Eleni Schmidt
Liv Strömquist tänker på oss
Ni har väl sett att "Liv Strömquist tänker på dig" går på SVT play?
Taggar: #Serier #pjäser #drama #humor
Kommentera
Eleni Schmidt
Liv Strömquist tänker på oss
Ni har väl sett att "Liv Strömquist tänker på dig" går på SVT play?
Taggar: #Serier #pjäser #drama #humor
Kommentera
Eleni Schmidt
Drama
Såg på Richard III i helgen. En helt fantastisk föreställning.
Jonas Karlsson och de andra skådespelarna gjorde ett underbart jobb, precis som regissören. Det är ju en rätt blodig historia, som bekant. Sättet karaktärerna dör på var mycket kreativt; man får se en bild på deras ansikten som översköljs av blod. Man påminns igen om att en pjäs är så mycket mer än en skriven text; det är ett samarbete mellan regissör, dramatiker och skådespelare. Att hela stycket är en enda orgie av politisk propaganda kan man bortse ifrån.
Avdelning: Klassiker Taggar: #Dramatik #pjäser
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Sjätte pjäsen: Kyla
I sjätte pjäsen, "Kyla" från 2002, hettar det till ordentligt. Vi får följa tre unga män som sitter och dricker i ett skogsparti. Snart framgår deras politiska hemvist och den är inte att leka med. De är het enkelt nazister och när en annan ung man med bakgrund som adoperad råkar komma gående förbi kan det bara sluta illa. Riktigt illa.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater #hyllning #våld #nazism
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Femte pjäsen: Det portabla slutet
Femte pjäsen! Bara 12 kvar - i första volymen... Sedan finns det en till! Det här läsprojektet går inte jättesnabbt, men jag fortsätter kämpa.
"Det portabla slutet" från 2001 känns på alla sätt väldigt typisk.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Fjärde pjäsen: Swelt dog
Den här pjäsen är skriven 2001. På scenen finns tre män: A, B och C. A och B är äldre, C är yngre. A är underklass, B är övre medelklass, C är prostituerad. B är intresserad av C:s tjänster vilket framgår väldigt tydligt. Samtidigt pågår ett spel mellan alla tre som är betydligt mer komplicerat än den förhållandevis enkla köpa-sälja-situation som en kan förledas att tro att det handlar om. Ingenting är heller oföränderligt. Samma person säger radikalt olika saker. Vad är sanning, vad är lögn? Många repliker är också rena plattityder, vilket får en väldigt stark effekt.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Tredje pjäsen: Akt
I den här pjäsen, skriven 2000, ska en läkare undersöka en kvinna som är fängslad sedan många år tillbaka. Hon ville inte riktigt bli undersökt, men samtidigt är det något annat än att ligga i cellen med dess ständiga, starka ljus. Läkaren är allt annat än sympatisk. Allt äger rum i Tyskland, hon har gjort sig skyldig till någon slags terrorobrott och det görs många hänvisningar till Förintelsen. Obehagligt, med instabila personligheter - precis som i de tidigare pjäserna jag läst.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Andra pjäsen: Kommer och försvinner
"Kommer och försvinner", från 2001, är på många sätt lik den första pjäsen, "Under". Även här har vi tre röster som talar med varann. Här är personerna som rösterna tillhör inte lika socialt utslagna, men de är lika förtvivlade och förvirrade. Här är det också en enda dialog-monolog utan aktindelningar. Och utan korsfästelser. Annars är känslan mycket densamma: att något är väldigt fel och det är omöjligt att faktiskt kommunicera. Men mitt i detta: extremt poetiskt.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #dramatik #teater
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Första pjäsen: Under
Noréns nyutkomna "Dramer" består av två tjocka böcker. Den ena heter "Samhälle", den andra "Terminal". Första pjäsen i "Samhälle" heter "Under" och skrevs 1998. Den handlar om tre personer som ligger, sitter och står lite svajande. De är av allt att döma utslagna, hemlösa, försupna och/eller nerknarkade.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #dramatik #teater
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Hjälp! Vilka tegelstenar!
När jag beställde hem Lars Noréns "Dramer" förstod jag inte att det skulle röra sig om cirka 3000 bibeltunna sidor. Men men, bara att ge sig i kast med tegelstenarna! Jag har redan läst den första pjäsen i halvan "Samhälle" och tänker mig att det blir vettigast om jag gör en kort recension per pjäs.
Så välkommen med på resan när jag läser alla dessa Norénpjäser! Hur många timmar i terapi måste jag gå efteråt för att smälta innehållet, tror ni?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #dramatik #teater
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
A Long Day's Journey Into Night
Jag gillar dramatik och jag är van vid att dramer brukar kunna vara tämligen tragiska. Ändå blir jag totalgolvad av Eugene O'Neills "Long Day's Journey Into Night", eller på svenska: "Lång dags färd mot natt." Det här är en väldigt omfångsrik pjäs och den är inte munter någonstans. Ändå finns det en mörk magi som håller mig fången vid sidorna och händelseförloppet.
