Lena Köster

Stilla dagar i kliché

Jag erkänner mig skyldig. Jag har gjort det. Ofta. Vältrat mig i de mest banala klichéerna i såväl tidskrifter som sk kiosklitteratur.

Sunkiga personers sunkiga filmsex i sunkiga stadsmiljöer kan vara något utöver det, som det förefaller vara.
Till exempel intellektuella reflektioner kring ett allmängiltigt tema och/eller stor konst av ett eller annat slag, beroende på om det presenteras som litteratur, bildkonst eller film. Till exempel.
Men romantiska och thrillerinspirerade klichéer i sk kiosklitteratur tenderar sällan att vara mer än just det. Förutsägbara infackade personer och skeenden.
Så hur i all världen kan jag lägga mig i soffan en regnig dag med dels svensk Damtidning (med de lögnaktiga rubrikerna på första sidan och skåpmaten inuti, att inte tala bilderna på folk men inte själva konsten från konstvernissage…) och dels en volym ur Harlequinserien, inköpt på Coop?!
Om jag alltså vill gälla för könsmaksmedveten hyfsat bildad litteraturälskande journalist/författare?!
Är det att låta det sanna jaget sippra ut genom kulturfasadens sprickor?
Ett jag som väljer lättsmält framför tuggmotstånd.
Jag frågar inte för att jag har ett färdigt svar att presentera. Eller ett försvar.
Jag undrar verkligen om jag är riktigt klok, när jag sjunker ner i klichéträsket och läser ut en bok, vars handling är uppenbar så fort de stolpiga huvudkaraktärerna är introducerade.
Andas den här texten förakt för lättsmälthetens popularitet? Förlåt i så fall alla ni kränkta, men jag är ju själv likadan, så kacka i eget bo kan man väl, tänker jag.
Vet bara att när jag är trött, sjuk, lite låg och behöver stilla dagar, då är klichéerna en trygghet, en filt att svepa in mig i, en bekräftelse (om än falsk) på att världen är i grunden balanserad och i slutänden beredd att låta individerna leva happily ever after. Så att det finns hopp också för mig.
Jag påstår inte att det är dåligt, inte heller att det är bra, att klichélitteraturen frodas. Skulle antagligen kunna skriva en essä om vad som egentligen förmedlas via varianter av den litteratur, som glassar fram i spåren efter tusentals likadana berättelser.
Det här är en bekännelsetext. Trots mina lyrikhyllor, konstböckerna, essäerna och den allmänna skönlitteraturen i mitt hem, går det att hitta en hel del ytterst lättsmält, massproducerad läsning, som varken ställer frågor om existensen eller kommer med andra påståenden än slutet gott, allting gott.
Ibland behöver jag min tröstnapp, men andra gånger hittar jag andra, mer avancerade njutningar…
 

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Karin Boye : och människorna omkring henne
Författar- presentation:	Pia-Kristina Garde
Inbunden Finns i lager, 226 kr

Lättsmält om Karin Boye

Jag har tidigare läst en hel del av Karin Boye och även en del om Karin Boye. Jag brukar inte läsa brev, men jag har haft stort nöje av Boyes brev, bland annat Pia Gardes samling med tidigare outgivet material. Nu har jag läst Pia Gardes eminenta lilla bok "Karin Boye och människorna omkring henne". Det är jag inte ett dugg ledsen över! Även om den faktiskt fick mig att gråta.

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	De från norr kommande leoparderna
Författar- presentation:	Bodil Malmsten

Bodil Malmsten - De från norr kommande leoparderna

Jag var måttligt förtjut i nummer två av Malmstens "blokar". Just därför lät jag bli att köpa övriga blokar på bokrean och valde bara Mitt första liv. Några dagar senare stötte jag ändå på De från norr kommande leoparderna och tänkte att det faktiskt kunde vara precis vad jag behövde. Och så rätt man kan ha!

