LitteraturMagazinet möter Pascal Engman

Pascal Engman: "Det är viktigt att skriva om saker som är farliga för samhället"

Det är bokmässans första dag och Pascal Engman signerar sin nya thriller "Råttkungen" för brinnande livet. Kön är lång och när mässan är över för i år har alla böcker gått åt. Men han tar sig tid att prata lite med alla, möter alla med ett leende. Och han hinner sitta ner med mig en stund för att prata om sin bok och den växande rörelsen hatiska män som kallar sig incels, en förkortning av involuntary celibacy. Det är män som hatar kvinnor för att de inte ger dem sex, kort sagt.

Männen gömmer sig bakom pseudonymer på olika forum på internet och spyr sin galla över kvinnor, fantiserar om våldsam hämnd och triggar varandra i allt grövre språk, allt starkare hat. Det låter patetiskt och man vill gärna avfärda dem som losers. Men de är potentiellt farliga. År 2014 hann Elliot Rodgers skjuta ihjäl sex kvinnor innan han sköt sig själv. Idag ses han som en hjälte, en martyr och att ”go E.R” har blivit ett begrepp. 2018 var det blodigaste året hittills då 29 kvinnor mördades av incels i USA, och i Toronto dödades åtta kvinnor och många fler skadades i ett regelmässigt terrorattentat. Nu växer sig rörelsen allt större i Sverige.

De finns på Flashback, i särskilda forum och i kommentarsfält överallt. Varje del i boken inleds av ett citat hämtat från olika forum Pascal har följt i sin research. Han läser ett för mig.

”Samhället hatar oss för att vi är män. Ingen bryr sig om oss. Vi måste ta till våld och utpressa
samhället att hjälpa oss.”

Det är en riktig person som har skrivit det. Just det är viktigt att komma ihåg, menar Pascal. Det är riktiga människor det rör sig om. Pascal Engman är journalist och intresserad av samhällsproblem och det märks när han resonerar kring den här frågan. Strukturen finns i det patriarkala system vi lever i, menar han. Kvinnor objektifieras, avhumaniseras. Idag behöver inte kvinnor män längre och det gör att männen inte känner sig viktiga. Deras privilegier hotas och de blir förbannade. Vissa går så långt att de föreslår statliga våldtäktsläger, andra vill gå med i IS för möjligheten att få ha sexslavar. Pascal medger att det har varit väldigt jobbigt att läsa och skrämmande. Jag mår dåligt bara av att lyssna på honom.

Den här avhumaniseringen av kvinnor är farlig och viktig att skriva om. Det är viktigt att skriva om saker som är farliga för samhället, menar Pascal. Det gjorde han i förra boken också, Patrioterna, som handlade om nynazism. Jag frågar om han aldrig blir rädd att de här människorna skall hota honom. Det är något man får ha i beräkningen när man skriver om sådana här saker, säger han. Men det spelar ingen roll. Det är en risk man får ta.

Jag kan tänka mig att han inte är incel-männens favorit. Han har en vacker flickvän och utnämndes till Sveriges 43:e sexigaste man för några år sedan. Pascal bara skrattar men håller med om han nog inte är på deras topplista.

I "Råttkungen" får vi möta Tom, en ensam man med ett trasigt förflutet. Han kommer i kontakt med en annan man på ett forum och tillsammans blir de starka. Det är väldigt obehagligt att vara inne i förövarnas huvud och jag tänker att det måste ha varit jobbigt att skriva. Pascal säger att han inte ville skildra de här männen som monster utan att försöka förstå dem och respektera var de kommer ifrån. Vad kan få en människa att begå sådana här handlingar?

Man måste respektera alla människor, säger Pascal. Det är i hans intresse för människor hans skrivande börjar. Först tycker jag att steget från att skriva om kändisar i Expressen till böcker om samhällsproblem är långt men han förklarar att när han skrev om kändisar handlade det om genuin nyfikenhet på andra människor. Han älskar ju människor, deklarerar han. Han invänder också att han inte bara skrev på nöjessidorna utan även gjorde flera socialrealistiska reportage. Bland annat tillbringade han en vecka tillsammans med några a-lagare på deras bänk och gjorde dem mänskliga för läsarna. Och det är väl det, hans behov av att göra människor mänskliga, som gör honom så provocerad av incel-rörelsen likväl som nynazister, antar jag. Just själva avhumaniseringen.

Han lyckas även göra sig själv mänsklig för mig när han berättar att en drivkraft till att skriva om våld mot kvinnor är att han har kvinnor i hans närhet som blivit våldtagna och sett hur det har förstört dem. Han är fin, Pascal Engman.

Anmäl textfel