Sebastian Lönnlöv
Hans Gunnarsson - Albatross
Albatross är en roman om golf, men också en roman om hur ett hyfsat förnuft steg för steg blir totalt vanvett. Urspårning. Det är ett tema jag alltid har gillat - rätt hanterat kan det bli så otroligt angeläget. Här har Hans Gunnarsson valt att berätta om en mentalt förfall med humor och schvung. Vi introduceras för ett medelsålders par som hyr en stuga ute på landet. Deras relation har nått slutstadiet, men de vägrar envetet att låtsas om faktum.
Istället begraver sig huvudpersonen i sitt golfspelande och i alkohol medan partnern börjar försvinna flera dagar i taget. Kvar blir golfgalningen och en bullterrier: Hyland.
Jag ska inte avslöja vad som händer med Hyland, huvudpersonen eller partnern. Jag kan bara rekommendera den här romanen som kanske inte rymmer så mycket tuggmotstånd men är härlig ändå i sin avslappnade inställning till livet. En perfekt slö-dag-i-soffan-bok.
Alltså: Låt inte de långa golfpartierna eller den lika långa startsträckan skrämma iväg dig. Det tar sig!
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #roligt #skruvat #absurt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg
En bok vars första sida var så underbar att jag förvissades om ren och skär läsglädje. När jag sedan läste vidare tyckte jag ganska snart att språket var alldeles för överlastat med bilder. Ju längre jag läste, desto mer fångades jag dock av historien om de två systrarna. Båda är minst sagt instabila och oberäkneliga, men storasystern Ines har dessutom sjunkit djupt ner i alkoholism. I bokens början har de ingen kontakt, men lillasystern - vars namn vi aldrig får veta - går allt mer in i en omhändertagande roll, utan att för den skull kunna undvika att bli kär i systerns partner.
Det kanske låter som en intrig, men för mig är Timmen mellan hund och varg inte främst en bok med handling. Man säger ibland att prosa beskriver händelser medan poesi försöker fånga tillstånd och det senare är precis vad Silke Scheuermann gör så mästerligt. Hur det känns. Hela denna tunna bok är en enda räcka tillstånd, med fullt fokus på nuet. Bildrikedomen blir riktigt givande när jag väl har vant mig vid den. Efter avslutad läsning är jag alldeles uppspelt av läslycka, så där som man blir efter en Riktigt Bra Bok. Jag har redan lånat ut mitt biblioteksex och jag uppmanar er alla: om ni inte redan läst Timmen mellan hund och varg, gå till närmsta bibliotek eller bokhandel. Det här är guld.
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #kortromaner #absurt #favoriter #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Willy Kyrklund - Polyfem förvandlad
Den här korta novellsamlingen - för novellsamling är det enda jag kan se den som - är en mycket märklig liten kreation. Full av spexig lustighet, men också väldigt finlitterär. Ibland skriver Kyrklund på Kalevalas versmått, ibland på byråkratisvenska, ibland rimmat. Grekisk mytologi blandas med Tusen och en natt, allt är mycket lekfullt på en nästan surrealistiskt sätt. Och språket! Vilken språkhantering!
Kort sagt: omöjligt för mig att inte älska.
Betyg: 8/10
Den dagen man börjar minnas, den dagen börjar man dö. Minnet växer i magen som ett foster, så sakteliga, närapå som i drömmen, det märks inte så mycket än och man tänker: kanske är det ingenting; men det blir allt tyngre, allt mer fullgånget; slutligen föder jag min död.
Det var alltså här - eller där. Med stela fingrar plockar du upp en skärva. Det var längesedan, det var nyss. Skärvan visar ett stycke av ett konventionellt landskap med en betande gasell. Det finns ett svek som är trofasthet, trofastheten mot det ständigt flyende.
Människornas ständigt uppflammande utplånade ansikten, förnyade glömda steg.
Därtill har schackspelet den fördelen framför livet, att man kan ta ett nytt parti.
Falken red i bleka natten. Natten stod stilla. Falken red. De tror att jag tror. Kådan doftade. Falken stod stilla. Natten red.
