Lena Köster
Dags för obarmhärtighet!
Obarmhärtighet, tilltro och sittfläsk. Vad ska jag med en sådan cocktail? Få min jäkla tredje roman klar nångång!
Startskottet gick för fem år sedan. Och starten var intensiv. 100 000 tecken på ett par månader. Då kom idén om en bertättelse i berättelsen.
Börja om.
Knepigare, men samtidigt intressantare. Om ett tabo som bryts, ett trauma, ett liv i lögn.
Så kom livet emellan med nära anhörigs sjukdom och död. Så småningom fortsatte jag dock att skriva. Kom till och med till slutet, skickade manus till Svante Weyler. Såklart kom det i retur. Fast med dels en mycket positiv grundkommentar plus synpunkter på slutet: för mycket berättande och redovisande.
Det hade han helt rätt i. Ett sjok på ungefär 30 sidor före själva avslutningen har en berättelse som måste gestaltas mer än berättas.
Och allt måste inte redovisas.
OBARMHÄRTIGT måste jag ta itu med det där "kill your darlings". Seeegt!
Jag måste ha TILLTRO till läsarnas intresse, fantasi och medskapande.
Och så måste SITTFLÄSKET tas i bruk. Som sagt, seeegt!
Utan den trestämmiga insatsen blir romanen, med arbetsnamnet Kostas klippa (arbetsnamnet ändras än så länge då och då) aldrig klar! Men tack vare miniseminarier om skrivandet tillsammans med min forna UNT-kollega, numera författarkollega och vän Anna Ehn, har jag fått en nytändning och en ansats till disciplin. Och det är ömsesidigt. Så nu kör vi på en sväng igen med våra romanprojekt, Anna och jag.
Provsmaka ett litet textavsnitt från min roman, där Hilde (62 år) är i Grekland för att måla, men mest ägna sig åt en inre resa med en del sidoaktiviteter...:
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #sittfläsk #killyourdarlings #gestaltning #Weyler #seminarium #inreresa
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carl Magnus Juliusson
I väntan på Nice
I slutet av augusti åker jag till Nice, franska rivierans huvudstad. Och det har krävt en viss förberedelse – en kulturell förberedelse det vill säga, för att sätta stämningen och trigga igång ens längtan.
Bland annat har vi tittat på den gamla Hitchcock-filmen To Catch a Thief från 1955, med Grace Kelly och Cary Grant i huvudrollerna, som utspelar sig på Rivieran, inte minst i Nice.
Det har blandats med mer substantiell läsning av guideböcker, bland annat Kristina Svenssons Mitt Nice (som jag fick tipset av från en annan blogg här på litteraturmagazinet). En mycket lättläst, underhållande och personlig introduktion till regionen.
Sist men inte minst har jag friskat upp franskan med att läsa La petite Bijou av Modiano, en bok om en flicka som en dag ser vad hon tror är hennes mamma som hon trott har varit död sedan åratal tillbaka.
Direkt efter den har jag nu börjat läsa La promesse de l'aube av Romain Gary, den enda författaren som – mot reglerna – har vunnit det prestigefulla Goncourt-priset två gånger (en gång under eget namn och en gång under pseudonymen Emile Ajar). Detta är hans självbiografi som delvis utspelar sig i Nice.
Men vill man bygga upp ett romantiskt skimmer runt Rivieran är det inte svårt. Otaliga konstnärer har hållit till här – Renoir, Matisse, Monet, Picasso... Stravinskij bodde dessutom här, och tog ett dopp i havet varje morgon, medan han skrev Våroffer...
Jag hoppas i alla fall på en fin resa, med mycket uteserveringar, sköna promenader, ett och annat museibesök, rosé, god mat och... bad!
Taggar: #resa #Frankrike #sommar #läsning
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Andalusien runt
Förra söndagen kom jag hem från en vecka i Andalusien. Vi flög till Málaga för att sedan åka i en cirkel: Granada – Córdoba – Sevilla – Cádiz – Ronda och sedan tillbaka till Málaga.
Resan gick mycket i kulturens och litteraturens tecken. Andalusien är området där poeten Federico García Lorca, Spaniens främsta tonsättare Manuel de Falla (vars födelsebostad vi passerade i Cádiz) och gitarristen Andrés Segovia verkade. I Málaga föddes Pablo Picasso. Där finns även ett fint Picassomuseum som Picasso själv var med om att etablera. Det var inte förrän så sent som efter Francos död som Picasso ens kunde ha ett eget museum i Spanien.
Taggar: #Spanien #kultur #arkitektur #konst #musik #resa
Kommentera
Christin Ljungqvist
Mingel & melankoli
2013 åkte jag till LitteraLund tillsammans med Lina Arvidsson och Katarina Sandberg och hade väldigt roligt, både på scen och utanför; jag tog tåget från Göteborg tidigt (åka tåg! LOVE!), träffade Lina och Katarina och vår moderator (som jag sorgligt nog glömt bort namnet på, men han var en bibliotekarie med skägg, gott humör och känsla för rockmusik), körde ett förmiddagsscenprat, mumsade på fikan i "Det Särskilda Hörnet" avsett för "medverkande" och minglade på kvällen. Och det gick bra.
I år blev jag nedbjuden till samma konferens men som gäst, inte författare. LitteraLund firade 10 år och bjussade på inträde, föreläsningar, mingel för dem som någon gång medverkat; gott, tänkte jag, skrivpaus!
Tågresan var minst lika fantastisk som sist, jag träffade eminenta Christine Lundgren (nyss signad med ett stort förlag! HURRA!) och Marie Metso på CoffeBreak, såg Salla Simukka, Martin Jern, Johanna Lindbäck, Ilon Wikland med flera på scen, skakade hand med Erik Titusson, förläggare på Lilla Piratförlaget, och Kristina Hård, arrangör. Och det gick inte bra; jag drabbades av melankoli.
