet med förtjusning och hyllande.
Redan i inledningen får jag en lite förvirrad känsla av Jan, huvudkaraktären. Var det han som skrev brevet? Är han fascinerad av mördaren?
2. Presentation
Vi får följa med Jan på en arbetsintervju, man får veta mer om vem han är. En förskolelärare som söker jobb på ett mentalsjukhus, eller ja, en förskola som ligger vid ett mentalsjukhus.
Under intervjun förstår man att Jan döljer något som hänt på ett tidigare jobb. Här ökar min misstanke mot honom, är han en pedofil, mördare? Vad har han gjort?
3. Fördjupning
Jan får jobbet och börjar som förskollärare på Sankta Psyko som mentalsjukhuset kallas. Man får lära känna honom lite mer. Men författaren drar ut på det väldigt länge. Det tar lång tid före jag känner att jag vet vem Jan är och vad hans agenda är. Faktum är att det får man knappt reda på förrän i slutet.
Fördjupningen känns som den större delen av boken. Vi får veta mer om Jans bakgrund, steg för steg. Han kanske inte är så skum ändå?
4. Upptrappning
Jans agenda är nu känd och här får man följa med honom när han försöker nå sitt mål. Nu känns det som att jag vet vem Jan är. Han ska bryta sig in på mentalsjukhuset och försöka befria en gammal barndomskärlek. Allt han gjort, sättet han levt har på något vis varit för henne.
5. Klimax
Jan blir lurad av dem som är tänkt att hjälpa honom bryta sig in, han blir istället kidnappad av en kollega och seriemördaren som suttit inne och som låtsats vara hans barndomskärlek i bl.a brevkontakt.
6. Avrundning
Jan är tänkt att bli beskylld för seriemördarens brott, men lyckas rädda en pojke och ta med sig seriemördaren ner för en klippa. Mördaren dör, Jan hamnar i koma. Kollegan går fri, för nu i alla fall.
Barndomskärleken besöker förskolan och förstår att Jan jobbat där.
Det avslutas med många frågor. Ska Jan överleva? Kommer han få träffa sin barndomskärlek till slut? Kommer hon vilja det?
Jag tycker boken är uppbyggd på ett sådant sätt så man kan nästan aldrig tycka om Jan. Större delen av berättelsen är jag väldigt skeptiskt till hans person. Man vet inte om han är en psykopat eller vad det handlar om. I slutet känns han mest desperat. Men författaren fick med mig i hela boken ändå, trots det här. Genom att ge mig lite, lite information i taget. En brödsmula i taget istället för en hel macka. Smart berättande, kanske. Men det gör inte boken bättre.
23 oktober 2013
Jag har valt min absoluta favoritbok, Spela för mig Zorba av Nikos Kazantzakis. Jag älskar boken på grund av den målande beskrivningen av både sceneriet och karaktärerna, allvaret och den alltid närvarande humorn.
Anslag:
En ung engelsk författare har ärvt en liten bit mark med en nedlagd gruva på Kreta och beger sig dit för att se om det finns något guld kvar att finna och samtidigt hoppas han kunna skriva en bok. På ett café i Pireus i Aten träffar han livsnjutaren och levnadskonstnären Zorba som genast övertalar engelsmannen att anställa honom som tolk och tjänare och handlingen tar genast fart.
Presentation,
Om engelsmannen får man veta att han är en artig engelsman som kommer från en något finare familj än medelklassen. Han äskar böcker.
Om Zorba får man veta att han är en kvinnotjusare och dryckesman som inte backar för något. En livsnjutare av rang med ett aldrig sinande positivt tänkande.
Fördjupning;
Hela bokens inledning är en fördjupning i personen Zorba och vad han varit med om tidigare i livet. Man får en liten uppfattning om vem engelsmannen är men inte mer än att man förstår att han inte vet mycket om livet, att han bara varit kär en gång och att han är en artig person. Zorba är hans raka motsats. En berest man som även deltagit i krig och givetvis haft många älskarinnor. Han har även varit gift en gång och vet allt om kärleken.