Ser du, bilderna vandrar igenom oss som vågor genom ett vatten och formar vår kropp och våra handlingar efter olika mönster med delar och skärvor av de gamla och du kan icke lyfta din hand utan att den är en annans och dess gest är redan utförd av en hjort, av ett moln.
Vad håller jag fast och är redan en annan? Denna krampaktigt knutna hand ser jag redan med en annans ögon. ... Bilderna vandrar igenom oss som vågor genom vatten, fogar sig samman och löser upp sig, formar oss och glider bort ur oss, samma delar i nya mönster, samma mönster dolt i nya bilder, ständigt vandrande vidare. ... Redan är jag densamma. Mina flyende steg vittna om min ständiga trofasthet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #läslycka #språkglädje #absurt #moderna klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Ingen hör hemma här mer än du (Miranda July)
Miranda Julys speciella och fina novellsamling Ingen hör hemma här mer än du (No One Belongs Here More Than You) finns i snygg pocket från Alfabeta och är absolut läsvärd. Det här är noveller med ett väldigt originellt tonfall, där logiken är skruvad några varv för långt - det är ganska knäppa berättarröster vi får lyssna till. De mår dåligt, men på ett sätt som blir mera roligt än obehagligt.
Och det kanske är min största invändning mot Ingen hör hemma här mer än du: det är för mysigt, sådär lite fnissigt småputtrigt som en komedi om charmiga knäppskallar. Det här är inte alls några dåliga noveller, de är bra och jag borde anse att de är fantastiska - men de angår mig aldrig på riktigt. De bränner aldrig till, kommer inte tillräckligt nära. Det sanna drivet saknas i min läsning. Novellerna berör mig mer på ett intellektuellt plan än på ett emotionellt sådant och då räcker hbt-inslagen, charmen och originaliteten inte ända fram.
Betyg: 7/10
Miranda July är också regissör till kultfilmen Me and You and Everyone We Know som jag dock inte har sett.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #novellsamlingar #queer #absurt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Goda intentioner (Etgar Keret)
För ganska precis ett år sedan gav Bastion förlag ut Åtta procent av ingenting, Etgar Kerets noveller i översättning av Kristian Wikström. Nu har samma förlag precis givit ut ännu en volym översatta noveller från Kerets penna: Goda intentioner.
Etgar Kerets noveller är helt olika de jag vanligtvis läser. Historierna är råa, ganska grova, väldigt humoristiska - en svart humor som ett hånskratt, men samtidigt med en pigg nyfikenhet på livet.
Goda intentioner är på många sätt precis likadan. Den som gillade Åtta procent av ingenting lär inte bli ett dugg besviken. Även här är det korta noveller som gäller, med många absurdistiska, surrealistiska inslag. Realism? Äh, gå och dränk dig! Den som av någon outgrundlig anledning inte har läst Keret än så länge bör göra det snarast. Det är inte en order, men en väldigt helhjärtad rekommendation.
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #roligt #absurt #Israel
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kate Atkinson - Känslomässigt udda
- En bok som inte tar någonting på allvar. Allraminst sig själv.
- En språklig parodi som driver med akademikerprosa, deckare, släktkrönikor, komedier, självbiografier, experimentella romaner, fantasy och modern poesi.
- En bok som är så dålig att den helt enkelt måste vara medvetet dålig.
- En bok jag behöver lång tid för att läsa. Inte för att den är svårläst. Inte för att den ämnesmässigt tung. Utan för att jag helt enkelt bara står ut med den i väldigt små doser.
- En salig röra av olika typsnitt, stilar, berättarnivåer och karaktärer.
- En invecklad metaroman som vägrar vara. Ett busigt barn med hyperaktiv fantasi. Ett garnnystan som inte går att reda ut.