Jag läste hela leopard-boken igår och den passande perfekt för mitt uttråkade-och-trötta själv. Jag var helt enkelt på precis rätt humör för något lättsmält och underhållande. Samtidigt kommer det mot slutet av boken in ett allvar som saknades i dess föregångare. Jag kommer hur som haver absolut att läsa den första men för mig sista bloken: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Kommer Malmsten ut med fler blokar läser jag gärna dem också.

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Maxence Fermine - Snö

Alltså: Tack, Maxence Fermine dräglig läsning, men även om din bok fyllde en funktion var det då likväl som nu klart att din bok inte gjorde något mer än att fylla lite av min tid med någon slags innehåll. 

Betyg: 5/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Silke
Författar- presentation:	Alessandro Baricco

Alessandro Barrico - Silke

Min mamma ser den här boken som en av sina största läsupplevelser någonsin, så därför var mina förväntningar ganska höga. Tyvärr gav Silke liten utdelning redan under läsningen och nu, ett par månader sedan, minns jag mycket lite av den. Kort sagt: den var inte dålig, men den gjorde inget intryck och lämnade ringa avtryck. Så är det ju ibland med litteratur, men jag är glad att även den här boken får vara någons snudd på största läsupplevelse någonsin.

Betyg: 6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Drottningen vänder blad
Författar- presentation:	Alan Bennett
Utg.år:	2008
Pocket Finns i lager, 59 kr

Alan Bennett - Drottningen vänder blad

De senaste veckorna har jag ofta varit alltför trött för att läsa. Ändå har jag lyckats få en del böcker plöjda på grund av att jag inte kunnat jobba (och inte kunnat ägna min futtiga koncentrationsförmåga åt bloggar). Många av de här böckerna har jag nog skummat mer än upplevt och vissa kan jag i efterhand inte säga så mycket om - jag har inte alls varit tillräckligt vaken. Igår läste och uppskattade jag dock Alan Bennetts Drottningen vänder blad (The Uncommon Reader).

Jag gillar inte alls när böcker kallas charmiga, men det är precis rätt ord här. Harmlöst, njutbart och skänker ett litet leende. Jag förstår att den blivit storsäljare, men samtidigt längtar jag efter något mera substantiellt.

Betyg: 6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Vad är queer?
Författar- presentation:	Fanny Ambjörnsson
Danskt band Finns i lager, 376 kr

Vad är queer (Fanny Ambjörnsson)

Vad är queer ger många svar men ställer ännu mer frågor. Vad är queer förklarar lättfattligt men inte alltför förenklat inte helt enkla saker. Vad är queer är en lättläst, välskriven och underhållande ingång till queerteori - en alldeles utmärkt bok som borde vara obligatorisk läsning för alla som ännu inte känner sig redo att läsa Judith Butler i egen hög person, men vill fatta ungefär vad hela grejen handlar om. Kort sagt: rekommenderas varmt!

(Och om du inte vet vem Judith Butler är, eller kan förklara minst tre olika betydelser av ordet queer, så finns det helt enkelt bara ett respektabelt sätt att gå vidare i livet: läs!)

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Liftarens guide till galaxen
Författar- presentation:	Douglas Adams

Liftarens guide till galaxen (Douglas Adams)

Jag hade inga höga förväntningar på Liftarens guide till galaxen. Därmed blev jag också positivt överraskad. Detta må vara harmlös underhållning, men den är åtminstone underhållande. Kalla mig humorlös, men det mesta i komisk väg brukar bara göra mig nedstämd med sin krampartade skrattnödighet. Här kan jag ta det lugnt, bara lyssna och fnissa ibland. Perfekt avkoppling! Jag kommer absolut att läsa/lyssna även de följande två delarna i serien och det är ju ett gott betyg.