Upptrappning
Det händer mycket och man tvingas ett tag att tvivla på Zorbas avsikter. Engelsmannen grubblar mycket. Det blir även våldsamheter och givetvis får Zorba en änka att falla som en fura för hans burdusa men romantiska charm.
Kommer de att komma fram till gruvan och kan engelsmannen lita på Zorba.
Klimax
Det blir skottsalvor och ond bråd död och Zorba och engelsmannen skiljs åt på ett oväntat sätt.
Avrundning
Engelsmannen lär sig av Zorba om livet och härligheten. Hur livet skall levas. Eftersom det är mer än tio år sedan jag läste boken och skriver ur mitt minne. Så jag hoppas jag att jag inte har fel när jag skriver att boken är en hyllning till livet.
Boken är riktigt bra och underhållande med mycket dramatik, kärlek, humor och allvar.
22 oktober 2013
Novellen jag arbetar på just nu börjar så här:
"I ett hav av fallna krigare satt hon med huvudet böjt som i bön."
15 oktober 2013
Tror jag ska förtydliga mig lite och förhoppningsvis få några svar :)
Är en Mac att föredra?
Ska man ha trådlöst tangentbord? Nackdelar med ett sådant och kan det användas till alla datorer?
Jag skriver oftast hemma och behöver inget med lång batteritid.
Hoppas någon har några tips!
Tack på förhand!
/Lolo
15 oktober 2013
DEL 3 övning1
Nattens hjärta av Judith Lennox.
När 18-åriga Kay Garland får tjänst som sällskapsdam åt Miranda Denisov öppnar sig en helt ny värld. Historien utspelas på 1930-talet. De två flickorna kommer från två olika miljöer som ger kontrast i berättelsen, de utvecklar en skark vänskap. Men när Miranda blir kär i en man tror omgviningen att Kay har hjälpt henne och håller affären hemlig. Deras vänskap sätts på prov och de går skilda håll. Andra världskriget bryter ut och det blir svårt för Kay och Miranda. Men deras vägar korsas igen och ny vänskap uppstår. Bken är gripande om svek, sorg och kärlek.
22 september 2013
Jag skriver rätt opp o ner hela berättelsen. Sen går jag in och ändrar byter, lägger till...Men har svårt när någon dör, då måste jag sörja lite innan jag kan gå vidare...
Mia Nordberg
Jag är... Mia, kvinna, mamma, farmor, Håkans tjej, skrivare, drömmare, snäll, lite klok, lite galen, glad, praktisk och lite lat... ;oD
17 september 2013
Jag vill gärna ha riktiga platser. När jag skrev om prästgården googlade jag tills jag hittade en som inte var privatägd. Har varit där på research och det är jättekul! Har även skrivit berättelser om Stockholm och Visby och gjort samma resa dit =) Det ger en dimension till på skrivandet.
Mia Nordberg
Jag är... Mia, kvinna, mamma, farmor, Håkans tjej, skrivare, drömmare, snäll, lite klok, lite galen, glad, praktisk och lite lat... ;oD
17 september 2013
Jag skriver grundhistorien, skriver in vändningar, skissar huvudpersonerna. Sedan ger jag liv till berättelsen. Bygger på min personer, lägger till nya. Tar bort något. Renodlar en tanke. Ibland lägger jag till någon som bara glider förbi. Som Reidunn som bevittnar ett mord utan att riktigt förstå det.
Mitt problem blir snarare det att boken hela tiden blir så mycket bättre. När skall jag vara nöjd? När är jag färdig?
Skriver historiska kriminalromaner.
"Döden i vedboden
Gamle Reidunn såg ut genom fönstret. Det färglösa grova gräset och de taggiga buskarna utanför dröp av fukt. Hösten var långt gången. Snart var vintern här. En gång i tiden hade hon varit Reidunn den sköna, sedan hade hon blivit Lyfryds kona. Därefter Sigrids mor, och efter ett par år farmor till lille Tomas och brodern Siglow. Sedan några år var hon stackars gamla Reidunn, det kunde ingenting ändra på, inte ens hennes dottersöner Tomas och Siglow. Hon hade fått dottern allt för sent i livet. Barnbarnen var för små.
