Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig
Författar- presentation:	Kerstin Thorvall

Det här med Kerstin Thorvall

Första gången jag stötte på Kerstin Thorvall som författare var när jag gick en kurs om litteratur och genus, på den gamla goda tiden, det vill säga 2010. Vi skulle läsa "Det mest förbjudna", den bok som inledde Thorvalls karriär som skandalförfattare när det gällde kvinnlig sexualitet.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Joanna Górecka

Skammen är inte hennes

Poeten Ester Nilsson blir kär i konstnären Hugo Rask och de börjar äta dyra middagar ihop, samtala om utilitarism varpå hon lämnar sin sambo och de har sex tre gånger. Då får Hugo jättejättekalla fötter (tänk pingvinkalla)

Först och främst vill jag ge Egenmäktigt förfarande ett minus för att Ester Nilsson och Hugo Rask använder ett snustorrt språk även i hänvisning till sängkammaren. Alltså. Jag rynkar djupt på näsan när de allvarligt språkar om sina "erotiska möten" och får det att låta som om de skruvade ihop möbler tillsammans.

Men sen vill jag bara hysa kärlek över Esters fantastiska brist på skam och förmåga att vägra vara en försmådd kvinna. 

Jodå. Hon febrar i Hugo Rasks sociopatiska tystnad, skickar långa obesvarade sms och lunkar utanför hans fönster. 

Men hon vägrar vara förnedrad. 

Och varför ska hon skämmas egentligen?

"Han hade tagit på sig ansvar genom att gå in i hennes kropp, det var att förespegla henne något som måste fullföljas. Hon hade därmed rättigheter och i dem ingick att höra hans förklaring."

Ester vet vad sex betyder för henne och gör det tydligt för Hugo innan. Hugo missbrukar förtroendet och fortsätter leva tämligen promiskuöst utan att klargöra för någon eller sig själv vad han egentligen vill. Hade han varit en kvinna hade man tidigt tänkt om honom som djupt självdestruktiv och förvirrad.

En klok läsare förstår att skammen är hans. 

Om man nu jämställt ska tillämpa män samma skam som man tillämpat kvinnor sedan bålbrännartiden och dessförinnan.

Uppdatering: Jag borde givetvis ha refererat till Ebba Witt-Brattströms krönika i Dagens Nyheter (den 8 januari 2014). Hennes tankar sådde många frön i mig innan jag läste boken. Det glömde jag i all skriviver och Hugo Rask-ilska.
 

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen
Författar- presentation:	Bjørn Rasmussen
Häftad Finns i lager, 188 kr

Det finns många fler än 50 nyanser

Sitter just nu och lyssnar på Frida Hyvönens låt "Pony", som känns som en intressant kommentar till 50 nyanser, som ju aktualiserats nu i och med att hela trilogin varit lös inspiration för sexiga underkläder. Ett sätt att tjäna pengar på ungefär samma sorts marknadsföring som vanligt, bara lite extra kryddad - inte med BDSM förstås, men med lite vaga antydningar till underkastelse. 

Kan BDSM vara intressant? Absolut! "Pony" har rader som dessa: 

A stable’s where you learn to be in charge and not take shit
Dress to the occasion
Leather boots and a stiff black whip
I don’t even have to use it
I just hold it like this

Pony knows when she sees it
That does she not behave she’ll get to taste it
Pony knows when she sees it
That does she not obey she’ll make me use it

[...]

Tickle the palm of my hand with grey eager lips
I give you sugar pony if you give me obedience
Tickle the palm of my hand with grey eager lips
I give you sugar pony if you give me this 

Här tycker jag att vi har intressanta anspelningar på underkastelse och lydnad, två krafter som vi människor ju har en tendens att hänfalla åt. Och även i litteraturen finns det spännande exempel. Vad sägs om "Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen" av Bjørn Rasmussen, där vi både har hästar, ridlärare med piska, självskadebeteende och en massa sex. 

Eller vad som helst av Christine Falkenland. Här snackar vi sexdrypande skildringar som är rejält obehagliga på många plan och samtidigt fängslande. Gertrud Hellbrand är en annan gigant i genren. 