Betyg: 6/10

Johan Rabeus inläsning till ljudbok är ganska så bra; pluspoäng för alla de olika röstlägena beroende på person.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Sonjas godhet : medkänsla i en självupptagen tid
Författar- presentation:	Owe Wikström

Sonjas godhet (Owe Wikström)

Första gången jag hörde talas om Sonjas godhet var när jag läste första terminen litteraturvetenskap och hade seminarium om Brott och straff. Sonja är nämligen ingen annan än kvinnan som övertalar Raskolnikov att bekänna mordet han har begått. Hon är en väldigt ensidig karaktär, helt igenom god och självuppoffrande, en Kristusgestalt som hjälper Raskolnikov att sona sitt brott.

Sonjas godhet är delvis en litteraturvetenskaplig analys av Brott och straff utifrån begreppen godhet, självuppoffring och medkänsla - men bara delvis. Det är också Owe Wikströms berättelse om hur hans liv förändrades av att han fick hjärtstillestånd och nästan dog. Dessutom är det en bok om läsning, med inte bara Dostojevskij utan även Sara Lidman och Torgny Lindgren i fokus. Som om inte detta vore nog är Sonjas godhet även en reflektionsrik genomgång av samtidens självhjälpslitteratur, som Owe Wikström ställer sig stark kritisk till. Som helhet blir den lättlästa men djupsinniga boken en analys av samtidens värderingar, där självförverkligande är viktigare än medkänsla och där Owe Wikström tvärtom menar att medkänsla - i form av konstruktiv självuppoffring - är källan till äkta självförverkligande.

Jag var ganska skeptiskt inställd till Sonjas godhet innan jag började läsa - jag trodde att detta var självhjälpslitteratur, men fokus ligger på eftertanke och analys, inte på hurtfriska råd om hur du blir en god människa. Det uppskattar jag. Dessutom utmanas jag verkligen av Wikströms tankar kring till exempel självuppoffrande kontra medkänsla. Som en starkt individualistisk blivande sjuksköterska som ryggar tillbaka självuppoffrande dragen i min framtida yrkesroll får jag verkligen en tankeställare.

Sonjas godhet är helt klart läsvärd och Owe Wikströms egen inläsning till ljudbok är helt okej, om mera personlig än professionell. Vem vet, jag kanske läser Wikströms tidigare böcker också - det känns inte som en helt dum idé. I Wikströms läsesällskap vistas jag gärna mera.

Betyg: 6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Livet på en kylskåpsdörr
Författar- presentation:	Alice Kuipers

Alice Kuipers - Livet på en kylskåpsdörr

Det här är en bok på mer än tvåhundra sidor, ändå är den läst på nästan ingen tid alls. Hur kan det komma sig? Jo, mängden text per sida är liten medan typsnittet är stort. Det hela är nämligen lappar på en kylskåpsdörr - otroligt nog äger mamman i berättelsen ingen mobil, trots att boken skrevs 2007. Annars vore kanske SMS en motsvarighet. Jag tror att många går och bär runt på riktigt bra SMS-romaner i sina mobilminnen!

Claire är femton år och har nyss fått sin första pojkvän. Hon vill shoppa och ha det roligt och hon är sur för att hon måste göra så mycket hushållsarbete; hennes mamma är läkare och ensamstående. De ses sällan och kommunicerar i hög grad via lappar. Ganska snart börjar det smyga sig in något oroande i dessa korthuggna meddelande. Saker är inte som de ska. Claires mamma har blivit svårt sjuk.

Det hela blir en tårdrypande berättelse som ska få läsaren att förstå hur viktigt det är att uppskatta sådana där underskattade saker som relationer och förstås nuet. En totalt funktionell berättelse, jag gråter på rätt ställen - men någonting saknas. Någonting mycket viktigt. Det som skaver är alldeles för lagom utportionerat. Allting är för proportionerligt. Det finns ingenting egentligen uppskakande eller omstörtande. Har du någonsin sett en sorglig film eller läst en sorglig bok så tillförs du ingenting nytt. Det är myspystragedi från början till slut - och alldeles, alldeles för gulligt.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Anne Donovan - Buddha Da

It wis daurk when ah got there and ma heid wis wasted drivin on they wee twisty roads. Ah parked the van and went intae the hoose. It wis a huge buildin, used tea be a hotel or sumpn afore the lamas took it ower.