Hon hade packat. Det som fanns att packa. Ett knyte, mer blev det inte. Snart blev hon hämtad.
Hon såg ut. På den tröstlösa biten betesmark utanför. En helt ung kvinna kom gående en bit bort. Ännu mest en flicka. Hon gick där ibland. Bakom gick en yngling. Välbeställt folk, det kunde hon se trots att det inte var så mycket bevänt med synen numera. De gick in i ett gammalt övergivet ruckel. Hade varit en vedbod en gång i tiden.
Hon såg på Siglow. Dottersonen sög på en bit kokt rova. Så stora bitar fanns det inte längre för gamla Reidunn. Inte i det här huset. Det var länge sedan hon gjort skäl för maten. Hon fick småbitarna. Avkoket. Vattnigt rovmos. Bitar från rovan trillade ner på golvet. Hon tog träsleven och daskade till lille Siglow.
”Se upp med vad du gör!”
Hon såg ut genom fönstret. Väntade. En hel evighet. Men så hörde hon vagnen. Kände igen gnisslet. Jo, det var svärsonen som kom. Det var dags.
Hon skulle skickas till undantagsstugan ute vid släktgården. Den där dragiga stugan med jordgolv och sprucken murstock. Där skulle hon få genomleva de sista dagarna av sitt liv. Ved fanns det gott om i skogarna runtikring. Annars fanns det inte mycket. Mest bara rovmos att klara sig genom vintern med. Lite korn till gröt. Ett par värphöns. Lite torkat fårkött som måste räcka länge.
Reidunn tittade ut genom fönstret igen. Ännu ingen vagn. Ynglingen kom ut från boden. Hans blick såg vild ut. Han höll en blodig yxa i handen. Slängde tillbaks den in i boden. Märkligt.
Men varför skulle hon bry sig om den saken. Visby brydde sig inte längre om henne. Hon brydde sig inte om det som hände i Visby. Vagnen var här. Hon reste sig, tog sitt knyte."
16 september 2013
"Det finns ingen som gillar en bödel. Inte ens bödeln själv."
De första orden i min historiska deckare.
10 september 2013
Ingen genomgår väl samma resa. Men när jag började skriva så bara skrev jag. Lät bli att rätta, fixa till. Sparade det till sen.
Första upptäckten när jag gick tillbaks, var att jag borde slängt och skrivit om det som blev allt för dåligt. Istället för att rätta och putsa så mycket. Men det var först när helheten började bli klar som det var möjligt att skriva just det där stycket bra. Så låt det dåliga stå sådär ett tag, till sen...
Nästa läxa igen, den var att slänga. Även det som var bra, om det inte hörde till historien helt enkelt. Blev för mycket kuriosa som dränkte det jag ville skriva. Att slänga även det som var bra, det var den svåraste läxan.
10 september 2013
Jag läser och skriver i princip bara fantasy men har dock svårare för science fiction. Fanrasy har jag läst så länge jag kan minnas. Det är på något sett bara de böckerna som fångar min uppmärksamhet och fyller det syfte jag läser för. Jag läser för att bli inkastad i en annan värld, för att få fly verkligheten för en liten stund. Det tycker jag är svårt att göra i "vanliga" böcker så som deckare eller romantik.
Jag hade dock denna diskussion med min pappa, som också är ett stort fantasy-fan. För några år sedan räknades inte heller deckare som någonting man gick runt och skröt om att man hade i bokhyllan. Deckare som nu är en av de största bokgenrerna (böjning?). Som flera redan har nämnt är fantasyn mycket större i t ex. England och USA än vad den är här i Sverige. Kanske kan fantayn ta sin plats som "finkultur" även i de svenska bokhandlarna om 20 år precis så som deckarna har gjort?
