LitteraturMagazinet möter Dag Öhrlund

"Ljudboken är fantastisk, den öppnar böckernas värld för så många"

På väg till Café Ritorno är jag lite nervös. Jag vet inte om det är Dag Öhrlund eller Ewert Truut jag kommer träffa och Ewert Truut tycker jag inte om.

Ewert Truut är känd från flera deckare som den buttre poliskommissarien som ständigt brottas med sina fördomar. Det är just dessa fördomar som jag har problem med. Han är homofob, främlingsfientlig och raljerar över både veganer och feminister. Varje gång n-ordet dyker upp i texten mår jag lite illa.

Dag Öhrlund är Ewert Truuts skapare. Tidigare har han tillsammans med Dan Buthler skrivit några riktigt obehagliga böcker om psykopaten Silfverbielke. Nu är han aktuell med den femte boken om den fördomsfulle Truut, ”Ingen lämnas kvar”.

Hur är det att skriva om en sådan vidrig människa, frågar jag när jag slagit mig ner vid hans bord. Jag hoppas att Dag Öhrlund skall svara att det är ironi. Men istället skrattar han och säger att Ewert Truut är hans alter ego. Nu skäms jag lite för att jag sade att han var vidrig. Jag blir också konfunderad. Menar han att han delar alla dessa fördomar? Det gör han, svarar han. Han envisas även med att inte säga chokladboll, trots att hans döttrar ständigt säger till honom. Men blir inte folk upprörda, undrar jag. Jo då, säger Dag. Men när han börjar bry sig om vad alla andra tycker och känner kommer han att sluta skriva böcker.

Men kan man verkligen skriva vad som helst? Nej, det kan man inte, berättar Dag. Det finns en oskriven lag bland svenska deckarförfattare att man inte ger sig på kungafamiljen till exempel. Hundar får man inte döda heller. Men det här med fördomar tycker han däremot att det är roligt att skriva om. Alla har ju fördomar, menar han, men ingen vågar erkänna det. Dag Öhrlund står för sina fördomar men liksom Ewert låter han sig gärna motbevisas. Jag respekterar det men när det kommer till n-ordet är vi inte överens.

Som tur är har Dag Öhrlund, i likhet med Ewert Truut, hjärtat på rätta stället. Till exempel är han oerhört generös och skänker mycket pengar till välgörenhet. Varje slutmanus, med anteckningar och ändringar och allt, auktionerar han ut till sina följare på Facebook och låter förtjänsten gå raka vägen in till en välgörenhetsorganisation. Nu senast till Vid din sida som hjälper hemlösa. Dag är också väldigt mån om sina läsare. Han svarar på alla brev, mail och meddelanden han får och flera av läsarna har blivit hans vänner.

De är många, Dag Öhrlunds läsare. Eller skall man säga lyssnare? För de flesta lyssnar på hans böcker. Flera gånger har han blivit nominerad till Stora ljudbokspriset och 2016 vann han. Hans böcker ligger ständigt i topp på Storytels listor. Ljudboken är fantastisk, menar Dag. Den öppnar böckernas värld för så många som den tidigare varit stängd för. Att göra litteraturen tillgänglig är något Dag Öhrlund brinner för. Han har även skrivit flera lättlästa böcker för vuxna.

Bland hans läsare hittar man många människor som inte är typiska bokläsare, som lastbilschaufförer och skogsarbetare. Nu kan de lyssna medan de jobbar. Han berättar om ett gift par som båda jobbar i skogen. De lyssnar på samma bok om dagarna och när de kommer hem från jobbet pratar de om den, som i en liten minibokcirkel.

Dag Öhrlund tar även ofta hjälp av sina läsare när han gör research. Är det någon som flugit just en sådan här helikopter, kan han fråga. Och det är det alltid. Alla tackas i slutet.
Han är mycket noga med sin research och allt måste stämma. Många av hans läsare är ju poliser och de blir sura om han skriver fel. Han har nära kontakt med flera poliser och en rad andra experter som granskar. Till exempel sker en kattförlossning i senaste boken och då var han tvungen att kolla en del saker med en veterinär. Dag vill verkligen betona att man inte skriver en bok helt själv. Dag hymlar inte heller med att han i början av varje bok tar hjälp av en dramaturg för att bygga en synopsis. Han är också noga med att hylla sin redaktör. Utan henne skulle det inte bli några böcker alls!

Jag gillar den här ödmjukheten inför skrivandet. Han försöker inte få det att låta som något mystiskt eller märkvärdigt utan som det hantverk det är. Över huvud taget uppfattar jag Dag Öhrlund som en ödmjuk person. Vore jag psykolog skulle jag gissa att det beror på det han gått igenom i livet. Han har blivit beskjuten, förlamad och rullstolsburen och varit nära döden flera gånger. Han har också varit med om något av det värsta som kan hända en förälder, när hans äldsta dotter blev brutalt våldtagen härom året.

Jag tycker fortfarande inte om Ewert Truut och jag är glad över att det här inte är en bokrecension för jag tycker faktiskt om Dag Öhrlund. Jag hoppas bara att han kan förmå sig att säga chokladboll.  

Anmäl textfel