Avdelning: Klassiker Taggar: #klassiker #dramatik #teater #pjäser #familj #missbruk #tragedi
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kristina Lugn - Nattorienterarna
Kristina Lugns Nattorienterarna är ganska lik Idlaflickorna, på så sätt att den består av en dialog mellan två personer. Här handlar det dock inte om två personer som glider in i varandra, utan mer om två skilda personligheter, Vera och Bricken, lärarkollegor som möts i en park mitt i natten och pratar vidare, trots att "godnatt" lyder som en refräng genom pjäsen. Det är bra, det är läsvärt och det är absolut en Lugn-titel jag kan rekommendera! Alla som gillar att läsa pjäsmanus, gillar Kristina Lugn och/eller inte har läst Kristina Lugn borde lägga händerna på Nattorienterarna.
Betyg: 8/10
"Krossat hjärta är inte löjligare än till exempel krossat glas och krossade tomater."
"Jag vägrar att utsätta mig för mina grannar mer. De har spridit ut ett rykte om att jag är ful. Vad har de för rätt att uttala sig om sådant? Tror de att de har blivit konstkritiker helt plötsligt?"
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #teater #dramatik #pjäser
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kristina Lugn - Stulna juveler
Vad handlar "Stulna juveler" om? En psykiater som våldtar sin patient och sedan friar? En analysand som blivit kär i och ska gifta sig med sin analytiker? En analytiker som tänker gifta sig med sin analysands dotter? En ST-läkare som blir kär i sin handledares dotter? En änkling som bara kan älska den döda? Allt, på samma gång! Det blir lite rörigt och väldigt absurt, men språkhanteringen är superb! Barnet längtar efter någon som ”klipper av banden mellan mödrar och barn” och ”befriar mig från mitt modersmål”. Majvor, poet och analysand, lovar att ”riva praktiskt taget hela svartbygget i mitt hjärta” – ”Det enda jag sparar är källarförrådet”. Här finns klara kopplingar till Freud och det undermedvetna. Camilla vars mamma begått självmord säger att ”Den stora högtiden för dem som älskar de döda är att ingen kan ta dem ifrån oss längre, inte ens de själva.”
Huvudperson är alltså poeten Majvor Lysén-Axén och Lugn driver med kroppsfixerad lyrik när hon låter analytikern imitera Majvors poesi: ”Moderkakan. Dubbelhakan. Underfettet. Lossnar från skelettet.” Karaktärerna kan rätt vad det är brista ut i rimmande sång och vissa partier är rena poesin. Det är nog min största invändning - att detta är mer poesi än dramatik, att språket hamnar i centrum och handlingen i skymundan. Samtidigt är det som sagt lite rörigt och jag föredrar nog Lugn i rollen som poet.
Betyg: 5/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #sågningar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Sara Stridsberg - Medealand
Här är Medea psykiskt sjuk, självdestruktiv, tidvis intagen, ibland med sin kropp som emotionell handelsvara, en flykting som inte får stanna av humanitära skäl utan ska utvisas, en manipulativ människa i djupaste nöd som kan döda för att hämnas när hon inte blir bemött med kärlek. Till och med döda sina egna barn. De som är döda när pjäsen börjar. Eller lever de ännu?
Är de där i vita rockar läkaren och sköterskan eller gudinnan och medhjälparen? Är modern ett spöke eller en hallucinerad skugga? Här finns mycket som inte går att slå fast. Här finns diverse anspelningar på Södergran och Lysistrate. Här finns en styrka, en kraft, en råhet, en desperation som gör att jag både skulle ha gett allt för att se den på scen, och aldrig skulle ha velat utsätta mig själv för den pärsen.
Jag kanske reagerar starkare än andra för att där jag växte upp fanns en familj med ett äldre barn och nyfödda tvillingar och en mamma som fått förlossningspsykos. Hon hade en stödperson hos sig hela dagarna, men en morgon kom stödpersonen för sent och pappan hade bråttom och under den tid hon var ensam hemma hann mamman döda barnen och ta en tablettöverdos. Hon kördes till sjukhus, magpumpades och överlevde för att sedan hamna på rättspsyk där hon så småningom kom ur psykosen men aldrig kom undan det hon gjort.
Jag gillade aldrig Euripides Medea, men nu känner jag mig lite, lite sugen på en omläsning...
Betyg: 8/10
Citat ur pjäsen:
"Du kan springa, men du kan aldrig försvinna."
"Jag antar att han ljuger henne full med skit och knullar henne tills hon skriker."
"Hjärta för hjärta. Öga för öga. Kön för kön."