4 september 2013
- Hej, va?
...
- Jasså, är du upptagen.
- Hm, jag kan ringa tillbaka…
- Ok, i stallet?
- Inte hänga ”hästläpp”!?
- Haha, var fick du det ifrån?
...
- Det var ju fett. Haha.
-Vaddå ryckt?
...
- Jaha, nu fattar ja'.
- Ni hästtjejer kör med så jävla fega ord, så man inte skall ”greppa”.
...
Hann du ”prata” med din mamma?
…
Om höstfesten?
...
Om du får följa med?
…
”Vaddåfö”?
...
Lägg ner…
Jag har redan lovat din morsa att…
...
Vad ”bliru degi förnurå”?
- Ja lipa då.
- Ja, jag skrev till henne på Facebook att jag inte skall ta dig. Inte ha sex med dig före 18 asså.
...
- Blev hon arg?
...
”Vaddårå”, jag är sjysst mot dig ju.
- Men, jag vågade inte ringa ju.
- Är DU arg nuuu?
…
Vänta, äh - fa'n
-
-
-
...
Tja Pontus!
- Köru NetWarrior?
...
Jag lägger ut min del om en halvtimma.
...
Fan, jävla täckning,
- Hörs.
1 september 2013
Jag valde boken "Jenny S" av Denise Rudberg. Inte för att det är min favoritbok, utan för att jag själv skriver på en relationsroman och för att denna var en av hennes första böcker.
Anslag:
Författaren berättar om Jenny och hennes relation till sambon Jocke och bästa vännen Katta. Tidigt avslöjas att Katta och Jocke har en affär och att detta har pågått en längre tid, vilket får Jennys tillvaro att rasa samman. Hon beslutar sig för att lämna orten.
Presentation:
Här får man tillbakablickar från Jennys barndom. Föräldrarnas skilsmässa, de hemska åren med styvfadern och varför hon hamnade i den lilla orten utanför Jönköping. Man får också läsa om hur hon träffade både bästa vännen och sambon och hur deras relation utvecklats under åren. Denise skriver om detta parallellt med en beskrivning av Jennys nya liv i Stockholm.
Fördjupning:
Här får vi veta mer om hur Jenny egentligen känt kring de gamla relationerna samtidigt som det händer nya spännande saker i livet som receptionist i Stockholm. Hon börjar öppna sig för en ny man och de inleder en relation.
Upptrappning:
En gammal kollega från Jönköping hör av sig och berättar att Jennys pappa hastigt gått bort och hon tvingas tillbaka. Där får hon på nytt konfronteras med sin före detta bästa vän och sambo. Hon får reda på att de gjort slut och att sambon vill ha henne tillbaka. Jenny blir mycket förvirrad över vad hon vill.
Klimax
Pappan begravs och i samband med detta kommer en massa gamla känslor upp. Jenny blir osäker och är på väg att ta tillbaka sambon när hon plötsligt inser att det är den nya mannen hon vill ha och skäller ut sambon. Plötsligt väller allting över henne och hon skäller tills hon blir utmattad.
Avrundning
Jenny åker tillbaka till Stockholm och fortsätter sitt liv där och beslutar sig för att ge relationen med den nye mannen en chans.
En story med inslag som många kan känna igen sig i. Enkel men ändå spännande. Ska hon återvända och ta tillbaka sambon eller välja livet i Stockholm?
27 augusti 2013
Recensioner Skriv!
Recension: Det som får plats
av Marica Källner
Recension: Ordförrådet. En upptäcktsfärd genom språket
av Johan Althoff
Recension: Skriv om och om igen
av Ylva Karlsson
Recension: Att skriva
av Stephen King
Recension: Så gör jag
av Bodil Malmsten
|
|
Inlägget har 1 svar/
Svara på inlägg
eller
Finns programmet på svenska också?
Pensionär sedan 2 år, gift 3 barn och 5 barnbarn. Har jobbat som säljare.