Henrik Elstad
Läsning i OS-tider
Vinter-OS i Sotji har nu dragit igång på allvar, men den där härliga känslan av idrottsfest vill inte infinna sig. Det går inte att bortse från förtrycket av opposition och HBTQ-personer i Ryssland. Igår greps och misshandlades ryska demonstranter för att de vecklade ut en regnbågsflagga på Röda torget samtidigt som invigningen i Sotji pågick. De två svenskar som deltog i demonstrationen greps också, men släpptes ganska snart.
Taggar: #OS #Ryssland #Putin #förtryck #boktips
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Henrik Elstad
Vissa böcker är viktigare än andra
Vissa böcker känner man sig väldigt ödmjuk inför då de rymmer stora angelägenheter. Det är svårt att överskatta betydelsen av Aleksandr Solzjenitsyns debutroman ”En dag i Ivan Denisovitjs liv”. Författaren tog en stor risk bara genom att skriva boken som skildrar politiska fångars vardag i ett sovjetiskt arbetsläger. Det är en tunn bok med ett tungt innehåll som fick betydelse för synen på ett helt samhällssystem. När man läser klassiker som denna inser man att det faktiskt finns litteratur som man med fog kan säga att den är lite viktigare, hur man än mäter. Den fasansfulla berättelsen om en enskild person som utsätts för diktaturens godtycklighet, brutalitet och kontroll är så ofattbar i all sin vardaglighet.
Avdelning: Klassiker Taggar: #förtryck #Sovjet
Kommentera
/Visa 5 kommentarer
Henrik Elstad
Stulet land
Om man skulle göra en undersökning i Sverige så gissar jag att fler svenskar skulle kunna beskriva indianernas öde i Nordamerika än samernas i Norden. När jag läste Stulet land skämdes jag, av två anledningar. Det är pinsamt hur lite man vet om Sveriges ursprungsbefolkning och historien om landets norra del. Det är också fruktansvärt att ta del av hur svenska staten har behandlat den samiska befolkningen och vilken människosyn som har varit rådande långt in på 1900-talet.
Stulet land handlar om hur svenska staten med olika medel har tagit mark från samerna och hur det har drabbat den samiska befolkningen. Lennart Lundmark är historiker och boken tar sin början i forntiden för att bl.a. avliva en del myter om samerna. Från Gustav Vasa och framåt blir samerna allt mer utsatta för svenskt förtryck som framför allt handlar om uppfinningsrik myndighetsutövning. Möjligen är det en anledning till att samernas historia inte är så känd, förtrycket har inte innehållit så mycket dramatik som t.ex. fördrivandet av indianer. Ändå har det följt ungefär samma principer, där majoritetsbefolkningen har tagit mark från den nomadiserande ursprungsbefolkningen och förstört deras näringar.
Fram till 1700-talet hade samerna ett ganska bra förhandlingsläge mot svenska staten eftersom de hade varor som eftertraktades, t.ex. päls. Om staten inte betalade eller behandlade samerna väl kunde de flytta över gränsen. Därför klarade sig samerna t.ex. från utskrivning till alla de krig som Sverige förde under renässansen. Skatterna var inte heller lika betungande som för resten av befolkningen. Från 1700-talet börjar staten kunna kontrollera Norrland bättre och samernas förhandlingsläge försämras.
En stor del av boken behandlar de rasistiska föreställningar som har styrt politiken kring samernas rättigheter. Samerna, eller lapparna som de mestadels kallades, drabbades av nationalromantiska myter och rasbiologisk forskning. Enligt den utvecklingsteori som kategoriserade människor efter en föreställning om hur utvecklat folket var, stod bofasta dvs. svenskar högre än nomader på stegen. Det var också så att man skulle hålla sig till sitt folks särart:
Konsekvenserna blev att samerna skulle hållas på avstånd från den svenska kulturen. Om samer ägnade sig åt något annat än renskötsel hamnade de i armod och elände. Eller som ecklesiastikminister Fridtjuv Berg uttryckte det i en riksdagsdebatt 1913: ”Om lapprasen upphör med sitt nomadiserande liv, är den dömd att dö ut” Han försäkrade också ”att lapprasen genom sin art och nedärvda anpassning efter naturförhållandena inte lämpar sig för vår svenska bofasta befolknings levnadssätt”. Allt fler började nu beskriva ”lappens natur” som ”barnslig”, ”slö”, ”klenmodig” etcetera.
Efter att ha läst Lundmarks bok skäms man lite mindre för det är en bra redogörelse för den samisk-svenska historien. Även om texten blir lite akademisk torr är boken intressant och man lär sig mycket på relativt få sidor.
Avdelning: Fakta Taggar: #Sápmi #historia #förtryck #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Slaveri - Forntiden till renässansen
Berättelsen om hur Abrahams hustru Sara beordrar honom att göra slavinnan Hagar med barn och fostra det som sitt eget är väl känd. De kunde inte själva få barn och såg till att använda sin ofria tjänarinna till det ändamålet. Efter Guds ingrepp får sedan Abraham och Sara egna barn och Hagar blir förvisad. Slavägarens rätt att behandla sin egendom som han eller hon vill är inget som ifrågasätts, varken i Bibeln eller någon annanstans förrän i modern tid. Här tar Harrison avstamp i sin världshistoria om ofrihet och slaveri.