Men om jag ska läsa något om BDSM eller sex över huvud taget så ska det vara mångbottnat. Det ska våga gå över gränser på ett intressant sätt, något som ger upphov till frågor, tankar, känslor. Det ska beröra, både genom obehag och spänning. Det ska inte lämna mig likgiltig - men det ska gå att läsa in saker i skildringarna.

Det, vågar jag påstå, är något helt annat än fler dussinberättelser som dryper av förlegade könsroller och unkna värderingar i största allmänhet. Det är inget fel på sexuella lekar och praktiker som leker med dominans och undergivenhet, men det krävs mer än lite blaskig BDSM för att göra ett verk riktigt angeläget.

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Klassiskt japanskt bokfynd

Det allra bästa är att snubbla över något oväntat"

Jag var i London ganska snabbt - dit på onsdagen, hem på fredagen. Mesta tiden ägnades åt studiebesök på tre bibliotek vilket var väldigt intressant. Under en ledig stund passade vi dock på att besöka London Rewiew of Books bokhandel i Bloomsbury. De hade ett trevligt fik och väldigt bra sortiment på böcker. 

Först tänkte jag: Oj nu ska jag hitta något att köpa! Sedan: Massa intressant, men nej, jag ska stå emot minsann! Slutligen föll jag för två böcker - varav en dubbelvolym - av Junichiro Tanizaki. Jag är svag för japanska klassiker och dessa hade jag inte ens hört talas om. "The Key", "Diary of a Mad Old Man" och "Quicksand". Verkar beröra ämnen som moral och sexualitet, vilket alltid är intressant i klassiker. Bokhandeln hade en tredje, mycket tjockare bok också, men jag känner mig själv och jag läser hellre kort än tjockt, tyvärr.

Kanske upptäckte jag en ny författare att gilla där i London. Det allra bästa är ju att snubbla över något oväntat. Bara möjligheten att det här kan vara ett sådant fall får köpen att kännas både berättigade och spännande!

Någon därute som är bekant med författaren ifråga?

Kommentera

Elin Lucassi

Bok- presentation:	Världens viktigaste bok : om kroppen, känslor och sex
Författar- presentation:	Nathalie Simonsson
Flexband Finns i lager, 257 kr

Att jobba normkritiskt är att jobba för empati

Kollegan Sebastian skriver om normkritik i vardagen och jag kan inte annat än hålla med. Han skriver om vikten av att inte utgå från stereotyper. De flesta menar förmodligen inget illa utan agerar ur någon slags ignorans eller okunskap. Men farligt många lever i en egocentrisk värld där alla val som inte är desamma som ens egna är fel och måste bekämpas. Att jobba normkritiskt är att jobba för empati.

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 2 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Om man håller sig i solen
Författar- presentation:	Johanna Ekström
Utg.år:	2012

Författarskap: Johanna Ekström

Jag var inte överdrivet förtjust i Johanna Ekströms senaste bok, uppväxtskildringen "Om man håller sig i solen" (2012). Dock har jag tidigare läst två novellsamlingar, "Vad vet jag om hållfasthet" (2000) och "Titta, hon kryper" (2006) som har varit riktigt stora upplevelser. Här snackar vi noveller som vågar vara oklara, obehagliga, språkligt och innehållsmässigt tunga.

I år fick jag för mig att jag ville läsa alla Ekströms sju diktsamlingar och hennes roman "Avskedsstafetten", så att jag hade läst allt ekströmskt. Nu är det målet uppnått. Vad fick jag då ut av att plöja mig igenom dessa böcker?

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Det mest förbjudna
Författar- presentation:	Kerstin Thorvall

Kerstin Thorvall - Det mest förbjudna

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Broderier
Författar- presentation:	Marjane Satrapi

Marjane Satrapi - Broderier

Titeln på denna serieroman är tvetyg. Dels kan det syfta på textila broderier, dels på den "helbrodyr" som innebär att kvinnan låter sy ihop sin "mödomshinna" för att verka vara oskuld (ni vet den där "mödomshinnan" som råkar ha blivit tagen på allvar i tusentals år fast den bara nästan finns).