Den centrala berättarrösten är Effie, litteraturvetenskapsstudent i Dundee. Runt henne finns en härva av kursare och lärare samt en pårökt pojkvän som bara bryr sig om science fiction. Effie driver runt i Dundee och råkar ut för allt möjligt och en hel massa omöjligt på köpet. Ibland ändrar hon det hon redan har berättat. Inklippt finns diverse bitar ut böcker som hon eller omgivningen skriver och i romanens nu befinner sig Effie på en skotsk ö med en mamma som inte är hennes mamma. Effie försöker få reda på så mycket som möjligt om sin släkt och sitt ursprung, men omamman vill hellre lyssna än berätta - även om hon ofta avbryter Effies berättelse.
Jag skulle aldrig någonsin våga mig på företaget att försöka analysera den här romanen. Atkinson driver hejdlöst med hela den litteraturvetenskapliga analysen på ett sätt som skulle få den mest hängivna doktoranden att gå in i total galenskap och tro sig vara en undulat.
Kan jag rekommendera Känslomässigt udda? Nej, inte direkt. Ändå är den inte dålig. Eller snarare: den är riktigt dålig, men undgår genom sin uppenbara, hejdlösa, hårt framarbetade dålighet att bli dålig på riktigt. Detta är helt enkelt en roman som medvetet klampar i alla skrivandets fällor. Det är uttröttande. Det ger mig svindel - men är ganska intressant. Jag hoppas att jag aldrig får för mig att läsa om denna bok, men jag hyser en ökad beundran för Atkinson.
Mänsklig krocket av samma författare är en av mina största läsupplevelser. Någonsin. Läs den! Vill du gå på böckernas motsvarighet till ett Gröna Lund styrt av en riktigt ondskefull psykopat-clown? I så fall, läs även Känslomässigt udda - men kom ihåg att jag varnade dig...
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #Skottland #absurt #roligt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jonas Hassen Khemiri - Invasion!
Jag har aldrig läst ut en roman av Khemiri, men tydligen passar hans pjäser mig bättre. Det var ett sant nöje att läsa Invasion! och Fem gånger gud. Jag uppfattar Khemiri som en underfundig och uppfinningsrik pjäsförfattare som aldrig stagnerar i enkla lösningar, som låter saker vara komplicerade och invecklade. Det gör läsupplevelsen fem gånger rikare.
Invasion! är en stark pjäs - både slutet och den bortklippta scenen som inte spelas. Även Fem gånger gud gjorde ont emellanåt. Khemiri är en delvis hänsynslös författare och han låter sina karaktärer vara hänsynslösa mot varandra. När fyra skolelever och en misslyckad skådespelare ska iscensätta sina drömmar kan vad som helst hända... det sociala spelet dissekeras effektivt. I båda pjäserna finns greppet att ömsom låta karaktärerna framstå så som de vill vara och ömsom visa dem i andras ögon. Det vore väldigt häftigt att se de här pjäserna på scen!
Novellerna och kåserierna som finns med i denna samlingsvolym är stundom lysande. Jag har alltid sett Khemiri som en bra författare. Nu har jag äntligen fått något på fötterna och det gläder mig. Jag ser varmt fram emot K:s framtida alster!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #novellsamlingar #hyllning #läslycka #språkglädje #absurt #tungt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Etgar Keret - Åtta procent av ingenting
Det här är en fantasirik novellsamling full av konstiga påhitt. Samtidigt är det rakt på sak, ungt och grabbigt. I Kerets värld kan fiskar prata, söta tjejer kan förvandlas till överviktiga fotbollsfanatiska medelålders män medan de sover, en kvinna kan föda en ponny. Och så vidare, och så vidare. Allra mest läskig är den där dvärgen som sitter i en villa någonstans och styr över ditt kärleksliv...
Vi befinner oss helt enkelt väldigt långt från vardagsrealism, snarare är detta en slags magisk realism. Vi befinner oss också väldigt långt från grådaskig Sverigevinter. Novellerna är fast rotade i den israeliska myllan, även om det finns en ganska svartsynt cynism i skildringen av landets politik. Här finns inga Johan och Josefin, däremot Ronel och Neeva. Novellerna har titlar som "Fettot", "Att skjuta Tuvia", "Tuttarna på en artonåring". De är korta och roliga men samtidigt sorgliga. De är beroendeframkallande och de är helt enkelt väldigt rika på det mesta, även om grabbigheten ibland kan bli lite för mycket.
