Replik

Jesper Juul lättar mitt samvete

Anja Wikström skriver att Jesper Juul ger henne ont i magen bland annat för att hon tycker mammor skuldbeläggs. Jag håller inte med. Tvärtom lättar läsning av Juul mina bekymmer med stressmage eftersom han menar att som förälder ska du vara dig själv, öppen med dina känslor och behandla ditt barn som vilken annan människa som helst. För mig känns det enklare att vara förälder för varje bok jag läser av Juul.

Wikström är skeptisk till att Juul fokuserar på mammans brister i ett exempel när amningen inte fungerar. Juul är ganska skeptiskt till amning vilket jag finner ganska uppfriskande i vårt amningsfascistiska samhälle även om jag själv är positiv till ammning. Jag känner att det är svårt att bli upprörd på Juuls slutsatser gällande de enskilda fallen, med personer som han träffat men inte varken Wikström eller jag. Juul sitter inne med information som vi inte gör och därför går det inte att vare sig argumentera eller diskutera hans bedömning av dessa enskilda fall. Jag koncentrerar mig istället på det grundläggande synsättet han förmedlar.

Wikström ifrågasätter också hur Juul lägger stort fokus på mamman medan pappan lämnas fri från skuld. Jag är glad för att hon pekar på detta, för hon har rätt. Men med tanke på att Juul är född 1948, han är man född i Danmark och familjeterapeut som baserar sina böcker på personer han träffat, så tror jag inte vi kan begära mera. Han har arbetet i flera länder där jämställdheten ligger ljusår efter oss här i Sverige. Böckerna speglar den verklighet som Juuls arbete inneburit med frånvarande tafatta pappor. Dock finns det flera exempel i böckerna på pappor som interagerar med sina barn, och jag är glad för det lilla.

Missförstå mig inte nu! Jag är inte okej med någon mansgris som efter att ha fått sin fredagsöl tittar fram bakom tidningen ibland för att dra ett barnsligt skämt. Men jag har helt enkelt inte höga förväntningar på Juul angående jämställdhet och genuspedagogik, däremot på allt det andra han har att erbjuda. Faktiskt retar han inte upp mig alls, då han nästan alltid refererar till att läget kan vara omvänt oavsett om det gäller att pappan arbetar för mycket eller sjunkit för djupt i ner i soffan.

I år kommer Juul ut med en ny bok om just pappan: "Pappa: Nya utmaningar som man och partner". Då får vi på riktigt se vad han går för gällande jämställdheten. Det ser jag mycket fram emot - spännande!

Wikström skriver: "Varför bekänner inte föräldraexperter att deras barn, de flesta av dem, klarar sig bra i livet, inte tack vare deras ovanliga förträfflighet, utan också trots deras misslyckanden? Varför bygger de myten att föräldrar (läs mammor) skapar sina barn?"

Men jag tycker att det är precis vad Jesper Juul gör. Han lyfter barnens egen kompetens som han menar finns inom dem. Han erkänner sina egna brister som pappa. Han råder föräldrar att låta bli att gå upp i sina barn helt och hållet och ofta går hans råd ut på att de vuxna inte ska lägga sig i. Han serverar inte några koncept utan uppmanar oss föräldrar att sluta göra oss till så förbannat och slappna av och lita på oss själva. Själv läser jag Juul med stor behållning trots mina slipade genusglasögon, och ju mer jag läser ju tryggare och mindre ängslig förälder blir jag.

Anmäl textfel