Enkät

Läsa om, läsa nytt

Idag skulle nobelpristagaren i litteratur ha tillkännagivits. Nu går åtta förlag ihop i en unik återutgivning av de fjorton kvinnor som fått priset. På LitteraturMagazinets redaktion diskuteras de utvalda titlarna. 

De äldre titlarna som kommer är: "Herr Arnes penningar" och "Kejsarn av Portugallien" i samma utgåva av Selma Lagerlöf, berättelsen "Elias Portolu" av italienska Grazia Deledda, som var den andra kvinnan efter Selma Lagerlöf att få nobelpriset, den första delen - "Kransen" - av Sigrid Undsets klassiska trilogi om Kristin Lavransdotter, diktsamlingen "Skönheten" av Gabriela Mistral som fick nobelpriset 1945, "Den goda jorden" av Pearl S. Buck som är en roman från 1931 om handlar om livet i en kinesisk by innan första världskriget

Till de lite nyare titlarna (allt är relativt) hör "Den femte sanningen" av Doris Lessing, den delvis självbiografiska romanen "Den store anonyme" av Nelly Sachs, som fick nobelpriset 1966, Svetlana Aleksijevitj som bidrar med boken "Kriget har inget kvinnligt ansikte", Elfriede Jelineks "Älskarinnorna", och av Toni Morrison kommer romanen "Älskade", som även vann Pulitzerpriset 1987. Herta Müllers "Andningsgunga" från 2009 som kom i pocketformat senast i somras utkommer nu än en gång med nytt omslag, liksom Alice Munros novellsamling "För mycket lycka" från 2010, den sydafrikanska Nadine Gordimers "Burgers dotter" och "Sena dikter" av Wislawa Szymborska som innehåller hennes tre sista diktsamlingar.

Anja Wikström: Jag lockas mest av Alice Munro. Hon lyckas fånga Mono no aware på ett suveränt sätt.

Sandra Sandström: Mono no aware?

Anja Wikström: En japansk term som handlar om alltings förängänlighet. Det speciella med Munro är att hon fångar just den känslan i många av sina noveller. 

Anne-Charlotte Östman: Jag rekommenderar Sigrid Undset, norskan som fick Nobelpriset 1928. Det är vidunderligt att få följa en kvinna från 1300-talet, såväl hennes jordiska kärlekshistoria som hennes andliga resa.

Johan Köhler: I ”Andningsgunga” berättar Herta Müller med obevekligt humoristisk underton om förvisade människors elände, där språket och orden kan betvinga verkligheten. "Kriget har inget kvinnligt ansikte" är reportagekonst på högsta nivå. Svetlana Aleksijevitj förmedlar en hudlös historia i elfte timmen innan den glömdes. 

Anne-Charlotte Östman: Ja, hon var en högst värdig nobelpristagare. 

Anja Wikström: Det var Doris Lessing också, men "Den femte sanningen" gör henne inte rättvisa. Jag hoppades länge att hon skulle få priset, inte minst för mästerverket "Martha". 

Sandra Sandström: Jag läser för tillfället Henning Mankells "Kinesen" och är kanske därför mest nyfiken på Pearl S. Buck. Men jag har läst alldeles för få nobelpristagare så jag har en del att läsa ikapp. "Älskade" av Toni Morrison och "För mycket lycka" av Alice Munro ligger bra till. Så kanske jag jag får reda på innebörden av Mono no aware också.

Anmäl textfel