Mattias Lönnebo
Mitt liv som Ulf
Jag gjorde ett verkligt bokfynd på antikvariat häromdagen. Det var i samband med den älskade författaren Ulf Starks bortgång som jag fick för mig att läsa hans bok ”Mitt liv som Ulf”. Den finns i skrivande stund inte tillgänglig annat än som begagnad, men jag hoppas att förlaget tar sitt förnuft till fånga och ger ut den igen, i alla fall som e-bok.
Avdelning: Ungdom Taggar: #1950-talet #pubertet #uppväxt #författarskap
Kommentera
Lena Köster
Milda makor och makabra mylingar
Flickorna i mammas barnböcker är ofta busiga, vilda, innan de vallas in i den kvinnliga inhägnaden för att föda barn, sköta hushåll och vara milda makor till goda män.
Jag har en skatt: mammas barn-och flickböcker från 1920-talet. Då och då plockar jag fram en alltmer sönderfallande volym och gläds åt ”Trollsländan som backfish”, ”Cowboy Kitty” eller ”Pattys skoltid”.
Det som slår mig är småflickornas relativa frihet under barnaåren före puberteten. ”Hjältinnorna” är kompetenta busungar som kan klättra i träd, rida eller vad som nu råkar vara aktuellt i den ena eller andra boken.
De kommer hem med smutsfläckiga och sönderrivna kläder, får en tillsägelse, men sticker ut och leker med gänget/syskonen igen. Full fart.
Ibland får de sällskap av någon mindre fysiskt försigkommen kamrat, av modellen välklädd och stillsam tös, att reta sig på eller tycka synd om.
Men ödet är oundvikligt. Puberteten, som inte direkt omnämns, konfirmationen, den femtonde födelsedagen – vips är det dags för uppsatt hårt, långa kjolar och värdighet. Ibland får man följa den intressanta kampen för att förvandla en glatt smålortig yrhätta till en elegant behärskad ung skönhet, redo att möta kärleken.
För det är så det blir. Särskilt när en författare skrivit en hel serie med böcker, där första bokens busunge blir till sista bokens kloka moder. I bästa fall med glimten i ögat kvar och ett visst utrymme för egen kreativitet inom äktenskapets ramar.
En av de populära författarna var amerikanska Louisa M Alcott, mest känd för den självbiografiska ”Unga kvinnor”. Den läste mamma, den läste jag, liksom ”En präktig flicka” m fl. Böcker skrivna under 1800-talets andra hälft, förhoppningsvis lästa av unga personer än idag.
Det finns en friskhet här, som känns modern…på ett gammaldags sätt.
Bland mammas böcker finns också sagohäftet Jeanna Oterdahls ”Den bergtagnas dotter”. Det har jag inte öppnat på 30 år. Men när jag gör det, fastnar jag i det och läser flera berättelser på raken. Sedelärande förstås, men för den skull inte att förakta, utan värda begrundan, var och en av dem.
Hur ser dagens etik ut? Till skillnad mot - ? – gårdagens. Hur syns den i barn-och iungdomsböckerna? Finns nog avhandlingar om det.
Herman Hofbergs ”Folksägner med teckningar af svenska konstnärer” från 1882 läste mamma högt ur. Mig veterligen har jag inte själv läst en rad i den. Men det ska jag göra nu.
När det gäller flickböckerna ovan, är det snudd på övertydligt att Pippi Långstrump och dagens ännu starkare och friare flick-karaktärer inte hade kunnat finnas utan 1800-talets och förra sekelskiftets ostyriga jäntungar.
Inget nytt i det. Men det är roligt när man själv ser det!
Vad jag får ut av folksägnerna, vet jag inte ännu. Spöken och mylingar… Kanske hittar jag grunden till motiv i dagens fantasy?
Möjligen är den här texten att slå in vidöppna dörrar, men det kan ju vara ett första steg över tröskeln till sammanhang för mig eller någon annan. Så... häng me’!
Avdelning: Ungdom Taggar: #flickor #pubertet #smutsiga #äktenskap #1800-tal #nutid #Pippi #kvinnofålla #självbiografiska
Kommentera
Joanna Górecka
Swing gör mig lite mörkrädd
Jag har aldrig varit gift. Alltså, jag har knappt körkort (är rädd för gaspedalen.) Och det är inte som om Bengt Ohlssons Swing får mig att slå kullerbyttor och längta till medelåldern.
Åke och Hannahar älskat varandra i sjutton år och de är fast i ett bitterljuvt hamsterhjul av tillgivenhet. Under skinnet bubblar impulsen att få desertera och födas om, samtidigt som de ändå vill sammansmälta ännu mer frenetiskt i sin bekväma tillvaro. De ligger ungefär varannan vecka och lever i ett kretslopp av mellanmjölkskärlek.
Så berättar en vän till Hanna om swingersklubben.
- Det viktiga är egentligen inte vad som hände inne på klubben, sa Camilla dröjande, för det var inte så mycket. Det viktiga är vad som hände efteråt, mellan oss.
Det som hände mellan vännen och hennes man var att han blev mer närvarande, han ansträngde sig mer för att göra henne glad och äntligen, äntligen prioriterade han henne.
Hanna vill bli sedd, Åke ser men vill liksom inte medge att han ser. Så Hanna, som vill skaka i dem båda föreslår att de ska testa att gå på swingersklubben. Han går motvilligt med på det, mycket för att han inte vill vara den som alltid säger nej. Efter ett nervöst besök på klubben får de veta att ett annat par är intresserat av dem.
Det här är en roman om det osagda mellan två sammanklumpade människor. Bengt Ohlsson vägleder en skickligt men utan jättestora överraskningar genom makarnas ensamhet. Över Hanna och Åke vilar ett töcken av matthet och som läsare blir jag också trött och önskar att de kunde ha åkt på spa tillsammans eller experimenterat med latex, eller något, vad vet jag. Jag har svårt att se hur det ska tända en gnista i deras äktenskap om Hanna ligger med den där Robert som hon är subtilt äcklad av. Det typiska för berättelser i böcker och film som behandlar det långa, trötta äktenskapet är att man frenetiskt försöker lösa det genom sängkammaren. Otrohet och swingersklubbar. Vad hände med att, typ, gå och bowla ihop oftare?
Men vad vet jag. Jag kan ju knappt köra bil.
Bengt Ohlsson för mig är fortfarande som bäst i Gregorius.
Taggar: #swingersklubb #otrohet #äktenskap #gaspedal #medelåldern #hamsterhjul #pubertet #körkort
Kommentera
Anmäl textfel
