Mikael Rapp
2017 och att leva i det förflutna
På det hela taget är det nog korrekt att jag lever i det förflutna, min upplevelse av konst, musik och litteratur är ständigt förskjutet. Delvis för att det förflutna håller så mycket mer än nuet eller framtiden. Delvis för att jag finner tid vara en utmärkt dörrvakt för vad som är speciellt och håller.
Taggar: #2017 #årslistor #nobelpristagare
Kommentera
Johan Köhler
Recension: Plågad irrfärd ständigt aktuell
Hamsuns genombrottsroman är en av världslitteraturens stora klassiker. Faller den för åldersstrecket eller har ”Svält” fortfarande något att säga oss i tjugoförsta århundradet? Själv läser jag romanen för första gången och ångrar mig inte.
Oberoende av när boken skrevs eller utspelar sig fångar Hamsun med stor inlevelse ett människoöde med ständig aktualitet. Dåtidens vurm för klena nerver och feberyra finner nutida motsvarigheter i depression, utbrändhet, apati och allehanda diagnoser för psykisk ohälsa. Och fattigdom eller svält har vi ju
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension #Norge #Oslo #nobelpristagare #inre monolog
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Flyttstäd med Modiano i öronen
I tisdags flyttade jag.
I 4,5 år har jag bott på Hisingen i Göteborg, men nu har jag alltså flyttat till Majorna. Och både i onsdags och idag har jag hållit på att städa den gamla lägenheten. Det kändes som om jag aldrig skulle bli färdig.
Men under tiden har jag lyssnat på min första ljudbok! (Eller om det är en inläsning? Jag har ju liksom inte gått och köpt eller lånat någon ljudbok eller så. Men det borde väl räknas i alla fall?)
Taggar: #Paris #nobelpristagare #ljudbok #vardag #Göteborg
Kommentera
Linda Odén
En styck segerintervju
Igår tilldelades författaren Christoffer Carlsson Svenska Deckarakademins pris för Årets bästa kriminalroman för sin tredje bok De osynlige mannen från Salem. Jag lyckades få honom på tråden och här berättar han bland annat om glädjen över priset, förväntningarna på andra boken om Leo Junker och sina favoritförfattare.
Avdelning: Spänning Taggar: #Svenska Deckarakademin #intervju #pristagare
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Den dödes dikt om döden
Jag läste just att Seamus Heaney, Nobelprisad irländsk lyriker, har dött. Jag var tvungen att genast plocka fram min favoritdikt från hans penna, som handlar om - just det - döden. Jag stötte på den när jag tolv år gammal läste "Jag saknar dig, jag saknar dig" av Peter Pohl och det är en av de dikter jag aldrig kan läsa tillräckligt många gånger. Den har stannat kvar i mig och vi är förbundna för evigt - åtminstone den evighet som mitt eget liv innebär för mig!
Avdelning: Poesi Taggar: #Nobelpristagare #döden #Irland
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kenzaburo Oë - A Personal Matter
Den här romanen av 1994 års Nobelpristagare är skriven på japanska, men jag hittade den på engelska på en loppis och har därför läst i engelsk översättning. "A Personal Matter" handlar om en nybliven far vars barn är missbildat och som han därför inte vill ha. Men får man tacka nej till ett barn? Får man vilja att ens barn ska dö? Får man till och med försöka påverka skeendet så att barnet SKA dö...?
Det är svåra moraliska frågor som här aktualiseras på ett gripande och välformulerat sätt. Länge tänker jag att det här är en riktigt, riktigt bra roman med allt av obehag och språkbehandling som en toppenbok ska ha - och så lyckas Oë, på de sista två sidorna, förstöra allt som de tidigare 158 sidorna byggt upp. Det blir lyckligt, helt utan förankring i de tidigare skeendena. Det blir lyckligt, men det blir inte bra. Inte alls.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #Nobelpristagare #mörkt #moral #etik #dilemman
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Harold Pinter - Födelsedagsfesten
Det här är verkligen drama! Jag förstår inte alltid vad som händer - och jag gillar det. Just att så mycket lämnas osagt och halvsagt är den största kraften i Pinters pjäs. Vi befinner oss på ett pensionat men en enda gäst och en virrig föreståndare. Så kommer två nya gäster som råkar känna den tidigare gästen från ganska skumma sammanhang och helt plötsligt är allt igång. Mycket av det som är svårt att förstå går ändå att ana till en betydelse, men annat verkar bara vara nonsens - inte dåligt nonsens, utan roligt och spännande nonsens. Ja, det kanske märks att jag gillar Födelsedagsfesten? Jag har aldrig förut läst Pinter och hade inte höga förväntningar men är förtjust i att pricka av Nobelpristagare och jag ska säga att det är sällan jag blir så här belönad av att läsa någon som fått priset. Rekommenderas starkt!
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #teater #pjäs #drama #Nobelpristagare
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
En avdammad Nobelpristagare
När jag köpte urvalsvolymen Och plötsligt är det afton visste jag inte att Salvatore Quasimodo hade fått Nobelpriset, men det var helt klart ett plus; jag gillar att pricka av pristagare på listan. Dessutom var Quasimodos poesi lugn, vilsam, ganska vacker och lagom bra. Ingen våldsam förälskelse, inte alls, men en fin lässtund. Riktigt starkt blir det bara när SQ diktar om krig och död, annars är det lite väl ljummet, även om guldklimpar skymtar i sanden.
Betyg: 7/10
Elegi
Nattens kyliga budbärerska,
klar har du återvänt till de
sönderbombade husens balkonger
för att belysa de okändas gravar, de rykande
jordens övergivna rester. Här vilar
vår dröm. Och i enslighet vänder
du sedan mot norr, där varje ting
ilar utan ljus och mörker, och du uthärdar.
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #nobelpristagare
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
2 nobelprispoeter
Av en slump råkade jag, på ett bokbord som då och då dyker upp på ett torg nära mig, hitta tre diktsamlingar: Den långsamma årstiden och Vid världens strand av Octavio Paz, samt Maria Wines debut. Paz båda samlingar blev jag riktigt förtjust i. Originellt, surrealistiskt, språkligt högstående... vad mer kan jag kräva? Jag bara måste läsa mer Paz! Dessutom har ju Paz vunnit Nobelpriset, så plötsligt hade jag läst en pristagare till och det är ju ingen nackdel :)
När jag gick igenom listan med nobla pristagare såg jag att även Neruda fanns med och att jag hade en hemlånad diktsamling av hens hand hemma: 20 kärleksdikter och en förtvivlad sång. Tyvärr var det här inget i klass med Paz. Främst ruttnar jag på den unkna kvinnosynen där den älskade aldrig blir mer än ett objekt, en kropp att åtrå. Var finns människan i kärleken? undrar jag och konstaterar att det här inte alls var någonting för mig. Dock ska jag ge annat av Neruda en chans. Dumt att kasta ut poeten med diktsamlingen...
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #hyllning #sågningar #Nobelpristagare #klassiker #moderna klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Lygia Bojunga - Min vän målaren
Det här är något så ovanligt som en barn-och-ungdoms-bok för de yngre som handlar om det svåra temat självmord. Claudios vän målaren är död och han inser snart att målaren dog "frivilligt". Men hur kan det ha hänt? Claudios många varför tar honom vidare genom dagar av minnen, drömmar och funderingar över färg. En lättläst, snabbflytande, gripande och originell bok, lika bra för barn som för vuxna!
Betyg: 8/10
Avdelning: Barn Taggar: #recension #hyllning #Almapristagare
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Joseph Brodsky - Ett liv i spritt ljus
Joseph Brodsky är en av dessa diktare som jag velat läsa men inte läst – förrän nu. Egentligen har jag som policy att inte läsa dikturval, men Ett liv i spritt ljus. Dikter 1962-1989, som alltså inte är Brodskys totala produktion under denna tid utan bara ett smärre axplock, gör mig full och fast övertygad om att jag snarast måste läsa Brodskys samlade dikter som jag har för mig finns utgiven av månpocket. Brodsky är – som ni kanske redan vet – en rysk poet och sättet att skriva på påminner ofta om en polsk poet vars dikter jag älskar: Adam Zagajewski. Nå, Brodsky är bra och översättningen är med få undantag väl utförd. Slut så.
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #hyllning #moderna klassiker #Nobelpristagare
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nelly Sachs - Den store anonyme
Den store anonyme består av opublicerade dikter, dagboksliknande anteckningar, en text om religiös mystik, två tal och fler småpjäser. Dikterna är väldigt Sachs men utmärker sig inte jämfört med de publicerade. Småpjäserna är intressanta som arbetsmaterial - de blev aldrig färdigställda - men de, dikterna och texten om religion hamnar helt i skuggan av dagboksanteckningarna. Wow! Här snackar vi smått psykotisk, väldigt mytisk och mystisk, text - en tät väv av associationer och hallucinationer, en viktig del i Sachs författarskap.
När jag önskade mig den här boken i födelsedagspresent så fick jag den inte, med motivationen att Sachs inte ville få texterna utgivna, men som litteraturvetare tar jag mig rätten att strunta i sådant, när det gäller så här intressant material. Kort sagt: jag är riktigt glad att jag har läst Den store anonyme. Dock får inramningen i form av Aris Fioretos förord ett minus för sin rörighet och brist på skärpa. Översättningen är för övrigt gjord av Margaretha Holmqvist.
Några citat:
"Älska är en övning i att dö."
"Längtan, livets dödgrävare. Den enda nyckel som låser om natten. Smärta överallt, ända in i ordet. Därför tystnad. Gravar ligger längst ute vid kanten. Drömmar som avtrycksbilder. Tänder tappade, hyenor måsar skrattade. Skrattet som skärvor. Allting krossat."
"Hermafrodit dualismens sinnebild chymiska bröllop lapis födelse - barn - kung - chymisk hieroglyf - enhet måste finnas inom människan själv."
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #hyllning #Nobelpristagare
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Herta Müller - Redan då var räven jägare
Jag visste inte riktigt om jag skulle gilla Herta Müllers romaner, men slog till och skaffade tre stycken. Redan då var räven jägare kom att bli den första jag läste: den drog mig in från förstaste sidan och var, trots sitt ganska snåriga språktillstånd och ibland smått obegripliga innehåll, fängslande lättläst ända till slutet. Det rör sig om en drömsk, kreativ, fantasirik, originell roman. Nog med adjektiv? Det rör sig om ett stort språkexperiment - MEN det finns också ett starkt och minst lika viktigt innehåll. Berättelsen om förtrycket i Ceausescus Rumänien.
Adina, huvudperson i boken, skildras från barndomen och fram till diktaturens fall. Många andra skildras också: Läkaren Paul, Albert som knäcks av förtrycket, underrättelsechefen Pavel och hans älskarinna Clara som även är Adinas bästa väninna. Många andra passerar också revy, men i centrum står Adina med sin orubbliga självständighet vilken får henne att förföljas av Securitates. I Adinas lägenhet finns en rävpäls och en dag när hon kommer hem har den fått svansen avskuren samtidigt som andra spår finns på att någon varit i lägenheten. En annan gång är en av tassarna borta. Så en tass till. Och en till... Adina förstår att när alla tassar är borta är det henne de ska ta därnäst och att flykt är det enda alternativet. Det här är ett scenario som verkligen höll mig i ett strupgrepp under och efter läsningen.
På torget står fem poliser, de har vita handskar på sig, de visslar oreda i de gåendes steg. Solen har ingen tröskel, när man mitt på dagen ser upp mot operans vita balkong faller solens heta ansikte ned i tomma intet. Polisernas visselpipor glänser, deras bukar välver sig mellan polisernas fingrar. Visselpipornas bukar är svällda, som om varje polis höll en sked utan skaft i munnen. Polisernas uniformer är mörkblå, deras ansikten unga och bleka. De gåendes ansikten är uppsvällda av hettan, de gående är nakna i detta ljus. Kvinnorna bär grönsakerna från marknaden i genomskinliga plastpåsar över torget. Männen bär flaskor. Den som går tomhänt, den som inte bär på frukt eller grönsaker eller flaskor har en vinglig blick. Den ser frukten och grönsakerna i de genomskinliga påsarna hos de andra som sommarinälvor. Tomater, lök, äpplen under kvinnornas revben. Flaskor under männens revben. Och mitt i alltihop den vita balkongen, ögonen är tomma.
Betyg: 8/10. Det vill säga: Läs!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #läslycka #språkglädje #favoriter #Nobelpristagare
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Le Clézio - Afrikanen
Afrikanen av J.M.G. Le Clézio dög att läsa, men jag lyckades inte inse vad den skulle ha givit mig. Den kändes mest som en personlig angelägenhet för le Clézio och dessutom störde jag mig på exotismen. Nu var boken ordentligt kort - 89 sidor - men den innehöll inget mer än minnesbilder. Som att sitta ner och höra någon bläddra i ett fotoalbum och berätta. Intressant på sätt och vis, men lite tröttsamt på det stora hela.
Så lyder mitt samlade omdöme. Mycket mer finns inte att säga, vilket väl är ännu värre än all kritik jag skulle kunna leverera. Jag har dock hört människor hävda att andra av Le Clézios böcker ska vara bättre. Stämmer det? Och i så fall: vilka?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #Nobelpristagare #självbiografier #kortromaner
Kommentera
Anmäl textfel