Det handlar om en grupp iranska kvinnor i olika åldrar som sitter runt en tesamovar och utbyter berättelser om sina egna liv och andras - kvinnors liv, även om män alltid finns med på ett hörn. Mycket oskuld, förlorad oskuld och sexuella erfarenheter blir det. Allt är hållet i en ganska lättsam ton fastän berättelserna ofta är tämligen allvarliga.

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Kärlekens geografi
Författar- presentation:	Nina Bouraoui
Danskt band Finns i lager, 235 kr

Nina Bouraoui - Kärlekens geografi

Jag har bara läst två böcker av Nina Bouraoui förut, men både den dynamiskt fragmentariska Dockan Bella och den helt enkelt underbara Pojkflickan har gjort djupa intryck på mig. Det var självklart att jag ville läsa den senaste på svenska, som också har ett så vackert namn: Kärlekens geografi.
 

Det började inte bra. En bit in i boken höll jag redan på att formulera någon slags recension som skulle lyda i stil med "Föga entusiasmerande och helt enkelt inte intressant". Sedan började det hända saker, vad vet jag inte, men det började brännas, denna berättelse om en författarinna som på avstånd blir kär i en yngre man och inleder ett märkligt, laddat förhållande via mejl och telefonsamtal. Jag läser i febril fart för att nå fram till mötet, samtidigt känner jag hela tiden att jag borde stanna upp och njuta av varenda mening. Det finns nästan inga styckebrytningar och texten skriver sig fram i ett enda flöde av märkligt ensamstående meningar. Det är en kort historia, inte ens hundra sidor, men så är också Bouraoui det korta formatets mästare.

Fenomenal översättning står Maria Björkman för.

Betyg: 8/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	En tyst minut
Författar- presentation:	Siegfried Lenz
Pocket Finns i lager, 62 kr

Siegfried Lenz - En tyst minut

Thorén och Lindskog är ett nystartat förlag som översätter och ger ut tyska böcker. De var vänliga nog att skicka mig ett recex av En tyst minut, som verkade väldigt lovande. Unge Christian sörjer sin lärarinna Stella som har dött. De två hade en kärleksaffär som Christian aldrig har kunnat erkänna för sin omgivning och det gör sorgen desto mer ensam: sorgen så som den faktiskt ser ut verkar oproportionerligt stor i omgivningens ögon.

Berättandet är okronologiskt och ostrukturerat, för att inte säga rörigt. Jag får aldrig någon riktig koll på händelseförloppet. Att Stella i samma mening kan kallas både du och hon fyller förstås en viss funktion, men i mina ögon inte tillräckligt mycket för att berättiga detta stilgrepp som mest blir störande.

Även när det kommer till innehållet måste jag säga att trots den extremt korta längden - 108 sidor - hade jag svårt att hålla intresset uppe. Det fanns helt enkelt ingenting originellt, ingenting som skiljer berättelsen från tidigare varianter av samma tema. Hade detta inte varit ett recex hade jag kanske aldrig ens läst ut boken, så föga engagerad blev jag och det är synd. Med rätt framförande hade berättelsen kunnat fungera utmärkt, men språket känns inte mer än funktionellt. Över huvud taget blev En tyst minut en ganska likgiltig läsupplevelse för undertecknad, trots att den fått många lovord annorstädes.

Betyg: 6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Undergångarens sånger
Författar- presentation:	Bodil Malmsten

Bodil Malmsten - Undergångarens sånger

Jag har läst två böcker nu i februari. Båda skrivna av Bodil Malmsten. Vilket innebär att jag har läst tre böcker av Malmsten nu i år och fyra totalt. Betyder det att jag tycker mycket om Malmsten? Nej, ska sanningen fram så är vi faktiskt bara halvkompatibla. När det klickar slår det gnistor men ofta är läsningen ganska tradig. Ändå finns något som gör det mödan värt.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Written on the body
Författar- presentation:	Jeanette Winterson
Pocket Beställningsvara, 134 kr

Skrivet på kroppen (Jeanette Winterson)

Jag tänker på en viss septembermånad: Den Fjärilsvingade Skogsduvekuttrande Brandgula Skördenatten. Du sa: "Jag älskar dig." Hur kommer det sig att det minst originella vi kan säga till varandra fortfarande är just det som vi helst vill höra? "Jag älskar dig" är alltid ett citat. Du var inte den första som sa det och inte jag heller, och ändå är det så att när du säger det och när jag säger det så talar vi likt grottmänniskor som har hittat tre ord och dyrkar dem. Jag dyrkade dem verkligen, men nu är jag ensam på en klippa som huggits ur min egen kropp.

