Lena Köster
Ha ett skrivrum i olandet
Det inre skrivrummet. Ett större och vildare flöde... (Foto: Lena Köster)
Var kommer konsten till - musiken, bildkonsten, litteraturen? Hur ser författarens skrivrum ut? Har du ett skrivrum och hur ser det ut där?
Skrivrummet kan förvisso vara det arbetsrum, det bord man skriver vid. Men framför allt den inre plats ens skrivande utgår från.
Skrivandet ska inte romantiseras. Romantiskt är att plita ner en kärleksdikt i anteckningsblocket på en lektion under gymnasietiden. Att skriva en novell, en roman eller arbeta fram en diktsamling handlar mer om sittfläsk. Särskilt när det gäller intensivt arbete med långprojekt som romaner.
Ett lågintensivt arbete ägnar sig många författare åt när de går ut med hunden, joggar, åker tåg, går till och från lönearbetet.
Arbetet man har satt i gång pågår alltså även när man har lämnat sitt fysiska skrivrum.
***
När man sedan sitter med sitt litterära arbete är man i summan av sig själv, sina kunskaper, sina intryck, sitt medvetna och omedvetna. Och kanske i det som ofta kallas flödet. Som är mer än det egna flödet i skrivandet: ett större och vildare flöde som man blir en del av.
Plötsligt har det gått fyra timmar, när man trodde att man hade arbetet i en. Varför har man inte koll på tiden?
För att man har varit i skrivrummet.
I Svenska Dagbladet kunde man härom året läsa i en essä av författaren Mara Lee om begreppet olandet, myntat av franska författaren Hélène Cixous. Det är där vi har vårt skrivrum, filosofirum, bildrum, musikrum, vetenskapsrum…
***
Kanske är det i olandet den upprättgående apan blir människa. Kanske är det här gud föds. Kanske är det här universum har sin mittpunkt.
Tomas Tranströmers Romanska bågar är naturligtvis en av ingångarna till olandet/skrivrummet. Den blå färgen i Yves Kleins Blå monokrom IKB 48 från 1956 är en annan. Och vissa verkligt tysta sekunder i John Cages ”4’33” leder direkt dit.
När syriske journalisten och poeten Faraj Bayrakdar, före detta fristadsförfattare i Stockholm, avslutar sin diktsamling Brev från isoleringscell 13 med följande rader, är det inte bara den arabiska poesins tradition och den svenska skrivlyan, som har varit hans skrivrum, utan också detta oland, av ingen ägda – som har plats för oss alla och som gör att vi känner igen varandra över alla gränser:
Den vise suckade, /Höjde sitt glas och drack /Sedan tillade han: /Min själ gråter /Över alla er som förstod /Ge er i väg till er själva /Och kom aldrig tillbaka.
De raderna avslutar en lång dikt, där ett tema av flera är att förstå sin utgångspunkt, att där finns öppningen mot det flöde man kan verka i. Olandets skrivrum där Bayrakdar och så många andra poeter har vistats. Och där Tranströmers resenär i dikten Preludium i debutsamlingen 17 dikter från 1954, landar efter sitt fallskärmshopp ur drömmens virvlar. Såvida det inte är därifrån han kommer…
Owe Wikström, teolog och författare, skriver gärna på kaféer och på resor. Jag har andra författarvänner som helst reser bort och låser in sig på hotellrum; en som går upp klockan fem och skriver i köket innan barnen vaknat,; en annan som sitter vid sitt skrivbord 08-12 och 14-16 och måste ha den kaffekoppen, den musiken på i bakgrunden och den karamellpåsen att gräva i.
Jag själv? Ingen ordning alls. Ingen bestämd plats. Men alltid med dator när det gäller prosa, vita olinjerade papper och tunn tuschpenna för poesi. Gärna på kafé, vid vårt matbord eller där jag råkar befinna mig en riktigt regnig och jäklig sommardag. Men ingen musik i bakgrunden, tack, eller nån annan människa i närheten. Det stör verksamheten i mitt inre skrivrum, där det kreativa flödet porlar som en bäck i utkanten av en vildvuxen trädgård.
Hur ser ditt skrivrum ut?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #skrivrum #flöde #kreativitet #kaféskrivande #litterärt #olandet #universum #diktsamling #roman #sittfläsk #lönearbete #essä #novell #roman #bord
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
W.G Sebald och jakten på varifrån man kommer
Winifred Georg Sebald: essäkonstens mystiske mästare och given nobelpriskandidat, fram tills att han dör i förtid, 57 år gammal, i en bilolycka i december 2001.
Sebalds författarskap är djupt fascinerande och ett som jag flera gånger återkommit till i perioder. Det började med Saturnus ringar, en bok som vid första mötet var någonting helt annat än vad jag tidigare varit van vid.
Jag vet inte om jag riktigt förstod vad det var jag egentligen hade läst – förutom att det någonstans eggade min fantasi, inspirerade mig till att vilja läsa mer – förrän jag några månader senare läste om den och då var mer fokuserad än jag varit första gången.
Saturnus ringar var höljd i en dimma av dunkelhet, hemlighetsfullhet – ett mysterium jag ville förstå, eller kanske rent utav lösa, men i grund och botten egentligen nöjde mig med att enbart befinna mig inuti.
Vissa böcker är ju så; de passerar ens huvud och lämnar det helt förändrat bakom sig. De möblerar om hela ens sätt att tänka, läsa och förstå litteratur i grunden från och med sekunden man slagit igen boken.