Både de noveller som är väldigt fantasifulla och de som är mer verklighetsnära fungerar väl. De är fräscha och originella. Jag är glad att ha läst Keret och glad att han blivit översatt till svenska.
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #läslycka #absurt #roligt #Israel
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Bodil Malmsten - Samlade dikter
Dvärgen Gustaf (1977) är väldigt skum men inte så mycket mer. Den är... intressant. Kvaliteten är däremot något sviktande.
Damen, det brinner! (1984) rimmar på ett alldeles överhärligt maniskt sätt och är riktigt fantasirik, kreativ och innovativ. Me like! För att vara en andra diktsamling är den extremt bra.
Paddan och branden (1987) innehåller två riktigt starka sviter men slutsviten är svag.
Nåd och onåd (1989) är skum på ett bra sätt och får godkänt i mitt betygssystem.
1990 kom Nefertiti i Berlin och bara ett år senare Landet utan lov. Den senare är klart bättre än den förra – men även den är bra, det får jag vackert tillstå. Om vi börjar med Nefertiti i Berlin så har den litegrann av samma vara som Damen, det brinner! men i ett betydligt lugnare tempo. Jag uppskattar de existentiella reflektionerna, myu bien, really, men jag saknar den där överdådiga påhittigheten. Den får jag dock tillbaka i Landet utan lov som är den kortaste av Malmstens diktsamlingar men också den mest världsöverstjälpande. Här är det vardag att raka undulaten, bara en sån sak!
Inte med den eld jag har nu (1993) är till synes självbiografisk men å andra sidan heter den Dikt för en annan dam som undertitel och min förälder som läst Malmstens självbiografi intygar att ingenting stämmer. Det gör å andra sidan helt och fullt detsamma – detta är en an av de bästa diktsamlingar jag läst på länge, med både språk och innehåll på plats. Rätt plats.
Sammanfattningsvis är jag mycket förtjust i Malmstens sätt att rimma men gillar även det enkla, till synes självbiografiska tilltalet i Inte med den eld jag har nu. En njutning har det i alla fall varit att läsa dessa dikter!
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #hyllning #sågningar #absurt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
En timme i Dollywood
"Himlen novemberkissar mot rutorna." Den meningen är ganska typisk för Dolly, huvudperson i Amanda Svenssons debutroman. Här är språket särdeles säreget. Mormor Gertrud ”ler ett krackelerat leende” och Dolly säger om sin sömnlöshet: "Jag ligger där och kastar mej fram och tillbaka som en löpande hund på amfetamin." Kreativiteten är närmast oändlig och gränsar till surrealism, mani, galenskap - men i varje sekund av skrivande har Amanda Svensson tömmarna i handen och får språkets häst att galoppera precis dit hon vill.
När jag började läsa tycktes Dolly helt hopplös. Sedan gjorde boken ont och jag ville inte läsa vidare. Ett par timmar senare tog jag upp den tunna skriften igen och slukade den, ett timslångt nafs. Direkt efter sista sidan var jag alldeles upprymd och ville deklamera en nästan så bra det kan bli, men det finns någon slags gnagande känsla av att boken kanske skrumpnar till bara bra när morgondagen kommer.
Må så vara. Just nu är jag fylld av läsglädje. Hey Dolly är helt enkelt ett utmärkt alternativ till alla klassiker: fräsch, fantasirik och färggrann.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #unga vuxna #uppväxt #absurt #läslycka #språkglädje
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Malte Persson: Dikter
Nyord: Revbenspersienner - Såpbubblehinnelika
Alliterationer: Pupillernas paletter - Dikternas dementa diamanter
Ordlek: B mig inte... C mig - Hell of Fame, Ha-ha-hades - Komsi kosmos!
Poesi: En fågelvråks ryttlande flygande frågetecken - Överträd gränsen, över trädgränsen
*
Det är hejdlöst rimmande, det är galet galopperande, dikterna tar sig själv på stort allvar men med glimten i ögat. Diktsamlingen är ett överlastat skepp som sjunker in i mitt medvetande och förblir där. Jag kommer på mig själv med att vrida ansiktsdragen i till synes omöjliga grimaser under läsningens gång, helt enkelt för att jag koncentrerar mig så hårt. Jag häpnar, tappar hakan, gapskrattar - vad ÄR det här? Egentligen?