Det blir väldigt snart uppenbart hur självklart slaveriet har varit en del av mänsklighetens sociala verklighet. Alla har accepterat ofriheten även om slavarna själva naturligtvis inte vill vara i den situationen. Krig och fattigdom är enligt Harrison de viktigaste anledningarna till att man blir slav. Eftersom de flesta samhällen inte vill förslava sina egna blir krigsfångar ett sätt att skaffa ofria. Fattigdom driver många i skuld och för att citera en ganska känd politiker; ”den som är satt i skuld är inte fri”.
Harrison är skicklig på att göra facklitteratur populär och två anledningar till det är att han behärskar ett varierat språk och väver in anekdoter som levandegör fakta. Han är också bra på att vända perspektiv som man har, eller i alla fall förväntas ha. Ett exempel på det är hur han presenterar vår nuvarande syn på slaveriet, det handlar om svarta ofria på plantager i Nordamerika. Egentligen är det en ganska ovanlig form av slaveri om man ser till historien. Det krävs mycket resurser för att frakta och kontrollera så många slavar. På antiken var det t.ex. mycket vanligare med få slavar som arbetade i hushållet.
Ibland säger man att rasismen var upphov till slaveriet utifrån den föreställning som vi har, men egentligen är det tvärtom. Att just svarta afrikaner blev förslavade har bidragit mycket till den nervärderade syn som vita européer har på afrikaner som lägre stående. Harrison citerar själv en tidigare president i Trinidad och Tobago: ”Slaveri föddes inte ur rasism; snarare var rasismen en konsekvens av slaveriet.” Att slavar inte ansågs vara fullvärdiga människor med t.ex. juridiska rättigheter har naturligtvis avspeglat sig i synen på de individer och folk som blev ofria. Aristoteles, den grekiske filosofen, jämförde t.ex. slaven med en oxe i mänsklig gestalt.
En annan företeelse som får en del utrymme i boken är det faktum att det är många kvinnor som hamnar i slaveri. Att äga sexslavar var inget som var särskilt anmärkningsvärt under antiken t.ex. Fallet med Hagar ovan är inget som väcker uppståndelse utifrån att hon blir utnyttjad av sin ägarinna som sexslav. Däremot gick sexslaveriet ut över prostituerade som tidigare hade något högre status, men när de gjorde samma sysslor som slavinnor och utbudet av ofria horor ökade minskade fria prostituerades position i samma takt.
Slaveri är inte bara en intressant läsning angående temat, allt från slavuppror i Rom och Irak till Portugals slavhandel i Afrika, utan också en allmänbildande världshistoria. Eftersom ofrihet har funnits i nästan alla samhällen får man en översikt över många epoker och delar av världen. I denna första del handlar det mycket om Europa och Mellanöstern men också om Asien och Afrika.
Avdelning: Fakta Taggar: #förtryck #historia #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Kärlekens mörka sida
Denna tegelstensroman inleds med ett mord och slutar med att mördaren avslöjas. Men däremellan är det en Romeo och Julia-berättelse som utspelas i Damaskus och den lilla syriska byn Mala. I Mala ligger de stora släkterna Mushtak och Shahin i ständig fejd med varandra. Farid och Rana kommer från respektive släkt och förälskar sig i varandra. Den hederskultur som dominerar kärlekslivet i Syrien lägger dock många och stora hinder i vägen för dem.
Schami ville skriva en roman om alla varianter av kärlek som är förbjudna i Syrien, det land han lämnade på 70-talet. Även om Farid och Ranas förhållande står i centrum presenteras många olika relationer i deras släkt och vänskapskrets. Syrien är ett mångkulturellt land med många religioner, folkslag och politiska inriktningar som samsas innanför gemensamma gränser. I den hederskultur som präglas av en vilja att kontrollera sexualiteten går det att hitta många anledningar till att förhindra människor med olika bakgrund att träffas. En flickvän till Farids vän Josef uttrycker frustrerat angående förbjuden kärlek:
"Muslimer och kristna kan slåss sida vid sida, göra affärer med varandra, sörja, festa, arbeta och dö tillsammans, men att de älskar varandra går absolut inte an. Och om det ändå är något par som gör det är svaret döden. Ingenting driver araberna mer konsekvent än just den principen."
Först får man en kanske lite väl lång presentation av Mushtaks och Shahins släktträd och historia. Därefter tar boken mer fart när berättelsen koncentrerar sig på kärleksparet. Både Farid och Rana råkar ut för många dramatiska händelser som prövar deras kärlek. Som kommunist lever Farid farligt och Ranas familj vill få henne bortgift till någon inom den egna kretsen. Farid har också ett komplicerat förhållande till sin far, Elias, som själv rymt för att kunna vara med sin kärlek, Farids mor Claire. Elias vill att Farid ska uppfylla faderns dröm om att bli teolog, vilket naturligtvis är svårt för Farid som inte är religiös.
