Mattias Lönnebo
Mitt liv som Ulf
Jag gjorde ett verkligt bokfynd på antikvariat häromdagen. Det var i samband med den älskade författaren Ulf Starks bortgång som jag fick för mig att läsa hans bok ”Mitt liv som Ulf”. Den finns i skrivande stund inte tillgänglig annat än som begagnad, men jag hoppas att förlaget tar sitt förnuft till fånga och ger ut den igen, i alla fall som e-bok.
Avdelning: Ungdom Taggar: #1950-talet #pubertet #uppväxt #författarskap
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
En feministisk klassiker
På bokrean köpte min man Virgina Woolfs klassiker ”Ett eget rum” – heder åt honom. Nu blev det verkligen dags för mig att stifta bekantskap med hennes berömda essä från 1928. Woolf är ombedd att hålla ett föredrag om kvinnorna och romankonsten. Men hon ger det en lite oväntad twist. Hon vill betona de förutsättningar som behövs för att kvinnor ska kunna ägna sig åt intellektuellt arbete. Det är enligt henne egna pengar och ett eget rum. Kvinnorna i Storbritannien har nyligen beviljats rösträtt, men berättaren i ”Ett eget rum” menar att de egna pengarna är viktigare. Då slipper man slava i oönskade sysselsättningar och riskera att fördärva sin begåvning.
Avdelning: Klassiker Taggar: #kvinnliga författarskap
Kommentera
Kristina Hård
Lokrume och Sorokaste
Häromdagen fick jag frågan ”Känner du dig som en författare nu?”
Jag vet inte. När går man över den gräns som definierar en som författare? Det är en lång process, inte från en dag till en annan. I alla fall inte för mig. Och frågan är om processen nånsin tar slut. Författare hur mycket vadå och när? Är det efter en, två, tre eller flera böcker, eller sker det redan långt innan dess?
Jag har det på senaste tid fått reflektera en hel del över mitt skrivande, mycket för att jag befunnit mig i ett kontext där jag har gjort det tillsammans med andra. Det har varit en gemensam uppgift. Och jobbig! Det betyder också att det just nu snurrar rätt mycket i huvudet. Jag gräver i mig själv.
I påskas hittade jag brevet från Astrid Lindgren långt ner i en låda från längesen. Jag gick i andra klass när vår lärare läste högt ur Bröderna Lejonhjärta. Så gripen blev jag att jag skrev och frågade om en fortsättning och Astrid Lindgren svarade mig med ett nytt kapitel (som sedan även publicerades som ett öppet brev i en av kvällstidningarna). När jag läser det igen inser jag att det inte var innehållet eller fortsättningen, det var att Astrid Lindgren faktiskt svarade mig som betydde nånting. Texten fick ett sammanhang som flätades in i mitt liv.
Jag vet inte om det var därför jag även kunde gå runt och tänka: "När man dör hamnar man på den plats man tänker på i dödsögonblicket.” Det var inte så att jag var rädd för döden, snarare att jag alltid skulle vara beredd på att hamna mitt i äventyret. Att alltid ha en historia i huvudet blev därför en nödvändig vana och naturlig del av mitt liv.
Taggar: #brev #reflektera #författarskap #döden #författare
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sara Lövestam
Saker som jag inte visste om att vara publicerad författare innan jag blev publicerad författare, del 3
Att vara författare är att ha ett koncept
Det kan kanske, i vissas öron, låta naivt att inte fatta att saker som ska säljas behöver formuleras som ett koncept. Att inte tänka på vem som är ens målgrupp, att inte planera nästa bok utifrån säljpotential, att inte göra en marknadsplan samtidigt som man bygger en romankaraktär.
Men vi skriver inte för att sälja.
Jag skriver "vi", för det gäller kanske inte alla, men väldigt många författare. Vi började inte skriva för att vi var entrepenörer, utan för att vi kände olika typer av drifter. En drift är att beröra och förföra oss själva och i förlängningen andra. En drift är att bearbeta upplevelser vi varit med om. En drift är att dämpa ångest, en annan är att framkalla glädje och styrka. Vi skriver för att vi roas av våra egna tankar, för att vi reder ut sorg och förtvivlan med hjälp av ord, för att vi har fantasier som drar iväg med oss.