Främsta anledningen torde vara att jag suttit framför datorn med manusomarbetningen from hell sedan veckor tillbaka och blivit smått asocial. En annan anledning är att jag inte kan vara vem som helst bland lärare och bibliotekarier; titt som tätt känns jag igen, det känns, som när det sprakar till i en gammal skolkamrats eller kollegas ögon men personen, eller du, väljer att titta bort istället för att hälsa? Jag valde att titta bort, eftersom jag inte kände någon (Christine och Marie skulle kolla in Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren på Malmös bibliotek) och behovet av en vän i nöden, eller bara någon att tycka saker eller konspiratoriskt fnissa med, växte sig monstruöst; jag gick en stund på vernissagen, smet innan minglet och väntade in tåget hem. Det var inte en av minsta största stunder som författare; jag kände mig ganska liten. Alla känner apan, apan känner ingen, elefanten i rummet; jätte. Konstig. Erfarenhet.
Jag menar, övergången mellan författarskapets två extremer, total ensamhet vs. välbefolkat sceneri, brukar vara rätt tuffa och kräva mycket energi, men att hamna i detta mellanting? Var nog värre än bådadera.
Dessutom är jag vanligtvis ganska dålig på att mingla och nu var jag usel.
Hur som helst.
Jag hade David Nicholls senaste "Vi" att sällskapa med, bokens melankoliska tragikomik speglade min sinnesstämning väl och dessutom handlar den om bortlängtan, otillräcklighet och tågresor; ingenting skyddar en mot omvärlden som en god bok.
Avdelning: Ungdom Taggar: #mingel #LitteraLund #tågresa
Kommentera
Vesna Prekopic
Världen är min!
Jag har blivit besatt. Igen. Av klass. Efter att ha berörts av intervjuerna med de klassresande kvinnorna som Lena Sohl gjort för sin avhandling ”Att veta sin klass”, tog jag mig äntligen an en bok som jag borde läst för länge sedan. Men allt har sin tid. Visst är det så?
Avdelning: Taggar: #klass #klassresa #medier #kultur #kulturjournalistik
Kommentera
Emma Kreü
Bokpackning
Att packa böcker till en weekendresa är bland det svåraste som finns. Väskan får inte bli för tung, men lektyr får inte heller utebli.
Taggar: #bokpackning #weekendresa #London
Kommentera
Carolina Landin
Och kackerlackorna, då? Var kommer de in?
Jag har fortfarande inte fått mitt Hole-luja-moment när jag ska höja Nesbøs deckare om Hole över alla andra. Men jag vet också genom flitig bloggläsning att de två första Hole-deckarna inte är de bästa, och att jag får lugna mig lite. Nästa bok i ordningen är Rödhake, och jag förväntar mig mycket av den. Men Kackerlackorna? Nja.
Avdelning: Spänning Taggar: #Bangkok #deckare #polis #Harry Hole #resa #recension #ljudböcker
Kommentera
Linda Odén
Min läsresa går vidare
Jag har de senaste åren haft som mål att bredda min läsning dels gällande genrer, men också geografiskt. I år hade jag som mål att läsa böcker av författare från fler än 20 länder och det har jag lyckats med. Det hindrar mig inte från att fortsätta upptäcka fler litteraturländer.
Ibland kan det vara lite klurigt att bestämma varifrån en författare egentligen kommer. Jag räknar till exempel många författare som svenska, trots att de kanske är födda i ett annat land. Ännu ett problem blir det när kartan förändras. Författaren till Ryssar är såna som gillar björkar, Olga Grjasnowa, bor i Tyskland och föddes i Azerbajdzjan som då var en del av Sovjetunionen. I just det fallet valde jag ändå Azerbajdzjan, då Grjasnowa är född och uppvuxen i Baku. Sedan är det ju lite kul att få ett sådant udda land på läslistan.
I år har jag läst böcker av författare från:
- Australien
- Azerbajdzjan
- Danmark
- Elfenbenskusten
- Frankrike
- Finland
- Holland
- Indien
- Irland
- Japan
- Kanada
- Kuba
- Libanon
- Marocko
- Norge
- Ryssland
- Schweiz
- Storbritannien
- Sverige
- Tyskland
- USA
Jag läser helt klart flest böcker av svenska författare, därefter följer USA, Storbritannien och Frankrike. Jag är mycket svag för franska böcker, trots att jag inte kan ett ord franska. Förra året ägnade jag en hel månad åt att läsa italiensk, men i år finns Italien inte ens med på listan. Andra länder jag brukar läsa böcker från varje år är Island och Kina. Jag har också böcker i bokhyllan av författare från Rumänien (aktuellt på Bokmässan 2013), Senegal, Sydkorea, Mexico, Egypten och Kamerun. Det går alltså definitivt att bredda läsningen än mer. En av de roligaste sakerna med att läsa är ju just de olika miljöer en får upptäcka. Att läsa är helt klart att resa.
Vilka litteraturländer föredrar du?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läsresa #världslitteratur
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Carolina Landin
Kungen kommer! (Maros resa)
Men så kom då för kanske 6 år sen Den försvunna staden av Jo Salmson, första boken i serien Almandrarnas återkomst. Lättläst, sparsamt persongalleri, rak handling - och ändå spännande, i en annan värld, med monster och skatter, och dessutom anades en lång historia bakåt. Det funkade - barnen hängde med, kunde läsa själva och var totalt hänförda.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #fantasy #maros resa #7-9 #9-12
Kommentera
Anmäl textfel