Tidigare hade jag bara två av Jeanettes titlar i bagaget: Det finns annan frukt än apelsiner, för flera år sedan, och Fyrväktaren alldeles nyligen. Nu är jag verkligen sugen på dem i en milsvida större utsträckning än förut och nu väntar Passionen på att läsas härnäst. Just Skrivet på kroppen har jag däremot länge velat läsa. Själva idén med en kärleksroman där den ena partens kön inte avslöjas tilltalar mig.

I somras träffade jag på en engelsman som läste Skrivet på kroppen och kunde inte låta bli att fråga honom vad han tyckte. Han sade att jo den var väl intressant, "but much too broody". Sedan fick han förklara uttrycket "broody" också, eftersom det inte ingick i min vokabulär. Den svenska motsvarigheten - äggsjuk - stämmer illa i sammanhanget.

"Broody" betyder: introvert, besatt av önskan att ruva på ägg, kvinna som vill ha barn. I detta fall menade engelsmannen att jaget i boken är alldeles för besatt av sin olyckliga kärlekshistoria och gräver ner sig i den på ett osmakligt, tröttsamt sätt. Jag kan förstå vad han menade, men jag håller inte med.

Jag tycker verkligen om Skrivet på kroppen; den är bättre än Det finns annan frukt än apelsiner och lika bra som Fyrväktaren. Den är njutbart välskriven och dessutom är den full av anatomisk poesi som passar mig fint just nu när jag studerar fysiologi. Det är en olycklig kärlekshistoria med en mörk, underligt skruvad humor och udda personligheter som inte faller ur minnet i förstone. En väldigt läsvärd bok som jag hoppas att fler än jag gräver fram ur bibliotekshyllorna.

Betyg: 8/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Joyce Carol Oates - Djur

USA 1975. Gillian, 20 år, går på ett flickuniversitet i småstaden Catamount. Mordbränder anläggs på universitetsområdet och de unga studenterna har en tendens att drabbas av nervösa sammanbrott. Stämningen är också spänd på grund av den karismatiske professorn Andre Harrow, gift med skulptrisen Dorca vars verk skapar upprörda känslor. Vissa av de unga kvinnorna på universitet blir under en period praktikanter hos Dorca, något som måste bevaras hemligt. Vad pågår egentligen? Gillian hamnar i de utvaldas skara och dras allt längre in i destruktiva situationer.

Djur heter Beasts på engelska och det är ingen slump att den inte heter "animals". Ett utmärkt exempel på svåröversatta stämningar. Det är en otäck bok som tangerar skräck och deckare. Ett viktigt tema är poesi, särskilt D.H. Lawrence, samt modern konst och dess tendens att tänja på gränser för det tillåtna. En genomgående fras i boken lyder på originalspråk: "We are beasts and this is our consolation."

Här finns mycket som är känslomässigt krävande och engagerade, en del beskrivningar snuddar det sensationslystna. Samtidigt känns boken som helhet bara nästan bra, den når inte över den magiska gränsen där en läsupplevelse blir helhjärtad och genomgående positiv. I längden känns berättelsen en aning ytlig, det är en kortroman som gott kunde ha varit längre. Berätterskan är väldigt distanserad, jag lär aldrig känna hennes väsen. Nutidskapitlen tillför inte så mycket som de kunde ha gjort.