Hade jag varit entrepenör, hade jag sålt uggleholkar med trådlös spionkamera och solpanel. (Jag tror verkligen det finns en marknad. Jag skulle i alla fall köpa en.)
Men jag är en författare, som alltid skrivit mina grejer ur lust och djupt sittande, svårdefinierade behov. När jag hade tråkigt i skolan, skrev jag hisnande berättelser i mina skrivböcker. När jag blev dumpad skrev jag metervis med dagbok för att förstå vad som hände, och förhoppningsvis växa. Grejen med verb är inte resultatet av en marknadsanalys, utan av min fascination för grammatik och ett gäng vilda associationer.
Några som däremot är bra på det där med koncept, är förläggare. De kan tala om för oss varför den jättefina akvarellteckningen inte passar som omslag på vår hårdkokta deckare, varför det vore bra om vi skrev ännu en historisk roman och varför det tänkvärda citatet inte är säljande som titel.
Och sedan slåss vi lite. Oftast slåss jag mest för min text och mindre för det andra, för det är texten jag är expert på. Jag vet vilken känsla den springer ur, och jag vet att den känslan inte får förstöras, för det är den som ska ta med läsaren på en svängom. Är texten för anpassad, blir svängen tristare. En bra förläggare förstår det. Själv förstår jag att jag inte kan tänka i koncept, medan Marknaden gör det, och att produkten av min kreativa process har större chans där ute om en förläggare och en marknadsförare får paketera den.
Det är en sorts dragkamp, det där, och ur mitt perspektiv kan marknaden aldrig vinna. Så fort jag börjar anpassa mitt skrivande efter den, blir mina texter nämligen sämre, och något väldigt kraftfullt i mitt inre sparkar bakut och får mig att börja skriva något helt annat. Som en grammatikbok där konjugation 4 jämförs med överklassen, där transsexualism föräras ett kapitel och kissnödiga engelsmän och lustiga krabbor är självklara inslag.
"Vem är målgruppen för Grejen med verb?" är frågan jag fått otaliga gånger av journalister, och det finns inget svar. Jag har ingen målgrupp, ingen försäljningsplan, ingen marknadsanalys, när jag skriver. Och ändå har Grejen med verb legat på Bokustoppen i flera veckor, ändå har förlaget redan fått trycka upp en ny upplaga, ändå väntar 49 tålmodiga personer i kö på Stockholms stadsbibliotek och ändå ringlar signeringsköerna ibland ända ut på gatan.
Jag tar det som en påminnelse, när Marknaden försöker pracka på mig sanningar och avkräva mig koncept: Jag kom inte hit för att jag skrev vad andra ville läsa. Jag kom hit för att andra ville läsa det jag skrev.
(Med andra ord har jag fortfarande inte lärt mig att jag måste tänka i koncept. Mina två föregående romaner är historiska romaner, och jag vet att det vore så himla lämpligt om nästa också var det. Men det tilltalar inte min kreativitet, alltså skriver jag en spänningsroman i nutid. Som ändå inte kvalar in som deckare. Läs föregående mening en gång till. Alltså, jag suger på koncept.)
Taggar: #marknadsföring #försäljning #författarskap
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Författarskap: Johanna Ekström
Jag var inte överdrivet förtjust i Johanna Ekströms senaste bok, uppväxtskildringen "Om man håller sig i solen" (2012). Dock har jag tidigare läst två novellsamlingar, "Vad vet jag om hållfasthet" (2000) och "Titta, hon kryper" (2006) som har varit riktigt stora upplevelser. Här snackar vi noveller som vågar vara oklara, obehagliga, språkligt och innehållsmässigt tunga.
I år fick jag för mig att jag ville läsa alla Ekströms sju diktsamlingar och hennes roman "Avskedsstafetten", så att jag hade läst allt ekströmskt. Nu är det målet uppnått. Vad fick jag då ut av att plöja mig igenom dessa böcker?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #poesi #kärlek #sexualitet #novellsamlingar #författarskap
Kommentera
Anmäl textfel