"Jag är inte rädd för okända. Jag är bara rädd för dem jag älskar. En främling kan aldrig skada mig."
"Vad är egentligen en mor utan sina barn? (tystnad) En omänniska. En solförmörkelse. En söndersliten ros."
"Den svarta rosen. Svindeln. Sekundresan ut bland stjärnorna och tillbaka."
"Min kärlek är ett terrordåd."
"Jag drömde att en fjäril flög ut ur min mun och sade att jag var förlåten."
"En mor går upp på berget med sin yngsta son. Himlen är fet och molnen gnistrar. Det tar dagar att ta sig dit på knubbiga små ben, men han älskar äventyret. På toppen av berget hjälper han henne att samla ihop kvistar och ruttnande löv. Hon förbereder en eldstad. ... Hon väntar på att någonting ska stoppa henne. Hon väntar på att Gudarna ska kliva ner ur himlanrna och skona henne och ta allt det brännbara ur hennes händer. Men det finns ingen Gud. Ljuset dör."
"Blunda nu mina älsklingar. Allt ska bli bra, min lilla Tiger. Ingenting kommer att hända oss mer. Mamma ska ta er in i det mjuka, ljuvliga mökret."
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #teater #pjäser #dramatik #feminism #genus
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
P.O. Enquist - Tribadernas natt
Jo, jag var ju på antikvariatsmässa och dreglade över mycket men prisklasserna var så oerhörda att jag gick hem med bara ett kap: Tribadernas natt av P.O. Enquist. Jag minns att jag undrat över detta drama ända sedan jag såg en affisch för det i min litteraturhistoriebok på gymnasiet. Nu kändes det mycket lockande. Hem gick jag och läste ut samma dag, det är kort men mycket hinner hända under de få akterna.
Det handlar om Strindberg och hans före detta fru, Siri von Essen, som han anklagat för att vara "tribad", alltså lesbisk. Med på scen finns också kvinnan som utlöste anklagelserna och som Siri von Essen sedan levde ihop med fram till denna kvinnas död. Som fjärde person i triangeldramat finns en intet ont anande manlig skådespelare som beundrar Strindberg. Fast beundra Strindberg är svårt att göra i den här pjäsen, där han panikslaget försöker hävda sin manlighet med hänvisningar till sin penisstorlek. Det är ingen pjäs som sätter Strindberg på piedestal, utan tvärtom en pjäs som problematiserar honom. Dock inte mer än vad han själv gjorde i sina pjäser.
Pjäsen tar avstamp i en repetition av Den starkare, en enaktsdrama med vilket Strindberg gjorde fiasko. Jag läste det idag - delar finns med i Enquists pjäs men helheten är alltid helheten som ni vet - och det var verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Däremot vill jag (som förövrigt har undervisning om Strindberg hela denna veckan) genast läsa En dåres försvarstal som ligger till grund för den här pjäsen.
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #kärlek mellan kvinnor #hbtq
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
6 kortrecensioner
Tre systrar av Anton Tjechov innehåller allt jag tidigare har uppskattat i Körsbärsträden och nu vill ha när jag läser Tjechov. Tre systrar gör mig än mer övertygad om att jag och Tjechov är goda läsningsvänner. Måsen och Onkel Vanja hamnar högre upp på prio-listan. (läst i januari 2009)
Går vidare i världen av Leif Holmstrand är bra poesi. Inte himmelsvridande poesi, men bra poesi som jag är mycket glad över att ha läst. (läst i mars 2009)
The Tempest (Stormen) av William Shakespeare är ett väldigt bra exempel på att Shakespeare var en hemskt ojämn typ. Jag vill fortfarande läsa allt han skrivit, men detta är ingen pjäs som gör mig mer entusiastisk över ett sådant projekt. (läst i februari 2009)
Staden av Anna Branting är inte bra, men väldigt intressant. Jag har läst den andra, förkortade utgåvan inom ramen för en fördjupningskurs om sedlighet i 1800-talslitteratur. Staden utgavs 1901 och behandlar verkligen sedlighet, på ett ganska moraliserande sätt. Slutet känns väldigt plötsligt och inte alls särskilt relevant för berättelsen. Detta är möjligtvis ett givande tidsdokument, särskilt som Anna Branting - fru till Hjalmar - är så pass bortglömd, men någon tidsöverskridande klassiker är Staden i mina ögon inte alls. (läst i mars 2009)
Resa med lätt bagage av Tove Jansson är ytterligare en av Tove Janssons novellsamlingar som gör mig både illa berörd och upprymd. Mumintrollet i all ära, men varför så lite fokus på Tove Janssons novellistik och övriga vuxenlitteratur? (läst i april 2009)
Samhällets stöttor av Henrik Ibsen är ingen ny Et dukkehjem, men den tar upp ibsenska teman om sanning och idealism på ett sätt som känns givande att läsa inom ramen för Ibsens författarskap som helhet. Det är ingen bra ingång till Ibsen, men det är ett drama upplagt på intrigmässigt fulländat sätt. Klas Östergrens översättning flyter väl, men jag skulle hellre läsa originalet. (läst i maj 2009)
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #Ryssland #Norge #klassiker #poesi #klassiska kvinnor #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jonas Hassen Khemiri - Invasion!