Jobbigt att läsa? I så fall kanske Anne Donovans Buddha Da inte är för dig. Vi talar nämligen om en hel roman skriven på denna imitation av skotska. Lite som Ett öga rött.

Buddha Da handlar om Jimmy, en man i Glasgow som jobbar med att måla folks hus och har en kärnfamilj: hustrun Liz och dottern Anne-Marie. Liz har uppfostrat Anne-Marie till katolik, utan att vara så säker på vad hon själv tror. Jimmy har aldrig behövt religion - förrän nu! Av ren nyfikenhet börjar Jimmy gå till ett buddhistiskt center drivet av tibetanska lamor. Han gillar meditationen och buddhismen påverkar honom mer och mer. Först skrattar omgivningen och tror att det är något tillfälligt, men deras löje övergår i oförstående och ilska när Jimmy vill meditera varje dag, slutar äta kött, blir nykterist och känner ett behov av att leva i celibat.

Hur gör man när en familjemedlem eller nära vän förändras så pass djupgående? Är det självklart att relationen kan fortsätta som förut? För Liz är det inte alls enkelt. Hon vill ha ett barn till, men hur ska det gå till när hon inte ens vet om hon orkar leva med Jimmy längre? Hennes mamma blir allt skröpligare, hon misstänker att Jimmy är otrogen och dessutom fascineras hon av en yngre man som söker hennes sällskap. Kort sagt: även Liz genomgår en livskris.

Buddha Da är populärlitteratur skriven i underhållningssyfte, men här finns också en allvarlig botten som känns tankeväckande. Det säregna språket blir en extra krydda och utan det vore berättelsen betydligt mera alldaglig. Detta är inte en bok jag hänförs av och den förändrar inte mitt liv, men den är trevligt sällskap och jag är glad att jag har lärt känna den.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Ibland bara måste man
Författar- presentation:	David Levithan
Storpocket Finns i lager, 96 kr

David Levithan - Ibland bara måste man

David Levithans ungdomsroman Boy Meets Boy, som X-publishing givit ut under namnet Ibland bara måste man, sprakar av färg och känsla. X-publishing är väl mest omtalade för sina svåra, mörka ungdomsromaner, men detta är raka motsatsen.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg
Författar- presentation:	Joyce Carol Oates

Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg

Efter kraschen tog jag mig samma, bredde ut mina vingar och flög iväg är en bok för unga vuxna, men innehåller flera teman som känns igen från Oates övriga produktion. Vissa inslag verkar helt enkelt obligatoriska. Det är nästan tröttsamt.

Än mer stör jag mig på att Oates verkar ha gått i en alltför vanlig fälla. Fällan som består av att författare resonerar: "Jamen nu skriver jag ju för ungdomar, då är kvaliteten inte lika viktig." Efter kraschen... har vare sig den koncentrerade fulländningen i Våld eller den episka vidden i Det var vi som var Mulvaneys. Slutet är på många sätt en besvikelse, som om Oates plötsligt ger upp. Det känns som om hon sviker sin huvudperson, Jenna.

