Recension av De gyllene frukterna, Nathalie Sarraute

En romanvärld på glid

Sarraute utmanar sin läsare genom att röra sig mot områden bortom språket"

Nathalie Sarrautes De gyllene frukterna är en av den franska nya romanens självklara klassiker. Skarpt reflekteras här hur vi skapar oss själva och varandra i språkets omdömesmaskineri.

»Sarraute försökte i sina verk ge namn åt de ordlösa, oroande ögonblick som finns utanför språkets räckvidd. Men letandet efter det ordlösa är ju också ett Sisyfosuppdrag, eftersom det sker på språke

De gyllene frukterna [1963] är en av den franska nya romanens självklara klassiker. En experimentell, lätt manisk dialog i romanform, som besvärjer tvånget att tycka saker, att ha en åsikt, för att smälta in, ta plats, överleva.
Nathalie Sarraute [19001999] brukar räknas till den franska nya romanens förgrundsfigurer, men liknar egentligen inte någon annan författare från samma tid. Hon eftersträvade, med sina egna ord, en litterär text »lika anonym som blod«, för att kunna skriva fram »det osagda«; locka förträngda sanningar till tals. För De gyllene frukterna tilldelades hon det prestigefyllda Prix international de littérature.
Lorenz von Numers översättning från sextiotalet har här reviderats av Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen.

»Nathalie Sarrautes De gyllene frukterna är en roman som lever och andas litteratur. Den gör läsandet och talandet om böcker lite svårare. Det sistnämnda menat som beröm.« BJÖRN KOLMISOPPI, HELSINGBORGS DAGBLAD

»De gyllene frukterna är en enda lång utforskning av språkets möjligheter och av dess förstörande krafter.« MATS GELLERFELT, SVENSKA DAGBLADET

»De gyllene frukterna är en bok som mal ned mitt motstånd, som mer och mer tar över. Jag håller med Lindstedts förord att man nog bör läsa den flera gånger. Jag ser en viss likhet med Virginia Woolfs bästa bok, Vågorna: hur rösterna bildar en melodi, hur berättandet liksom tas över av andra discipliner än litteraturens, hur Sarraute söker sig mot gränserna.« BJÖRN KOHLSTRÖM, BERNUR

Nathalie Sarrautes De gyllene frukterna är en av den franska nya romanens självklara klassiker. Skarpt reflekteras här hur vi skapar oss själva och varandra i språkets omdömesmaskineri.

»Sarraute försökte i sina verk ge namn åt de ordlösa, oroande ögonblick som finns utanför språkets räckvidd. Men letandet efter det ordlösa är ju också ett Sisyfosuppdrag, eftersom det sker på språkets villkor. I samma ögonblick som en känsla tämjts och fått sin benämning (till exempel skam) har den redan förlorat sin egenart, sin individuella, oroande natur. Denna svårighet spänningen mellan språkets skapande och förstörande krafter är utgångspunkten för hela Sarrautes produktion.« (Ur Laura Lindstedts förord.)



De gyllene frukterna [1963] är en experimentell, lätt manisk dialog i romanform, som besvärjer tvånget att tycka saker, att ha en åsikt, för att smälta in, ta plats, överleva. För boken tilldelades hon det prestigefyllda Prix international de littérature.

Lorenz von Numers översättning från sextiotalet har här reviderats av Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen.