Sebastian Lönnlöv
Pija Lindenbaum - Plats
Pija Lindenbaum är en barnboksförfattare som jag bara kan beundra. När hon debuterar för vuxna med en kortroman är den poetisk och beskriver en medelålders kvinna som har svårt att finna sig tillrätta i tillvaron.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #romaner #kortromaner #mörkt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Sofia Broomé - Egentligen älskar jag en annan
Den här sammahängande novellsamlingen - eller kortromanen? - eller prosalyriksamlingen? - kretsar kring en kvinna som kallas Snövit och hennes relationer till män. Broomé skriver experimentellt och det brukar jag gilla, men här blir slutintrycket att det inte finns nog med kärna i boken. Jag saknar något centralt, en drivkraft. Nu läser jag men utan att bli särskilt belönad och utan att boken lämnar några intryck - och det är inget vidare omdöme.
Betyg: 5/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #poesi #kortromaner
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Inger Edelfeldt - Betraktandet av hundar
Det här är en kortroman där huvudpersonen skriver till sin terapeut efter att ha stått i sitt fönster och skrikit utan att själv minnas det. Huvudpersonen får någon form av medicinering, antipsykotisk antar jag, och boken är ett grävande i relationer, uppväxt och känslolager. Det är en obehaglig berättelse med en obehaglig berättare och jag kommer hela tiden att tänka på "Doktor Glas". Samma sorts opålitiliga, osympatiska berättarröst. Jag kan absolut rekommendera "Betraktandet av hundar", vare sig du har läst Edelfeldt innan, eller inte!
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #sjukdom #kortromaner #mörkt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Två systrar samtidigt
Systrarna Anna Vogel och Karin Ström ger ut sina böcker samtidigt på ett nystartat förlag, Aglaktuq. Systerskapet till trots är det två helt olika sorters böcker. De finns som e-bok, ljudbok och vanlig fysisk bok. Tunna saker, men inte innehållstunna - eller?
Karin Ströms Våld handlar om ett kraschat förhållande, om det omöjliga i att ta sig loss ur minnenas våld. Den en gång älskade omkretsas från alla håll och kanter, beskrivs på gränsen till mental obduktion. Dessutom vimlar här av poetiska uppräkningar, från ett rums innehåll till utbudet i ett gatukök.
Ändå känns det hela ganska... gjort. Jag intresserar mig aldrig för det där förflutna. Åsa Ericsdotters första bok, Oskyld, gjorde upp med samma tema fast med bättre känsla och originalitet - och det säger en hel del.
Betyg: 5
Anna Vogels Den ryska sjalen handlar om en kvinna som, i sviterna av sin skilsmässa, inleder en ny relation. Hon har tre barn, ett ex som "blivit med ny" och en kollega alltför lockande för att kunna motstås. Dessutom har hon mentala spärrar som hon måste övervinnas. Det må låta banalt, det är helt vardagligt men oavbrutet intresseväckande och tillfredsställande.
Betyg: 7
Så funderar jag på formatet. Jag har lyssnat på båda böckerna - hur påverkar det min bedömning? Båda rösterna passar bra till sina böcker, men Vogels röst som först kändes störande var sedan så perfekt att jag funderar på om den inte gjorde boken många snäpp mer sympatisk än vad en kalhyggesupplaga* hade lyckats med.
* Min version av ljudbokstermen "dead tree edition".
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #sågningar #kortromaner #debut
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Alessandro Barrico - Silke
Min mamma ser den här boken som en av sina största läsupplevelser någonsin, så därför var mina förväntningar ganska höga. Tyvärr gav Silke liten utdelning redan under läsningen och nu, ett par månader sedan, minns jag mycket lite av den. Kort sagt: den var inte dålig, men den gjorde inget intryck och lämnade ringa avtryck. Så är det ju ibland med litteratur, men jag är glad att även den här boken får vara någons snudd på största läsupplevelse någonsin.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #kortromaner #lättsmält #feelgood #historiskt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Alan Bennett - Drottningen vänder blad
De senaste veckorna har jag ofta varit alltför trött för att läsa. Ändå har jag lyckats få en del böcker plöjda på grund av att jag inte kunnat jobba (och inte kunnat ägna min futtiga koncentrationsförmåga åt bloggar). Många av de här böckerna har jag nog skummat mer än upplevt och vissa kan jag i efterhand inte säga så mycket om - jag har inte alls varit tillräckligt vaken. Igår läste och uppskattade jag dock Alan Bennetts Drottningen vänder blad (The Uncommon Reader).
Jag gillar inte alls när böcker kallas charmiga, men det är precis rätt ord här. Harmlöst, njutbart och skänker ett litet leende. Jag förstår att den blivit storsäljare, men samtidigt längtar jag efter något mera substantiellt.
Betyg: 6/10
Avdelning: Feelgood Taggar: #recension #kortromaner #lättsmält
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Le Clézio - Afrikanen
Afrikanen av J.M.G. Le Clézio dög att läsa, men jag lyckades inte inse vad den skulle ha givit mig. Den kändes mest som en personlig angelägenhet för le Clézio och dessutom störde jag mig på exotismen. Nu var boken ordentligt kort - 89 sidor - men den innehöll inget mer än minnesbilder. Som att sitta ner och höra någon bläddra i ett fotoalbum och berätta. Intressant på sätt och vis, men lite tröttsamt på det stora hela.
Så lyder mitt samlade omdöme. Mycket mer finns inte att säga, vilket väl är ännu värre än all kritik jag skulle kunna leverera. Jag har dock hört människor hävda att andra av Le Clézios böcker ska vara bättre. Stämmer det? Och i så fall: vilka?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #Nobelpristagare #självbiografier #kortromaner
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Siegfried Lenz - En tyst minut
Thorén och Lindskog är ett nystartat förlag som översätter och ger ut tyska böcker. De var vänliga nog att skicka mig ett recex av En tyst minut, som verkade väldigt lovande. Unge Christian sörjer sin lärarinna Stella som har dött. De två hade en kärleksaffär som Christian aldrig har kunnat erkänna för sin omgivning och det gör sorgen desto mer ensam: sorgen så som den faktiskt ser ut verkar oproportionerligt stor i omgivningens ögon.
Berättandet är okronologiskt och ostrukturerat, för att inte säga rörigt. Jag får aldrig någon riktig koll på händelseförloppet. Att Stella i samma mening kan kallas både du och hon fyller förstås en viss funktion, men i mina ögon inte tillräckligt mycket för att berättiga detta stilgrepp som mest blir störande.
Även när det kommer till innehållet måste jag säga att trots den extremt korta längden - 108 sidor - hade jag svårt att hålla intresset uppe. Det fanns helt enkelt ingenting originellt, ingenting som skiljer berättelsen från tidigare varianter av samma tema. Hade detta inte varit ett recex hade jag kanske aldrig ens läst ut boken, så föga engagerad blev jag och det är synd. Med rätt framförande hade berättelsen kunnat fungera utmärkt, men språket känns inte mer än funktionellt. Över huvud taget blev En tyst minut en ganska likgiltig läsupplevelse för undertecknad, trots att den fått många lovord annorstädes.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #Tyskland #döden #sorg #uppväxt #kärlek #sexualitet #kortromaner
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Eva Ström - Claires leende
Jag anser Eva Ström vara en av Sveriges mest intressanta diktare. Poesi med mycket kött och blod är inte ovanligt, men Ström som är läkare skriver extra bra köttigheter. Däremot har jag aldrig varit särskilt lockad av Ströms romaner. Den senaste, Claires leende, kändes dock potentiellt bra och när jag snubblade över den på biblioteket beslutade jag mig för att ge den en chans.
I Claires leende är det tydligt utskrivet redan i första kapitlet att huvudpersonen Claire kommer att begå självmord, bara 12 år gammal. Vad slutet bär med sig råder det alltså ingen tvekan om, frågan är bara varför. Eva Ström gör sitt bästa för att beskriva hur Claires liv verkar alltmer meningslöst och tomt på innehåll. En ganska klassisk depression som också skildras trovärdigt.
Det enda mindre trovärdiga är åldern. Visst händer det väl att 12-åringar begår självmord, men Claire känns inte som en tolvåring och när hon i ett skede av boken lyckas framställa sig som vuxen flygvärdinna har jag lite svårt att lita på berättelsen.
Däremot är Claires leende en väldigt finstämd och poetisk bok som äger sin skönhet och känns värd sin lästid.
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kortromaner #döden #sjukdom
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg
En bok vars första sida var så underbar att jag förvissades om ren och skär läsglädje. När jag sedan läste vidare tyckte jag ganska snart att språket var alldeles för överlastat med bilder. Ju längre jag läste, desto mer fångades jag dock av historien om de två systrarna. Båda är minst sagt instabila och oberäkneliga, men storasystern Ines har dessutom sjunkit djupt ner i alkoholism. I bokens början har de ingen kontakt, men lillasystern - vars namn vi aldrig får veta - går allt mer in i en omhändertagande roll, utan att för den skull kunna undvika att bli kär i systerns partner.
Det kanske låter som en intrig, men för mig är Timmen mellan hund och varg inte främst en bok med handling. Man säger ibland att prosa beskriver händelser medan poesi försöker fånga tillstånd och det senare är precis vad Silke Scheuermann gör så mästerligt. Hur det känns. Hela denna tunna bok är en enda räcka tillstånd, med fullt fokus på nuet. Bildrikedomen blir riktigt givande när jag väl har vant mig vid den. Efter avslutad läsning är jag alldeles uppspelt av läslycka, så där som man blir efter en Riktigt Bra Bok. Jag har redan lånat ut mitt biblioteksex och jag uppmanar er alla: om ni inte redan läst Timmen mellan hund och varg, gå till närmsta bibliotek eller bokhandel. Det här är guld.
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #kortromaner #absurt #favoriter #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Bodil Malmsten - Nästa som rör mig
Boken som gjorde mig så läslyckorusig var alltså Bodil Malmsten: Nästa som rör mig. En stark svart berättelse om Johanna, före detta fotomodell, som nu stjäl plånböcker på gatorna i Paris. Det är en berättelse fylld av hat och skriven på Malmstens originella, rent ut sagt unika sätt - ett fritt flöde med många associationer, upprepningar och ibland så halvt utsagt vad det egentligen rör sig om att jag bara kan acceptera att jag inte förstår och fortsätta läsa.
För den här tunna (men tunga!) boken tar bara ett par timmar att avverka och är trots sitt mörker en ren fröjd. Inte perfekt. Inte Den Stora Romanen. Inte alls faktiskt - men som pjäsliknande monolog tar den mig in i Johannas huvud och släpper bara nästan ut mig igen. Efteråt. Efter slutet som kanske är lite väl ljust, men som duger gott. Läsvärd bok helt enkelt - och jag är ju evigt tacksam för att den fick mig ur mitt lässtillestånd!
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kortromaner #tungt #hyllning
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Margareta Lindholm - Jag går över det frusna gräset
Margareta Lindholms till formen tunna och fjäderlätta bok väger tyngre om man väljer att se till dess innehåll. Vi får möta Saga som varit inlåst på mentalsjukhus i femton år men som nu får komma ut och bo i en prästgård hos prästen och Inger som aldrig lyckas få barn. Placeringen är bara tillfällig, men Saga vill helst glömma detta faktum och bara glädja sig åt sin frihet.
Sagas skildring av sitt isolerade liv i prästgårdens källare blandas med berättelsen om Tistels liv. Men vem är Tistel? Hur mår egentligen paret som bor i prästgården? Hjälper Inger Saga, eller är det i själva verket tvärtom? Orkar Saga bära allt som Inger berättar? Vem är Saga, innerst inne? Varför alla dessa inlåsta år?
Det här är en fin berättelse på alla sätt, träffsäkert berättad ur Sagas ganska originella perspektiv och med ett snyggt slut. Men kanske, kanske är allting lite för lagom. Som Christine Falkenland, fast ultra-light. Men ändå. Fint.
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sjukdom #kortromaner
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Torgny Lindgren - Ormens väg på hälleberget
Jag har tänkt att jag ska läsa något av Lindgren sedan jag lyssnade till Sonjas godhet där Owe Wikström skriver en hel del om denne författare, så när Ormens väg på hälleberget dök upp i charmigt slitet skick på en biblioteksutrensning fick den följa med mig hem. Denna tragiska saga är tunn men mycket tung, det rör sig om en undergångsskildring av antika proportioner, omplanterad i norrländsk mylla och fullsprängd med bibelcitat.
Bokens berättarröst, Jani, håller ett långt tal till Vårherre där han på sitt säregna mål redogör för sitt livs historia. Om uppväxten då byns handelsman utnyttjade moderns fattigdom för sina egna syften. Om vuxendomen då övergreppen lever vidare men med andra personer som förövare och offer. Det handlar om skuld, att vara skyldig. Det handlar om ett oförstående inför makterna, om Vårherres sätt att låta saker ske och Janis behov av att fråga varför.
Det här är en riktigt, riktigt bra bok. Den drabbar och stannar kvar. Nu är jag mycket sugen på att läsa mer av Torgny. Hummelhonung verkar vara det som står på tur. Andra tips mottages förstås tacksamt!
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #favoriter #tungt #kortromaner #moderna klassiker #läslycka #språkglädje
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Peter Nádas - Egen död
För sju år sedan var jag hemma hos min mormor och ville låna något ur hennes hylla att läsa. Där stod en underlig lunta som min morfar måste ha köpt från någon bokklubb medan han levde. Jag fick för mig att läsa den åtta hundra sidor tjocka, för mig helt okända boken. Det tog fyra dagar och jag kan inte påstå att jag greppade särskilt mycket.
Boken hette Minnesanteckningarnas bok och var skriven av Peter Nádas. Några år senare läste jag att den bestod av tre parallella berättelser vilket kändes väldigt självklart när jag såg det sagt, men själv hade jag inte ens kommit på tanken. Jag tyckte nog bara att det var en väldigt, väldigt märklig bok. Inte ens de hejdlösa blinkningarna till Proust var uppenbara för en fjortonåring som förläst sig på fantasy och hatade klassiker.
Den namnlösa huvudpersonen i Egen död av samme författare drabbas av hjärtinfarkt men vill inte uppsöka läkare utan låtsas som om ingenting har hänt, fastän han förstår att döden är nära. Först efter flera timmar kommer han till en mottagning där vården är en svart komedi av märkliga karaktärer; sjuksköterskor, läkare och patienter. Han får ett dropp som ska underlätta för hjärtat, får istället en allergisk reaktion mot läkemedlet och ligger med hjärtstopp i tre och en halv minut. Stora delar av boken beskriver i extremt abstrakta ordalag hur denna nära-döden-upplevelse känns. Tyvärr blir det hela så långväga filosofiskt att jag inte berörs, men å andra sidan är det säkert omöjligt att återge en sådan upplevelse i ord, om nu boken skulle råka vara självbiografisk.
Egen död har ett viktigt innehåll men jag kommer inte överens med språket eller berättarrösten. Även om jag kommer att minnas detaljer ur boken länge, länge så gör själva boken i sig inget intryck alls. Jag får aldrig känslan av att läsa en riktigt bra berättelse; alltför många komponenter saknas i läsupplevelse-ekvationen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #sjukdom #döden #kortromaner #Ungern
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Anders Paulrud - Fjärilen i min hjärna
När jag för några månader sedan läste - och hyllade - Anders Paulruds roman Som vi älskade varandra kändes det viktigt att även läsa Fjärilen i min hjärna. Detta är Paulruds dödsbok där han kortfattat och med mycket luft skriver om sin sista tid; tankar om livet han levt och snart ska lämna, rädsla inför döden som närmar sig.
Paulrud dog av lungcancer men titeln på boken kommer från en hjärntumör som han överlevde. Den hade formen av en fjäril och finns avbildad på bokens omslag här bredvid. Fjärilen i hjärnan blir ett genomgående motiv i boken och att dö beskrivs som att "färdas till fåglarna i underjorden". Den poetiska tonen gör att såväl språk som innehåll gnistrar.
Fjärilen i min hjärna är en tunn bok som jag snabbt läser ut. Det känns helt fel att avbryta läsningen och den får hög prioritet trots högar av kursböcker och olika sysslor som tiden istället borde ägnas åt. Kort sagt: den är angelägen.
Nu när sjukdomar och sjukvård upptar en stor del av mina mentala processer var detta en bok som sade mig mycket, men även i andra skeden av livet tror jag att jag hade uppskattat den. Däremot är Joan Didions bok Ett år av magiskt tänkande, som Paulrud hänvisar till, ännu mer omvälvande - men hur kan man egentligen jämföra den här sortens böcker? Fjärilen i min hjärna är fin och bra och jag skulle inte vilja dö utan att ha läst den. Nog så!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sjukdom #döden #språkglädje #poesi #kortromaner
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Agneta Pleijel - Hundstjärnan
Hundstjärnan är en tidig bok av Agneta Pleijel. Jag hittade den utrangerad på biblioteket och fångades av första styckets löfte om läsning utöver det vanliga:
"Det var en av de där dagarna då ljuset flämtade till lite vid horisonten bara, och sedan försvann. Ungefär som en sax som klipper genom mörkt och tjockt ylletyg och slinter till och är för slö och ger upp; sådana är vinterdagarna ofta i vår stad."
Resten av boken var skriven på samma poetiska sätt. Det är en kort men rik berättelse om en familj - Siiri, krigsbarn från Finland som har en tendens att bryta samman psykiskt. Lamek, kvinnotjusaren. Deras dotter, berätterskan, som vandrar genom livet och in i en motvillig pubertet och försöker förstå vad allt som händer innebär. Lillebror Hugo, blygtyst och lättskrämd. Berättelsen som helhet är klart läsvärd men den går ibland över gränser in i teman som blir något för mycket.
Nu funderar jag på om Pleijels romaner är värda att läsas fler av. Hennes diktsamling Mostrarna var en av mina ingångspunkter till poesin, men efter Hundstjärnan kan jag inte riktigt avgöra om jag vill utforska hennes romaner. Borde jag? Och i så fall, vilka titlar? Alla tankar tas emot med varmt tack.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kortromaner #språkglädje
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Joyce Carol Oates - Djur
USA 1975. Gillian, 20 år, går på ett flickuniversitet i småstaden Catamount. Mordbränder anläggs på universitetsområdet och de unga studenterna har en tendens att drabbas av nervösa sammanbrott. Stämningen är också spänd på grund av den karismatiske professorn Andre Harrow, gift med skulptrisen Dorca vars verk skapar upprörda känslor. Vissa av de unga kvinnorna på universitet blir under en period praktikanter hos Dorca, något som måste bevaras hemligt. Vad pågår egentligen? Gillian hamnar i de utvaldas skara och dras allt längre in i destruktiva situationer.
Djur heter Beasts på engelska och det är ingen slump att den inte heter "animals". Ett utmärkt exempel på svåröversatta stämningar. Det är en otäck bok som tangerar skräck och deckare. Ett viktigt tema är poesi, särskilt D.H. Lawrence, samt modern konst och dess tendens att tänja på gränser för det tillåtna. En genomgående fras i boken lyder på originalspråk: "We are beasts and this is our consolation."
Här finns mycket som är känslomässigt krävande och engagerade, en del beskrivningar snuddar det sensationslystna. Samtidigt känns boken som helhet bara nästan bra, den når inte över den magiska gränsen där en läsupplevelse blir helhjärtad och genomgående positiv. I längden känns berättelsen en aning ytlig, det är en kortroman som gott kunde ha varit längre. Berätterskan är väldigt distanserad, jag lär aldrig känna hennes väsen. Nutidskapitlen tillför inte så mycket som de kunde ha gjort.
Jag kan absolut inte avråda någon från att läsa Djur, förutom av anledningen att den kan göra en väldigt illa berörd mellan varven, men samtidigt kan jag inte bli av med känslan av att detta är en bok som kunde ha blivit så väldigt mycket bättre.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #kortromaner #konst #tungt #mörkt #sexualitet
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Christine Falkenland - Släggan och städet
Efter att skrivit klart min tenta sätter jag mig ner och försöker komma på något klokt att säga om Släggan och städet, Christine Falkenlands första roman. Jag har läst flera senare romaner som Falkenland skrivit och jag undrar lite över varför jag fortsätter läsa? När Falkenland är bra kan hon visserligen vara lysande, men även då är det alltid obehagligt och när det inte ens är bra blir det rent vidrigt. Även Släggan och städet, som jag omöjligt kan kalla annat än bra, har jag fått läsa under flera veckors tid med långa pauser för att smälta innehållet.
Här finns så mycket desperation, destruktivitet, perversioner och lidande att det ibland blir olidligt. Kärleken existerar bara som brist, det närmaste karaktärerna kommer är fysiskt begär som snarast tycks cirkla kring att utnyttja och plåga. Så det är absolut ingen hemtrevlig romanvärld att vistas i, denna karga bohusländska övärld. Samtidigt finns det någonting i språket och stämningen som får mig att plocka upp roman efter roman av Falkenland. Släggan och städet blir knappast den sista.
Lite lustigt är det förresten att just Falkenland är krönikör i Dagen. Men världen är å andra sidan ganska lustig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #tungt #mörkt #sexualitet #kortromaner #obehagligt bra
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?
Bjørn Sortland är en enormt produktiv författare; sedan 1992 har han givit ut nästan fyrtio böcker, oftast för unga och oftast på nynorsk. Bara två av dessa böcker finns översatta till svenska.
Detta är Sortlands senaste översatta bok: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? Översättaren är ingen annan än författaren Gunnar Ardelius som skrev fina Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Jag förstår varför Ardelius velat översätta Sortlands unga-vuxna-roman. De båda har mer gemensamt än sina långa, diktiga titlar.
Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? handlar om nittonåriga Markus som förälskar sig i den äldre, lite mystiska Ingrid. Först när de redan är mitt uppe i en komplicerad relation inser han att hon är dödligt sjuk. Ändå är detta inte främst en mörk och deprimerande bok. Istället finns en skimrande skörhet som påminner om hur viktigt det är att faktiskt leva.
Tyvärr är slutet en besvikelse; Sortland lyckas till sist inte förvalta det han har byggt upp.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #sjukdom #döden #sorg #kärlek #unga vuxna #kortromaner
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Joyce Carol Oates - Våld
Våld. En historia om kärlek är en förmildrad version av originaltiteln Rape. A Love Story. Första meningen slår an den genomgående tonen, skoningslöst. Berättarrösten andas i stackatto. Den egensinniga språkbehandlingen ger liv åt alla obehagligheter som berättas. Läsningen orsakar smärta i mellangärdet, illamående och desperation. Men det är värt besväret.
Martine Maguire, så heter kvinnan som utsätts för detta övergrepp. Teena är hennes smeknamn och öknamn. Den fjärde juli 1994 tar hon det ödesdigra beslutet att gå genom en mörk park mitt i natten, tillsammans med sin tolvåriga dotter Bethel. Mer och mer blir dottern den egentliga huvudpersonen. Bethie, som tolv år gammal med nöd och näppe undkommer att bli våldtagen och dödad. Bethie, som snart tappar förtroendet för samhällets lagar.
För när våldtäksmän och våldtäktsoffer hamnar i rätten händer det som inte får hända. En skicklig försvarsadvokat dribblar bort skulden. Offren orkar inte utsätta sig för en rättegång. Våldtäktsmännen verkar komma undan - men en iakttagare beslutar sig för att bli involverad.
Våld. En historia om kärlek är den mest läsvärda bok jag stött på i år. Det är en bok jag önskar att alla som orkar skulle läsa och diskutera. För vad är rättvisa? var går moralens gräns? har man rätt att ta lagen i egna händer? Här finns samma öga-för-öga, tand-för-tand som i gamla testamentet, som i grekiska tragedier, hämnden som kliver över lik. Det är inte politiskt korrekt. Det är inte alls rätt. Men det är en livsnödvändig upplevelse att tänka igenom.
Känslor och förnuft talar olika språk. Vilkendera vill du bejaka?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #mörkt #tungt #obehagligt bra #moral #etik #kortromaner #obehagligt bra
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Joan Didion - Lagt kort
Tidigare har jag läst Didions The Year of Magical Thinking (Ett år av magiskt tänkande). Då, för två år sedan, var jag i Ångermanland och begravde min farfar. Sorg var ett angeläget ämne, boken berörde mig starkt. På den tiden var jag inne i en långvarig läsvacka, men Didions självbiografiska sorgskildring blev ett bevis på litteraturens kraft. På sätt och vis har jag nog Ett år av magiskt tänkande att tacka för mina nuvarande bokorgier.
Play It As It Lays handlar om Maria: skild, före detta modell och skådespelerska. Hennes enda dotter är psykiskt handikappad och inlåst på institution. I bokens nutid befinner sig även Maria på mentalsjukhus. Den dåtid som återberättas handlar om hur Maria alltmer tappar greppet. Som läsare väntar jag spänt på att få veta hur det kommer sig att hon anklagas för mord.
Marias rämnande tillvaro och den luxuösa omgivningens känslokyla beskrivs med en fängslande men skrämmande skärpa. Joan Didion bevisar att hon är en konstnär med full kontroll över sina litterära vapen. Efter läsningen är jag skakad på djupet. Visserligen finns det brister, till exempel ett långt parti där vi inte får veta något om Marias känslor utan bara får hennes handlingar beskrivna. Detta dämpar utvecklingskurvan. Ändå - en läsning som inte går att komma undan, som stannar kvar, inristad i skinnet.
Vet någon därute om filmen baserad på boken är sevärd?
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #sjukdom #favoriter #kortromaner #tungt #mörkt #obehagligt bra #moderna klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jessika Berglund - Simtag
Jessika Berglunds romandebut Simtag är väldigt poetiskt skriven - språkfokuserad, skulle man kunna säga. Naturlyriken tar ibland överhanden helt medan handling kommer i skymundan. Man måste läsa uppmärksamt för att kunna ta in de små nyanserna i det som till synes endast handlar om årstidsväxlingar och blommor.
Anneli upptäcker en dag att hon har blivit kär i sin bästa vän Cecilia, som funnits där hela livet och som aldrig förut varit föremål för begär. Anneli orkar inte träffas längre, drar sig undan, undviker, isolerar sig i sitt hus ute på landet. Men när våren och sommaren kommer lyckas hon bryta den låsta situationen och ta kontakt med Cecilia igen. Cecilia som bara vill vara vän. Eller?
Det faktum att Anneli och Cecilia är kvinnor beskrivs aldrig som ett problem, inte en enda sekund, trots att Cecilia är gift med Svante. Det tabubelagda - att förälska sig i en vän - är det enda som får fokus. Simtag lyckas ibland göra riktigt ont och får mer än en gång mina tankar att driva iväg från boksidorna till minnen.
Men i slutänden lyckas jag inte vara så positiv som de andra recensioner jag läst. Det känns problematiskt att gestaltningen är så pass undanglidande. Anneli blir aldrig tydlig för mina läsarögon. Slutet är enkelt, men visst, väldigt fint. Klichéerna är ibland lite för nära - varför måste vintern vara associerad med depression och sommaren med lycka, till exempel? Det är så lätt att skriva negativt om kyla och gråslask - det hade kunnat bli betydligt starkare om Berglund beskrivit sommaren ur en deprimerad Annelis ögon. Till syvende og sist tycker jag dessutom att boken har en väldigt tunn handling, kanske till och med för tunn för de anspråkslösa 167 sidorna.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #sågningar #kärlek mellan kvinnor #kärlek #kortromaner #debut
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Höstlegender
Jim Harrison är en otroligt bra författare, speciellt kortromaner och noveller är hans styrka. I Höstlegender får vi ta del av tre av hans kortromaner i en volym (Hämnd, Mannen som avstod från sitt namn och Höstlegender). Mycket skarptecknat, koncist och rakt på sak med en prosa som griper tag i läsaren. Den tredje berättelsen är den som även fått namnge boken och vilken även filmatiserats med t ex Brad Pitt och Anthony Hopkins i rollerna. Missa inte boken bara för att du har sett filmen! Betyg film 3 DG och bok 4 DG!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #film #noveller #kortromaner
Kommentera
Anmäl textfel