Förutom dessa klagomål måste jag tillstå att Efter kraschen... är en sådan bok som jag hela tiden vill vidare i, tack vare språkets flyt och den intressanta intrigen. Oates tar upp många viktiga frågor, till exempel hur sjukvården kan svika sin patient. Jenna pumpas full med beroendeframkallande preparat efter den bilolycka där hennes mamma dör. När hon inte bedöms behöva smärtlindring längre tas de helt enkelt bort, utan att hon erbjuds något annat sätt att tackla sorgen och smärtan. Det är knappast förvånande att Jenna i det läget vänder sig till droger för att fylla tomrummet. Och ingen terapi får hon heller, förrän det är för sent. Ibland känner jag för att hoppa ner i boken, in i handlingen och skrika åt karaktärerna. Så mycket bryr jag mig. Det är ett gott tecken.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Tove Jansson - Sommarboken

En ö i finska skärgården. Där tillbringar Sophia, liten flicka, sina somrar. Mamma finns inte. Pappa befinner sig alltid i periferin: ofta frånvarande, inte i fokus ens när han finns med. Istället framträder farmorn tydligt.

I sin avskalade men långt ifrån karga stil blir Sommarboken starkt poetisk. Det är en realistisk berättelse om vår tendens att göra illa de vi älskar mest. Ibland gör det ont i ögonen att se hur Sophia och hennes farmor inte orkar nå varann. Sophia förstår inte hur utsliten och utled den gamla har blivit. Andra gånger är närheten värmande, fnitterskapande, ToveJansson-finurlig.

Sommarboken liknar nästan en novellsamling och vissa av berättelserna kommer jag att minnas extra starkt extra länge: Berenice, Katten, Schlafrocken, Sophias storm. Sophia och hennes farmor försvinner nog inte i förstone. Jag bär dem med mig nånstans nära läsglädjens centrum.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Hundra skrivande kvinnor Del 1
Författar- presentation:	Birgitta Svanberg

Hundra skrivande kvinnor, del II

Ebba Witt-Brattström och Birgitta Svanberg har gjort min allmänbildning tusen famnar djupare. Författarinnor som jag kände till har jag fått en bättre bild av. Många namn är helt nya: Nadezjda Durova, Collett, Kate Chopin, Lou Andreas Salomé, Colette, Nina Berberova, Hella Wuolijoki. Blandningen av lyrik och prosa är givande och balanserad.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
Författar- presentation:	Gunnar Ardelius
Pocket Beställningsvara, 59 kr

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

Är det bara jag som hittar en melodi i titeln till Gunnar Ardelius debut? Hela dagen har jag gått runt och nynnat som om det vore en popsång jag fått på hjärnan.

En annorlunda ungdomsbok. 120 sidor, men sällan särskilt mycket text på sidorna. Ingen intrig, bara spridda scener ur ett förhållande. Två blir ihop. Två älskar varandra över allt annat. Kärleksschlagern börjar skorra. Två gör slut. Det är sött på ett icke-sliskigt sätt. Det är sorgset, mot slutet. Fint är ett ord som jag försöker undvika, men här är mest av allt just: fint.

Helt enkelt: Hjärtevärmande. Pluspoäng utdelas för fnitterväckande, nyskapande metaforer.

"Kom hit jag måste kontrollera en sak." Hon sträcker ut armarna mot honom. "Jag ska räkna alla dina leverfläckar och skriva upp resultatet i min blåa bok. Jag räknar dem varje dag fortsättningsvis, det kan vi väl vara överens om?"

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Svampkungens son
Författar- presentation:	Marie Hermanson

Svampkramp

Marie Hermansson har sin egen magi, som en svensk Kate Atkinson. Hennes gräns mellan verklighet och dröm är ständigt flytande. En fjäril kan ha lagt ägg i ditt lår. En liten man kan bo under trappan och göra kaos av ditt ordnade liv. Även i de mer realistiska berättelserna - som den senaste romanen Svampkungens son väl kan sägas tillhöra – sker underliga saker.

Gunnar bor i skogen med pappa Holger, som intresserar sig mer för svamp än för sin son. Till Holgers svampkurser dras kvinnor som verkar vara förtrollade av honom. När Gunnar blir förälskad i en av dessa kvinnliga kursdeltagare, som hans pappa dessutom har den dåliga smaken att gifta sig med, börjar det hända saker i deras stillsamma liv. Gunnar upptäcker att svamp rimmar både på vamp och på kramp. (Dåligt skämt, men jag kunde inte låta bli.)

