LitteraturMagazinet möter Jenny Fagerlund

Jenny Fagerlund: "När man slår ihop boken skall det vara med en härlig känsla och tillfredställelse"

Ute öste regnet ner men inne på Vete-katten var det varmt och mysigt. Det passade väldigt bra att det var just varmt och mysigt för jag skulle träffa feelgoodförfattaren Jenny Fagerlund. Hennes senaste roman "Ett litet steg på vägen" hade precis kommit ut och det hade börjat skrivas mycket om den på bloggar och instagramkonton runtom på internet. Det märktes att feelgood är den genre som växer starkast just nu.

Jag undrar vad poängen med feelgood är. Varför behöver vi lyckliga slut? Jenny svarar att hon vill ge sina läsare inspiration och hopp. Livet kan vara jobbigt men det kan lösa sig. När man slår ihop boken skall det vara med en härlig känsla och tillfredställelse. Slutet behöver inte vara lyckligt på det sätt att allting löser sig perfekt, för så ser inte livet ut, men hon vill lämna karaktärerna på en bra plats. Det är det hon själv vill känna när hon läser och hon hoppas att hon också kan förmedla den känslan. Det gör hon, försäkrar jag henne. Det är tydligt på alla bokbloggar jag ögnat igenom. Ett tydligt bevis på att hon lyckats beröra någon är när läsare hör av sig. Det betyder otroligt mycket, säger hon.

"Ett litet steg på vägen" utspelas i de svenska fjällen. Det är fantastiskt på hösten och det är så härlig stämning där, säger Jenny nästan lyriskt. Alla vackra färger får fjället att se ut som om det stod i brand. Efter en härlig vandring kan man sjunka ner i en fåtölj framför brasan och läsa. Det är en perfekt feelgood-miljö.

Men för att vara en feelgood tar väl boken upp ganska allvarliga saker ändå? Ensamstående mamman Stella oroar sig för sin son Felix som har det jobbigt i skolan. Varför valde hon att skriva om det?

Jenny har själv fyra barn och vet hur svårt det kan vara om ens barn inte mår bra och att känna att man inte räcker till som förälder. Hon tycker att det är viktigt att lyfta det, för många kan känna igen sig och behöva tröst och stöd. Det var viktigt för henne att skriva om en pojke som just utreds för en neuropsykiatrisk diagnos och jag undrar om det är journalisten i henne som vill undersöka. Hon har en seriös fråga i varje bok, förklarar hon. "Med hälsning från Båstad" handlar om farorna med att pressa sitt barn för hårt och i "24 goda gärningar" tar hon upp om ensamhet och hur man går vidare efter en förlust. Vi har ingen aning om vad folk i ens omgivning bär på även om de verkar glada, menar Jenny. Det måste synas i böckerna. Hon vill säga något viktigt i varje bok men förpacka det i en mysig, varm feelgood. Det är väldigt listigt, tycker jag.

Hennes böcker är väldigt jordnära. Inte så glassiga och lyxiga. Snarare visar hon på kontrasterna mellan det lyxiga och det vardagliga. Det skall vara trovärdigt, tycker hon. I "Ett litet steg på vägen" vill Alicia öppna en superlyxig stugby i fjällen, så kallad ”glamping”, men folk vill ju ha det genuina. Det räcker med de vackra färgerna i naturen, konstaterar Jenny. Man behöver inte göra sig till. Det budskapet vill hon ge oss redan i "Hälsningar från Båstad".

Det går inte att prata med Jenny Fagerlund utan att prata om hundar. Det finns en hund i alla hennes böcker. I "Ett litet steg på vägen" spelar den en väldigt stor roll för pojken Felix. Han som varit utstött och missförstådd får i hunden Sigge tröst, sällskap och en vän. En hund kan ju betyda så mycket, säger Jenny. Den finns alltid där och ger en kärlek och dömer aldrig. Den är alltid glad och positiv. Som en feelgoodroman, föreslår jag.

Jenny har alltid älskat djur och ville bli veterinär men det var så jobbigt att tvingas ha femma i allt så hon lade den drömmen åt sidan. Hon har alltid tyckt om att skriva också och deltog i skrivtävlingar i skolan. Det var faktiskt tack vare en skrivtävling som hon debuterade som författare. Harlequin utlyste en tävling och Jenny plockade fram ett gammalt manus som blivit refuserat. Nu skrev hon om och redigerade som en galning och hann få in det innan deadline, trots heltidsjobb och tre barn. Tyckte inte Harlequin att det var för lite kärlek i boken, frågar jag fördomsfullt. Men Jenny berättar att de faktiskt har en feelgood-utgivning också. För visstär det så att det som skiljer feelgood från romance är att det inte behöver vara kärlek i en feelgood? Det stämmer, säger Jenny. Men hon vill gärna ha med det som lite krydda.

"Hälsningar från Båstad" utspelas under sommaren, "24 goda gärningar" vid jul och "Ett litet steg på vägen" på hösten. Blir det en vårbok nästa gång, tippar jag. Men det blir det inte. Det blir en höstbok igen. Jag tyckte ju att det vore en kul grej med årstidsböcker nu när julboken har etablerat sig, gnäller jag. Det kommer en vårbok, lovar Jenny. Med en hund i.

Anmäl textfel