Mattias Lönnebo
Bödlar
Bödlar av Annika Sandén
Liv, död och skam i svenskt 1600-tal
Förlagets text:
”Förutom att verkställa dödsstraff var bödelns uppgifter sådana som ingen respektabel människa önskade befatta sig med: tömma dasstunnor, kastrera hästar, avliva hundar och dränka katter. Hur rekryterades någon till en tjänst som den? Historikerna Annika Sandén placerar bödeln som person i centrum och försöker förstå honom i ett kulturell och socialt sammanhang. Hon behandlar bödelns bakgrund, hur han har kommit i fråga för tjänsten, arbetsvillkor och umgängesformer. Vilka var det som umgicks med bödeln? Vem önskade gifta sig men en man som han? Men bödeln hade också funktioner som somliga eftersökte. Han hade en hemvist i den magiska världen. Han kunde bota sjukdomar och tillhandahålla ting med särskilda krafter.”
Avdelning: Fakta Taggar: #skam #heder #historia #1600 #bödel
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Vem var Victoria Benedictsson?
Birgitta Åkesson är fil kand och arkeolog men amatörforskare när det gäller litteraturvetenskap. Hon har arbetat med Victoria Benedictssons författarskap sedan 2007 och avslutar nu denna forskning med två böcker. En är en brevutgivning, ”Victoria Benedictssons brev till Georg Nordensvan”, och den andra fördjupar diskussionen om Benedictssons känsloliv, ”I skenet av mig”. Birgitta Åkesson har fått bidrag från flera etablerade forskningsstiftelser, vilket väl får ses som ett erkännande av hennes gärning.
Brevväxlingen med Georg Brandes finns att tillgå sedan 1939. Victoria Benedictssons brevväxling med författarkollegan Axel Lundegård gavs ut av Birgitta och Bert Åkesson 2013. Och nu har alltså turen kommit till Georg Nordensvan, författare och kritiker. Bara Benedictssons brev är bevarade. Nordensvan begärde sina tillbaka efter Benedictssons död 1888. Kanske var de för utlämnande på ett personligt plan.
Nordensvan var redaktör för tidskriften ”Nornan” och bad Benedictsson om ett bidrag. Det var den 18 mars 1885. Hon dröjde med sitt svar. Det var först efter att hon läst hans positiva recension av ”Pengar” som hon ”insåg värdet av honom”. Så skriver Birgitta Åkesson. I ”I skenet av mig” driver hon tesen att Benedictsson var en narcissistisk och manipulerande natur som använde sig av sina medmänniskor. Åkesson har tidigare skrivit biografin ”In till döden trött” som fokuserar på Victoria Benedictssons kroppsliga utmattningssymptom.
Avdelning: Fakta Taggar: #skam #narcissism #brevväxling
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Spretigt med intressanta inslag
Psykoanalytikern och författaren Else-Britt Kjellqvist har skrivit en bok med många undertitlar, "I namn av kärlek, om ondska, skam, erotik, konst, mystik". Det blir spretigt och ibland väl tunt om alltför mycket. Men visst finns där också intressanta tankar och iakttagelser.
Avdelning: Fakta Taggar: #psykopati #narcissism #skam #skuld
Kommentera
Joanna Górecka
Skammen är inte hennes
Poeten Ester Nilsson blir kär i konstnären Hugo Rask och de börjar äta dyra middagar ihop, samtala om utilitarism varpå hon lämnar sin sambo och de har sex tre gånger. Då får Hugo jättejättekalla fötter (tänk pingvinkalla)
Först och främst vill jag ge Egenmäktigt förfarande ett minus för att Ester Nilsson och Hugo Rask använder ett snustorrt språk även i hänvisning till sängkammaren. Alltså. Jag rynkar djupt på näsan när de allvarligt språkar om sina "erotiska möten" och får det att låta som om de skruvade ihop möbler tillsammans.
Men sen vill jag bara hysa kärlek över Esters fantastiska brist på skam och förmåga att vägra vara en försmådd kvinna.
Jodå. Hon febrar i Hugo Rasks sociopatiska tystnad, skickar långa obesvarade sms och lunkar utanför hans fönster.
Men hon vägrar vara förnedrad.
Och varför ska hon skämmas egentligen?
"Han hade tagit på sig ansvar genom att gå in i hennes kropp, det var att förespegla henne något som måste fullföljas. Hon hade därmed rättigheter och i dem ingick att höra hans förklaring."
Ester vet vad sex betyder för henne och gör det tydligt för Hugo innan. Hugo missbrukar förtroendet och fortsätter leva tämligen promiskuöst utan att klargöra för någon eller sig själv vad han egentligen vill. Hade han varit en kvinna hade man tidigt tänkt om honom som djupt självdestruktiv och förvirrad.
En klok läsare förstår att skammen är hans.
Om man nu jämställt ska tillämpa män samma skam som man tillämpat kvinnor sedan bålbrännartiden och dessförinnan.
Uppdatering: Jag borde givetvis ha refererat till Ebba Witt-Brattströms krönika i Dagens Nyheter (den 8 januari 2014). Hennes tankar sådde många frön i mig innan jag läste boken. Det glömde jag i all skriviver och Hugo Rask-ilska.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #skam #sexualitet #Augustpriset
Kommentera
Anmäl textfel