Jag har aldrig läst ut en roman av Khemiri, men tydligen passar hans pjäser mig bättre. Det var ett sant nöje att läsa Invasion! och Fem gånger gud. Jag uppfattar Khemiri som en underfundig och uppfinningsrik pjäsförfattare som aldrig stagnerar i enkla lösningar, som låter saker vara komplicerade och invecklade. Det gör läsupplevelsen fem gånger rikare.
Invasion! är en stark pjäs - både slutet och den bortklippta scenen som inte spelas. Även Fem gånger gud gjorde ont emellanåt. Khemiri är en delvis hänsynslös författare och han låter sina karaktärer vara hänsynslösa mot varandra. När fyra skolelever och en misslyckad skådespelare ska iscensätta sina drömmar kan vad som helst hända... det sociala spelet dissekeras effektivt. I båda pjäserna finns greppet att ömsom låta karaktärerna framstå så som de vill vara och ömsom visa dem i andras ögon. Det vore väldigt häftigt att se de här pjäserna på scen!
Novellerna och kåserierna som finns med i denna samlingsvolym är stundom lysande. Jag har alltid sett Khemiri som en bra författare. Nu har jag äntligen fått något på fötterna och det gläder mig. Jag ser varmt fram emot K:s framtida alster!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #novellsamlingar #hyllning #läslycka #språkglädje #absurt #tungt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
För att lämna röstmeddelande tryck stjärna
Denna pjäs av Bodil Malmsten finns i pocket, inte en dag för tidigt! Jag råder alla att investera några tior för att få höra Bert-Ove, Giselle, Edvard, Jessica och Thomasine. Fem svenskar som framför sina monologer. Fem fiktiva människor som får komma till tals med allt det som annars bara skymtar fram i Ring P1 och på tidningarnas insändarsidor. Dessa fem är förtvivlade, uppgivna, förbannade, deprimerade, självmordsbenägna. Allt utom lyckliga. Det kanske låter tröttsamt, men eftersom Malmsten har hållit i pennan skänker språket en säregen glädje åt det som sägs. Jag njuter verkligen av formuleringskonsten och det är så uppfriskande med dessa röster som liknar varandra och delvis säger samma saker, men som ändå är så personliga.
Jag önskar att det fanns en tidsmaskin som kunde ta mig tillbaka. Inte till stenåldern utan till den tid för så få år sedan då denna pjäs gick att se på scen. För att lämna röstmeddelande tryck stjärna är perspektivgivande, innehållsrik och intrycksfull läsning. Jag hoppas att även uppföljaren Nakna damer på nedre botten mittemot kommer att publiceras i bokform.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #teater #dramatik #pjäser #läslycka #språkglädje #favoriter
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Läsrapport
Den gamle och havet är så sorglig att jag vill skrika, gny, kliva in i sidorna, eller kanske bara fly – jag vet inte vad. Samtidigt ger den litet samma känsla som Jonathan Livingstone Seagull. En filosofisk invit till att tolka, tänka. Här kommer isberget Hemingways stil verkligen till sin rätt, när han tillämpar sin speciella teknik utan att fördenskull försöka sudda bort vartenda spår av känsla. Sista sidan är läst, jag är livligt ledsen på ett ganska mysigt sätt.
Hedda Gabler var intressant (stark kvinnoroll, skärpt stilistik, välutmejslade karaktärer) och jag fortsätter absolut att digga Ibsen. Men vad är det med slutet, egentligen? Det verkar som om författaren helt enkelt har tröttnat. Bara några repliker till och pjäsen hade blivit ett mästerverk. Nu känner jag mig djupt besviken.
Den sextonde december vaknas Ett drömspel på Dramaten. Ser verkligen fram emot det. Tack Teresa för att jag får göra dig sällskap! Laddar upp med att läsa pjäsen och Till Damaskus, när jag ändå håller på. Minst sagt skumt! Fröken Julie är jag förälskad i sedan länge – vilken kraft!
Eftersom jag är synnerligen polygam i min inställning till böcker får Strindberg finna sig i att min uppmärksamhet är delad mellan honom, Bhagavad Gita, Much Ado about Nothing och en hel del annat. Hittills har han inte klagat.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #läsrapport #teater #klassiker #pjäser #dramatik #kortomaner #Norge #hyllning
Kommentera
Anmäl textfel