Jag kan absolut inte avråda någon från att läsa Djur, förutom av anledningen att den kan göra en väldigt illa berörd mellan varven, men samtidigt kan jag inte bli av med känslan av att detta är en bok som kunde ha blivit så väldigt mycket bättre.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Släggan och städet
Författar- presentation:	Christine Falkenland

Christine Falkenland - Släggan och städet

Efter att skrivit klart min tenta sätter jag mig ner och försöker komma på något klokt att säga om Släggan och städet, Christine Falkenlands första roman. Jag har läst flera senare romaner som Falkenland skrivit och jag undrar lite över varför jag fortsätter läsa? När Falkenland är bra kan hon visserligen vara lysande, men även då är det alltid obehagligt och när det inte ens är bra blir det rent vidrigt. Även Släggan och städet, som jag omöjligt kan kalla annat än bra, har jag fått läsa under flera veckors tid med långa pauser för att smälta innehållet.

Här finns så mycket desperation, destruktivitet, perversioner och lidande att det ibland blir olidligt. Kärleken existerar bara som brist, det närmaste karaktärerna kommer är fysiskt begär som snarast tycks cirkla kring att utnyttja och plåga. Så det är absolut ingen hemtrevlig romanvärld att vistas i, denna karga bohusländska övärld. Samtidigt finns det någonting i språket och stämningen som får mig att plocka upp roman efter roman av Falkenland. Släggan och städet blir knappast den sista.

Lite lustigt är det förresten att just Falkenland är krönikör i Dagen. Men världen är å andra sidan ganska lustig.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	När lesbiska blev kvinnor : lesbiskfeministiska kvinnors diskursproduktion rörande kön, sexualitet, kropp och identitet under 1970- och 1980-talen i Sverige
Författar- presentation:	Hanna Hallgren

Hanna Hallgren – När lesbiska blev kvinnor

När jag bad Kabusa om att få ett recensionsexemplar av Hallgrens bok visste jag inte att det var en femhundrasidig avhandling i genusvetenskap. Jag har aldrig läst en avhandling förut och har ingen koll på de teorier, teoretiker och termer som förekommer i boken. Jag kände mig väldigt otillräcklig, men drog ändå ett djupt andetag och dök ner i boken.

Boktiteln När lesbiska blev kvinnor, med undertiteln När kvinnor blev lesbiska, kan tyckas konstig. Lesbiska har väl alltid varit kvinnor? Och man kan väl inte ”bli lesbisk”? Men i dessa två fraser ryms en stor del av Hallgrens slutsats.

Under 70- och 80-talet, de decennier som HH undersöker, började vissa kvinnor kalla sig lesbiska istället för homosexuella. En grupp bröt sig ut ur RFSL, där de kände sig osynliggjorda, och grundade Lesbisk Front. De menade sig ha valt ett lesbiskt liv och såg sig som mer kvinnoidentifierade än heterosexuella kvinnor. HH visar hur Lesbisk Front profilerade sig gentemot andra grupper och skapade en egen diskurs.

För mig som 20-åring är det ögonöppnande läsning. Efteråt ser jag på min samtid med lite annan blick. Det är viktigt att kunna sin historia och jag känner ett behov av en bok i samma ämne men med mer fakta och mindre analys. HH:s analyser är givande men svåra att uppskatta fullt ut för en nybörjare i universitetsvärlden.

Jag tror mig förstå att När lesbiska blev kvinnor inte är en helt traditionell avhandling, med sina självbiografiska och poetiska inslag. Teorierna blandas vilt och det är svårt att hänga med, men den som har grundkunskaper i genusvetenskap bör känna sig mer hemma mellan pärmarna. Jag kan gå i god för att även de som bara har läst en termin litteraturvetenskap kan uppskatta När lesbiska blev kvinnor.

Slutsats: En intressant, genomarbetad och väl sammanhållen bok. Kabusa har gjort ett gott jobb med formgivningen. Jag kan bara beklaga att jag antagligen är en av få läsare utanför den genusakademiska världen.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Kärlekshistoria : begär mellan kvinnor i 1800-talets litteratur
Författar- presentation:	Eva Borgström

Eva Borgström - Kärlekshistoria

Den här boken är oavbrutet intressant och svår att lägga ifrån sig. Kärlekshistoria är populärvetenskaplig i ordets bästa bemärkelse, det vill säga: både underhållande för stunden och långsiktigt givande.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	För Lydia
Författar- presentation:	Gun-Britt Sundström
Häftad Finns i lager, 250 kr

Lydias röst

Modernista ger i oktober ut För Lydia, Gun-Britt Sundströms replik till Den allvarsamma leken. En händelse av vikt, något att se fram emot!

