Koppla av eller koppla upp?
Vad läser du helst på sommaren?
En del vill ha avkoppling, andra vill utmana hjärnan lite extra. Några av LitteraturMagazinets medarbetare berättar om sin sommarläsning.
Sebastian Lönnlöv, recensent och redaktionsmedlem:
– Jag vill läsa om lycklig och olycklig kärlek och queera förväxlingar. Därför blir det Shakespeares komedier i år. Det innebär också ett underbart språk och en allmän lättsamhet. Perfekt till solen och värmen!
Mattias Lönnebo, driver författarblogg:
– Klassiska science fictionböcker passar bra för att fördriva midsommarens knätofs och käckhet. Vad passar bättre som kontrast än berättelser om rymdskepp, främmande livsformer och kvasarer?
Anne-Charlotte Östman, recensent:
– Jag läser gärna deckare på sommaren. Jag har ett par-tre som väntar i år. Det känns lite extra ledigt med spänning och underhållning på semestern!
Daniel Gunnarsson, driver litteraturblogg:
– På sommaren blir det mindre SF och fantasy. Jag läser i stället mer lättfångad litteratur såsom kriminallitteratur och romaner och gärna någon snabbläst grafisk roman eller novellsamling. Det kan vara bra att bryta av med på stranden mellan baden eller lite senare på kvällen när det blir svalt och skönt i trädgården.
Emma Kreü, recensent, redaktionsmedlem:
– På sommaren ska det vara blandad litteratur, lite beroende på om det blir stekande strand eller iskallt hällregn. I år kommer jag att läsa svensk fantastik och amerikansk urban fantasy.
Anita Björkqvist, recensent:
– I sommar tänkte jag läsa Pär Lagerkvists "Samlade dikter" som gavs ut i våras. Han är ingen muntergök, men gick in på bara skinnet på mig när jag var tonåring. Vi får se vad det ger nu. Jag kommer också att läsa Arne Dahls senaste deckare. I övrigt får tillfälle och impulser avgöra.
Esther Hansen, recensent:
– Min sommarläsning består ofta av favoriter i repris. Denna sommar läser jag exempelvis om Hanne Vibeke Holsts serie om politikern Charlotte Damgaard och Diana Abu-Jabers "Nymåne".
Vesna Prekopic, recensent och redaktionsmedlem:
– Den här sommaren tänker jag läsa om Jonas Karlssons tre novellsamlingar – för att de är fyndiga, vardagligt absurdistiska och många gånger låter verkligheten gränsa till vansinnets rand på ett alldeles delikat vis.
Anmäl textfel