*
Idag är tankarna som drunknat vatten,
kvävda av sitt eget element.
Den tunga trötta galna glada gamla solen
klarade sig över horisontens
snubbeltråd, bara för att lösas upp:
en vitaminberikad brustablett
bland molnen
*
Den första avdelningen är lysande. Avdelning två och tre känns bleka i jämförelse, men mot slutet tar det sig ordentligt. Sammanfattningsvis: en upplivande lässupplevelse - en injektion av liv.
*
Att inte bara i såp-hal
syllogistisk balsal se
synapserna sinistert
gnistra. Gå och stå och
ligga här och tänka. -
Blänka
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #absurt #roligt #språkglädje #läslycka #hyllning
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Beate Grimsrud - Har någon sett mig någon annanstans?
Jag har inte läst Grimsruds tidigare böcker men lockades av Hnsmna? eftersom den använder drömmen som utgångspunkt. Bristen på logik gör historien originell - vad som helst kan hända. Trots alla de experimentella inslagen blir boken inte "svår". Tvärtom, kapitlen är korta och språket enkelt. Samtidigt är Hnsmna? nära besläktad med prosalyrik, så poetiskt skriven att jag stryker under många meningar.
Jag ser honom stå bakom höghuset och gräva när han tror ingen ser. När mörkret fyller luften ska han plantera en ek.
Tänk att det finns en människa nerstoppad i varje kropp. Ett liv, en historia, ett nu och ett hopp.
Jag springer och gömmer mig. Gömmer mig så att jag syns. Gömmer mig så att jag finns.
Hnsmna? är tänkvärd och läsvärd, men lite för trivsam trots allt absurt som sker. Den är kort, men hade kunnat vara kortare. Den är bra, men hade kunnat vara bättre. Å andra sidan är få böcker fulländade och det ligger i konceptet att perfektionismen uteblir när drömmarna ska efterliknas. Det här är underhållande, annorlunda och fascinerande läsning - gott så! Grimsruds barndomsskildring Jag smyger förbi en yxa hamnar högt upp på min läslista och jag längtar redan dit.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #språkglädje #absurt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Marie Norin - Kupa
Marie Norin är sedan två år tillbaka en av mina absoluta favoritpoeter, med sina egensinniga diktsamlingar Världsrekord utanför Madrid och - håll i er nu! - Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet. Hon skriver lakoniskt, en underdrifternas poesi som egentligen bara borde angå henne själv men gör mig helt betagen. Här finns inga metaforer, inget effektsökeri. Författarinnan skriver sina iakttagelser, säger: "Läs om du har lust". Hon är så obekymrad om min uppmärksamhet att hon genast får den. Norin arbetar med ett grepp som inte är ett grepp, en stil som känns ärlig.
Norins första roman, Kupa, är en Kafkaliknande undergångssaga, mindre än 100 sidor lång. Det adjektiv som passar bäst är nog "intressant". Bokens berättarjag befinner sig i ingenstans för att skriva Madams memoarer. Dimman döljer allting utanför huset och betjänten Herr O går spökskrivaren på nerverna. Hans hälsa börjar vackla, temperaturen stiger, oavbrutet regnande skapar översvämning. Konturerna löses upp, galenskapen segrar, allting spårar ur med hjälp av språket som ibland blir riktigt komiskt: kroppen känns som mjukost, Herr O:s blick är slapp som hos en urmjölkad ko, bokstäver är små spindlar som springer över pappret. Det är hejdlöst synd om bokens hjälplösa berättarjag. Liksom Kafkas karaktärer behåller han en förnuftsstyrd inställning som är nödvändig för berättelsen.
Jag skulle vilja påstå att Kupa är okonventionell, modig och stor; oumbärlig läsning för alla som vill få sina cirklar rubbade.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #absurt #språkglädje
Kommentera
Anmäl textfel