För Lydia är ett verk i sin egen rätt - inte riktigt lika kvardröjande och livsändrande som sin föregångare, men mer än bara bra. Kanske är det bara för att jag läste Söderberg tidigare (och närmre inpå en olycklig förälskelse) som jag föredrar hans version?

Starka känslor, berättade subtilt. Samma gråa depression som hos Arvid, men här är det den röstlösa Lydia som är tröstlös. Mycket givande är det att leva sig in i henne. Först nu förstår jag vidden av Arvids agerande. Händelserna har flyttats sextio år framåt i tiden. Något som först störde mig - då är det ju inte samma Lydia! - men som definitivt har sina poänger.

Om du gillar Maken finns det verkligen skäl att se fram emot denna nyutgåva. Där Maken ibland kan vara långrandig berättar För Lydia om samma huvudtema med större koncentration och än mer ömsint penna.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Omaka makar

Gun-Britt Sundströms moderna klassiker från 1976 handlar om förhållanden, ett ämne som var i högsta grad aktuellt då och antagligen aldrig mister sin angelägna prägel.

Martina är nitton när hon och Gustav inleder ett förhållande som sedan vara i sju år. De gifter sig aldrig men ser sig som gifta. De gör slut lika ofta som de blir ihop, men har svårt att verkligen bryta. Det tycks alltid finnas skäl att gå skilda vägar, det tycks alltid finnas skäl att stanna tillsammans. 550 sidor ägnas åt Martinas tankar om livet, vägvalen och den sanningstyngda kärleken till "maken".

Maken är ganska långrandig, men jag mister aldrig lusten att läsa vidare. De sista sista hundrafemtio sidorna är rysande starka. Betyget blir bra.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Nattvakten
Författar- presentation:	Sarah Waters

Nattvakten

Sarah Waters är en författare som jag å ena sidan vill läsa, å andra sidan är för tillknäppt för att uppskatta. Nattvakten är en förhållandevis mogen och seriös roman, men även om den är spännande och får mig att vilja läsa vidare så blir jag aldrig fångad på det sätt som en riktigt bra bok kan åstadkomma. Jag engagerar mig inte på djupet, vare sig intellektuellt eller känslomässigt.

Det mest intressanta med Nattvakten är att den börjar 1947, till största delen utspelar sig 1944 och slutar 1941. Först på slutet avslöjas händelser som antytts genom hela boken. Vad som stör mig är att vissa saker som väcker nyfikenhet utelämnas. Det är okej att lita på läsarens fantasi, men här finns hål som i mina ögon förminskar bokens värde. Vad hände med Vivien efter att hon försvinner ut ur bild 1944? Jag vill veta!

Det som gör mig allra mest besviken är att det inte hade behövts så mycket mer för att detta skulle bli en bra bok. Tyvärr är språket klichérikt och snarare effektivt än välgjort och även det som händer lämnar en del att önska. Sexscenerna ska vi inte tala om, de är så tantsnuskpinsamma att jag inte vet om jag ska skratta, rodna, fnittra eller gråta.

Nattvakten är underhållande, men ingenting mer.

6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Själens begär
Författar- presentation:	Christine Falkenland
Häftad Finns i lager, 210 kr

Christine Falkenland - Själens begär

Jag trodde att Falkenlands bok Skärvor av en sprucken spegel var dålig. Den är inte bra, men underbar i jämförelse med Själens begär.

Själens begär är lika vidrig som allt Falkenland skriver, och huvudpersonen är pervers som vanligt, men här finns inte kvaliteter nog för att uppväga mitt illamående. Språket är inte fulländat, som i Min skugga. Jag stör mig på alla gammaldags ord som petas in. Det påminner om vitrinskåp fulla med prydnader. Det känns inte naturligt, inte tidstypiskt, utan får mig bara att undra vilken synonymordbok som använts.