Mer tänker jag inte säga – läs boken istället. Den är nämligen en välsmakande munsbit som tar mindre än två timmar att sluka och är underhållande så gott som hela tiden. Visst blir slutet ibland alltför tillrättalagt när trådarna ska tvinnas samman, men jag köper lösningarna. Detta hade kunnat bli mer, men duger gott.

Vill du läsa om surrealistisk svamp i en populärkulturell bok med skicklig språkanvändning? Läs Svampkungens son.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Rövarbruden
Författar- presentation:	Margaret Atwood

Margaret Atwood - Rövarbruden

Rövarbruden handlar om fyra kanadensiska kvinnor: Tony, Charis, Roz och Zenia. De tre första står för berättandet, men Zenia är ständigt i centrum och skakar om människor genom att stjäla allt som de värdesätter. Zenia är på samma gång mångfasetterad och schablon: hon går inte att förstå. Stundvis sympatiserar jag med henne, men i slutänden står hon för den obegripliga ondskan. Ingenting som handlar om Zenia är säkert, allt kan vara lögner. När berättelsen börjar har hon varit begraven i fem år.

De andra tre kvinnorna är mer verklighetstrogna men har samtidigt starka kännetecken som gör dem överdrivna. Bokens första del ägnas åt att ”sätta karaktärerna”, stämningen är mysig och rolig trots upprepade ledtrådar om katastrof. Sedan kommer partier där först Tony, sedan Charis och slutligen Roz beskriver sina liv, från barndom till medelålder. Tidvis är det stora förluster och övergrepp som beskrivs, starkt skrivet så att läsningen gör ont.

Jag gillar hur Rövarbruden, trots längden på femhundra sidor, är full av detaljer som får mig att le. Plus för att intrigen tar diverse vändningar på slutet - inte alls realistiska men åtminstone oförutsägbara. Som underhållning är Rövarbruden väl godkänd.

6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Alla mina systrar
Författar- presentation:	Judith Lennox

Judith Lennox - Alla mina systrar

Som alternativ till klassikerna känns det skönt med en för mig totalt okänd författare. Plötsligt är det möjligt att gå in i läsningen utan uppskruvade förväntningar och utan känslan av att "den här boken måste jag läsa". När boken ifråga dessutom är spännande och givande är det bara att njuta av timmarna som ägnats åt att kliva in i den fiktiva världen: i detta fall England, Frankrike och Ceylon, innan och under första världskriget.

Nyss har jag klivit in i samma era, samma krig genom läsningen av Wilfred Owen, och på skrivbordet ligger just nu På västfronten intet nytt, så det är mycket WWI just nu. Som alltid är romaner vida överlägsna skolans läromedel - det går att förstå.

I handlingens centrum står fyra systrar: Marianne, Eva, Iris och Clemency. De har olika drömmar och deras liv kommer att utformas på ofta oväntade sätt. Runt varje syster finns fler personer, så det blir många namn, men inte störande många. Tvärtom - det känns rikt med ett så brett register, boken blir fullmatad med olika infallsvinklar och det känns mer givande än om varje syster fått en egen bok.

Visst finns det trådar som kunde ha utvecklats mer, och nog ser jag även andra nackdelar med boken, t.ex. ett alltför blommigt språk som vimlar av silverfärgat, sammetsgrönt, koboltblått och ibland även är behäftat med störande klichéer. Men eftersom skeendena griper tag och jag bryr mig om vad som händer, skrattar och drar efter andan, nästa gråter, sitter som på nålar, känner ett behov av att fortsätta läsa - så kan jag omöjligt ge något annat omdöme än: bra!

Sifferbetyg: 7/10

Kommentera /Visa 1 kommentarer