LitteraturMagazinets recension av När jag inte hade nåt, Emil Arvidson

Ison Glasgow har verkligen en historia att berätta

Problemet är att den mest stolpas upp i kronologisk ordning, i princip med total avsaknad av dramaturgiska komponenter. Jag saknar lite utsvävningar och mer bakgrund"

LitteraturMagazinets recension av När jag inte hade nåt, Emil Arvidson

Det behövs berättelser som Ison Glasgows

Det behövs berättelser som Ison Glasgows. För att det finns barn, unga, vuxna, som får en röst genom hans berättelse"

En gripande uppväxtskildring och en stark berättelse om utanförskap, utsatthet och det starka bandet mellan en mor och en son som söker sin plats i en rotlös tillvaro.

New Yorks larmande gator i mitten på 1980-talet. Ison Glasgow är fem år och bor med sin mamma och mormor i stadsdelen Queens. Här har droger och våld alltmer tagit över. Ingen plats för ett barn, tycker hans mamma och flyttar med sin son till Sverige för ett nytt och bättre liv.

Här finns Isons papa, den store rastafarimannen från Jamaica, med sitt omisskännliga utseende och sin starka karisma. Ison vill vara som han, med rastaflätorna samlade i en mössa. Men snart efter deras ankomst i Stockholm försvinner pappan och Ison och hans mamma får klara sig på egen hand. De har ingenstans att bo, inget att äta. De sover ofta ute och Isons mamma skaffar pengar genom att dansa och uppträda på stadens gator.

När jag inte hade nåt är en öppenhjärtig, rak och personlig berättelse om en pojkes väg från fattigdom och utsatthet till att bli en av Sveriges mest hyllade rapstjärnor. Här berättar Ison Glasgow för musikjournalisten Emil Arvidson om sin uppväxt och hur den kommit att forma honom till den han är idag.

»...det ligger nära till hands att dra paralleller till försäljningssuccén "Jag är Zlatan", men det är en ytlig jämförelse./.../Istället går tankarna till Åsa Linderborgs fantastiska "Mig äger ingen"...»

-Dagens Nyheter

»En genuin livsberättelse rätt från hjärtat.»

-Borås Tidning

»Ett annat språk, en helt annan ton. Som att ta ett djupt andetag och blott lyssna på en röst utan vare sig hets eller brådska, en röst som berättar en rörande historia som tar den femårige Ison Glasgow från New York till Stockholms södra förorter. Här får den personliga berättelsen spela huvudrollen och gör det nästan utan något utsmyckande eller några kulisser. De behövs inte. När jag inte hade nåt är en monolog som aldrig behöver avbrytas.»

Andres Lokko, Svenska Dagbladet

»...skildringen av uppväxten innehåller så många oförglömliga bilder att jag för alltid kommer att se på Stockholm, särskilt Kungsträdgården och Drottninggatan, med nya ögon.»

Jan Gradvall, Expressen

»Jag vågar satsa ganska mycket på att Ison Glasgows uppväxtskildring När jag inte hade nåt kommer att bli en ny kioskvältare för kategorin unga läsovana killar, på samma sätt som Jag är Zlatan blev. Grattis till Sveriges bibliotekarier och svensklärare som har en så fin bok att sätta i händerna på många nya läsare!»

Litteraturmagazinet