Efter femtio sidor skulle jag helst av allt kompostera boken, för den vore passande maskföda, men jag läser tappert ut och det känns som att svälja en hel flaska hostmedicin. Visst är det en intressant personstudie, och visst är Falkenland en exceptionell författare, men jag får ingen lust att läsa fler av hennes romaner. Däremot kan jag tänka mig att hon är varje psykoanalytikers drömpatient. Självaste Freud skulle ha blivit imponerad.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Svampkungens son
Författar- presentation:	Marie Hermanson

Svampkramp

Marie Hermansson har sin egen magi, som en svensk Kate Atkinson. Hennes gräns mellan verklighet och dröm är ständigt flytande. En fjäril kan ha lagt ägg i ditt lår. En liten man kan bo under trappan och göra kaos av ditt ordnade liv. Även i de mer realistiska berättelserna - som den senaste romanen Svampkungens son väl kan sägas tillhöra – sker underliga saker.

Gunnar bor i skogen med pappa Holger, som intresserar sig mer för svamp än för sin son. Till Holgers svampkurser dras kvinnor som verkar vara förtrollade av honom. När Gunnar blir förälskad i en av dessa kvinnliga kursdeltagare, som hans pappa dessutom har den dåliga smaken att gifta sig med, börjar det hända saker i deras stillsamma liv. Gunnar upptäcker att svamp rimmar både på vamp och på kramp. (Dåligt skämt, men jag kunde inte låta bli.)

Mer tänker jag inte säga – läs boken istället. Den är nämligen en välsmakande munsbit som tar mindre än två timmar att sluka och är underhållande så gott som hela tiden. Visst blir slutet ibland alltför tillrättalagt när trådarna ska tvinnas samman, men jag köper lösningarna. Detta hade kunnat bli mer, men duger gott.

Vill du läsa om surrealistisk svamp i en populärkulturell bok med skicklig språkanvändning? Läs Svampkungens son.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Den stängda boken
Författar- presentation:	Jette A. Kaarsbøl

Den stängda boken

Jette A. Kaarsbøls Den stängda boken utgavs 2003 och skildrar sent artonhundratal, tidigt nittonhundratal. Huvudperson är Frederikke, vars tillvaro förändras drastiskt när hon förälskar sig i den karismatiske läkaren Fredrik och dras in i en helt annorlunda värld än det konventionella borgarhem hon är van vid. Frederikke är redan förlovad, men med en man som hon känner allt större avsky inför.

När Frederik friar förstår Frederikke inte att det han erbjuder henne är något helt annat än det hon vill ha. Hans bisyssla som illegal abortör accepterar hon, trots att det egentligen är emot allt hon någonsin lärt sig. Vad hon inte vet är att Fredrik bryter mot de dåtida lagarna på sätt som Frederikke ännu är för naiv för att ens ana. Hon är blind i sin förälskelse och överlycklig – en helt annan person än den tysta och osäkra skugga som hon varit innan Frederik kom in i hennes tillvaro. Under de kommande åren förstår hon långsamt att hennes kärlek inte är besvarad. Därmed rasar hela ”Rikkes” världsbild samman.

Den stängda boken är mörk, men inte alls nattsvart utan snarare genomgrå. Det händer egentligen mycket litet under de femhundra sidorna. Jag vet att vissa läsare har haft problem med detta. Själv är jag fast i det subtila spindelnätet som dras åt allt mer. Under merparten av boken är jag lika förälskad som Frederikke (men inte i Fredrik utan i boken). Därefter blir stämningen gradvis alltmer klaustrofobisk. Karaktärerna skadar varandra på alla tänkbara sätt, utan att egentligen använda våld. Jag gråter, men inte förrän sista sidan är färdigläst. Jag önskar att de få ljusglimtarna varit fler; att personerna inte tvunget skulle gå under på detta sätt. Samtidigt vet jag att detta är en bra bok eftersom jag känner, tänker, dras in i virvlarna.

7/10

Kommentera