Joanna Górecka

Om rosaglittrande depressioner, jakten på den rätte och alkoholism

Vore det inte givande ur ett jämställdhetsperspektiv att som man få se vad kvinnor växer upp med? Många av de här böckerna sammanfattar väl man förväntas förvänta sig, vad man förväntas drömma om och längta efter?"

- De där böckerna skulle jag aldrig läsa, bekände en bekant till mig, en OJ så beläst kille.Mumlade något om att det var lite för lättsinnigt för hans smak. 

Jag själv hade läst författaren vid ett antal tillfällen och förstod inte riktigt vad han menade med "för lättsinnigt". Författaren skrev böcker som handlade om depressioner, alkoholmissbruk, svår misshandel, våldtäkter och djup självförakt. Behandlade förkrossande ämnen med mycket humor och tillgänglighet.

 Det här är bara en teori om hans ovilja, men kan det kanske ha varit för att de nedbrutna människorna i böckerna var kvinnor gestaltade av en kvinnlig författare? För att författaren hette Marian Keyes?

Det finns många böcker som inte handlar om att shoppa skor som fastnar i chicklitt-hyllan av den rena anledningen att de är skrivna av en kvinna och handlar om kvinnor. En bok som i grund och botten handlar om alkoholism känns felplacerad bredvid Elsas värld.

Jag menar inte att Keyes är någon Kafka, hon har ett varmt och tillgängligt tilltal som är ett antal oceaner ifrån Kafkakvarteren. Snarare liknar hon en Nick Hornby.

Och det här får mig att undra. varför män mer sällan väljer att bekanta sig med litteratur som är skriven av kvinnor och som handlar om kvinnor.

Och jag nekar inte. Många (om än långt ifrån alla) lättsammare böcker skrivna av kvinnor som handlar om kvinnor handlar även om jakten på kärlek som om en relation vore den gyllene graalen som räddar kvinnan från ett evigt självförakt. Men vore det inte givande ur ett jämställdhetsperspektiv att som man öppna en sån bok och se vad kvinnor växer upp med? Många av de här böckerna sammanfattar vad en tjej förväntas förvänta sig, vad en tjej förväntas drömma om och längta efter?

Eller så handlar de om något helt annat -  som depression, men hamnar ändå i den mer rosaglittrande hyllan. För att boken handlar om en kvinna.

Kommentera

Anne-Charlotte Östman

Bok- presentation:	Glaskupan
Författar- presentation:	Sylvia Plath

Ung, ambitiös, olycklig

Sylvia Plaths Glaskupan var en klassiker som jag inte hade läst. Men den var lätt att få tag på bland handelns pocketböcker. Vad jag visste om författaren var att hon dog ung i självmord. Något fanns också i bakhuvudet om att hennes man kunde ha något med det att göra, han också poet.

Glaskupan är hennes enda roman. Den färdigställdes strax innan Sylvia tog livet av sig 1963 endast 30 år gammal. Hon hade skilt sig från Ted Hughes efter att han varit otrogen. Född och uppvuxen i USA hade hon levt en tid i England med sin man och två små barn. Efter upprepade depressioner slutade hon sina dagar i London i ett igentejpat kök med huvudet i gasugnen.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Linda Odén

Bok- presentation:	Den svarta hunden : essä och dikter
Författar- presentation:	Les Murray

Den svarta hunden

Dags för ännu en poet att vinna Nobelpriset i litteratur? Dags för Australien att få en pristagare till? I så fall heter vinnaren med största säkerhet Les Muray.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Hjälp! Bokdepressionens monster har anfallit!

Det är bara att acceptera: Jag är läsdeprimerad"

Jag brukar vara en riktig hejare på att läsa. Om jag ändå inte får sådär jättevärst mycket läst så brukar det snarare bero på att jag inte har tid, eller inte tar mig tid, att sitta ner med böckerna. Men åtminstone några stunder om dagen brukar jag sitta med en bok. Till exempel på pendeln.

Jag bor i norra Stockholm och jobbar i södra. Det tar mer än en timme att åka till och från jobbet. Perfekt lästid! Men de där enstaka läsfria pendeltimmarna har på sistone varit allenarådande. Jag orkar bara inte plocka upp en bok. Och det är mördande tråkigt. För vad gör man istället av två hela timmar om dagen?

Knaggligt tar jag mig igenom lättare lektyr, som seriealbum och inte alltför djup poesi. Men entusiasmen vill inte riktigt infinna sig. Det är bara att acceptera: jag är inne i en boktorka. Jag är läsdeprimerad. Det är sådant som händer även den mest sprudlande läsare.

Men om man nu ska ta och bli bokdeprimerad är det dumt att bli det när bokhyllan bågnar av potentiellt bra böcker som bara skriker efter att öppnas och slukas. För att inte tala om den där högen med nyutkomna böcker som vill bli recenserade också...

Tyvärr vet jag av erfarenhet att avhållsamhet brukar vara bästa kuren mot sådana här åkommor, så jag får bita i det sura äpplet och bara vänta på läslusten.

Brukar du råka ut för den här sortens hälsobevär? Har du några husmorstips att ta till?

Kommentera