Taggar: #essä #läsning #identitet #minne #historia #Europa #Förintelsen
Kommentera
Esther Hansen
En vila utan dåligt samvete
Tomas Sjödin har skrivit en lång rad kloka och personliga böcker som har varit lätta att ta till sig; ta till sitt hjärta, lära sig något viktigt av och hämta mod och förtröstan ifrån.
Jag älskar att lyssna till Tomas Sjödin när han läser sina böcker högt för mig. Jag har följt honom i många år genom de mycket personliga, gripande och kloka böckerna som han skrivit och läst upp i oskattbara ljudböcker. Men det visar sig överraskande svårt att lyssna till den senaste och mycket viktiga boken om vilans betydelse..
Det är när jag kommer på mig med att sitta med penna och papper och försöka skriva ned allt viktigt som Sjödin berättar som jag inser att allt detta redan finns nertecknad i den tryckta boken!
Just denna ljudbok bok vill jag därför komplettera med den tryckta boken. För många citat, regler, punkter och kloka tankar vill jag inte enbart lyssna till utan själv lära mig utantill i syfte att införliva i mitt eget liv.
Andas in, andas ut. Hjärtat drar ihop sig och pumpar ut blodet i kroppen, hjärtat slappnar av och blodet rinner tillbaka till hjärtat. Vakenhet och sömn. Arbetsveckan och vilodagen. Aktivitet och vila. Det finns en naturlig rytm i livet som i årtusenden varit självklar men som nu har slagits i spillror vad gäller de två senaste punkterna: Var tog vilan och vilodagen vägen?
Tomas Sjödins bok aktualiserar vårt behov av vila: Det är bokstavligen livsviktigt att vi får vila. Så mycket händer medan vi vilar, som inte skulle hända utan vilan: tankar och känslor mognar och kroppen helas. Sjödin fokuserar på i huvudsak tre sorters vila: middagsluren, dagar då "själen får gå i tofflor" och till synes inget vettigt blir gjort och "Sabbaten", vilodagen.
Moderna forskning har visat hur värdefullt det är med "powernap" och många som har den möjligheten sover säkert fortfarande en stund mitt på dagen. För mina föräldrar och generationerna före dem var det en självklarhet.
Rätten till dagar då inget vettigt blir gjort, hur många har det? Ändå är Sjödin övertygad om värdet av sådana dagar. Man kan exempelvis jämföra dem med det Bodil Jönsson skriver om "ställtid". I det fördolda förbereds allt det som tycks oöverstigligt
Men vilodagen, den lediga söndagen, var tog den vägen?
Förr var alla affärer stängda och söndagen var helt annorlunda än veckans övriga dagar. Fortfarande ringar våra kyrkor in helgen på lördagskvällen klockan arton och radion sänder helgmålsbön. Men hur många tänker över vad det betyder?
Sjödin tänker mycket på det och går på djupet i studier av vår föregångare, den judiska sabbaten. "En vila full av liv" kallar han denna speciella vilodag, en försmak av evigheten.
Alla dessa konstiga regler och förbud som många av oss förknippar med den judiska sabbaten presenterar Sjödin nu som "ett staket runt en lustgård". Och jag tror jag förstår. Vilan måste vara helig och skyddad av stränga regler, nu mera än någonsin om inte alla våra "måsten" skall tränga sig in och äta upp den!
Den gemensamma måltiden och umgänget med de nära och kära är en väsentlig del av denna speciella vilodag.
Några punkter ur ”Sjödins sofflocksfilosofi” förefaller mig exra viktiga att meditera över och läsa/lyssna vidare om i boken:
“Det är viktigare att vara upptagen av vad som händer här än vad som händer nu.”
“Allting är roligt om man har tid för det.”
“Räkna vad saker kostar i tid i stället för vad de kostar i pengar.”
I begynnelsen var vilan. Vi föddes in i en värld som redan fanns och behövde till en början inte göra något alls åt den. Medan vi åt, sov och vilade utvecklades vi och växte.
Vi behöver återerövra vilan, återerövra vår förmåga att vila, för att fortsätta att växa, mogna, utvecklas, tillfriskna!
Boken är främst skriven för de friska och arbetsföra mitt i livet. Mycket återstår att utforska om vilans betydelse även ur andra perspektiv.
Exempelvis ordinerades vila tidigare av läkaren som en metod att tillfriskna från sjukdomar, en metod som definitivt försvann under slutet av förre seklet då den sjuka hetsades med arbetsplatsmöten, rehabiliteringsplaner från tredje sjukdagen och återkommande möten på försäkringskassan. Förr skulle vi vila oss friska, nu skrivs recept på motion till den sjuka.
Det fanns en tid då läkaren kom hem till den sjuka i stället för att den sjuka skulle tvingas ut bland en massa andra sjuka…
Rätten till ostörd nattvila borde vara självklar och finns inskriven i arbetsmiljölagen men den är hotat från många håll. Vi störs av ett alltmera högljutt samhälle, grannar och smartphones.
Boken handlar inte om detta, den handlar om en vila full av liv, sabbatten, om middagsvilan och “hasande” dagar. Det är värt att bemöda sig om att ta allt detta till sig. För det är mödosamt att ta till sig så många namn, citat, regler och punkter när man lyssnar till boken. Om man läser den tryckta boken är det lättare att lyfta blicken och för sig själv memorera det som känns extra angeläget.
“Det händer när du vilar.” En bok av Toms Sjödin som jag hoppas alla kommer att lyssna till, läsa och ta till sig.
Avdelning: Taggar: #Vila #vilodagen #religion #essä
Kommentera
Anmäl textfel