Detta är en lång berättelse med många stickspår och karaktärer, som tur är finns släktträd för släkterna på insidan av bokens pärmar. Jag har ändå en känsla efter att ha läst ut boken att den gav en hel del. Bilden av arabvärlden som man ser i media är väldigt ensidig och här får man en mer komplicerad bild som utmanar de fördomar man har. Dessutom uppskattade jag att författaren lade till en liten redogörelse på slutet hur romanen kom till.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Syrien #förtryck #relationer #recension
Kommentera
Henrik Elstad
En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie
Ugwu är en fattig pojke från landet som får möjlighet att bli tjänare åt Odenigbo som är en politiskt engagerad akademiker i Nigeria. Olanna som är tillsammans med Odenigbo och därmed Ugwus husmoder är en kvinna med socialt patos som stödjer sin mans socialistiska och nationalistiska engagemang. Hon flyttar ihop med Odenigbo för att bilda familj och tillsammans har de dottern Baby som, ska det visa sig, har kommit till dem på ett ganska okonventionellt sätt. Olannas tvillingsyster Kainene träffar engelsmannen Richard som är i Nigeria för att skriva en bok och känner sig allt mer som afrikan än som europé. Kring dessa personer kretsar berättelsen och relationerna mellan dem är allt annat än okomplicerade.
Tiden är 1960-tal och inbördeskriget i Nigeria bryter ut med etnisk förföljelse, massakrer och svält som följd. Biafra utropas som självständig stat som svar på att folkgruppen igbo har utsatts för förtryck i Nigeria efter en militärkupp. Landet som har skapats av brittisk kolonialism utan hänsyn till befolkningens vilja är nu splittrat på flera sätt. Motsättningarna leder till en katastrof i slutet av 60-talet då mängder av människor får sätta livet till p.g.a. krig och svält. Titeln på boken En halv gul sol är tagen från Biafras flagga som i mitten hade en sol som var på väg att gå upp. Soluppgången blir också symbol för det hopp som människorna i det nya landet bär att framtiden ska bli ljus och att kriget mot Nigeria kommer att vinnas. ”Om solen vägrar gå upp, förmår vi den att gå upp.” lyder ett talesätt som blir som en slogan för karaktärerna i boken.
Boken handlar inte mycket om själva kriget, mer än vad människorna hör på radion och diskuterar om händelserna. Istället ligger fokus på hur deras vardag förändras och därmed de själva, i och med de försämringar de upplever. Deras frihet beskärs, maten tar slut, konflikter uppstår och döden lurar hela tiden i närheten på grund av hunger, sjukdomar och våld. Samtidigt försöker man så gott det går att upprätthålla ett liv av normalitet, både Ugwu och Olanna försöker undervisa barnen i flyktinglägret så att de inte ska hamna för långt efter när kriget är över. Kriget blir ändå en företeelse som allt annat måste relateras till, det påverkar allas sinnesvärld såväl som praktiska göromål. Inte minst barnen drabbas av detta, vilket följande stycke är ett exempel på:
"De lekte krig. Fyra pojkar. Dagen innan hade de varit fem. Ugwu kom inte ihåg det femte barnets namn – var det Chidiebele eller Chidiebube? – men han kom ihåg att pojkens mage på sistone hade börjat se ut som om han svalt en fet fotboll, och att hans huvud var fullt av kala fläckar, och att hans hud skiftade från mahognybrunt till en sjuklig gul nyans. De andra barnen hade retat honom: Brödfruktsmagen. En gång ville Ugwu säga åt dem att sluta så att han kunde förklara för dem vad kwashiorkor var – han kanske kunde läsa upp sin beskrivning av kwashiorkor för dem. Men han bestämde sig för att låta bli. Han såg ingen nytta i att förbereda dem för något som han var säker på att de skulle drabbas av förr eller senare. Ugwu kunde inte dra sig till minnes att pojken någonsin varit biafransk officer när de lekte, som Hans Excellens eller Achuzie; han hade alltid fått vara nigerian, antingen Gowon eller Adenkule, vilket innebar att han alltid besegrades och slutligen blev tvungen att falla död ner på marken. Ugwu undrade om pojken hade tyckt om det eftersom han på så vis fick möjlighet att ligga och vila en stund på gräset."
Det är en realistisk och inte alltför sentimental beskrivning av krigets fasor, berättad av en författare vars föräldrar upplevt mycket av det som boken tar upp. Som läsare lär man sig mycket om Nigeria och Biafras historia, liksom hur krig påverkar människorna som inte deltar i strid men drabbas av dess följder. Som alltid när det handlar om afrikanska konflikter häpnar man över den kolonialistiska cynismen som omvärlden visar. Istället för att ta ansvar för det som man ställt till med så skylls konflikter och umbäranden enbart på enskilda folkgrupper eller ledare. Fördelen med En halv gul sol är att den inte förenklar krigets orsaker utan tvärtom får med olika perspektiv. Adichies historielektion får läsaren att lära sig något, att tänka efter och att vilja veta mer. Förutom att det är en berättelse som griper tag!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #historisk roman #Nigeria #krig #förtryck #recension
Kommentera
Anmäl textfel
