LitteraturMagazinets recension
av Skall, Agnes Gerner
Dikter som bultar av det djuriska
Åsa Gerners debutbok heter "Skall". Ett kort, hårt, djuriskt namn. Framsidan pryds av ett träsnitt från 1600-talet. Ett vessleliknande djur som saknar ett öra blickar mot mig.
Träsnitten går sedan igen genom hela boken. Tillsammans med återkommande citat ur en biologibok från 1700-talet förstärker denna inramning det tema som bultar sig fram alla starkast ur dikterna: kroppen och det djuriska i människan.
Knubbiga händer som inte
växte i takt med resten av dig, förblev
varma knyten vettskrämd människa
Det här är en tillbakadragen, eftertänksam lyrik som samtidigt är både stark och spotsk. Den briljerar inte med stora explosioner och specialeffekter, men äger säkerhet och en sammanpressad språklig ilska. Den skriver stillsamt fram sina skarpa skall av betydelse. Alldeles särskilt märks det när dikterna berör döden:
Den rosa kappan
borde ha svepts omkring dig, höljt dig
i ett moln av fuchsia
Vi borde ha haft överseende
med att den skar sig mot rosorna, att den var
alltför varm i den trånga kistan
Gerner litar på att hennes röst ska tränga sig fram utan att hon behöver ta till några särskilda verktyg, förutom sin språkkänsla och sin djuriska bildvärld. Det valet är helt rätt, även om det också bidrar till att det dikterna lämnar hos läsaren är lika stillsamt. Inga stora känslor, men en långsamt framväxande respekt för skrivandet, innehållet och rösten.
Och det är första gången
min svett faller mot en annans hud
Kolikt slickar jag
en jättelik, skakande saltsten
Kroppen är ett av de största temata vi har sett i svensk lyrik i flera decennier. Djuriskhet är också ett vanligt förekommande ämne. Därmed har Gerners val av kretspunkt något föga uppseendeväckande över sig – men det behövs inte heller för en så stillsamt stark poesi.
Med "Skall" visar Gerner sin förmåga att skriva, dikta och ge skall. Jag är övertygad om att hennes följande verk kan låta hennes röst växa till ännu oanade höjder, helt utan lättköpta specialeffekter.
Mottagen: 30 augusti 2014
Anmäl textfel
